Vem äger ”jobben” – företagaren eller arbetstagaren?

Lars Hässler

På 1930-talet drev min far en möbelfabrik på Kungsholmen. Allt tillverkades i trä och det var fullt med sågspån och andra eldfarliga ämnen i fabriken. Rökning var absolut förbjudet. Trots detta rökte en av snickarna. Han fick en varning, fortsatte att röka, fick en varning till och blev sedan avskedad. Då kom facket och krävde att han skulle få tillbaka sin anställning. Min far vägrade och hotade med att stänga fabriken. Facket stod på sig, hotade med blockad, min far stängde fabriken och 30 anställda förlorade sina arbeten. Facket kom tillbaka och ville förhandla, men min far stod fast vid sitt beslut, det vill säga han ägde ”jobben”.

Ponera följande. En uppfinnare/entreprenör, av till exempel blixtlås, börjar sin bana ensam i garaget, precis som Amazons Jeff Bezos, Apples Steve Jobs och Microsofts Bill Gates. Efter ett tag ser sig entreprenören tvungen att byta lokal och anställa medarbetare. Han går till banken och ber om lån. Som säkerhet blir han tvungen att pantsätta familjens bostad. Ett antal personer anställs och rörelsen rullar på. Så småningom uppstår en schism mellan entreprenören och en av arbetarna. Har entreprenören rätt att avskeda arbetaren? Vem äger arbetstagarens arbetsplats, det vill säga jobbet?

Ett annat fall – på sätt och vis tvärtom – är den numera kända salladsbaren i Göteborg 2006. En kvinnlig företagare hade ett antal anställda med, vad jag förstår, bättre villkor än vad ett kollektivavtal skulle ge. Dessutom ville ingen av de anställda vara ansluten till facket. Efter vägran att teckna kollektivavtal försattes salladsbaren i blockad av Hotell- och restaurangfacket (HRF), vilket innebar att varken leveranser eller sophämtningar kunde genomföras. Facket hade samma år ”förmått” flera restauranger/barer att ingå kollektivavtal (i vissa fall hade de anställda haft sämre villkor än vad ett avtal stipulerat). I över två månader pågick konflikten med salladsbaren innan ägaren beslutade sig för att sälja.

I media framställdes det å ena sidan så att facket tog brödet ur munnen på den kvinnliga företagaren, att den ålderstigna kolossen, det vill säga facket, inte längre slogs för de anställda, utan bara för att bevara sin egen makt. Å andra sidan hävdades att kollektivavtal var bra också för arbetsgivaren eftersom det garanterade arbetsfred och gav rimliga villkor och trygghet för de anställda.

Här uppstår åter frågan. Vem äger jobbet, arbetsgivaren eller arbetstagaren? I exemplen ovan har jag tagit upp frågan ur en småföretagares synvinkel, där entreprenören själv är aktiv i rörelsen. För större och/eller börsnoterade företag kan man ha ett annat förhållningssätt, där företräds ägaren/ägarna av tjänstemän som inte har någon personlig koppling till arbetstagaren.

Frågan vem som äger jobben är naturligtvis politisk. Men jag anser att om entreprenören/företagaren har gjort en uppfinning och riskerat sin ekonomi, så borde han äga jobben han skapat. Arbetaren har bidragit med sin arbetskraft men i övrigt inte riskerat något. Utan entreprenören hade arbetaren kanske inte haft något jobb. Trots detta hävdar facket att arbetstagaren, inte arbetsgivaren, äger jobben. I fallet med salladsbaren hävdade facket till och med att de ägde rätt att tvångsansluta anställda, och i slutändan använda blockadvapnet.

Detta är ett oskick som inte borde vara tillåtet, såvida villkoren i övrigt är rimliga. Det borde vara så att den som tar risken, har en idé och bygger upp ett företag, ägde jobben!

26 reaktioner på ”Vem äger ”jobben” – företagaren eller arbetstagaren?

