Det största undret och dess framtidsutsikter

Patrik Engellau

Nu ska jag göra en historiefilosofisk betraktelse. Jag varnar redan här så att du som inte gillar sådant kan slippa läsa vidare.

Det största undret i mänsklighetens historia, möjligen undantaget själva skapelsen, är de senaste tvåhundra årens magiska välståndsutveckling i västerlandet. Det handlar inte bara om en kvantitativ förändring av typ att BNP per capita gått upp något alldeles oerhört. Det handlar också om en kvalitativ omvandling. För nästan alla människor var livet tidigare en jämmerdal.

Inte ens kung Gustav Vasa slapp tandröta och stinkande pottor vid sängen. Även de rikaste kunde förlora hälften av barnaskaran i spädbarnsdöd. Nu har alla rinnande kallt och varmt vatten samt spoltoalett i lägenheten. Om du tycker det låter prosaiskt kan du försöka föreställa dig ett liv utan dessa bekvämligheter. Ibland gör jag det och faller då i häpen förundran över vilket mirakel den moderna västerländska människan vederfarits.

De ekonomiska landvinningarna har påverkat sederna i förkovrande riktning. Låt mig ge ett exempel som jag tror håller för vetenskaplig granskning. En konstvetare har sagt till mig att det aldrig finns några glada ansikten på gamla bilder. Jag har efter förmåga försökt att kontrollera påståendet och det verkar vara befogat. Att folk inte log och var glada förr i tiden beror, enligt min teori, på att det inte fanns något att vara glad över. Livet var, med Thomas Hobbes ord, ensamt, fattigt, eländigt, brutalt och kort. Det enda som piggade upp folk verkar ha varit de offentliga avrättningarna som ofta artade sig till folkfester.

I detta sammanhang är det framför allt två saker som ger mig myror i huvudet. Den första är att vår tids historiskt privilegierade människor inte oftare stannar upp i beundran och tacksamhet inför vad vi förunnats. Detta beror nog bara på bortskämdhet och bristande fantasi och gör ingen stor skada. Den andra saken bekymrar mig emellertid och det är att vi inte funderar mer på hur det egentligen gick till när jämmerdalen förvandlades till ett Schlaraffenland. När något oväntat och oplanerat men samtidigt oändligt fördelaktigt inträffar i människornas liv så borde vi ägna avsevärd tid och ansträngning till att fundera över framgångens mekanismer så att vi kan försöka skydda lyckoreceptet för att allting inte bara ska ta slut lika plötsligt som det inträffade. (Se där ett lämpligt ämne för samtal i landets förnämsta forum för avancerade intellektuella diskussioner och debatter, Sveriges riksdag!)

Men någon sådan argumentation förekommer, vad jag har kunnat märka, varken i riksdagen eller någon annan stans. Det är som om människorna tog framstegen för självklara och för evigt garanterade bara för att de en gång uppenbarat sig i västerlandet. Vi betraktar välståndet som lika givet som att solen ska gå upp varje morgon. Och vadå? Skulle något krångla så fick väl regeringen fatta några skarpa beslut!

Sverige är nog det sorglösaste landet av alla i sin barnsliga övertygelse att nationen åtnjuter ödets särskilda utfästelse om evig välgång.

När jag för några årtionden sedan jobbade i den internationella biståndssvängen var världens länder mera uppdelade i homogent rika och homogent fattiga länder. Den första världen och den tredje världen kallades de. (Den andra världen var de numera utrangerade socialistländerna.) Utvecklingen i de homogent fattiga länderna i tredje världen gick inte till så att de år för år blev lite homogent rikare, utan på så vis att det uppstod rika enklaver mitt i fattigdomen. Länderna fick tvådelade samhällen. Det kallades dualekonomi.

När jag betraktade detta utvecklingsmönster insåg jag att jag skådade framtiden för rika länder som Sverige. Även vi skulle bli dualekonomier. Sedan dess har jag framfört min dystra profetia i alla möjliga sammanhang. Folk har lyssnat och lite uppmuntrande sagt att det där var en intressant teori och sedan genast glömt bort den eftersom den var så uppenbart galen. Sveriges framtid var ju garanterad av försynen.

Mitt problem har varit att jag inte förmått förutsäga de mekanismer varigenom dualiseringen skulle gripa tag i Sverige. Men nu, genom den internationella migrationen som särskilt hårt drabbar Sverige, ser vi det hända inför våra ögon. Malmö är en dualekonomi. Vi kan kalla det för utanförskapsområden och bristande integration men vad det verkligen handlar om är framväxten av det samhällsmönster som karaktäriserar exempelvis Kenya, Brasilien och Pakistan.

Det kommer en dag, säger jag och tar på mig profetmanteln, då Sverige kommer att begripa hur ödesmättat detta är. Vi tror att Sverige på några år ska kunna absorbera ”nyanlända” motsvarande en fjärdedel av befolkningen ungefär som när en boaorm ligger still för att smälta sitt byte varefter bytet blivit en del av ormen. I boaormsfallet blir bytet totalt integrerarat. Men så kommer det inte att bli här, inte minst för att många av de nyanlända inte hade planerat att låta sig integreras. (Och för övrigt har även den svenska riksdagen spjärnat emot integration; varför skulle den annars ha stiftat lag om mångkultur?)

