Gästskribent Rolf Oward: Vad är populism?

Populism och populist är ord som kommit att användas som slagträ. När argumenten tryter går det alltid att drämma till motståndaren med ”du är ju populist” för att få slut på eller helt slippa en diskussion. Tanken är givetvis att den som får sig tillmälet kastat i ansiktet skamset ska dra sig tillbaka och på så sätt vika ner sig. Ungefär som ”nazist”, ”fascist”, ”rasist” och ”brunråtta” traditionellt har använts som demoniserande, marginaliserande och utmobbande hatepitet när bristen på sakargument är skriande eller när inget annat återstår.

SVT Text låter berätta att: ”S, MP, C och L säger sig samarbeta för att stoppa extremism och populism.”

Vad innebär det? Kanske går tankarna så här:

”De som inte tycker som vi – De goda och fina och moraliskt högtstående – är extrema och står för populism. Vi måste således stoppa dem. Populisterna måste tystas. Och alla som inte tycker som vi hatar oss. Att ha en annan åsikt än den rätta är givetvis ett tecken på hat. Rent av populistiskt hat. Det måste brännmärkas. Det är ett beteende som kännetecknas av extremism.”

Det klassiska sättet att få tyst på motståndare är att skrämmas, att hota med allehanda påföljder som utfrysning, socialt förtryck och stopp i yrkeskarriären. När det gäller oberoende medier är den uppenbara skrämseltaktiken att hota med exempelvis utestängning, indragna tillstånd och åtal för hets mot folkgrupp – allt för att stoppa dessa misshagliga kanaler.

Den här metoden att bruka ”populism” och ”populist” i gravt nedsättande betydelse används av PK-folket inte bara för att smutskasta enskilda individer utan också för misstänkliggöra hela länder. Länder med fel regimer, som Ungern, Italien, Österrike och Polen, utsätts systematiskt för verbala påhopp, inte minst av mästrande PK-politiker som Margot Wallström, och kallas ständigt något i stil med populistiska högerregimer. Det spännande är ju att dessa glashuspolitiker av Wallströmtyp, som är så pigga på att ösa ut sitt hat mot dessa länders så moraliskt defekta politiker, inte ställer sig frågan varför dessa politiker i Ungern, Italien, Österrike och Polen kommit till makten och varför deras folkliga stöd är så starkt. Ett av skälen är rimligen att Ungern, Italien, Österrike och Polen styrs av partier som betonar respektive lands suveränitet, rätt till självbestämmande och inte sjunger globalismens lov.

Folk väljer således bort de gamla partierna, de gamla etablissemangen, för att de inte svarar upp mot vad väljarna i respektive land önskar och vill ha. Att inte försvara nationalstaten är ett gravt misstag och att kalla dem som inte vill radera ut nationsgränserna och verka för gränslös globalism för populister är inget smart drag.

För mig är populism synonymt med folkvilja. Därför är det självfallet besvärande för politikerklassen – folkets formella företrädare – när folket inte gör eller tycker det som politikerklassen påbjuder. Men att konsekvent gå emot folkviljan kan inte vara en framkomlig väg. Därför är det så absurt när man (dvs PK-folket) klassar demokratier som Österrike, Ungern, Italien och Polen som varande icke-demokratiska, när de helt enkelt bara följer folkviljan och exempelvis propagerar för reglerad invandring och för ett bevarande av respektive lands kultur, seder och traditioner.

Väl att märka är också att dagens makthavare i dessa fyra länder inte kommit till makten genom statskupper eller liknande metoder, utan de har blivit valda i öppna och fria val. Väljarna har alltså valt bort etablissemangen. Det är vad som verkligen stör PK-folket och som får de att tala om ”hot mot demokratin” när fel partier blir valda. Men visst är det märkligt och rent av roande att man misstänkliggör demokratin när väljarna i exempelvis Ungern röstar fel!

Vad har då de traditionella partierna – den politiska eliten om du så vill – gjort för att möta den framväxande populismen och tillhörande populistpartier? En vanlig metod från etablissemangens sida är att visa sin moraliska och intellektuella överlägsenhet över dessa okunniga skockar; en typisk vinkling är att frammana bilden av populistsympatisören som genomkorkad – gärna en skinnskalle med järnrör – som inte begriper bättre. Ett bra exempel i nutid är ju Hillary Clinton, som med illa dolt förakt kallade Trumps obegåvade väljare för ”deplorables” (ungefär: beklagansvärda). Och den som leder ett populistparti är givetvis inte bättre. Det är snarare en elak och ond person som bara vill omvärlden illa och som dessutom sägs ha ytterst tvivelaktig bakgrund, oftast påstådd brun.

