Den här texten blir kanske lite emotionell. Jag är inte särskilt hjärtnupen. Men när svenska staten föreslår preventivt barnamord med amerikanska avrättningsmetoder på foster som befaras visa livstecken efter en abort kan till och med jag se att staten i sin totala hjärtlöshet och bristande respekt för livet har gått för långt.

Smert betyder död på ryska. Under andra världskriget inrättade Stalin en kontraspionageorganisation som han kallade Smersh vilket stod för Smert Shpionam, Död åt spionerna.

Smer är kortnamnet för Statens medicinsk-etiska råd. Efter rådets nyligen publicerade rapport Livstecken efter sen abort kunde det lika gärna kalla sig Död åt fostren.

I Sverige råder fri abort fram till och med den artonde graviditetsveckan. Efter dispens kan den gravida få abort senare. Vid senare aborter kan de aborterade fostren inte bara visa livstecken utan också ibland, med hjälp av alltmer avancerade medicinska metoder, räddas till ett riktigt liv.

Man skulle kunna tro att sådana framsteg vore något att glädjas åt, men det är de inte ty de kan sticka käppar i hjulet för en kvinna som vill bli av med ett besvärande liv som växer i hennes mage. Det skulle nämligen kunna leda till att artonveckorsgränsen för fria aborter och även dispensgränserna för senare aborter behövde sänkas för att man inte ska riskera att abortera något levnadskraftigt.

Lyssna nu hur Död åt fostren resonerar. Inget ska få hindra en kvinna att bli av med ett gryende liv. Kvinnor kanske söker abort för sent och det ska de inte behöva lida för. Förresten finns det länder som ännu mer tillåtande abortlagstiftning än Sverige. Död åt fostren argumenterar därför för att ”andra åtgärder än sänkt abortgräns [bör] prioriteras”.

Det är väl inget problem säger kanske du som möjligen är ännu mer hårdhjärtad än jag. Det är väl bara att strypa fostren om de andas när de aborterats ut. Men usch, fy, så säger bara folk som inte gått på värdegrundskurs och fått lära sig att, som Död åt fostren understryker, människovärdet uppstår vid födelseögonblicket (eller i varje fall inte senare). Vid en medicinskt framkallade födelse, alltså en abort, har fostret således fullt människovärde och kan därför inte, med stöd av den medicinsk-etiska expertisen, tagas av daga.

Här står vi alltså inför ett svårt samhälleligt etiskt problem. Död åt fostren uppfinner då en lösning som är så cynisk att det upprör till och med en förhärdad syndare som jag själv:

För att säkerställa att ett levande foster inte föds fram vid sen abort används i många länder så kallad feticid, som innebär att man injicerar ett läkemedel till fostret innan aborten inleds som medför att fostrets hjärta stannar.

Det betyder att ett livsdugligt foster som inte passerat födelseögonblicket, det vill säga aborten, och därför ännu inte fått sitt människovärde och alla sina lika rättigheter kan dödas utan att barnmorskor och förlossningsläkare ska behöva känna några moraliska skrupler. Förslagsvis kan metoderna hämtas från amerikanska avrättningar där gift injiceras för att den dömdes hjärta ska stanna. I Storbritannien, upplyser Död åt fostren förslagsvis, använder man kaliumklorid för att döda fostren. Det är samma gift som brukas på dödsdömda i USA.

(Vid amerikanska avrättningar används normalt tre olika kemikalier, först en drog för att bedöva, sedan en för att paralysera och avslutningsvis kaliumklorid för att få stopp på hjärtat. Man ger bedövningsmedlet bland annat för att den dödsdömde inte ska känna smärta när kaliumkloriden injiceras. Död åt fostren kanske inte tycker är så viktigt att tänka på smärta när det gäller just foster. Observera det försåtliga språkbruket i citatet ovan. Giftet kaliumklorid, som används för att stoppa hjärtan, kallas för ett ”läkemedel”. Är råttgift ett läkemedel för gnagare? Törs du besöka en vårdcentral som står under inflytande av Statens medicinsk-etiska råd? Törs du ta dess rekommenderade läkemedel?)

Javisst ja, det vore ju grymt och ovärdigt att döda barnet om det visar livstecken efter aborten, men då kan vi ju döda barnet några ögonblick före aborten så är problemet ur världen och vi är etiskt rena. Listigt, va?

En av ledamöterna i Smer, Död åt fostren, är Åsa Gyberg-Karlsson, som representerar vänsterpartiet. Så här förklarar hon i ett särskilt yttrande:

Vänsterpartiet stödjer föreliggande skrivelse. Vi vill dock särskilt betona vikten av att aborträtten på inga villkor får begränsas. Vi ser därför att de åtgärder som stipuleras vidtas skyndsamt. Det är av yttersta vikt att vi agerar nu, för att rätten till abort framöver inte ska riskera att försämras.

Dagens Nyheters feministiska ledarsida tycker att förslaget är utmärkt:

Ur alla rimliga synvinklar bör [förslaget om feticid] ses som en integrerad del av aborten. Möjligheten att erbjuda feticid bör därför, liksom Smers övriga förslag, diskuteras seriöst och sansat.

Det här är värre, tycker jag, än sådant som de politiskt korrekta brukar uppröras över som till exempel 1900-talets skallmätningar och steriliseringspolitik. Skallmätningarna och steriliseringarna motiverades i alla fall inte med brännvinsadvokatyr.