Om vi på allvar ska börja tänka på Sveriges framtid så måste vi nog ta fasta på det troliga eller i varje fall möjliga scenariet att dualekonomin är här för att stanna. När dualiseringen nått en viss punkt är det bara att ge upp integrationsförsöken och i stället, visserligen under omständigheternas tvång snarare än på grund av egna önskemål, bejaka och göra det bästa av den oundvikliga segregationen.

Hur utformar man socialpolitiken i ett sådant samhälle? Kanske bör svenska samhällsvetare börja studera bantustan-politiken i apartheidtidens Sydafrika där lokalt självstyre gavs till vissa minoriteter som varken ville eller fick integreras.

39 reaktioner på ”Det största undret och dess framtidsutsikter

  1. pllay skriver:

    I en demokrati vinner den makten som kan utlova mest till flest.
    I en dualekonomi kommer majoriteten utgöras av människor som uppfattar sig som fattiga satar och som vill ha det minoriteten har.
    Eftersom makt korrumperar så har vår minoritet,vårt etablissemang, alltmer lagt sig vinn om att genom demokratiska metoder hålla majoriteten kvar i upplevt elände, ett elände de inför varje val lovar ändra till det bättre.
    Vi går inte bara mot en dualekonomi utan också mot dualitet på samhällets alla områden.
    Det samhälle som en gång gav Socialdemokratin luft under vingarna är nu det samhälle dagens etablissemang strävar mot, ett klassamhälle där klasserna inte längre är fattig mot rik utan nettoskattebetalare mot ett parasitiskt etablissemang.
    Samma motsättningar, samma människor, olika namn och retorik.
    Med den enorma produktivitetsökning vi sett sedan 1800-talet kan idag den minoritet av nettoskattebetalare eller närande delen av befolkningen försörja den majoritet av befolkningen som är tärande och beroende av att dagens system behålls och utvecklas i ett alltmer delat samhälle.
    Så länge etablissemanget inte kramar ur mer ur den närande delen av befolkningen än denna klarar att leverera befinner sig systemet i ett stabilt läge, då kraven från den tärande delen växt sig större än vad de närande kan leverera kommer den långsamma utförslöpan bli ett stup.

    Liked by 6 people

  2. pllay skriver:

    En stor skillnad för demokratin i dag och förra seklet är den tekniska utvecklingen och därmed följande produktivitet.
    Tidigare var den närande delen av befolkningen i klar majoritet och endast en mindre del tärande.
    Demokratins genombrott innebar att makten i samhället överfördes till de närande och vi fick en explosionsartad ökning av levnadsstandarden, till stor del då majoriteten av befolkningen såg sig arbeta för både det egna och allmänna goda.
    I dag är den tärande delen av samhället i majoritet och makten i samhället har återigen flyttats, denna gång till dem som konsumerar resurser i stället för dem som producerar.
    Ett resultat av demokrati och effektivitetsutveckling, oväntat och oönskat.

    Liked by 2 people

    • pllay skriver:

      Jag spinner vidare,
      en samhällsutveckling vi lite äldre, med i grunden kristna värderingar, finner främmande och omoralisk.
      Vi uppfostrades med andra värderingar, gör din plikt kräv din rätt, den som inte arbetar skall inte heller äta, Jante, betala räkningarna punktligt, inte ligga samhället till last, spara och slösa, stå på egna ben, uppfostra barnen till goda samhällsmedborgare.
      Vi blir upprörda och flockas här på DGS, där vi känner samhörighet, och skriver av oss vår förtvivlan och undran.
      Vi är övertygade om att den samhällsmoral och de kristna värderingar vi har är nödvändiga förutsättningar för ett gott samhälle i harmoni och fred.
      Värderingar som är diametralt motsatta de muslimska.

      Liked by 18 people

  3. Plurikus skriver:

    Att folk inte var glada på foto förr i tiden beror på att de var tvungna att stå helt stilla, då exponeringstiden var ganska lång, jämfört med idag. Därför fick de koncentrera sig och ser allvarliga ut.

    Liked by 3 people

  4. K. Ulvert skriver:

    Den enda hållbara lösningen på alla dessa problem är massiv återvandring.
    En sådan har sina egna svårigheter, men nu är vi i en situation där det inte finns några enkla eller billiga utvägar längre.
    I sammanhanget måste på något sätt de som har skapat situationen hindras att fortsätta påverka. Det är allvar nu.

    Liked by 9 people

  5. Eva Danielsson skriver:

    Vad fick dig, Patrik, att förutspå att rika länder i ”första världen” också skulle komma att utvecklas till dualekonomier redan innan massmigrationseländet hade sjösatts av våra politiker? Vilka var tecknen eller synliga mekanismer för detta? Välfärdsindustriella komplexets abnorma tillväxt? Som tillät lättja och barnslig sorglöshet inför morgondagen även hos arbetarklassens ungar. Som har kunnat stampa runt på samma fläck i bakvattnet av samhällets utveckling, och ändå försetts med mer än livets nödtorft. Som skapat en mentalitet och grogrund för en dualekonomi i form av tillvänjning till att inte behöva ta rodret i sina egna liv. Man klarar sig ju ändå. Sedan har detta följts av politikernas massinvandringsprojekt och där är vi nu. Först blir det alltså nu en uttalad dualekonomi och segregation. Men detta kommer väl att upphöra snart igen, genom att vi alla blir lika fattiga. Precis enligt politikerväldets planer. Med sig själva som undantag förstås. Den stora skräcken inför framtiden handlar ändå inte om ekonomi utan om det sociala och kulturen. Ursvenskens självklara trygghet i samhället och självklara rätt att räknas med och få säga sitt som individ, kan ju inte samexistera med en detaljreglerande våldsam förtryckarkultur som islam. Vi behöver få kloka politiker som ser till att de muslimer som inte lämnar islam, återvänder till sina hemregioner. Vår generösa västkultur med religionsfrihet och tolerans för olika livsåskådningar kan inte omfatta religioner/ideologier som inte praktiserar samma tolerans och frihet.

