Min gamla professor som föddes i London 1891 berättade att han som barn kom ihåg när jorden befolkning blev 1.5 miljarder människor. När han berättade detta för mig vid slutet på 1950-talet hade befolkningen hunnit fördubblats till 3 miljarder och ökningen har sedan dess fortsatt. Nu finns det 7.6 miljoner människor på jorden. På cirka 125 år har befolkningen mer än femdubblats.

Fördelningen är emellertid högst ojämn. I Sverige har folkmängden knappt fördubblats och utan invandring skulle ökningen varit relativt liten, kanske ingen alls. I vissa länder minskar befolkningen vilket oroar den politiska ledningen. Det är fullt förståeligt, eftersom det alltid måste finna unga människor som måste ta över nödvändiga samhällsfunktioner.

För att befolkningen skall förbli konstant måste varje kvinna föda 2.1 barn i genomsnitt. Denna fertilitet varierar i dag mellan 7.2 i Niger och 1.2 i Portugal och 1.4 i Ungern. Den svenska fertiliteten är 1.9 vilket knappast socialförsäkringsminister Strandhäll tycks ha haft klart för sig när hon kritiserade den ungerska familjepolitiken.

I större delen världens länder är fertilitet antingen under 2.1 eller minskande. Minskningen omfattar även de länder i dag som har hög fertilitet. Sedan 1960 har den genomsnittliga fertiliteten halverats från 5.0 till 2.5. Dagens befolkningsökning är också en följd av högre levnadsålder. Idag är medellivslängden på jorden 72 år jämfört med knappt hälften för 100 år sedan.

Frågan, som man diskuterat i hundratals år är hur många människor jorden kan försörja. Tidigare var man mest oroad för brist på mat men efter alla framsteg inom jordbruk, fisk- och djurhållning kan nästan alla idag äta sig mätta. Även brist på viktiga råvaror som olja och strategiska metaller var tidigare en källa till oro. När jag läste Georg Borgström på 1950-talet var loppet kört redan till 1980-talet. Idag är ingen som oroar sig för detta längre och mat tycks snarare finnas i överflöd. Råder det svält någonstans på jorden kan detta lösas genom aktiva och snabba flygtransporter. Trots mängden människor i dag är det därför sannolikt färre som svälter nu än för hundra år sedan.

Oron för framtiden har i stället mer riktats mot de miljöproblem som är en följd av befolkningsökningen och människornas strävan efter ett bättre liv. Om befolkningen har femdubblats sedan slutet på 1800-talet så har energikonsumtionen nästan 20-dubblats och så har sannolikt också jordens miljöbelastning.

Vad kommer att hända under resten av 2000-talet? Kommer folkökningen att fortsätta, avstanna eller till och med förbytas i en global folkminskning? Detta är en fråga som nyligen studerats ingående av två kanadensiska journalister, Darrell Bricker och John Ibbitson i boken Empty Planet: The Shock of Global Population Decline.

Författarna har analyserat världsbankens tre olika befolkningsscenarier; en positiv tillväxt innebärande en global befolkning på 17 miljarder vid 2000-talets slut, en oförändrat med en konvergens mot en befolkning på 10 miljarder och en minskande tillväxt. De senare skulle innebära att jordens befolkning når ett maximum vid århundradets mitt och därefter böjar avta. Författarna har genomfört omfattande undersökningar och finner två faktorer som talar för en minskning. En sådan är den tilltagande medvetenheten hos kvinnor världen över att skapa en egen identitet och karriär. En annan är det snabba urbaniseringen inte minst i utvecklingsländerna. I ett primitivt jordbruk finns det behov av många armar som kan hjälpa till. Den tilltagande effektiviseringen inom jordbruket omfattar nu också utvecklingsländerna vilket driver på urbaniseringen. I städerna till skillnad från primitivt jordbruk blir stora barnkullar snarare en belastning.

Härtill kommer ett genomgående minskat socialt tryck på unga kvinnor samt den ökade lättheten att skydda sig mot oönskad graviditet. Inte minst som en följd av socialiseringen via Internet skapar unga människor i dag lättare andra handlingsmönster än föräldragenerationen. I den urbaniserade världen skapas ständigt nya arbetsuppgifter som inte minst gynnar kvinnor. Författarna gör därför bedömningen att det är sannolikt att jordens befolkning kommer att följa en trajektoria av minskande fertilitet som faller under det kritiska måttet på 2.1.

Den huvudfråga som boken därför tar upp är vilka konsekvenser en minskande global befolkning kommer att kunna få. Ett sätt är att studera Japan där medellivslängden stadigt ökat och där fertilitet legat väl under reproduktionsgränsen under flera decennier. Situation i Europa är snarlik med där har man till skillnad från Japan haft en omfattande invandring. Dit hör inte minst länder som Tyskland, Frankrike och Sverige. Kina med sin medvetna enbarnspolitik börjar gradvis få samma problem som Japan och har därför reviderat sin familjepolitik. Följande enkla räkneexempel illustrerar problematiken.

Från en folkmängd på 9 miljarder år 2030 (vilket är sannolikt) skulle jordens befolkning fram till år 2100 minska till 7.8 miljarder med svensk fertilitet och till hela 5.5 miljarder med ungersk fertilitet.

Vad kan då förväntas i ett land där antalet äldre människor dominerar. Detta är förvisso begränsat i tid eftersom förr eller senare kommer befolkningsdiagrammen bli pyramidformade igen med mer unga än äldre. De primära problemen är begränsade till cirka två till tre generationer varefter befolkningspyramiden återskapas men i reducerad storlek.

Konsekvenserna kan dock bli ekonomist kännbara då ett land med proportionellt färre unga får en annan och mindre aktiv konsumtionsprofil. Det är bara att studera den svenska konsumtionen av varor och tjänster under senare år som följt den snabba tillväxten av unga människor. I Sverige där migrationen varit obegränsad har dock ett antal negativa konsekvenser noterats med det har ju snarare berott på politiker och myndigheters oförmåga och inkompetens. Ett inflöda av unga kompetenta, kreativa och arbetsvilliga människor är i länder med negativ fertilitet en fördel såväl socialt som ekonomiskt. Kanada är här ett bra exempel.

Jag tycker att Bricker och Ibbitsons bok är tankeväckande och att oron för en obegränsad befolkningsökning är obefogat. Färre kvinnor kommer att föda barn som i dagens Niger och mer som nu görs alltmer i resten av världen. Detta kommer säkert på sikt att innebära en långsam tillbakagång av jordens befolkning. Jag bedömer dock inte detta lika negativt som de två författarna.