Lär känna ex-muslimen som bekämpar fundisar med ett leende

Mohamed Omar

För trettio år sedan, den 14 februari 1989, utfärdade Irans mulladiktator Khomeini en dödsfatwa mot författaren Salman Rushdie. Med sin roman Satansverserna hade han kränkt islams profet Muhammed.

Det var då västvärlden vaknade upp till en ny värld. Fatwan var ”det röda piller” vi svalde och såg den nya verkligheten såsom den var: inte bara bra saker var gränslösa och globala, även jihad kunde nå oss överallt.

Tidigare hade britterna tampats med den galna mullan i Somalia, de galna dervischerna i Sudan och otaliga galna turbanklädda jihadmän i Afghanistan. Det var skärmytslingar långt borta i imperiets utkanter. Efter 1989 måste vi ta de galna mullornas hot, bannor och fatwor på allvar. Det finns fanatiker hemma i det civiliserade väst, i städer som Paris och London, som är redo att gå till attack.

Det var onekligen ett beskt rött piller. Vi i det icke-islamiska väst kunde inte längre strunta i islams lagar, sharia. Mullorna, både de galna och mordiska, och de mer behärskade, var stenhårda på att islams profet inte fick förolämpas. Och denna sharialag gällde även oss som inte tror att Muhammed tog emot en himmelsk bok i en grotta i Arabien.

Det spelar ingen roll att vi hur stor yttrandefrihet vi har på papperet. Jihadsvärdet har skurit detta papper i strimlor.

Rushdie har sagt att Satansverserna förmodligen inte hade blivit publicerad idag. Det tror inte jag heller. Särskilt inte efter jihadmassakern på satirtidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris. Vi får hålla oss till att skoja om Jesus och fortsätta slå in andra öppna dörrar. Och eftersom massinvandringen från islamvärlden tycks pågå ett tag, så kommer det inte bli lättare för författare, konstnärer och intellektuella att ”problematisera” islam. Lars Vilks undviker nog till exempel att åka tunnelbana i den av spännande kulturer berikade huvudstaden Stockholm.

Med anledning av att det nu gått trettio år, så har BBC sänt en dokumentär om mordfatwan: The Satanic Verses: 30 Years On. Journalisten Mobeen Azhar som själv kallar sig muslim och ser ut som en ”paki”, vill kolla hur folk ser på det idag.

I det här klippet får vi se hur Mobeen går runt på gatorna i Bradford med ett exemplar av Satansverserna och frågar muslimer vad de tycker om den. Varför just Bradford? Det var här som mullorna anordnade stökiga demonstrationer och bokbränning 1989.

Klippet kommenteras av ex-muslimen Veedu Vidz. Han är smart kille som kombinerar humor och sketcher med seriös islamkritik. Veedu Vidz parodier på olika kända imamer är vansinnigt roliga.

Hur går det för Mobeen i Bradford? Det visar sig att attityderna inte har förändrats. En man som var med att protesterade 1989 får tokryck när han får se Satansverserna. Han greppar tag i den, börjar slita ur sidorna och tända eld på den!

En ung muslimsk kille i keps säger att Mobeen får räkna med konsekvenser när han klampar in i ett muslimskt område med en bok som är haram. Han säger alltså att detta är en no go-zon, ett område där sharia står över brittisk lag. Den killen visar hur det ser ut när förortens gangsterkultur förenas med den islamiska fundamentalismen. Ett inte alls ovanligt fenomen. Vi kunde se det i Sverige in action på SVT Aktuellt i augusti 2015 när ex-muslimen Mona Walter besökte det mångkulturella Rinkeby. Ett antal unga män började skrika ”Det här är inte Sverige!” och  ”Hora!” och jagade iväg henne.

Klippet kan göra en pessimistisk om den västerländska civilisationens framtid. Men samtidigt blir jag optimistisk av Veedu Vidz. Han är ett exempel på en ”paki” som tagit till sig västerländsk tänkande och vänt ryggen åt de galna mullorna. Som han skriver i beskrivningen av sin YouTube-kanal: ”My aim is to entertain and educate.”

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).