    Liked by 16 people

    • PE skriver:

      Jag insåg tidigt att familjebildningen i Brasiliens slumområden med ensamma mammor och varierande karlar var ungefär som i Stockholms förorter. Utan bidragssystemet, som inte är hållbart, skulle Sverige bli som en dualekonomi

      Liked by 2 people

    • Kalle skriver:

      Stalltips till regeringen. Lagstifta att alla Svenska kvinnor skyler sina ansikten, så även kroppens former. Då kanske våldtäkterna minskar. Då får ni beröm från 3:dje världens ledare att ni är formbara och tillämpningsbara till vår kultur.
      Vad säger ni om det, ni allengoda kvinnor som gladeligen vänder andra kinden till i god kristen anda.

      Gilla

    • olle reimers skriver:

      Det som vi kanske inte förstår, av förklarliga skäl kanske, eftersom det är en delvis omedveten process. är hur stor inverkan vår uppfostran fram till fyra-fem års ålder har på individen.

      Det är under den tiden som de grundläggande värderingarna inpräntas. De kanske viktigaste känslorna är de av skam och skuld för att vi inte gör det som förväntas av oss för det gemensammas fromma.

      Dessa känslor är visserligen något som vi ofta, i våra egna liv, upplever som hinder och svårigheter som vi vill bli av med. Vi skriver böcker, gör filmer, demonstrerar och bär oss åt på olika sätt för att bli av med dessa känslor. Men det verkar svårt. De flesta kämpar i hela livet.

      Till slut inser man kanske i stället att det är dessa svårburna känslor som utgör hela fundamentet för den mänskliga samvaron. Utan dem är vi räddningslöst förlorade och det som återstår är vllddjuret i oss.

      Liked by 3 people

      • Eva Danielsson skriver:

        Att bära skam och skuld och stolthet och ont och gott inom sig och att acceptera att allt inryms inom varje individ, med olika viktning, särskiljer den kristna synen på människan från t ex islam. Och från kanske alla andra religioner. Där man i stället tilldelar personer/klaner olika egenskaper och har en svartvit världsbild. Moraliska dilemman och religion som den enskildes inre liv är väl en typiskt kristen syn på existensen. Oförståelsen mellan kristna och muslimer är fundamental.
        Det lilla barnet ska lära sig rätt och fel och kunna orka skämmas lite när glappet mellan vad man gjorde och ens självbild blir för stor. Skam är plågsamt och försvagar självkänslan, man vill sjunka genom jorden, men adekvat skam är en absolut nödvändig del i barnets/människans utveckling för hämning av impulser och reglering av beteendet. Det behövs för ett fungerande samhälle.

        Liked by 1 person

  6. Eva skriver:

    Människan är biologiskt konstruerad för att utjämna obalanser. Fryser man – söker man värme. Är man hungrig – äter man. Vid törst – dricker man. Är man i balans – kan ibland fortplantningens mer livfulla aktivitet ta vid. Rent basal psykologi. Detta har pågått i miljontals år. Det är därför vi fortsatt finns till.

    Som varelse måste vi, för vår överlevnads skull, även besitta ett intressen för vår omgivning. Omgivningen kan vara farlig, ointressant, men även innehålla stora möjligheter. Vi är därför behäftade med nyfikenhet och intresse för allt nytt. För att kunna klassificera och inordna det. Så det får sin berättigade, och väl avvägda plats, i vår tillvaro.

    I lagom doser av nyhetsvärde stimuleras vi. Vid höga doser av mer nytt, upplever vi en negativ känsla, av överstimulans. Likaså upplevs avsaknad av stimulans som något negativt.

    I överdrivet stor och överväldigande stimulans, kan faror dölja sig. Ett gäng behornade bufflar, som plötsligt kommer rusar emot dig, bör nog skrämma en. Medan den lilla näbbmusen, i busken bredvid, bara behöver väcka din nyfikenhet.

    Psykologiskt betecknas detta som mättnadsprocesser. Att nytt i sig stimulerar för en tid, men vid nötning och upprepning tappar denna förmåga. Nyfikenheten har blivit stillad. Den har fyllt sin funktion att väcka ett intresse för det mer nya.
    Nytt kan vara farligt, ofarligt eller komma med möjligheter. Därför får inte människan var likgiltig inför det nya. Hon är skapt för att upptäcka alla förändringar i sin omgivning.

