”Den viktigaste byggstenen i organisationer är människor. Därför är det ansvarslöst när hr inte är en del av koncernledningen”. Citatet är hämtat ur Dagens industri den 29 december (sid. 6). Hr betyder human resources – alltså mänskliga resurser.

Klyschan att människor är den viktigaste resursen har upprepats i decennier. Men den är uppriktigt sagt lika ogenomtänkt i dag som för trettio år sedan. Familjens viktigaste resurs är människor. Kyrkans viktigaste resurs är människor. Fotbollslagets, nationens, pokergängets, arméns, mediehusets, bankernas och hembygdsgårdens viktigaste resurs är människor. Blir någon klokare av att varje mänsklig sammanslutning, oavsett syfte och uppbyggnad, består av människor?

Olika sammanslutningar har just olika syften och det präglar deras uppbyggnad. Allt fysiskt i världen (och universum) består av atomer. När den insikten väl satt sig ger den föga hjälp till en kemist som vill förstå hur ett speciellt protein är uppbyggt. Det finns ju många olika slags atomer, många bindningar mellan dem och ett otal kombinationer. Det är en delgrupp av de senare som intresserar kemisten.

En koncernledning för ett företag med, låt oss säga, ett flertal pappersbruk blir nog inte chockerad av att få reda på att det finns människor i organisationen eller att det behövs mänskliga resurser för att något ska bli uträttat. Ledningen har andra och viktigare problem att brottas med. Det är sådana okultiverade saker som exempelvis konjunkturen, priset på pappersmassa, förhandlingar med kunder, valutasäkringar, rekrytering av rätt slags kompetens, produktiviteten i enskilda bruk, osv.

Att det inte finns några mänskliga sammanslutningar utan människor har alltid varit en floskel. Det förvånar mig att den överlevt så länge.