I två tidigare artiklar, här och här, beskrev jag utgångspunkten för den nya amerikanska handelspolitiken gentemot Kina.

Grunden för denna politik är Trumps insikt att fördelen för Kina att få exportera till den väldiga amerikanska marknaden ger USA ett starkt maktmedel, som rätt utnyttjat kan tvinga fram ömsesidighet (free and fair trade) i reglerna för handelsutbytet mellan USA och andra nationer. Samtidigt skapas då en stor stimulans för den amerikanska ekonomin och dessutom, i kombination med andra åtgärder, en rad utrikespolitiska fördelar. Mot denna bakgrund formulerade en grupp kvalificerade amerikanska förhandlare tillsammans med Trump en helt ny handelspolitik gentemot Kina.

Huvudpunkterna i denna nya handelspolitik är följande. Det enorma handelsöverskottet Kina haft – över 350 miljarder dollar av en total export till USA på omkring 500 miljarder dollar – måste minskas drastiskt, bland annat genom att Kina sänker sina tullar (som i genomsnitt är tre gånger högre än USAs) avseende amerikanska produkter och samtidigt eliminerar alla icke-monetära handelshinder. Kina måste också sluta med valutamanipulation och stora subventioner till olika industrier. Kina måste vidare sluta stjäla amerikansk intellektuell egendom. Sådana stölder medför mycket stora handelsförluster för USA. Kina ska också sluta ställa villkoret att amerikanska företag måste lämna sina tekniska hemligheter till Kina som villkor för att få etablera sig i landet.

Trump betraktar Nordkorea som i praktiken en kinesisk provins som Kina kan utnyttja för att genomföra utrikespolitiska initiativ, till exempel starta kriser för att avleda uppmärksamheten från Kinas egna utrikespolitiska åtgärder. Av det skälet kräver USA att Kina går med på en kärnvapenavrustning av Nordkorea så att detta handlingsalternativ för Kina väsentligen bortfaller. Det syns klart att om Kina går med på det så kommer USA att tillåta att kineserna behåller ett större handelsöverskott gentemot USA än om Kina inte accepterar att ge upp Nordkoreas kärnvapen.

Kineserna har sedan länge använt NAFTA för att kringgå amerikanska tullar. Kina exporterar komponenter till Mexiko och Kanada där delarna sätts samman till färdiga produkter, till exempel bilar, som sedan tullfritt kan exporteras till USA. Genom det nya handelsavtalet USMCA som USA, Mexico och Canada undertecknade i november 2018 eliminerades denna bakväg.

Framstegen i de direkta handelsförhandlingarna mellan USA och Kina har gått sakta. Eftersom kineserna vägrade att ändra sin hållning i viktiga frågor införde Trump i juni 2018 först allmänna tullar avseende aluminium och stål (vilket särskilt drabbade Kina) och därefter i omgångar först 25 procents tull på kinesiska exportvaror för 50 miljarder dollar och sedan i september tio procents tull på varor för ytterligare 200 miljarder dollar av den kinesiska exporten. Den senare tullsatsen skulle höjas till 25 procent senast den 1 mars i år, men då förhandlingarna visade framsteg, uppsköts höjningen. Men förhoppningarna om en snabb överenskommelse har ännu inte infriats. Ett planerat möte mellan Trump och Kinas president Xi Jinping under mars inställdes därför.

Trump har också träffat Nordkoreas diktator två gånger. I Singapore i juni 2018 gällde det att inledningsvis lära känna varandra och i Hanoi i februari i år att komma överens i viktiga frågor. Men eftersom Kim Jong-Un då krävde att USA upphörde med vissa sanktioner för att gå med på en viss avveckling av sitt kärnvapenprogram, avbröt Trump förhandlingarna.

Jag påpekade i den andra artikeln som länkas ovan att ”Det är logiskt, att när…Kina vägrar att göra några eftergifter i handelsförhandlingarna med USA, Nordkorea plötsligt åter visar en fientlig och avvisande attityd avseende sin nedrustning”. Kina måste först besluta sig för att överhuvudtaget gå med på USAs villkor och sedan bestämma hur mycket större handelsöverskott de realistiskt kan kräva av USA om de samtidigt ger upp Nordkoreas kärnvapen. Troligen har kineserna ännu inte nått detta stadium.

Svårigheterna i förhandlingarna beror nu troligen också på att USA kräver mycket detaljerade industrispecifika kontroller och uppföljningar gällande alla överenskommelser. Bryter Kina mot avtalen så kommer USA att snabbt och precist kunna svara på överträdelserna gällande en viss industri. Orsaken till denna stränga övervakning är att Kina för att nå egna fördelar brutit mot de flesta överenskommelser man tidigare ingått gällande handel och det har vanligen inte fått några följder. Med en ny unik och minutiös tillsyn kommer detta inte längre att vara möjligt.

Att fullt ut acceptera ömsesidighet och tvingas att bli hederlig i handelssammanhang är ett stort steg för Kina. Hur USA ska kontrollera att stölderna av intellektuell egendom avslutas är okänt. Om det lyckas skulle Kinas mål att bli ledande på de mest avancerade och snabbast växande teknikområdena bli svårare att nå.

Kina försöker idag dra ut på förhandlingarna och hoppas att Trump ska råka ut för inrikespolitiska problem såsom riksrättsåtal, vilket kan försvaga honom. Trump önskar påskynda förhandlingarna. Följande upptrappande steg är möjliga om Kina inte går med på de viktiga amerikanska kraven.

Ett första steg vore en höjning av tullsatsen från tio till 25 procent på de varor som tull på tio procent i september. Ett andra steg vore tio procents tull på återstående export på 250 miljarder dollar till USA. Ett tredje steg vore en ökning till 25 procents tull på de varor som drabbades av det andra steget. Det är också möjligt att USA hoppar över det andra steget och går direkt till tredje. Alternativt kan tidsintervallerna mellan stegen förkortas till – säg – en månad.

Vid det andra steget kan man säga, att ett handelskrig inletts. Alla amerikanska företag med kinesiska underleverantörer (egenägda eller ej) kommer redan vid det första steget att se över sina underleverantörssystem. Ett mindre antal börjar redan då flytta tillbaka produktion till USA eller ta initiativ att börja använda icke-kinesiska leverantörer. Antalet företag, som väljer den politiken skulle öka dramatiskt ifall det andra steget tas. Det skulle bli en flod i samband med det tredje steget.

Att ändra leverantörssystem är självfallet ett bekymmer för företagen men kan hanteras. En positiv effekt blir snabbt växande investeringar i USA och ökad sysselsättning. Och varje minskning av USAs handelsunderskott ökar – statiskt sett – dess BNP. Om underleverantörssystemen förläggs till andra länder, gäller det sådana, som inte diskriminerar import av amerikanska varor, vilket är en vinst för USA jämfört med dagens läge. Så medan ett längre handelskrig är hanterligt för USA och rentav innehåller fördelar är läget annorlunda för Kina. Ett sådant krig skulle orsaka en kraftig nedgång i Kinas BNP-tillväxt. En ökning av Kinas arbetslöshet kan orsaka politiska problem. Det skulle bli den första allvarliga – externt orsakade – motgången för Kinas ambition att bli den ledande nationen i världen.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.