Hur har det gått? Har den här smutskastningstaktiken varit framgångsrik? Nej, det är uppenbart att så inte varit fallet. Populismen, folkviljan, är för stark. Den knäcks inte så lätt, och i varje fall inte av de etablerade politiska etablissemangen.

Så att ”stoppa populismen” kommer att visa sig vara ytterst svårt, åtminstone med demokratiska medel. Och så länge som PK-politikerna inte lyssnar på folkopinionen och fortsätter att gå på tvärs mot de egna medborgarna – populisterna! – kommer populismen att bestå; väljarna föredrar självfallet partier som företräder, inte motarbetar, dem.

I en demokrati bestämmer folkviljan.

Rolf Oward är copywriter och översättare som kört egen låda i över 30 år. Arbetat en hel del i Kista, till och med startat företag där. Formellt: fil kand, fil lic, DIHR. Hyfsad i spjut (61,14). Mer och mer förvånad och irriterad över hur Sverige styrs och hur PK-tänkandet fått in sina tentakler i stort sett överallt.

23 reaktioner på ”Gästskribent Rolf Oward: Vad är populism?

  1. Rutger skriver:

    I PKs ögon handlar populism om att leverera oacceptabelt enkla svar på ”komplicerade/svåra ” frågor. Det komplicerade handlar alltid om en målkonflikt som PK varken vill, eller förmår ta ställning till.
    Exempel ; vi har stora problem med utländska brottslingar. Vanligt folk säger sparka ut dem ur landet. PK, som bl.a. bekänner sig till tesen om allas lika värde kan inte acceptera sådan lösning för att man tilldelat de utländska brottslingarna rättigheter som anses måste tillgodoses. Istället får brottslingarna vara kvar med känt resultat. En målkonflikt som är ett nollsummespel – fördel för brottslingarna betyder nackdel för folket och vice versa

    Skällsordet populism handlar då om PKs försök att undkomma målkonflikten – att förhindra att målkonflikten lyfts upp till ytan. Lyfts konflikten till ytan undkommer man inte att ta ställning, vilket PK inte förmår. Undra på att SD är hatade för att lyfta målkonflikten – och ta tydlig ställning för folket -är precis det man sysslar med.

    Själv tillämpar PK orwellskt dubbeltänkande, betydande simultan acceptans av inbördes helt motstridiga mål. För att att det inte ska leda till egen intellektuell härdsmälta krävs att målen ALDRIG får vägas mot varandra.

    Därför kan t.o.m Moderaterna säga att folkets trygghet är statens primära mål, men samtidigt vara emot obligatorisk utvisning av utländska kriminella. Det spelar ingen roll om utvisning är 100 % fungerande och inga andra lösningar på brottsligheten fungerar. Det är helt enkelt en förbjuden åtgärd i Ms tankevärld. Sakdebatten slipper man genom att kalla meningsmotståndare för t.e.x. populister. Resten av sjuklöverngänget är ännu värre

    Tankemässigt förtryck, manipulation, falskhet och lurendrejeri i den högre skolan.

    Gillad av 13 personer

  2. Jari Norvanto skriver:

    ”Och så länge som PK-politikerna inte lyssnar på folkopinionen och fortsätter att gå på tvärs mot de egna medborgarna – populisterna! – kommer populismen att bestå; väljarna föredrar självfallet partier som företräder, inte motarbetar, dem.”

    Återstår att bevisa. Ca 80% av de röstande tycktes inte hålla med…

    Gillad av 2 personer

  3. brrr skriver:

    ”I en demokrati bestämmer folkviljan”

    Precis. Och i sverige vill över 80% av folket uppenbarligen ha massinvandring, så då är det ju 7-partiet som är populister och vi andra som är minoriteten.
    Tyvärr följer inga minoritetsrättigheter med våra behov.

    Gillad av 6 personer

  4. Göran Holmström skriver:

    Läste på lite om ordet” Populism”, fann bland annat att man tydligen bli professor på detta ord och dess betydelse. Ett anar spår ledde till Texas där ordet ska ha fötts för cirka 140 år sedan.
    Wikipedia menade att det var latin populus, ”folk” Enligt SAOB 2014 finns i svenska språket 936 ord med suffixet -ism till . Fan vet om jag tror på denna rökridå, överhuvudtaget?
    Så jag drar till med Andy Warhol, en synnerligen kass konstnär, men en mycket duktig PR skapare.
    POP-konstens pappa så att säga, målare av Campbells soppburkar och uttrycket 15 minuter i ramljuset. Denna, ”Ikon” var husgud på moderna museet på sent 1960 tal, och förkortat så vilka barn styr Sverige idag? Jo dom icke vuxna, vuxna som är avkommor till dessa pårökta individer som gästade den kulturella scenen på 1960-1970 talet.
    POP U LISM = populärt budskap u= du Lism= slang för att lyssna eller lyda.
    En tolkning så god som någon,
    Ps sina 15 minuter i rampljuset får dom varje dag på vår bekostnad. inte ens luften är obeskattad!