    Men upplevda förändringar är relativa och personliga.
    Och inte absoluta. För dig själv är kanske allt i en ångande djungel nytt. Men för den som bor där dagligdags är det du som utgör det nya. Välkänd miljö skall inte sticka ut. Det är förändringar som skall gör det. Det är dessa som psykologiskt behöver uppmärksammas. Alla övriga etablerade företeelser skall då bilda fond för det nyupptäckta. Och inte tillåtas störa det nya.

    Summa summarum; Att hitta vardagens alla beståndsdelar kräver en hel del aktiv energi och djupa gräv. Vanans makt döljer det mesta. Och skall psykologiskt också göra det.

    Men för riksdagsmän och makthavare krävs ett större ansvar. De skall även förstå vardagen osynlighet. Att ansvarsfull politik kräver mer av fantasi och förståelse, för allt som redan fungerar. Här skrämmer särskilt migrationspolitiken. Mer än lovligt naiv till sin karaktär.

    Patriks alla gräv behövs. Tack för den mylla du dagligen vänder på. När du plöjer i kunskapens åker. Som ofta fått ligga i träda alltför länge.

    Liked by 8 people

  7. gmiksche skriver:

    Även om jag håller med i stort om vart utvecklingen är på väg är Bantustanexemplet nog inte så väl valt för vårt vidkommande. Det faktum att tvådelade samhällen håller på att växa fram i Europa och Amerika är ingalunda ett belägg för att dessa kommer att uppnå den stabilitet som kulturellt och i många fall etniskt homogena samhällen visat sig haft under historiens gång. De senares bestånd har i allmänhet hotats genom konflikter med andra samhällen, även om interna konflikter ofta bidragit till deras försvagning och fall. Den franska revolutionen har vänt Frankrike in och ut, men Frankrike har bestått i den meningen att dess kulturella och etnisk/språkliga identitet visat sig vara starkare än centrifugala krafter och grannars försök att vinna på kaoset. Däremot kommer bantustansamhällen enbart att kunna hållas ihop med våld. Och i våld föder i längden våld.

    Liked by 3 people

  8. Håkan skriver:

    En bra artikel Patrik Engellau säger jag som vågade läsa den, detta sagt med glimten i ögat förstås. Just det du skrev här fick mig att tänka på motsatsen till det du nämner:

    ”(Se där ett lämpligt ämne för samtal i landets förnämsta forum för avancerade intellektuella diskussioner och debatter, Sveriges riksdag!)”

    Motsatsen är, kanske tillsammans med andra motsatser för vem har sagt att det måste vara dualism i motsättningarna, det brittiska parlamentet.
    Den som vill se demokrati ”in action” kan finna vad den söker via YouTube, och efter några underhållande stunder där klicka in på Sveriges Riksdags hemsida och följa några debatter.

    Tills man somnar alltså…

    Gilla

  9. Lars Bernhoff skriver:

    Sverige är speciellt genom att vår ekonomi fått en väldigt stor andel av folket som har sin försörjning direkt beroende av staten. Att ta bort förmåner är inte lätt, de som uppbär dem röstar på de partier som fortsätter låta dem behålla dessa förmåner. Risken i Sverige verkar vara att vi hittar på så många sätt att stödja olika grupper, där varje sådan grupp kan bli okontrollerbart stor i pengar. Det är missbruk som undergräver legitimiteten i det avsiktligt goda i i stödets utformning.

    Dualekonomi i Sverige känns för mig allt mer som att uppmuntra de icke tärande att upprätthålla glädjen, stoltheten och förpliktelsen att klara sin egenförsörjning, mot de som utnyttjar systemen för sin egen vinning och blir därmed tärande. De senare får inte bli för många och reta upp de skötsamma.

    I Sverige har man kunnat lura staten genom att staten inte får samköra olika register av integritetsskäl. Helt tokigt anser jag. Vill man ha bidrag måste man lägga alla kort på bordet och prövas för att det inte ska bli fel. Bidragsfusk ska inte löna sig. Myndigheterna har äntligen börjat med mer samkörning av sina register.
    I Sverige är dualekonomins problem inte så mycket mellan rika och fattiga, vi har andra dualproblem med individens stora beroende av staten som i sin allsmäktighet ska samla in mycket skattepengar och sedan fördela ut dem. Här uppstår ett osunt beroende när egenförsörjning inte är tillräckligt viktigt eller ens möjligt.

    Liked by 1 person

  10. G Sträng skriver:

    La giaconda log tydligen inte?

    Nå, leendet i konsten är vanligen begränsat till gycklare och änglar [exempel: https://en.wikipedia.org/wiki/Amor_Vincit_Omnia_(Caravaggio) ], samt till lägre klasser [exempel: https://en.wikipedia.org/wiki/Malle_Babbe ]. Det har absolut ingenting att göra med hur lyckliga folk var, utan med hur man ville framstå.

    Samma för fotografier: A photograph is a most important document, and there is nothing more damning to go down to posterity than a silly, foolish smile caught and fixed forever. (Twain)

    Liked by 6 people

  11. Backstugusittare och sjungande näktergalar skriver:

    För inte allt för länge sedan var det stor skillnad på adel och backstugusittare i Sverige. Nu har svenskens välstånd fördelats, och lyfts i höjden.
    Fått bredd, men utan ta bort pikar av individuell rikedom.

    Nu utsätts detta nya för attacker. Där en svensk medelklass plötsligt skall dräneras på ackumulerade resurser.

