Är det bra eller dåligt om invandrade män uppmuntras av svenska staten att ta hit sina kvinnor? Som så många andra frågor i vår omedvetna för att inte säga infantila offentliga debatt bedöms saken nästan uteslutande efter vad som kan anses snällt respektive snålt och elakt. Humanitära skäl anförs för en omfattande anhöriginvandring för att migranterna vill ha det så.

Men frågan är för viktig för att avgöras enbart på sådana grunder. Det stora spörsmålet är vad vi i förlängningen får för slags samhälle med den ena och den andra typen av anhörigpolitik. Tänk, kanske du som vetenskapligt lagd observatör eftersinnande reflekterar, om vi kunde göra ett socialt experiment och låta de två sorternas anhörigpolitik utspela sig i verkligheten under några generationer för att sedan iaktta resultatet och därefter kunna fatta beslut på grundval av beprövad erfarenhet. Men, suckar du nog uppgivet, det är ju inte möjligt.

Jo, det är möjligt. Vi kan studera utvecklingen i två länder som genom ett antal sekler följt var sin av de två möjliga modellerna. Det ena landet är Brasilien och det andra USA. I båda fallen handlade det om att vita människor från Europa koloniserade territorier som tidigare bebotts, ehuru glest, av indianer samt att de vita, för att få arbetskraft, under århundraden importerat skeppslast efter skeppslast med svarta människor från Afrika.

En av de riktigt stora skillnaderna mellan de två fallen är just frågan om hanteringen av anhöriga, det vill säga europeiska kvinnor. Här följdes väsensskilda principer. Portugiserna tog inte med sig kvinnor till Brasilien. De engelska puritanerna och övriga europeiska USA-resenärer tog med sig sina kvinnor. Skillnaden fick avsevärda konsekvenser.

Utvecklingen i Brasilien är lättare att intuitivt begripa. Portugisernas köttsliga lustar begränsades inte av att de lämnat kvinnorna hemma. De tvingades följa Kajsa Wargs motto att ”man tager hvad man hafver” och engagerade sig först med indianskor och sedan med svarta kvinnor.

Det ledde till en påtaglig rasblandning. Visst finns ursprungsvita, ursprungssvarta och ursprungsindianer kvar i Brasilien men det finns också alla schatteringar däremellan.

Konsekvensen är att det inte finns så mycket utrymme för rasism i Brasilien. Det finns stora klassklyftor men konflikterna handlar mer om pengar än om färg. En rik mörk människa accepteras lätt som hedersvit utan att någon verkar tänka på det.

Till exempel har det inte funnits någon brasiliansk Martin Luther King. Det förekommer inte raskravaller i Brasilien. Men det har det genom århundradena gjort i USA. Det beror just på att de europeiska män som flyttade dit tog med sig sina egna kvinnor. De vita behöll sin egen kultur i USA och det blev ingen, som åtminstone delvis i Brasilien, någon kulturblandning med indianer och svarta. De vita kvinnorna höll sina män i skinnet så att de inte skulle beblanda sig med röda och svarta kvinnor. Och för att förhindra att svarta män tog sig friheter med vita kvinnor bildades Ku Klux Klan. Något motsvarande kom aldrig i fråga i Brasilien (även om det finns många berättelser som svartsjuka slavägarhustrur kunde låta dra ut tänderna på vackra slavinnor som slavägarna börjat kasta lystna blickar på).

I USA utvecklades därför ett slags apartheidsystem för att förhindra ras- och kulturblandning. Min slutsats är därför att en satsning på anhöriginvandring uppmuntrar till segregation och kulturella konflikter snarare än till integration. Å andra sidan är nog vägen till en möjlig framtida integration och kulturell sammansmältning nog kantad med ett stort antal våldtäkter.