Adam Smith, var är du när vi behöver dig?

Patrik Engellau

Adam Smith var en 1700-talsfilosof som bodde i Edinburgh och uppfattas som den förste som i detalj beskrev det kapitalistiska systemets mekanismer (till exempel det där med den osynliga handen, alltså att en företagare som bara jobbar för egennyttan liksom genom en ”osynlig hand” på olika sätt skapar välfärd för andra som förstås också bara tänker på sig själva).

Att Smith begrep sig på kapitalismen betydde också att han genomskådade och brännmärkte företagares ständiga och näriga försök att sätta konkurrensen ur spel för att skaffa sig monopol eller statsstöd, två företeelser som ofta går hand i hand. Konkurrens är nämligen jobbigt för företagare. Om de slipper att tävla så kan livet bli enklare och lönsammare. Få citat från Smiths Wealth of Nations är lika bekanta som hans beskrivning av företagarnas konspirationer mot allmännyttan:

Företagare i samma bransch träffas sällan, om det så bara handlar om nöje och tidsfördriv, utan att samtalet slutar i en sammansvärjning mot allmänheten eller i diverse manipulationer för att höja priserna.

Ibland går det så långt, menade Smith, att handlare i samma bransch till och med organiserar sig i formella föreningar eller sammanslutningar i syfte att samarbeta i stället för att konkurrera, kanske till och med överenskomma om priser och fördela marknader mellan sig. Smith frågar sig hur lagen bör förhålla sig till sådana företagarmöten och sammanslutningar:

Det är i själva verket omöjligt att förhindra sådana möten genom någon lag som både faktiskt skulle kunna genomföras och vara förenlig med frihet och rättvisa. Men även om lagen inte kan förhindra att människor från samma bransch träffas så bör staten inte göra någonting för att underlätta sådana möten; än mindre för att göra dem nödvändiga.

Särskilt, menar Smith, bör staten upphäva alla sammanslutningar av branschföreningar och främja verklig konkurrens.

Det är svårt att, kanske med ett kvävt skratt, läsa en debattartikel i Dagens Nyheter den 4 januari utan att påminna sig Adam Smiths analys och förmaning. Artikeln är undertecknad av sju eller åtta VDar för branschorganisationer, till exempel Svensk Dagligvaruhandel, Sveriges Byggindustrier, Sveriges Åkeriföretag, Skogsindustrierna plus några till och går ut på att dessa företag vill ha pengar och annat stöd av staten.

Fast fullt så rått presenteras det inte. Kraven kläs i siden och purpur och handlar om inget mindre än klimatet. Salvelsefullt skriver industriföreträdarna att:

FN:s klimatmöte i Katowice visade med all önskvärd tydlighet att det behövs länder som kan visa att ökad välfärd och fossilfrihet går att förena. Sverige har ett blockövergripande mål om att vara klimatneutralt år 2045, och oberoende av vilken regering som tillträder har de till uppgift att genomföra en politik som gör att målet nås.

Industriföretagarna förklarar sig villiga att hjälpa till. Artikeln tycks ha tillkommit under ledning av en statlig kommitté som heter Fossilfritt Sverige (och som enligt sina direktiv 2016:66 skulle slutredovisas i sin helhet den 31 december 2018, men det hanns väl inte med). Men för att industriföretagen ska kunna hjälpa till behöver de särskilt stöd (eftersom de av omtanke om klimatet nu vill göra saker som de kanske inte skulle göra av sig själva).

Till exempel behöver de garanterad tillgång på el. De behöver medel – ”direkt ekonomiskt stöd och inte bara skatteavdrag” – för riskabla forskningsprojekt när de ska skala upp den klimatvänliga tekniken. Det måste bli lättare att få olika slags tillstånd. En bioekonomisk strategi måste utvecklas så att företagens risker sjunker. Staten måste anslagsfinansiera isbrytningen och betala ”omlastningsstöd mellan de olika trafikslagen”. Den statliga upphandlingen på 700 miljarder kronor om året måste i första hand gå till de undertecknande företagen – ”vi som går före” – så att dessa får betalt för sina ”stora riskabla investeringar”. Dessutom behövs investeringskrediter och garantipriser.