    Förr fungerade Sverige som ett försäkringsbolag.
    Det kallades länge för folkhemmet. Uppbyggt och avsett för dess egna medlemmar. Där försäkringar föll ut när någon medlemmar råkade snubbla i livet och behövde tillfällig hjälp. Rättigheter och skyldigheter ingick som en del i den uppgörelsen. En slags inre solidaritet inom försäkringsbolaget självt, gentemot den egna betalande befolkningen.

    Med en aktiv migrationspolitik öppnade slussens portar. Nu står den svenska gränsen öppen för hela världen. Försäkringsbolaget Sverige delar nu ut medel även till dem som aldrig betalt in sin premie till försäkringsbolaget. Alla kan i princip få ut på försäkringen. Även icke medlemmar.

    Folkhemstanken har övergivits. Nu skapas aktivt, via en mittens politik, ett kluvet samhälle. Helt nytt till sin karaktär. Där den ursprungliga befolkningen till stora delar skall försörja inströmmande världsmedborgare.

    Om nu adeln kunde sägas dränera allmogen från förr. Så dräneras nu istället allmogen. Inte av en adel, utan av en medvetet politiskt inbjuden befolkning. Inbjudna av våra företrädare i riksdagen.

    Förr utgjorde en sund nationalism ett hinder för detta. Nu utmålas svenska gränser som något fult. Rentav som något brunt. Det förr fina och goda har ändrat karaktär. Per Albin Hansson skulle vända sig i sin grav, om han vaknade upp.

    Nu betraktar svenska makthavare importen av stora främmande människoskaror, som något behjärtansvärt. Att god politik består av att bjuda ut andras slit och släp till andra. Okända människor. Utan hänsyn till – skyldigheter in – och rättigheter ut.

    Hur man kan kalla det för något gott övergår mitt förstånd. Detta är mycket, mycket större och än enbart dualekonomi. För mig liknar det mer ett rån.
    I exceptionell stor skala, av den inhemska befolkningen. Att man föröder ett helt land.

    Liked by 12 people

  12. O.T skriver:

    Joakim Andersen skriver För den som vill förstå bakgrunden till de folkliga protesterna i Frankrike är geografen Christophe Guilluy en mycket givande bekantskap. Guilluys bok Le Crépuscule de la France d’en Haut från 2016 har nyligen översatts till engelska, med titeln Twilight of the Elites.

    Verkligt intressant är Guilluys beskrivning av hur övriga Frankrike överger ”överhets-Frankrike”, slutar följa dess medier, slutar rösta på dess partier och slutar ta dess ideologi på allvar. Bara 20 procent av de tillfrågade i en undersökning tror att journalister talar sanning, 72 procent ser politiker som korrupta. Arbetarklassen har slutat engagera sig i ”arbetarrörelsen” och röstar oftare på Front National. Invandrarna röstar överhuvudtaget ogärna.
    Detta är en nödvändig process, den tycks ha gått längre i Frankrike än i Sverige men äger rum även här. Det finns en logik här som leder till mer eller mindre identitära resultat. I det globaliserade samhället väljer människor att försvara sitt kulturella och sociala kapital, för om det förlorar i värde har man ingenting.

    Liked by 4 people

  13. Sten och sten och sten, i potala når man aldrig fram, många hemliga trappor och inte lite damm, drakens ben många tunnlar ibland, vad nu, vackert rum med brummande mand, dromtömpa, avalokiteśvaras inkarnand skriver:

    Det kokar väl ner till två saker, säkerhet och ekonomi. Säkerheten går först, alla svenskar som kan flyttar från invadrartäta områden. Detta går inte för alla, för att förändringen är så snabb och påtvingad, USA kom aldrig i närheten av vårt inflöde och tänkte noga över att frige slavarna, och det tog många år innan de fick samma rättigheter som alla andra. Att bara blanda alla hade gett upphov till ett självklart våldsamt kaos och kanske utrotningskrig. Skillnaden mot Sverige är att vi är pacificerade och lurade, så när folk i små städer, som Ronneby, vaknar upp till att deras sovstad plötsligt är som det värsta ghettot så är det för sent. Det hade verkligen varit intressant att se den slags demografiska kartor som finns i USA fast för Sverige. Sedan kommer ekonomin, för det är ju helt exceptionellt att man först skall köras bort från sina områden och sedan skall betala för de som flyttar in, det säger sig självt att detta sjunger på sista versen, för det börjar bli tydligt att många invandrare har MER att röra sig med än svenskar som jobbat hela livet.

    Jag har därför i 12 år förespråkat så aggressiva åtgärder som möjligt för att stoppa vad som kommer att bli ett Sverige i kollaps, det är bättre att ta smärtan nu, för 12 år sedan gick detta kanske utan legosoldater, idag tror jag det är omöjligt. Börjar man skära i bidragen så kommer våldsamma upplopp och attacker på svenskar bli legio, och det är tydligt att man avsiktligt försvagar polisen och militären så att svenskarna inte kan försvaras i framtiden. Man har försvagar polisen och militären och indoktrinerar dessa så att även om folket till sist vinner makten så kommer dessa institutioner inte kunna användas, så jag tror utländska legosoldater är vägen fram, man styr om de pengar som idag går till massinvandring till försvar och säkerhet för svenskar, och för att bygga upp ett utvisningsmaskineri. Tror jag svenskarna om sådan beslutsamhet? Det är svårt att se.

