Sverige har lyckats med bedriften att förvandla en vetenskaplig fråga till ett moraliskt ställningstagande. För att lyckas med en sådan bragd krävs att hålla vetenskapliga företrädare utanför och överlåta debatten till lekmän. Detta har lyckats över förväntan. En följd blir förstås att man får lämna naturvetskapen med dess strikta regler och istället röra sig med olika former av skambeläggning som flygskam, köttskam och SUV-skam.

Ännu har man inte fört in katt- och hundskam trots att de älskade husdjuren är stora konsumenter av kött och andra koldioxidproducerande produkter. Detta skulle göra djurälskarna upprörda och något sådant vågar inte ens vänsterpressen. Däremot är det i sin i sin ordning att se till att människosläktet inte breder ut sig ännu mer.

Journalisten Hanne Kjöller har i DN den 3 mars introducerat uttrycket flerbarnsskam. Människorna tillhör djurriket och förser som bekant växtriket med koldioxid. Med andra ord: ju färre människor desto mindre utsläpp. Jag skall dock inte vidare bemöta detta något bisarra synsätt utan i stället belysa koldioxidproblemet naturvetenskapligt och därmed kvantitativt. Naturvetenskapen (science) är nämligen i högsta grad en disciplin som knappast kan fungera utan kvantitativa begrepp, det vill säga siffror.

Det är nämligen frånvaron av kvantitativa begrepp och därmed dess närmast totala brist på vetenskaplig substans som är problemet med den svenska debatten. Samtidigt, och detta är det verkligt bekymmersamma, gör denna debatt anspråk. Jag har god anledning att tro att ingen av landets kulturdebattörer har en aning om vare sig Stefan-Boltzmanns lag eller Clausius-Clapeyrons relation. Därtill är de arroganta nog i sin okunskap att anse att detta inte ens är nödvändigt att känna till.

Jag blev nyligen intervjuad av en journalist där jag försökte förklara hur klimatsystemet fungerar men resultatet när artikeln kom i tryck handlade enbart om vad olika personer tycker om mig och mina uppfattningar och inte om uppfattningarna själva.

Många är säkert mer intresserade av Einsteins kvinnoaffärer än den allmänna relativitetsteorin. Man tycker ändå att det skulle vara intressant åtminstone för några att förstå hur GPS fungerar även om det skulle kräva litet mer mentala ansträngningar än att sätta sig in i Einsteins sängkammarprestationer. Det är faktiskt viktigt att veta hur jordens klimatsystem fungerar så att man inte i sina känslostyrda uppfattningar gör allt galet och slösar bort medel på helt onödiga saker. Som att insistera på att flyget skall drivas med biobränsle och ännu hellre att flyget i Sverige helt bör läggas ned och ersättas med diverse snabbtåg som går i skytteltrafik mellan Treriksröset och Smygehuk.

Låt mig därför sammanställa vissa elementära viktiga fakta i målet.

De globala antropogena utsläppen av koldioxid uppgår till drygt 36 miljarder ton/år eller drygt 1100 ton/sekund eller 1 miljon etthundratusen kilo varje sekund.

De svenska bidragen är cirka en tusendel av detta eller 1300 kilo per sekund. På ett år bidrar varje svensk med 4,2 ton per person. Detta har reducerats avsevärt under de senaste 50 åren. 1970 var nämligen bidraget per svensk nästan tre gånger så mycket. Den stora minskningen beror främst på kärnkraftinstallationen under 1970- och 1980-talet, därtill värmepumpar, vindkraft och bättre energihushållning.

Vidare ackumulerar den svenska skogen för närvarande ungefär lika mycket som släpps ut. Sverige exporterar dessutom ungefär 20 TWh el varje år vilket bidrar till att minska koldioxidutsläppen i våra grannländer med 11 miljoner ton per år.

Med andra ord svenskarna har ingen anledning att ha dåligt klimatsamvete. De har gjort mer för en effektiv energihushållning – eller för klimatet om man så vill – än något annat industriland. Det mest effektiva man kan göra är att uppmuntra landets näringsliv att exportera vettiga energilösningar som till exempel värmepumpar och systemlösningar för distribution av eldrift. Det är vettigare än att syssla med klimatknappologi som att styra och ställa i vad folk äter och hur man reser. Flyget är, i ett glesbefolkat och långsträckt land som Sverige, ett vettigt och nödvändigt transportmedel.

Samtidigt har jordens temperatur ökat med cirka 1°C. Ingen kan idag exakt besvara hur stort bidraget är från koldioxiden och andra växthusgaser men sannolikt står de för huvuddelen av uppvärmningen. Övrig uppvärmning beror på annat som människan gjort och gör som rationellt skogsbruk och uppodling av mark för att föda jordens befolkning på 7,5 miljarder människor. En ökning med ytterligare en grad eller två innebär knappast några ytterligare väderkatastrofer.

Vad som kan hända i en avlägsen framtid är obekant och det kommer säkert att inträffa katastrofer som våra barn, barnbarn och deras ättlingar får ta itu med. Det finns ingen möjlighet idag att garantera en lycklig framtid för människosläktet. Framtiden får lösa sina egna problem precis som vi har löst våra.

Nu till de positiva aspekterna

Att det blir lite varmare på jorden innebär inte en katastrof snarare motsatsen. När fattiga svenskar utvandrade till Amerika på 1800-talet upptäckte de att somrarna var plågsamt varma och ovädren var förskräckliga med orkaner och tornador. Nästan ingen återvandrade dock och i inget fall har det rapporterats att orsaken till återvandringen var det hemska klimatet i USA.

Mer koldioxid i atmosfären innebär att det växer snabbare samtidigt som växterna kan hushålla bättre med vatten.

Att det blir mindre is i Östersjön, Barents hav eller i delar av Arktis och norra Stilla havet är inte heller enbart en nackdel utan bra för såväl fiske som sjöfart. Som bekant har också isbjörnspopulationen faktiskt ökat i de flesta delar av Arktis.

Vad händer då i framtiden om utsläppen bara ökar och ökar? För det första är det inte alls säkert att detta kommer att hända. De svenska utsläppsminskningarna har jag redan berört. EU och USA har också minskat sina utsläpp och de som vill ha mer detaljer kan inspektera referensen till globalatlasen ovan. Utsläppen ökar fortfarande kraftigt i de nya industriländerna som Kina, Indien, Indonesien och Turkiet och kommer under de kommande decennierna att ta fart i utvecklingsländerna.

En positiv faktor är att solel börjar bli lönsamt i länder på låga latituder (men knappast i Sverige) och detta i kombination med nya typer av kärnkraft kommer att lösa jorden energiproblem. För att genomföra detta krävs större delen av detta århundrade. Samtidigt håller jordens befolkning på att stabiliseras och det är inte osannolikt att den kommer att börja minska efter år 2050. Urbaniseringen behöver inga stora barnkullar. Detta kommer också att bidra till att minska växthusgasutsläppen.

Med andra ord det finns ingen anledning till framtidsdystrofi när det gäller jordens klimat. I Sverige kan man lugnt äta sin biff och flyga till Luleå eller London för att hälsa på sina barnbarn. Detta kommer inte att innebära jordens undergång. Samtidigt som den svenska nationen bör inse att dess medborgare förvisso är duktiga, påhittiga och flitiga men att svenskarna inte är de enda på jorden som är detta. Samtidigt måste man tänka litet kvantitativt och inse att en tusendel är mindre än ett.