Adam Smith skulle nog ha fått skrämselhicka. Det är säkert sant, som det står i artikeln, att Sverige idag har ”flera av världens mest energieffektiva och klimatsmarta industriföretag”. Men att dessa företag därför av staten skulle få konkurrensfördelar i form av bidrag och garantier känns inte befogat.

Smith tyckte att staten skulle förbjuda branschsammanslutningar som de som undertecknade artikeln. I Sverige funkar det annorlunda. Här inrättar staten en särskild kommitté med uppgift, tydligen, att förmå företagen att be staten om förmåner – om det inte ska betraktas som ett angivande av det pris företagen begär för att vara med och leka.

Smith pekar på kolonialismen som han tyckte mycket illa om eftersom den var ett statligt projekt där företagen mutades med monopol och andra konkurrensfördelar för att medverka, se exempelvis det brittiska ostindiska kompaniet. Den svenska klimatpolitiken verkar idag ha samma funktion som kolonialismen. Den ger svenska politiker internationellt anseende och politikerna är därför villiga att ge svenska företag särskilt stöd om företagen spelar med.

41 reaktioner på ”Adam Smith, var är du när vi behöver dig?

  1. Lars skriver:

    Nationalekonomin har länge ignorerat risk som begrepp. Keynes gjorde det inte, men senare neo-klassisk teori. Vi ser ju nu hur i USA Nasa, militär och staten som under decennier förde rymdforskning och teknik framåt börjat överföra ansvaret till privata företag som Space-X mfl, Initialt var riskerna för stora för privata aktörer. Risk begreppet saknas exempelvis även i analyser av bostadsmarknaden. Ju närmre full behovstäckning man kommer, desto större risk för förluster för den enskilde byggaren och hyresvärden

    På Adam Smiths tid ar det de stora handelsmonopolen med fjärran östern som tog de stora riskerna, men mha monopolen i ryggen klarade de av det. Den tidiga merkantilismen är inte så irrationell när man tar med risk i analysen. 1800-talets industrialisering skedde i skydd av tullmurar och i länder som Japan, Syd Korea och Kina skedde industrialiseringen mha subventioner och skydd, repressiv finanspolitik, som styrde sparande mot exportindustrin och inriktningen mot export gav nödvändigt konkurrenstryck. En form av merkantilism som gav stora bytesbalansöverskott och undervärderad valuta. Samma mekanism som Tysklands politik efter Harz reformerna och anslutning till Euron till för låg växelkurs.

    Argumentationen som Patrik refererar är dock förvriden. Hade man refererat riskabla projekt typ prototyper och skala upp system för att ta fram bränsle ur skogsvedens lignin hade det varit rimligt och med en kalkyl för framtida möjliga vinster, men att referera FNs klimat möte och att Sverige ska visa upp sig som gott exempel… det är inget argument som privata näringslivet vinner poäng på.

    Gillad av 1 person

    • Lars skriver:

      Det har kanske också med det klassiska problemet ”om hönan eller ägget kom först”. Innan det finns en marknad kan det vara svårt att bygga en. Utan ladd stolpar är det svårt sälja elbilar och tvärtom. T-forden var billig, enkel och robust och klarade leriga amerikanska grusvägar. Med statlig utbyggnad av infrastruktur av vägar så skapades marknad för den mer moderna bilen. Laddhybrider klarar sig på bensin. Utan tillgänglig elkraft inga elbilar, elen blir för dyr.

      Gillad av 1 person

      • uppstigersolen skriver:

        Ja det fanns ju elbilar i början av förra seklet. Detroit Electric, farmor ankas bil, var ju eldriven. Den klarade inte konkurrensen när kunderna förstod att de måste ha en egen mack hemma. Nu vill ju de från elbilssekten att vi ska ha just det, en egen mack hemma. De som har rena elbilar i Roslagen nu, hur glada är de? När ingen el förväntas på ytterligare en vecka.