    Liked by 7 people

    • Dromtömpa skriver:

      Man får alltid färre ”gilla” när man diskuterar konkreta åtgärder relativt när man klagar på de skyldiga. Denna del av diskussionen är den mest primitiva på DGS, den om en konkret framtid.

      Liked by 2 people

      • A skriver:

        Jo det ligger nåt i det, helt klart. Men för egen del känns det lite fel att diskutera precis ”allt” helt öppet.

        Mvh A

        Gilla

  14. Fredrik Östman skriver:

    Nu handlade inte artikeln alls om detta, men det inledande påståendet att det bara under de senaste två hundra åren blivit bättre stämmer inte riktigt. Förbättringen har pågått sedan högmedeltiden i en tämligen konstant takt. Att det verkar gå snabbare och snabbare beror huvudsakligen på en ränta-på-ränta-effekt, en exponentiell utveckling. Det är sant att industrialismen genom att frigöra fossil energi gjort att takten faktiskt har ökats, men huvudsakligen är det en exponentiell utveckling sedan civilisationens gryning med ett tusenårigt avbrott och tillbakagång kallat medeltiden.

    Liked by 2 people

    • Lars skriver:

      Knappast Fredrik om du ser på teknisk och industriell utveckling eller på den materiella välfärden och inte heller om du ser på tiden efter 1970, där takten i västvärlden bromsats kraftig. Det sker en explosion av förändring under och efter den industriella revolutionen. Samhällen tidigare hade mycket låg produktivitetstillväxt.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Hur man ser på utvecklingen beror givetvis på vilken dimension man följer bakåt och en möjlighet är ju att se på vad det var för förutsättningar för den industriella revolutionen och för det kapitalistiska systemet som medförde en så markant produktivitetsförbättring. Detta är naturligtvis väldigt svårt, men man kan se på vad som tycks känneteckna kapitalismen och se hur kapitalismen formades och då ser man en utveckling från 1500-talets England och Holland som man ser som markant och som tar sig uttryck på flera sätt. Den utvecklingen har ju föregångare i civilisationens utveckling i Väst Europa allt från Rom till dess upplösning, invasion av barbarer, feodalsamhället, den religiösa utvecklingen och allt bildar en civilisation som rymmer fröet till ett kommande språng i utvecklingen.

      Det är inte en linjär process och kan inte beskrivas med en ränta på ränta effekt dvs en exponentiell utveckling. Under åren 1870 till 1970 kan man definitivt se en exponentiell utveckling, men därefter har processen saktat ned om vi ser till materiell utveckling i Väst. Inom vissa områden sker ju kraftig utveckling t.ex. inom IT, men det avsätter inte särskilt stor produktivitetsutveckling i Väst av olika skäl.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Just mätning av kostnader och intäkter dvs insatser och effekter är ju ytterst svårt och något jag försökt förstå. Det är ju så många variabler och samband som påverkar och det går ju inte att förutse en framtid som är genuint osäker. Beslutsfattare och även handläggare t.ex. terapeuter måste ju agera under osäkerhet och kan inte kontrollera för påverkande variabler. Det är väl lite så jag funderar kring att individen som relaterar till andra är ett centrum, en nod, av självtänkande informationsbearbetning och tar sina egna beslut under påverkan av andra och av vad hon förstår och i ett socialt sammanhang. System, anpassar sig i någon slags feedback process till vad som händer i omgivningen. Jag har försökt se samhället ur det perspektivet, cybernetisk återkoppling med noder som riksbank, regering, verk, myndigheter, företag etc. som har förmåga att styra systemet utifrån feedback dvs. inte hierarkiskt lyda order eller utföra sin specifika del, men verka inom ramen för sitt uppdrag.

      Generella principer är ju svåra att formulera, men marknader ger feedback om vad kunder efterfrågar till vilket pris och det ger den återkoppling som gäller privat verksamhet och samtidigt kan regleringar och stimulanser avseende omgivningen ges av offentliga organ. Den offentliga verksamheten har ju inte den möjligheten och samtidigt har ju klienten ofta svag förmåga att veta och förstå vad hon skulle vilja ha (om kunskapen finns så är ju marknadsutsättning en bra metod t.ex. vet nog alla om de vill betala för idrott eller inte, religiösa församlingar eller inte osv. dvs här tycker jag det finns ett kriterium på vad offentlig verksamhet INTE ska ägna sig åt). Men det återstår ju verksamhet med stora effekter som oftst är externa t.ex. försvar, polis, tull, naturvårdsverk mm. Dessutom tillkommer välfärdsstaten, som inte avser hela den offentliga budgeten och som i grunden är försäkringsmässig (vilket ioförsig även polis och försvar är).

      https://www.oecd.org/tax/tax-policy/revenue-statistics-highlights-brochure.

      Så även om kostnads/intäkts analys är mycket viktigt, så är det svårt när en verksamhet som den offentliga inte har betalande kunder utan tjänsterna mer eller mindre gratis och vad jag förstår så borde man då tillämpa kostnadsminimering som genomgående strategi och kulturdrag, men naturligtvis måste man på något sätt mäta insats mot effekt. Jag tror det är nödvändigt för yttre tryck som för alla system och när det inte kommer fån en marknad så måste det komma från organ som i slutänden har politiken som uppdragsgivare, men det kan ju vara delegerat på många sätt t.ex. till försäkringskassor, forskningsråd, verk myndigheter etc..