  1. Thomas Ek skriver:

    Socialism och Kapitalism
    Socialism bygger på tvång och förtryck. Att leva efter kapitalismens ideal i ett socialistiskt system är inte tillåtet. I ett kapitalistiskt system står det var och en fritt att leva efter socialismens ideal. Här har du det ultimata beviset över att kapitalism är moraliska överlägsen.

    Det här är ju Stefan Löfvens specialitet.

    Gillad av 4 personer

  2. Bo Svensson skriver:

    Där marknadsekonomi råder, finns det jobb åt alla. – Även de som är slöare och trögare. – Deras prestationer har ändå ett värde och om marknadsvärdet av deras insatser inte räcker till vad som anses som rimlig standard, är det inte arbetsgivarens problem.

    Där man genomdrivit avtalslöner däremot, blir det en utslagning av dem som presterar sämst, till dess man fått en uppdelning i en kategori som jobbar mera än de egentligen skulle vilja för att inte riskera hamna kategorin arbetslösa som riskerar att tråkas ihjäl i sin sysslolöshet.

    Detta vanvett har tillåtits fortgå under snart ett sekel.

    Gillad av 3 personer

  3. Bo Svensson skriver:

    Problemet är inte att man organiserar sig för att försöka korpa åt sig högre löner än man förtjänar, utan att man får fullt stöd från makthavarna för detta. – Insiken skulle istället ges spridning att löntagarna klättrar på varandra i kampen om andelar av produktionsresultatet.

    Metoden att försvara en väl fungerande arbetsmarknad kunde bestå i tillräcklig nivå på differentieringen av skattesatserna mellan avtalslöner och marknadslöner.

    Gilla

  4. olle reimers skriver:

    Debatterar man med socialister; ja man behöver inte få längre än till dem som kallar sig socialdemokrater, på sociala medier; så verkar den allmänna uppfattningen överensstämma med marxismens. D.v..s det är arbetaren som äger ”mervärdet” av vederbörandes arbete.

    Gillad av 4 personer

  5. Yvonne Rosenthal skriver:

    Om kollektiv logik och rättsmedvetande: Min mamma drev en liten känd butikskedja i södra Sverige. Hon märkte att omsättningen i butiken i Lund stadigt minskade då hon inte var där, snart så ertappade hon en av de anställda med att stjäla ur kassan. Han erkände att han och ytterligare två anställda sedan fyra månader tillbaka dagligen stulit ur kassan. Pengarna hade man investerat i hasch som sålts vidare och även använts för eget bruk. Mamma betalade den lön hon var skyldig och avskedade alla tre. Så skulle hon inte ha gjort! Hon blev dömd till böter att betala åt Handels som försvarade de två som var med i Handels. Fallet väckte stor uppmärksamhet , skriverier i Sydsvenskan , KvP och Arbetet, veckopress. .. Att facket försvarade tjuvar .. Sympatiyttringar , blommor . Tidigt 1980-tal.

    Gillad av 12 personer

    • Många ibland skriver:

      Håhåjaja, vem bryr sig om att fixa jobb åt invandrare, det är ett sjukt perspektiv att detta alltid skall nämnas. Jag skiter i dem, kort sagt. Aldrig att jag vill ha in de av viss typ i mitt hem, hellre att jobbet blir ogjort.

      Gillad av 2 personer

  6. KENNETH skriver:

    Om man vill skingra dimmorna måste man också ställa sig frågan ”vem äger skattemedlen”.
    Det har i alla tider varit maktens innehavare som tagit en del för sina syften.

    Gillad av 2 personer

    • Många ibland skriver:

      Sen är det ju långt ifrån alla företag som är uppbyggda av en idé från en identifierbar grundare, ta kraftbolag, eller bankerna eller stora teknikföretag som nu är AB och grundaren död sen länge. Istället så blir det ofta där tvärtom, ideér kommer från anställda men avkastningen av dessa ideér går till ledningen som har politisk slughet och egen vinning som främsta talang, och så klart några till, men inte att producera ideér, vem skall få pengarna då? De sämst betalda idemakarna i världen kan vara svenska ingenjörer som inte får en del av kakan.

