I en framstående tidning läste jag nyligen följande passus av en framstående skribent:

Vad både EU och världen i stort behöver är en vilja att överbrygga klyftor, minska spänningar mellan grupper och förmå människor att samarbeta även med dem som uppfattas tillhöra andra grupper än de själva.

Skribenten exemplifierade med att vi borde ”sträva efter ömsesidig förståelse eller rent av se frågan ur invandrarnas perspektiv”.

(Bara en sidoobservation. När man läser formuleringar som ”överbrygga klyftor” och ”minska spänningar mellan grupper” så vet alla från början att den har med migration att göra. Det är en ny grej. Så sent som 2015 brukade tidningarna ha vinjetten ”Flyktingkrisen” eller motsvarande på de artiklar som handlade om migrationen och dess effekter. Numera används inga vinjetter ty så många nyheter är migrationsrelaterade att det skulle se löjligt ut att ge dem en specialbeteckning.)

Citatet ger uttryck för en inställning som ingår i det politiskt korrekta bakgrundsbruset i vårt samhälle. Kan någon säga något ont därom? Är det inte självklart att vi måste förmå oss själva och andra att samarbeta även dem som tillhör andra grupper? Att ifrågasätta detta vore att sätta sig upp mot vår tids allra heligaste trossatser och sakrament såsom Värdegrunden och voteringar i FNs säkerhetsråd.

Världen går inte nödvändigtvis framåt för att folk ifrågasätter heliga ting, men troligen går den aldrig framåt utan att man ifrågasätter heliga ting. Den store ekonomen Joseph Alois Schumpeter myntade begreppet ”skapande förstörelse” som bild för den kapitalistiska utvecklings- och förnyelseprocessen och skapande förstörelse är nog också vad samhället kan behöva inom idévärlden.

Om vi håller oss till migrationsrelaterade frågor så kan jag inte se annat än att Svenne Banan sedan årtionden tillbaka gjort allt för att minska spänningar mellan etniska grupper – varav Svenne och hans släkt är en – och att förmå migranter att samarbeta, i huvudsak genom att skaffa sig jobb på den svenska arbetsmarknaden vilket betyder att söka anställning hos Svenne. Med ett slags deltidsfacit i hand så tycks det mig att det där inte har funkat så bra som Svenne troligen hade väntat sig.

Om jag får tolka stämningsläget i nationen just nu så är det att Svenne Banan börjar bli less. Han betalar och han tycker att han får ta skit och framför allt får han inget tack för sina insatser utan tvärtom politiskt korrekta uppmaningar att han ska anstränga sig mer för att överbrygga klyftor och minska spänningar. Vafan, säger han, det är väl inte bara jag som ska sträva och bemöda mig? Migranten – som han inte får kalla för Blatten medan denne får kalla honom för Svenne Banan – har väl ett ansvar, han också? Han borde visa mer tacksamhet för att Sverige varit så välkomnande och omtänksamt.

Om jag får gäster i mitt hus – ger dem ”asyl” eller ”uppehållstillstånd” i mitt hem, så att säga – så utgår jag från att de ska visa tacksamhet för att de får bo hos mig. Om jag adopterar dem och ger dem samma rättigheter som min familj – ger dem ”medborgarskap” i min krets, så att säga – så förväntar jag mig att de ska åta sig samma skyldigheter som jag själv ålägger mig gentemot vårt gemensamma samhälle. Många migranter gör det, men tillräckligt många gör det inte för att Svenne Banan ska börja lacka ur.

Att säga sådant som jag just sagt anses rasistiskt av de politiskt korrekta kretsarna i vårt land. Att vara rasist betyder att sätta sin egen etniska grupp högre än andra. Men varför skulle det vara att sätta sig högre än andra att kräva likabehandling? Gästen måste anstränga sig lika mycket som värden även om de inledningsvis betalar i olika valutor, värden i mat och husrum, gästen i respekt för värdens seder och, om det ska bli en långsiktig affär, en uppriktig vilja att anamma dessa seder.

Det är de politiskt korrekta människorna som är rasister eftersom de inte tycks anse att man kan begära sådant av gästerna. Varför skulle man inte det? Räknar de politiskt korrekta människorna inte med att gästerna har kompetens att uppföra sig? Tror de inte att gästerna duger till ett civiliserat umgänge? I så fall är det PK-ideologerna som är rasister, inte Svenne Banan.

Om jag hade varit migrant till Sverige och blivit mottagen och hjälpt att etablera ett nytt liv och lyckats rota mig, skaffa jobb och försörjning och kanske bildat familj så skulle jag fundera på någon gest av tacksamhet, ungefär som när man håller ett tacktal efter ett vänligt mottagande med middag i grannens hus. Jag skulle inse att Svenne Banan håller på att surna till och troligen förstå hans bevekelsegrunder. Jag skulle fundera över vad jag kunde göra för någon liten vänlighet för att visa mina goda avsikter och förebygga att han får ett obehagligt utbrott som skulle drabba oss båda helt i onödan.

Inte vet jag vad jag skulle hitta på som hyggligt lyckad första generationens migrant, framgångsrik restaurangägare eller IT-företagare till exempel. Kanske skulle jag göra en insamling bland andra tacksamma migranter för att göra en dyr men talande åtbörd till svenska folket, till exempel bygga en jättelik staty av Moder Svea vid inloppet till Stockholm som motsvarighet till Frihetsgudinnan i New York, en gåva från fransmännen till amerikanerna.

Kanske skulle jag samla ihop pengar till ett alternativt museum som hyllade svensk kultur i stället för att nedvärdera den. Man kunde finansiera det hela genom att sälja blågula märken med texten ”Tack Sverige!” för hundra kronor som folk kunde sätta på kläderna. Möjligheterna är oändliga för människor av god vilja som vill överbrygga klyftor och minska spänningar.

Ja, jag vet att allt jag säger är barnsligt, fascistiskt, blåögt, romantiskt och helt enkelt löjligt. Men kan du komma på så många andra djärva idéer för att minska spänningar? Man kan säga att mitt uppkast är en omvänd variant av förre rikspolischefen Dan Eliassons korvgrillningsprojekt.

Genom korvgrillningen skulle klyftor överbryggas. Problemet var att det var Svenne Banan som tog initiativet. Svenne Banan hade redan gjort så många vänskapliga gester att korvgrillningen varken gjorde till eller från. Tänk dig om det kom en äkta och spontan gärd av uppskattning från det andra hållet! Jag tror det skulle vända hela stämningen i landet. (Risken är förstås att staten skulle förstöra hela initiativet genom att av gammal vana ge det statsbidrag.)

Den realistiska utvecklingen är förstås att det inte tas några sådana initiativ och att spänningarna inte minskar utan att vi i stället känner oss tvingade att öka dem genom att trappa upp våldet med fler poliser och hårdare tag.