      Gilla

  15. Dandersan skriver:

    Det vi gjort på tvåhundra år har Kina gjort under vår livstid.
    Under Mao så var Kina hårt styrd och jämlikt. Ingen skulle ha det bättre än andra.
    Sen kom en ny ledarfilosofi. Vissa katter fick bli fetare.
    Tänk vilken fart de fick!
    Det var inte demokrati som skapade det Kinesiska undret.
    Det var fritt företagande.
    Alla fick bättre livsvillkor somliga även bättre liv!

    Gilla

    • Dromtömpa skriver:

      Jo men hela den kinesiska utvecklingen parasiterar på en vetenskaplig och teknisk utveckling som är nästan till 100 % europeisk. Inga européer eller amerikaner flyttar till Kina men det omvända är vanligt fortfarande.

      Liked by 4 people

  16. Lars skriver:

    Mentalt, kulturellt, formulerade jag i början av 90-talet en personlig hypotes att den duala ekonomin fanns i Sverige mellan privat näringsliv kontra offentligt och jag tänkte då närmast på skillnaden i föreställningar om ekonomi och verksamhet hos vanligt folk och massmedia. När offentlig anställda tänkte på privat näringsliv så missbedömde de och när anställda i privat näringsliv uttalade sig så missförstod de. Det avspeglade sig ofta i politiska åsikter och bestod i en idealisering av den andra sidan eller demonisering, lite växlande. Kulturell och i avspegling i massmedia och politik så formades helt olika uppfattningar.

    Numera ser vi dualiteten växa som Patrik beskriver, de som är efterfrågade på arbetsmarknaden och de som inte är det och vi ser den kulturella skillnaden mellan grupper accentueras och påverka försörjningsmöjligheterna. Åter tycks den dualitet jag nämnde ovan vara framträdande hos politiker som har att hantera migrationen. Man förstår inte villkoren för vare sig företagsamhet och näringsliv eller offentlig sektor

    Mycket beror nog på att man inte rört sig över arbetsmarknaden innan man tog plats vid köttgrytorna, inte har ett gångbart yrke vid sidan av politiken. Det hjälper dåligt att vara akademiker, för då har man befunnit sig på den ena sidan stängslet av det duala samhället.

    Den dualitet jag trodde mig se avsåg kulturskillnader i olika delar av samhället, kultur är en framträdande egenskap i organiserade verksamheter och ett viktigt konkurrensmedel.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Men ökade klyftor….det är på väg i allt snabbare takt och har inte enbart med invandringen att göra. Att tala om dualt system där den ena polen utgörs av invandrare är nog att slå samman de olika kulturer som utgör det multikulturella samhället. Vi har redan en mängd subkulturer och inom dessa en skiktning ekonomiskt och en stor andel på den mer fattiga planhalvan och det är denna mångkultur som blir problemet för att kunna hålla samman en gemensam svensk kultur och det i sin tur sliter sönder solidariteten. Det blir kanske litet som Brasilien där inkomsterna och fördelningen följer olika mer eller mindre etniska grupper; mestiser, svarta, vita osv.

      Gilla

  17. Björn skriver:

    Idag är få insatta i Sveriges historia, och förstår hur och varför den utveckling som varit under främst 1900-talet, har lett fram till dagens välfärd, men desto fler verkar veta ALLT om SD.s ”nazistiska rötter”!

    Gilla

  18. Svante Jonsson skriver:

    Jag håller mig inom de senaste 200 åren. Å ena sidan tror jag att folk log och var glada förr i tiden. Å andra sidan har jag ett bröllopsfoto från förra sekelskiftet på min farmors mor och far. Det är ett 20- tal personer på fotot. När man studerar ansiktena slås man av allvaret. Men jag har även ett annat foto på farmors farmor och farfar när de är i 30- årsåldern och kanske nygifta. Förutom att de ser ut som ett par från vilda västern eller ett par ryska bönder från någon Tolstojroman, ser de tja, full i fan ut på fotot. Endast skärvor av mängden människor finns avbildade.

    Påståendet från politikerna att Sverige ska hålla ihop går inte ihop med det mångkulturella samhället i det nya landet, som är ett uttalat mål med massinvandringen som medel. Hur är det möjligt att Malmö måste söka socialhjälp via det kommunala utjämningssystemet? Urbaniseringen, som jag såg i någon rubrik leder till att fler begåvade människor samlas i storstäder, lägg till Öresundsbron och närheten till kontinenten, vad kan gå fel? Det nya landet finns i nationens storstadsområden och inget håller i hop det. Storhopen invandrare vill inte integreras i det nya landet. Storhopen gammelsvenskar vägrar ge upp nationen när det blir allvar. Där finns framtidstron och full i fan leendet. Vem vet Engellau, det kan lika gärna vara Bantustanpolitik eller revolt som är på väg mot oss. Jag tror på revolten.

