Ny podd! Miljöpartiet och identitetspolitiken

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 2/2) pratar jag med skribenten Nikodemus Ungh. Han skriver på den libertarianska sajten Mises.se. Sajten tillhör Ludwig von Mises-institutet, en tankesmedja grundad 2010 och uppkallad efter den österrikiske ekonomen och tänkaren med samma namn (1881-1973).

Vad betyder identitetspolitik? Wikipedia förklarar det så här:

Identitetspolitik är politiska ställningstaganden som grundar sig på särintressen och perspektiv utifrån tillhörighet till en socio-kulturell grupp i syfte att bevara denna grupps särställning och stärka dess intressen. Därigenom kan människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av grupper. Förenklat kan det sägas att det är politik baserad på gruppidentitet.

I maj 2016 skrev Ungh en artikel om Miljöpartiets förhållande till identitetspolitiken. Nu när vi åter har fått en miljöpartistisk kulturminister i Amanda Lind kan det vara av intresse att titta på detta.

Lyssna på podden i spelaren nedan!

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).

8 reaktioner på ”Ny podd! Miljöpartiet och identitetspolitiken

  1. bland munkar och tibetaner och fakirer ibland, danske man, skall åter finna danstalang, mandom svängs av och an, nu en fot lång minsann, efter att ha tampats med yetidams starka hand skriver:

    Den som inte förstått att identitetspolitiken är en förutsättning nu för socialismen och pk-ismen och globalismen och den stora staten och etablissemanget bör lyssna på läsa och lyssna på Victor Davis Hanson och Dinesh D’Souza för en beskrivning av hur detta utvecklas på precis samma sätt i USA.

    Identitetspolitikens mål är det rakt motsatta mot vad man säger sig vilja uppnå. Som vit man så kan man tro att målet är att hata vita män och västlig kultur ochmvisst hatar man oss, man behöver en fiende, men att hata oss är inte målet, utan ett medel. Målet är att hålla alla dessa identitetsgrupper i evigt beroende av staten och därmed se till att de röstar på demokraterna i USA och vänstern och socialdemokrater och liknande i Europa. Målet för identitetspolitiken är misär för svarta, misär för invandrare, misär för muslimer, misär för transpersoner, misär för kvinnor, man VILL att alla dessa skall misslyckas, på så sätt kan man bygga upp ett beroende av hög skatt och en stor stat och hålla en armé av statens funktionärer i beroende av staten. Så allt som sunda människor observerar och anser dåligt, våldtäkter, man som föds utom äktenskapet, dåliga skolresultat, fundamentalistiska moskeér, terrordåd, allt detta VILL man ha. De vill ha det så här, så det finns inte så mycket poäng i att peta i deras bevekelsegrunder om man söker god vilja, det finns ingen, alls. Detta måste vara den självklara förståelsen man agerar ifrån.

    Liked by 7 people

    • Sixten Johansson skriver:

      Jag har inte studerat VDH och DD’S, men det stämmer med mina slutsatser och bekräftas t ex av socialdemokratins och vänsterpartiets utveckling. Om vi tänker oss en liggande rektangel med tre fält, vänstern – mitten – högern, så flyter den nya politiska klassen som ett skikt längs överkanten. Därunder finns diffusare skikt ur etablissemanget, byråkratin, välfärdskomplexet, övre medelklass och andra som ekonomiskt och ideologiskt orienterar sig uppåt mot den politiska klassen.

      I mitten av rektangeln kan vi tänka oss ett horisontellt tomrum. Under det kommer horisontella skikt av lägre medelklass, arbetarklass och det nya trasproletariatet. (De flesta dras mot rektangelns vänstra halva). Den ”identitet” som kan exploateras politiskt är horisontell och likriktande.

      Den revolutionära tanken var att mobilisera någon av de lägsta klasserna och vända upp och ner på hela skiktningen. Men vänsterns elit märkte att det är mycket lönsammare att bara utnyttja massan kvantitativt, muta den med löften och fagert tal, ställa sig på dess axlar, göra avspark och själv simma uppåt till fina positioner i byråkratin eller i makthavarklassen. Mittfältets liberaler, media och intellektuella gör också djupdykningar ner till bottenskiktet för sina snyft- och offerreportage och för andra lönsamma projekt. Näringslivet på högerkanten vill förstås heller inte att de lägsta skikten ska röra sig uppåt, utan att de fortsätter att konsumera mycket, och de får gärna destruera lagom, om de inte kommer för nära.

      Gilla

      • olle reimers skriver:

        En strålande bild, Sixten.

        Man önskar att någon med illustrativ förmåga kunde konkretisera den och den skulle bli en klassiker.

        Får jag använda mig av den på Facebook och be någon som Kjell Mäki eller Jeander att göra något åt saken?

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Visst, allt jag skriver får användas fritt. Min modell av den politisk-samhälleliga skiktningen vill jag koppla till Patriks tankar på så vis att i det vågräta tomrummet under makthavarskiktet och dess lakejer finns den nettoskattebetalande medelklassen. Den politiska klassen bygger en barriär mot den, betraktar den som luft och gör allt för att blanda om, förvirra och lamslå den, men parasiterar på dess arbete och pengar.

        Det väsentliga är att de drivande i alla de tre politisk-samhälleliga fälten (vänstern – mitten – högern) exploaterar underklasskikten (-kasterna) enligt sina respektive ideologier och mjölkningssätt och inte har något intresse av att lyfta dem. Identitetspolitiken är en av metoderna. Den skapar horisontell identifiering med sina ”likar” och ökar därmed rigiditeten i skiktningen. Passande och anpassliga exemplar kan lyftas upp av eliterna och nyttjas som alibin och skyltdockor.

        Det är helt naturligt att kapabla individer frigör sig och strävar uppåt, men om deras klassresa gör att de förnekar sitt sociala arv och inte vill ge något tillbaka av allt som de har fått eller tillskansat sig, då har de blivit ”högervridna”. Hela vänsterns elit och hela den liberala (inkl media-, akademi-, kultur)eliten är just så högervridet atomistiska och egoistiska. De eller deras barn dyker ibland ner till bottenskikten, exploaterar dem på olika vis, förfasar sig storligen, använder de eländigas axlar som språngbräda och simmar som ivriga spermier upp mot det goda gräddskiktet.

        Gilla

  2. Niklas R skriver:

    Identitetspolitik eller identitärpolitik är andra ord för socialism. Precis som feminism, kommunism och nazism är andra ord för socialism.
    De har samma upplägg och samma grundpelare, oavsett vad de kallar sig så kör de med samma spelbok om och om igen. De bara döper om punkterna i programmet, gemensamt är dock att alla hatar de judar.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.