      Gillad av 3 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        Ett olösligt problem. Den som blir ingenjör har redan från början en personlighet som står i vägen för att skall kunna begära den lön han är värd. Det är nästan omöjligt att få ingenjörer att strejka, de är obrottsligt lojala. En kollega erkände att han ville stå i givakt när VD, en värdelös skurk, gick förbi. Men de verkar trivas med livet. No brain, no pain.

        Gillad av 1 person

  7. Hans Högqvist skriver:

    På 1970 talet hade jag en enmansverkstad för i huvudsak Jaguar men även Alfa Romeo, MG, Lancia och grannarnas Volvo och jordbruksmaskiner. En ny Rolls Royce och en Lamborghini Jarama ingick i kundstallet. Hela södra Sverige var kundområdet. Jag behövde alltså anställa!
    Stor bilverkstad med möjlighet till 4-5 anställda hittades, god relation med bank och underleverantörer gjorde att ekonomin inte skulle vara något problem – men det var facket!
    Jag insåg att det inte var möjligt med individuell lönesättning, en som hade tio års erfarenhet av Volvo, och alltså måste vidareutbildas av mig, skulle ha samma lön som en högt kvalifiserad mekaniker som hade erfarenhet av t. ex Rolls eller Lambo / Ferrari.
    Jag hade också planer på en avrostningsanläggning med elektrolytiskt syrabad och fosfatering, där blev det problem med tillstånd och miljö trotts att dessa problem var relativt lätthanterliga och anläggningar var igång i GB. Där skulle bilkarosserna bara vara ”grädde på moset eftersom stålindustri skrek efter sådant på den tiden och där låg den ekonomiska säkerheten och stora vinsten, gamla bilar var ett rent nöje.
    Problemen med fack, kommun och staten gjorde att jag avstod, lade ner verkstaden och blev anställd som smältare på en glashytta istället..

    Gillad av 4 personer

    • Bo Svensson skriver:

      Ett perverst skattesystem, en galen snårskog av regler och latent hot från fackföreningar ligger som en kall blöt filt över det som annars skulle varit arbetsglädje och entreprenöranda.

      Gillad av 2 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Tyvärr så krossar vårt land alla bra ideer och drömmar i ivern att alla är lika.
      Sorgligt när du hade ett arbete du gillade.
      har själv erfarenhet av hur svårt det var att få tag i bra folk. Dom bästa snickare jag hade var amfetaminister. bara det faktumet säger en hel del.
      Ps bygger en formebil nu en variant på Lotus 97t fast med 1000cc turbosnurra, 325 kg bil mål 450 Hp.
      Inte formel1 men rätt nära ändå Mvh Göran.

      Gilla

  8. Bo Svensson skriver:

    En osökt arbetsmarknadsreform skulle vara skattefrihet för alla intäkter som inte räcker för att skaffa den verksamme motsvarande standard som den oanställningsbare migranten bjuds på mot ingen eller obetydlig motprestation.
    Så var det ju förr, – man hade ett grundavdrag motsvarande existensminimum

    Gilla

  9. Fredrik Östman skriver:

    Jag förstod inte artikeln. Det är ändå självklart för varje svensk att det är antingen storföretaget eller facket, eller båda i maskopi, som äger arbetare och hans arbetsplats?

    Ärliga företag är i Sverige som kavitationsbubblor på en propeller. De imploderar omedelbart.

    Gillad av 2 personer

  10. Sigvard Holm skriver:

    I fallet med salladsbaren ville de enskilda arbetstagarna inte själva gå med i facket. Det är alltså inte endast fråga om en konfliktyta mellan arbetsgivare och arbetstagare, utan fastmer dessutom fråga om individens negativa föreningsfrihet (rätt att inte behöva gå med i facket), samt den individuella avtalsfriheten som kränks.

    Gilla

  11. phnordin skriver:

    Helt klart skall den. som tar risken ha frihet att bestämma över arbetstagarnas villkor så länge dessa följer marknadsmässiga normer. Företagaren ”äger” jobben. I Sverige har denna fråga förvridits eftersom det handlar om Makt åt socialdemokratin.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.