GÄSTSKRIBENT HANS JENSEVIK: KOMMUNEN MED 139 MÄN PÅ 100 KVINNOR I ÅLDERSGRUPPEN FÖR STUDENTKLASSEN PÅ GYMNASIET OCH SOM MEST 169 MÄN PÅ 100 KVINNOR I ÅLDERSGRUPPEN 27 ÅR

Ett ”Hej, Hans” hördes i telefon.

”Jag följer dig på Facebook och YouTube och tror att du skulle kunna råda mig i en fråga som jag går och funderar över. Jag är ny i kommunalpolitiken i den kommun där jag bor. Det här kommer att ta några minuter. Har du tid?” Det hade jag.

”Jo, vi har våra fullmäktigesammanträden i gymnasiets aula. Jag kom lite tidigare till senaste mötet och satt en halvtimma i entrén och såg hur eleverna uppträdde mot varandra. Vi är stora mottagare av kommunplacerade invandrare och även ensamkommande. Det gör att det finns grupper av elever som uppträder olika mot varandra. Våra svenska grabbar har inte roligt. De rör sig tillsammans med nedslagna blickar medan invandrargrabbarna sitter i soffor och fönster och blänger på dem.”

Han tog inte upp hur tjejerna hade det för det behövdes inte oss män emellan. Det var ju dem blänget mellan killarna gällde. De svenska killarna kunde inte skydda sina bundisar mot grabbar som ofta var mycket över tjugo år men i papperen yngre än de själva.

”Vad gör jag åt detta? Har pratat lite med folk och de säger att jag ska prata med rektorn.” Men det visste han. Det skulle inte leda någonstans. Jag kan mycket om kommuner och visste att detta var en politisk mycket röd utflyttningskommun sedan många år tillbaka med ett föråldrat näringsliv utan draget att kunna behålla befolkningen. Det fanns gott om tomma lägenheter. Det var en typisk svensk landsortskommun.

Jag var bollplank och fiskade lite och menade att så här var det nog lite varstans i Sverige. Det höll han med om och det visste han och de andra i partiet för det fanns en rapport från BRÅ (Brottsförebyggande rådet, Rapport 2018:15, Skolundersökningen om brott 2017, Om utsatthet och delaktighet i brott) som de hade kunnat hämta ner och läsa.

Jag menade att här finns väl lösningen om du vill ha debatt i din kommun. Det var tyst ett tag och så kom svaret, ”Du menar att vi ska göra en motsvarande undersökning för kommunen?” Och det var precis vad jag menade. Allt underlag finns ju i rapporten och om inte frågeformulären finns där så kunde han nog få dem från BRÅ. Rapporten byggde på en enkätundersökning riktad mot årskurs 9, som jag tolkar är sista året i grundskolan då man är 16 år.

”Den där har BRÅ valt att göra sista året i grundskolan, men det är mycket värre högre upp. De skulle ha gjort den på gymnasienivå. Undersökningen är OK men missvisande bra”, blev svaret. ”Och det blir bara värre nu när Annie Lööfs ensamkommande fyller på”.

Jag föreslog att han skulle motionera i fullmäktige om en lokal undersökning. Den skulle förmodligen bli liggande länge för utredning innan svar gavs och bli nedröstad. Det var därför viktigt att hålla i den mediala taktpinnen. Han borde kontakta tidningar, TV och radio innan motionen lämnades in. Viktigt att genom frågor i fullmäktige och återkommande mediala kontakter driva på ärendet!

Du ska ha en fråga, sa jag, och bara en fråga som ständigt återkommer, exempelvis om det är värre här än i riket för nioårsklassarna. Han förstod att om man kunde ställa frågor som ingen hade ett svar på så var mer än halva slaget vunnet. Och låt studentklassen svara på enkäten också så ni får reda på om det är som du säger, att det är värre på högre nivå, fyllde jag på.

Jag fortsatte: Kan du tänka dig gå runt på stan och dela ut motionen och prata med folk? Jag fick ett jakande svar. Partiet hade möten på torget och det kom alltid folk och pratade, speciellt många ungdomar.

När du får avslag på motionen så lämna in en ny och gärna en partimotion, sa jag. Samtalet fortsatte men jag kände att det närmade sig sitt slut. Även här en person som hade de goda ambitioner för landet som alltför sällan diskuteras i riksdagen. Han skulle omedelbart sätta igång med att skriva en motion.

Jag lade på och kände mig som demokratins ädle riddare som gjort sin dagliga gärning. Sedan vaknade forskaren i mig och jag tog fram siffrorna i rubriken.

Alltså! För riket är fördelningen i åldersgruppen 18 år, sista året i gymnasiet 113,7 män på 100 kvinnor och i den aktuella kommunen 139,3 män på 100 kvinnor. Inte undra på att de svenska killarna låg i underläge. Om de inte hade roligt, hur roligt hade tjejerna? Det skiljer ju i kvinnosyn också.

Det är iögonfallande stor skillnad genom åldersgrupperna och mest för 27-åringarna där det i den aktuella kommunen gick 168,7 män på 100 kvinnor.

Hans Rosling tog upp farorna med den svenska könsobalansen i Expressen, den 26 november 2015. Sverige skulle då se ut som Kina om bara fyra månader. Vi minns hur svenska gammelmedia långt dessförinnan ojat sig bekymmersamt över den sneda könsfördelning som enbarnspolitiken lett till i Kina. Familjeförsörjarna, pojkarna, ”prioriterades” och det blev en allvarlig snedfördelning, alldeles för många män och för få kvinnor. När invandringen kom med det stora inflödet av män till Sverige för några år sedan blev det knäpptyst i dessa media. I deras Sverigebild är snedfördelning inget problem.

I Kina diskuteras nu månggifte, att en kvinna kan vara gift med många män. I Sverige finns det ett argument till för en sådan lösning, den närmast okontrollerade ökningen av antalet anmälda våldtäkter på urbefolkningens kvinnor. Låt kvinnorna välja i stället för männen och med flera män kan varje kvinna känna sig säkrare.

Här är länken till SCB:s befolkningsdatabas.

Hans Jensevik är pensionär. Han har varit VD och delägare i Svensk Kommunrating, storstadsutredare, administrativ biståndsarbetare i Afrika och kommunekonom och ekonomichef i Uppsala kommun. Lärare i nationalekonomi, Göteborgs Universitet och forskarassistent på stadsbyggnad, CTH.