        Gilla

  2. Krister Andersson skriver:

    Jag tycker du skall citera Anders Chydenius istället, han hade samma funderingar som Smith
    men betydligt tidigare i sin skrift ”Den nationnale Winsten”

    Gillad av 3 personer

  3. Christer L skriver:

    Det här är naturligtvis vad som menas med globalism. På samma vis som det finns ”nationella samordnare” för olika branscher inom landet (till och med mot ”våldsbejakande extremism”) finns internationella samordnare. Politiker som kopplas in på nationell nivå kopplar vidare på internationell. Handelsavtal under FN´s regim kopplas till finanspolitik och banker och den omfattande så kallade lobby-verksamheten. Allt kunde troligen göras annorlunda och bättre, men det finns vissa ledande maktcentra som inte vill släppa taget, och därför görs det hela så som sker. Politiska partier, som länge samarbetat inom det här systemet medan det utvecklats, rättar den nationella politiken efter de stora riktlinjerna, och nationella intressen underordnas. Till detta kommer frågor om strategiska material, som olja, vilket i sin tur kopplar till Mellanöstern. Vad kan oljemiljardärerna göra med alla sina pengar, annat än investera i Väst? Ett ekonomiskt jihad? Varför har EU och FN intresse att se en invasion av muslimer till Västvärlden? Det verkar finnas en avtalad politik hos Väst av fredlighet och bidragsgenerositet gentemot tidigare koloniserade länder där fortsatt tillgång på råmaterial ingår, och även migration. Migrationspolitiken förefaller dock ha spårat ur totalt – där kan till och med märkas en i grunden krigisk avsikt. Allt det här framstår i själva verket vara på väg att misslyckas. En annan trend är på gång, den så kallat populistiska eller högerextrema, där Trump stiger som en allt klarare sol. Den där Adam Smith hade förvisso rätt, han såg den stora risken med karteller och korruption. Det är centralisering, överstatlighet och korruption som förstör alltsammans. Korruption får enormt genomslag i ett så stort samordnat projekt.

    Gillad av 8 personer

  4. Eva Danielsson skriver:

    Om Sverige skulle utplånas helt, inte existera, och inte bidra med några som helst fossilutsläpp, så skulle den effekten suddas ut efter ca två veckor genom Kinas pågående ökning av utsläpp. Vilket inte ör något att oroa sig för vad gäller klimatet. Däremot vad gäller luftföroreningar.
    Det Sverige håller på med är en form av onödig självspäkning till ingen nytta. Bara till skada för en fri marknad och för folks möjligheter att bo på landsbygden eller driva småföretag m m.
    Eftersom klimathotshetsen bygger på felaktiga hypoteser så bekymrar inte detta andra än pk-ister i västvärlden. Påhejade av aktörer som har mycket att vinna på klimatfrågan, politiskt och ekonomiskt. Såklart att man vill sno åt sig lite av statens stora kaka och konkurrera ut dem som inte tillräckligt tydligt marknadsför sina ”hänsyn” till klimatet. Det är ett smutsigt spel eftersom de flesta av dem som drar i tåtarna bör vara så insatta att de vet att det inte existerar något klimathot förorsakat av människans fossilbränsleanvändning. Varför oroar sig inte makthavare och företagare i Kina, Ryssland, Indien osv? I stället kan de villigt skriva under internationella avtal som inte förpliktigar till något och skratta hela vägen till banken.

    Gillad av 13 personer

    • sjodinbjorn2hotmailcom skriver:

      Men Eva, de organisationer/makthavare, som Patrik nämner, kanske bara (på ett inlindat sätt) försöker tala om att: Det här kommer att kosta en jävla massa pengar. Och vi vill inte stå för fiolerna.

