Annie Lööf säger sig vara utsatt för hat, till och med hatkampanjer. Är det så? Möjligen finns det någon överreaktion, men jag är övertygad om att det rör sig om folks fullt berättigande reaktion på hennes löftesbrott, halvsanningar och rena lögner. ”Kristersson är min statsminister” lät det före valet, varpå hon och C ser till att Löfvén II tillträder. Begreppet väljarförakt har fått en ny innebörd i och med Lööfs (och, givetvis, Björklunds) agerande.

Jag undrar om C-väljarna är nöjda med vad de ser och den regering vi har fått. Jag misstänker att många av dem måste känna sig grundlurade, de som trodde att C är ett borgerligt parti. När en röst på C de facto blev en röst på Löfvén/Sjöstedt, när C blev Sosseriets röstombud.

En annan förmodan är att åtminstone en del av dem som röstar på C är allmänborgerliga väljare och som sådana lika gärna kan tänka sig att rösta på exempelvis KD eller M, i vart fall betydligt hellre på ett annat borgerligt parti än på ett parti på vänsterkanten.

Därför är det rimligen ett farligt spel som Lööf spelar – partiets fortsatta existens blir de facto underordnad målet att hålla SD utanför allt inflytande. De C-sympatisörer som anser att C är ett borgerligt parti – vad ska de göra? Låter de sig bevekas/luras av 73-punktsprogrammet och stannar lydigt kvar? Eller är de så förbannade att de lämnar C?

Genom att försöka att vara inne och ute samtidigt har Lööf gjort inkonsekvensen till norm, men självfallet är det dömt att misslyckas att – utåt – framställa sig vara i opposition till en regering som man varit med att rösta fram.

Det är klart att det kostar i opinionen att vara så uppenbart svajig och opålitlig. Varför ska man lita på en person som före valet säger ”Jag vill ha en alliansregering” för att sedan efter valet stödja motsatsen? Och många av de 73 punkterna kan neutraliseras genom att de förpassas till utredningskyrkogårdar för att aldrig återuppstå i form av exempelvis reformer.

Visst, Lööf vapenskramlar ibland med att hon, minsann, kan fälla regeringen om den inte gör som hon och C vill. Ska vi tro på det? Vad skulle hända i det läget? Ett nyval skulle av allt att döma leda till att såväl L som MP försvinner från riksdagen. Lika troligt är att KD och SD växer. Nettoeffekten blir att den konservativa sidan växer sig ännu större och att den – rimligen –
också får bilda regering. Det absurda har då inträffat att Lööf lyckats skapa det hon säger sig vilja motverka. Därför är Lööfs utspel om att fälla Löfvén II om han inte följer det som hon C och säger nog just vapenskrammel och inget annat. Lite mer spetsigt formulerat: Ännu en lögn från Lööfs sida.

Lööf försöker slingra sig undan fakta genom att kalla legitim kritik mot hennes sliriga agerande för hat. (Överdrifter och vulgära påhopp hör givetvis inte hemma i en sund debatt, därför begränsar jag mig till just ”legitim kritik” och inget annat.) Det är ingen bra metod. Och är väldigt lätt att genomskåda. Det är enbart verbal slalom hon sysslar med och bara ett sätt att hota kritikerna och försöka skrämma dem till tystnad.

Jag undrar om hennes reaktion till delar beror på att det inte längre går så bra för henne personligen, det vill säga i de förtroendemätningar avseende partiledarna som opinionsinstitutet Inizio genomför har hon sjunkit märkbart. Ett av de största tappen noterades för övrigt i deras decembermätning, där Lööf sjönk tolv procentenheter från 31 till 19 procent. Det ska då jämföras med läget i juni 2017 när hon faktiskt var den partiledare som belade förstaplatsen med 45 procent. Från 45 till 19 procent – det är en verklig resa.

Ibland blir hennes uttalanden sant obegripliga som när hon säger att ”Alliansen lever”. Att den inte gör det är ju uppenbart för de flesta och vi vet också vem som var den huvudansvariga för dess bortgång. Ergo: En Lööflögn till.

Lööfs medvetna ljugande är ju så fantastiskt, detta att stadigt förvanska verkligheten. Det får en att undra – vad är hon (och femklöverpartierna) egentligen ute efter? Jodå, jag förstår att de som godhetsnarkomaner vill få omvärldens applåder för att de är så ”humana”, men … fortsättningen då? När applåderna tystnat och bara den bistra verkligheten återstår?

Det måste vara ytterst bittert att till sist tvingas erkänna att ett flertal av hennes motståndare faktiskt hade rätt och haft rätt hela tiden. Dagen kommer när Lööf tvingas inse att de som exempelvis vill ha reglerad invandring, bevarade svenska traditioner och att svensk lag är den lag som gäller i Sverige, är de som fattat och att det inte hjälper att som Lööf försöka sätta munkavle på de personerna i hopp om att verkligheten ska försvinna.

Verkligheten vinner. Alltid.

Rolf Oward är copywriter och översättare som kört egen låda i över 30 år. Arbetat en hel del i Kista, till och med startat företag där. Formellt: fil kand, fil lic, DIHR. Hyfsad i spjut (61,14). Mer och mer förvånad och irriterad över hur Sverige styrs och hur PK-tänkandet fått in sina tentakler i stort sett överallt.