    Liked by 1 person

  19. Svante Jonsson skriver:

    Jag håller mig inom de senaste 200 åren. Å ena sidan tror jag att folk log och var glada förr i tiden. Å andra sidan har jag ett bröllopsfoto från förra sekelskiftet på min farmors mor och far. Det är ett 20- tal personer på fotot. När man studerar ansiktena slås man av allvaret. Men jag har även ett annat foto på farmors farmor och farfar när de är i 30- årsåldern och kanske nygifta. Förutom att de ser ut som ett par från vilda västern eller ett par ryska bönder från någon Tolstojroman, ser de tja, full i fan ut på fotot. Endast skärvor av mängden människor finns avbildade.

    Påståendet från politikerna att Sverige ska hålla ihop går inte ihop med det mångkulturella samhället i det nya landet, som är ett uttalat mål med massinvandringen som medel. Hur är det möjligt att Malmö måste söka socialhjälp via det kommunala utjämningssystemet? Urbaniseringen, som jag såg i någon rubrik, leder till att fler begåvade människor samlas i storstäder, lägg till Öresundsbron och närheten till kontinenten, vad kan gå fel? Det nya landet finns i nationens storstadsområden och inget håller i hop det. Storhopen invandrare vill inte integreras i det nya landet. Storhopen gammelsvenskar vägrar ge upp nationen när det blir allvar. Där finns framtidstron och full i fan leendet. Vem vet Engellau, det kan lika gärna vara Bantustanpolitik eller revolt som är på väg mot oss. Jag tror på revolten.

    Gilla

  20. lookslikeanangel skriver:

    För att lite travestera det gamla engelska skämtet;

    Dimma över Öresund – kontinenten isolerad!

    Det är märkligt hur man från svensk sida så envetet håller fast
    vid den uppblåsta idén om en ”humanitär stormakt”.
    Numera utökad med rollen som klimatguru för hela jorden, minsann.

    Människor och länder utanför Sverige kan OCKSÅ tänka.
    Kanske rent utav bättre….?

    Är vi inte bara saltstoden, en turning torso, på vägen från Sodom och Gomorra.

    Inte så vitalt precis.

    Liked by 2 people

  21. Bo Svensson skriver:

    Överallt där det är dualekonomi måste de välmående skydda sig inom bevakade enklaver men det finns en bättre lösning.

    Med krav på ekonomisk garant som villkor för rörelsefrihet utanför anvisat territorium, blir de bevakade enklaverna för det våldsbrottsbenägna riskklientelet medan fred och trygghet råder generellt.

    Förutsatt att konsekvenserna på att påträffas där man inte får vara är på rätt nivå, liksom de utbetalningar garanterna krävs på, när en klient begått ett grovt brott.

    Gilla

  22. Jari Norvanto skriver:

    Hellre en boaorm av assimilation, än ett ormbo av ”integration”. En av vår tids största utmaningar är den utbredda herpetofobin i det grodkokta terrariet Sverige.

    Gilla

  23. Sixten Johansson skriver:

    Klyvningen som Patrik förutser följer i huvudsak skiljelinjen mellan svenskar och invandrare. Utan tvivel kommer den att bli akut, inflammerad och våldsam och framtvinga olika former av segregation. Men det finns även andra polariserings- och klyvningslinjer.

    En går mellan de invandrare som är eller vill bli assimilerade och dem som inte vill eller kan. Den skiljelinjen påverkas av relationen till islam. I slutändan innebär det att de för Sverige ”bästa möjliga” invandrarna inser att de riskerar att råka riktigt illa ut för att de hamnar mellan flera eldar och att de därför gör klokast i att lämna landet, i synnerhet om återvandringsbidragen blir generösa.

    Den utan tvekan destruktivaste klyvningen är sociopatologin, som obarmhärtigt delar svenskarna i två läger. Den politiska klassen, etablissemanget och en stor del av befolkningen är kroniskt sjuka, mobbkollektivistiska fjortisfjollor, kloner i en inbillad adel, en feminfantiliserad Marie Antoinette-överklass. De utgör en sociobiologisk och sociopsykologisk återvändsgränd i medvetandets evolution.

    En samlevnad med personer som lever i en skenvärld, men har makt i verkligheten, är omöjlig. I alla normala samhällen av tidigare typer skulle de ha kastats ut långt innan de blev ett överlevnadshot för stammen, klanen eller nationen. De svenskar som har makten är inte normala, utan har etablerat en fanatisk självplågar- och självmordssekt, vars grundidé är att plågorna ska drabba andra, men inte den storhetsvansinniga fjollklassen.

    Liked by 3 people

    • Dromtömpa skriver:

      ”En samlevnad med personer som lever i en skenvärld, men har makt i verkligheten, är omöjlig”

      Mycket välfunnet, precis så. De vill ha det så här, diskussion är meningslös, alla fallande diktaturer och imperier verkar ha utvecklat sådana drag. Så mycket av vad som sägs från dissidentsidan är formulerat som om det har en intelligent mottagare som kan övertygas inom etablissemanget, jag tror inte det finns längre, precis som du beskriver. Istället tror jag man måste ta din mening ovan som utgångspunkt, utan möjlig diskussion med de som styr, vad återstår? Jag tror man landar i gräsrotsaktivism och liknande, tyvärr precis de metoder som vänstern använt för att ta över Sverige, sådana som Martin Sellner har insett detta. Tyvärr ligger det inte för mig rent personligen.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.