    Gillad av 3 personer

  5. gmiksche skriver:

    Märkligt nog klassas inte Schweiz som populiststyrt. Med alla sina folkomröstningar i sina små kantoner. Och en regering där man som utlänning knappt hört talas om namnen av de som sitter där. Är det avsaknaden av en politisk elit som gör att populisterna går under radarn? Eller är det så att uttrycket förlorat sin mening när alla är populister?

    Gillad av 7 personer

  6. lenam skriver:

    Om politikerna brister i sin främsta uppgift att skydda medborgarna och arbeta för deras välfärd väcks folkets vrede. Om det brister lite grand då och då och man går på tvärs med populisterna kan det möjligen passera. Populismen växer och de måste förstå att det beror på dem själva!

    Gilla

  7. W skriver:

    Angela Merkels efterträdare Annegret Kramp-Karrenbauer lägger nu om CDU:s invandringspolitik i grunden. Hon ska strama åt inflödet, uppger Deutsche Welle.

    Den politik som Merkel bedrev och som öppnade upp Tysklands dörrar för hundratusentals utomeuropeiska invandrare i samband med asylvågen 2015, ska man absolut inte tillbaka till.
    Tvärtom ska partiet nu agera direkt emot en sådan politik.
    – Vi måste göra allt vi kan för att förhindra att detta händer igen. Vi har lärt oss vår läxa, säger Kramp-Karrenbauer enligt Deutsche Welle.

    Vilket innebär att nu står ensamma med vidöppna dörrar.
    Och med de blindstyren som styr Sverige så lär de inte stängas.
    Skadan kommer att bli oreparabel.

    Gillad av 3 personer

  8. Aha skriver:

    Bra att etablissemangets fulstämpling tas upp.

    Artikelförfattaren vill ge ordet populist en positiv innebörd. Gagnlöst. Etablissemanget har satt definitionen; Populist betyder en person som ger enkla lösningar på svåra problem.

    Regelmässigt är jag på Public service när de fulstämplar (på Facebook). När det gäller ordet populist föreslår jag att de hellre skriver realpolitiker då dessa kritiserar en misslyckad, ofta floskelstyrd politik.

    Gillad av 1 person

  9. Media och bristen på självkritik skriver:

    All politisk och ideologisk polarisering kommer med tydliga kännetecken. De känns igen på ordliturgin. En ordens uppvisningar som inte når bortom förenklingarna. Som nogsamt undviker det svåra. Speciellt när det berör migrationens alla effekter – i dess många led. De gånger man ändå råkar snudda vid verkligheten, landar man ändå i schabloner. Och talar i svepande termer om utanförskap och socioekonomiska faktorer. Som i princip kan betyda vad som helst, som kan påverka en människas liv. En väg bort från det konkreta och tydliga.

    Det är naturligtvis enkelt att tala om unga människors rotlöshet. Om sökandet efter identitet och tillhörighet, i generella termer. Att många lever i utanförskap. Och om hotet att fastna i kriminalitet. Att olika myndigheter måste bryta utanförskapets onda cirkel. Ja, vi känner alla igen den rätta sortens språkbruk. Den som mer drar en slöja över verkligheten, än blottar den.

    Men denna förlåtande vokabulär har en tvilling. Och den riktas aldrig någonsin mot de utsedda offren. Oavsett konkreta handlingar. Utan endast mot politiska och ideologiska motståndare. Då blir orden och uttrycken kraftfulla och hårda. Man börjar lite mjukt med ord som – goda och onda krafter. Fortsätter med att förenkla människor. Där grunt tankedjup, från vardagsmänniskor, ges beteckningen populism. Naturligtvis väsensskilt från en själv och eget tankedjup.

    Men så hårdnar retoriken än mer. Man börjar använda ord som högerextremism. Med de associationer det skall ge. Snart blir penseldragen bredare och mer svartvita. Ord som nazist, fascist och rasist tas fram, särskilt effektiva för att förgöra en motståndare med. Det verkliga samtalen kommer aldrig i gång. Och det är heller aldrig meningen.

