Alla har fått en hjärna och en del har kommit på att de kan använda den till att tänka med. (Jag vet att man tänker även med andra organ än hjärnan, framför allt magen, men det är överkurs.) Redan här kan det bli bråk eftersom meningsskiljaktigheter kan väcka livliga känslor. De som använder hjärnan skaffar sig ofta, med fel eller rätt, andra uppfattningar än de som inte använder hjärnan utan bara vidareberättar vad de hört från andra.

Den svenska kulturen gillar inte sådana bråk. Det beror på att levnadsförhållandena genom tiderna i Sverige har varit så karga att vi inte, om vi hellre velat överleva än debattera, haft råd med lyxen att filosofera. Befallningarna från plogen och svarven har ljudit myndigare än lockelsen att leka med tankarna.

Detta skapar oundvikligen en stark intellektuell homogenitet vilket betyder att folk tycker likadant och tar avstånd från dem som föreslår något självtänkt och annorlunda. När en enskild hjärna plötsligt mobiliseras och kommer fram till något annat än ett etablerat, ständigt traderat konsensus så är tilltaget en utmaning mot kollektivet och ett potentiellt hot mot kollektivets överlevnad i köldens och de magra jordarnas rike.

Därför är det farligt att säga något annorlunda i Sverige. Man ska hålla sig till konsensus om man vill ha vännerna och jobbet kvar. Den som på en middagsbjudning tar upp olämpliga ämnen blir strax återförd till ordningen av någon medgäst, troligen kvinna, som säger ”nej, nu ska vi ha trevligt” vilket betyder att vi inte ska ha olika uppfattningar och framför allt inte diskutera dem.

Kulturer, även den svenska, är mycket starkare än många inser. Det verkar som om den kultur i vilken man föds hårdkodas i generna under de första levnadsåren. Det är svårt för människan att förstå vilka drag hos en själv som är lokalt och kulturellt betingade och vad som är allmänmänskligt.

Det är därför svenska politiker ständigt kommer på sig själva med att ha varit naiva. De har inte alls varit naiva. De har följt den kulturella koden att inte tänka själva. Om de hade varit naiva skulle man ha förväntat sig att de lärt sig en läxa och slutat vara naiva. Men så är det inte. Problemet är nämligen inte naivitet utan svensk kultur. Det är socialt riskfyllt att öppna ögon och öron och att med hjärnans hjälp försöka pussla ihop en bättre förståelse av samhället än den dominerande och nedärvda.

Svenskarna har därför en tendens, mentalt sett, att alltid gå i samma riktning. Idéhistorien visar emellertid, och det kan verka som en paradox, att även svenskarna över seklerna kan byta uppfattning och gå åt ett annat håll. Den legendariske ideologen Sture Eskilsson på Svenska Arbetsgivareföreningen beskrev detta som att ”svenskarna är ett stim av sniglar”, stim för att vi alltid går åt samma håll, sniglar för att det går långsamt i svängarna.

Min tolkning av dagens stämningar är att stimmet håller på att vända. Med sina känsliga tentakler känner sniglarna av det intellektuella klimatet. Det har alltid funnits enskilda, självtänkande rebelliska sniglar, men så länge dessas vittnesbörd var enstaka och osammanhängande kunde de inte påverka stimmet. Det som nu sker är att en ny karta över sniglarnas värld, en ny samhällstolkning, börjar formuleras. Den gamla, dominerande PK-berättelsen förlorar sin kraft över våra sinnen och vi söker efter en bättre förståelse som stämmer med våra sinnesintryck, våra tentaklers budskap.

Därför ska du inte låta dig tystas när en medgäst säger att ”nej, nu ska vi ha trevligt” när du vill slänga ett angeläget ämne, till exempel politikerväldet, migrationen eller skolan, på bordet för att dissekeras och studeras. Det är i sådana diskussioner som historia skapas.