Jag har under många år studerat och grubblat över radikalfeminismens artikulerade och allt mer utbredda hat mot ”vita medelålders män”. Att ”män är djur” är bara ett övertydligt exempel. Jag har försökt förstå frågan varför och hur feminismen kunnat hamna i denna hatiska och obegripliga ståndpunkt. Uppfattningarna hävdas dessutom med stor emfas och propagandistisk kraft. Universiteten har infört så kallade genusstudier för att försöka vetenskapligt bevisa tesen. Den internationella och svenska me too-rörelsen har förstört flera mäns rykte med åtminstone ett självmord som konsekvens.

Radikalfeminismen har en egen handbok om hur man skall förstöra vita män genom att anklaga dem för sexuella trakasserier: How to Destroy A Man Now (DAMN): A Handbook av ”Angela Confidential Psy. D”. Därifrån hämtade den idag försvagade metoo-rörelsen sin inspiration och handlingsriktning. Läs boken. Det är direkt skrämmande läsning om hur man kan förstöra en mans rykte genom att rikta falska anklagelser om sexuella trakasserier emot honom. Ett annat exempel är den i feministkretsar hyllade Valerie Solanas S.C.U.M. Society for Cutting Up Men. Manifesto.

Jag har själv under några år identifierat mig som feminist i meningen jämlikhet i möjligheter för alla individer oavsett kön. Däremot är jag emot jämlikhet i utfall. Inkomstutfall måste bero på ansträngning, intelligens, entreprenörskap, risktagande och liknande parametrar. När feminismen började sudda i fakta i de historiska böckerna för att historien skulle passa ideologin så vände jag mig emot feminismen. Den är idag en farlig ideologisk rörelse. När sedan universiteten på allvar plockade in pseudovetenskapen genusvetenskap så var måttet rågat.

Varför har feminismen valt att ge sig på och betrakta medelålders vita män som fiender? Det är något anakronistiskt i detta. Det är obegripligt bortom allt förnuft. Det är ju vita medelålders män som med intelligens, kraft, entreprenörskap och vilja valt att utnyttja sina kognitiva och andra förmågor för att utveckla den västerländska civilisationen. Till båtnad för både män, kvinnor, barn, familj och nation!

Den västerländska högkulturen har under århundraden skapats huvudsakligen av vita medelålders män. Det är en historiskt verifierbar sanning. Inte ens ett historiskt svepelektron-mikroskop skulle blottlägga strukturellt betydande – enstaka undantag finns – insatser av kvinnor. Alldeles oavsett vad genusteoretiker, radikalfeminister och identitetspolitiker hävdar.

En lista över historiska personer, långt ifrån fullständig, som bidragit till den västerländska högkulturens framväxt under två tusen år illustrerar min tes! Kristna tankar och idéer har präglat och påverkat den västerländska kulturens värderingar, moral och etik oavsett om du är kristen eller ateist. De har skapats av Jesus Kristus, Paulus, Martin Luther, Hildegard av Bingen, Ignatius av Loyola med flera. I en lista med omkring 350 filosofer är några enstaka kvinnor. Utveckling och innovationer av bilar, innovationer som flyg, satelliter, rymdfarkoster, tunnelbanor, motorvägsbyggen, järnvägar, brobyggnad, tunnlar etc. Vita medelålders män i dominerande antal och roller.

Ett annat hyggligt relevant mått kan vara antalet Nobelpristagare i fysik, kemi, medicin, litteratur, fred och ekonomi. Av de totalt 935 unika nobelpristagarna fram till och med 2018 var 858 män, 51 kvinnor och 27 organisationer.

Feministerna försöker vända upp och ner på beviset. Feministargumentet är att listorna istället visar hur förtryckta och missgynnade kvinnorna är och varit, uppenbarligen under antagandet att samtliga priskommittéer systematiskt och medvetet uteslutit kvinnor och inte belönat de mest meriterade inom sina områden. Eftersom män är i överväldigande majoritet utgör det enligt feministerna ett bevis för hur missgynnade kvinnor är och varit. För andra är den självklara slutsatsen att det faktiskt är vita medelålders män som varit mest meriterade.

Varför inte se med uppskattning och tacksamhet på vad vita medelålders män uträttat för familj, nation och civilisation under årtusenden? Kvinnor blir inte en tum bättre av att förfalska historien och vända männen ryggen med hat. Tvärtom, det visar hur svag den feministiska argumentationen är. Idag är det dessutom en överväldigande majoritet vita medelålders män som med intelligens, kraft och mod tar den intellektuella debatten med identitetspolitik, PK ideologi och radikalfeminism. Det är samtidigt viktigt och glädjande att konstatera att antalet kvinnor som idag deltar i den kampen är fler och ökande.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com