    När polariseringens språkbruk även letar sig in i konventionella nyhetssändningar, gör Public Setvice sig själva en björntjänst. När den arena där behovet av objektivitet är som allra störst, – när även den arenan smutsas ned med ett ideologiserat språkbruk, så tappar media i förtroende. Eller rentav avslöjar sig själva.

    När jag lyssnat till seminarier, där journalistiska chefer deltagit, märker jag inte av någon tydlig självkritik. De ser sig själva som missförstådda offer, för en orättfärdig kritik. Samtidigt som de antyder att alternativmedia ägnar sig åt en sämre sorts journalistik. Att kritiken mot Public Service är obefogad. Som om allmänheten inte skulle märka av vad som utelämnas. Och vilka stora frågor man går förbi.

    Gillad av 3 personer

    • Jordan Peterson - en sten i medias sko skriver:

      Det var intressant att se medias inställning till psykiatrikern och debattören Jordan Peterson, vid hans besök i Sverige nyligen. Han betraktades mest som en främmande fågel, på tillfälligt besök i de godas rike. Vars tankar man kunde driva lite med. Särskilt när det kom till jämställdhet.

      Även en viss utrikesminister drogs med på ett föga smickrande vis. Där hon rakt av bad psykiatrikern krypa tillbaks under sin sten. Knappast ett språkbruk värdigt en ansvarig minister. Jordans Peterson tankevärd upplevdes som ett direkt hot för de redan saliga.

      Ingen inom pressen tog hans intellektuella skärpa riktigt på allvar. Ändå bör journalister spela i hans division, när det kommer till kritiskt tänkande. Som ju borde vara en journalists paradgren.

      Även Skavlan och hans redaktion föll bland självgodhetens snubbeltrådar. Och också hans inbjudna gäst föll, Annie Lööf.

      För båda kom det som en överraskning att äkta jämställdhet mellan könen kunde få till effekt att de gled isär i praktiska levnadsinnehållen. De hade svårt att förstå att när enskilda kön fick ligga nära sina inre behov, och även följa dem, kunde en statistisk skillnad mellan könen uppdagas.

      Den att män generellt uppträder mer smalt och projektinriktat. Utan samma behov av social bredd som kvinnor söker och har behov av. Detta har inget med potentiell kompetens att göra. Under båda världskrigen gick kvinnor in i krigsindustrin, och klara detta med bravur.

      Men om varje människa tillåts utveckla sig i den riktning hon trivs bäst i, kommer automatiskt olikheter mellan kvinnor och män att uppdagas.

      Det är när PK-samhället hävdar att ett matematiskt utfall i enskilda människors val bör falla ut i lika stora delar, även i yrkesval, man hotas i sin självbild.

      Det var den falska självbilden Jordan Peterson höll upp som en spegel framför Margot, Annie och Skavlan, och som fick dem ur fattning.

      Tänk att så banala självklarheter, som Jordan Peterson påpekade, kan få de PK-ansattas cirklar att rubbas. Att hans synsätt kan betraktas som kontroversiellt. När det även även fått stöd i forskningsstudier, som han också hänvisade till. En krock mellan verklighet och ideologi, som PK-folket och media inte riktigt klarade av att hantera.

      Gillad av 5 personer

  10. Björn skriver:

    Strängare lagar, längre straff för yrkeskriminella och hårdare tag mot ungdomsbrottslingar, fler poliser, och en minimering av samtliga de bidrag, som år ut och år in, möjliggjort och t.o.m UPPMUNTRAT arbetsbefriade parallellsamhällen! Det gäller enkelt att skapa incitament för återvändande! Hur svårt kan det va……

    Gillad av 4 personer

    • G.Persson skriver:

      Nu känner jag inte till Nerbrands bakgrund, men när jag läste artikeln igår, så trodde jag inledningsvis att det var någon form av satir. När det gick upp för mig, att människan troligen menade allvar, drabbades jag av ett kortare anfall av vanmakt.
      Hur är så mycken dumhet möjligt? (De värsta formuleringarna hittar man om man klickar på länken som Jonas har bifogat)

      Gillad av 8 personer

      • brrr skriver:

        Sofia Nerbrand är nyliberal debattör, sitter i Ohlin-stiftelsen samt är (var?) Landstingsledamot i Skåne, för C tror jag.
        På den tiden jag fortfarande lyssnade på SR förekom hon ofta i många olika program.

        Gilla

  11. Narvalens tand skriver:

    När jag tänker på järnrör så brukar jag tänka på den man som fick skallen inslagen med just ett rör av invandrare då han hade en israelisk flagga i fönstret på Seved i Malmö. Eller den mamma som fick skallen inslagen av sin invandrade sambo, eller..

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.