      Gillad av 1 person

  5. brrr skriver:

    Fast om ett företag får statliga/kommunala bidrag, så ÖKAR ju konkurrensen för de andra i samma branch. De får arbeta stenhårt för att överleva. Är det inte just det som konkurrensvurmarna vill se? Det företag som fått statligt stöd, har ju bara varit först med en lysande affärsidé. De andra företagen kan skicka in duktiga lobbyister till de lättköpta och inkompetenta politikerna för att själva försöka få del av bidragskakan. Då kanske något annat företag lyckas få ett mycket större bidrag än det första företaget, om deras lobbyist har mer välsmort munläder och är skickligare på att använda korrekt vokabulär (=skönmålningar och signalord).
    t.ex.
    Man kan vrida och vända många gånger på detta ämne, men hela tiden gäller ändå att konkurrens uppstår när det är obalans mellan tillgång och efterfrågan. Finns större efterfrågan på arbetskraft än vad det finns anställningsbara, så blir det konkurrens mellan företagen om att få tag i personal. Finns det fler anställningsbara än det finns arbetstillfällen, blir det konkurrens mellan dem som vill ha ett arbete. Alla begriper vad respektive situation leder till beträffande villkor, lönenivåer o.s.v.
    Om t.ex. företagarnas företrädare ser till att det finns ett stort utbud av arbetskraft, kan man då säga att företagarna har skaffat sig monopol gentemot arbetskraften?
    Eller om byggföretagens och bankernas företrädare framgångsrikt lobbar för en kraftig ökning av människor som behöver en bostad. Då blir det konkurrens mellan dem som vill ha en bostad, så priserna stiger.
    Sådär kan man hålla på och gå igenom alla branch- och samhällsområden.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Med konkurrens menas inte en drivkraft utan en situation. Drivkraften är vinstoptimering.

      Konkurrens är när det finns flera producenter, som har samma villkor, och konsumenter och perfekt konkurrens när ingen producent kan påverka priset. Monopolistisk konkurrens när man kan diversifiera produkterna så att man i vissa avseenden får en egen, unik marknad. Oligopol när man har få producenter och den största är prisledande. Monopol när man är ensam på marknaden. I fallande skapa kan monopolet själv bestämma priset osv och sätta detta där marginal intäkten är lika med genomsnitts kostnaden optimalt dvs producera en mindre mängd till högre pris och göra en vinst. Marknader kännetecknas idag främst av monopolistisk konkurrens eller oligopol.

      Statligt stöd till något bolag, skattesubventioner etc förvrider situationen på marknaden.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Företag strävar efter stabila och förutsägbara marknader, så de strävar mot monopol och konkurrenshinder t.ex. höga inträdesbarriärer, skalfördelar osv. Staten kan skapa stabilitet och marknadsregler av olika slag, institutionella arrangemang t.ex. miljöregler, arbetarskydd, patentverk osv. Temporärt för växande bransch kan monopol användas för att skapa stabilitet t.ex. som för flyget när det växte fram med ruttreglering och fördelning av dessa på olika bolag. På 70-talet började man avreglera. Utan statens regleringar finns inga stabila marknader.

        Gilla

      • Lars skriver:

        I många branscher är antalet producenter och konsumenter begränsat t.ex. jordbrukskooperation kontra grossister. Makten över kvantitet och pris finns då på båda sidor. Jordbruket är speciellt pga väderberoende av skördars storlek och det blir lätt en oscillerande rörelse dvs höga priser ett år ger ökad produktion och låga priser året därpå och nästa år igen är det tvärtom utan den form av reglering jordbrukskooperationer kan tillföra.

        En slags följa John effekt som vi också ser på aktiemarknader. Det är inga ”effektiva priser” som avspeglar all tillgänglig information och är ”rätt” utan speglar marknadspsykologi.

        Sorry för utläggningen, tänkte väl mer på eventuella andra läsare.

        Gilla

      • brrr skriver:

        ”Sorry för utläggningen, tänkte väl mer på eventuella andra läsare.”

        Du menar att jag ger uttryck för att vara obildbar, eller?
        Jag försöker bara titta på hur det ser ut i verkligheten.

        Gillad av 1 person

  6. Aurora skriver:

    Många företag har nog insett att det finns stora pengar att tjäna inom miljö,-och klimatområdet. Mycket av klimathysterin drivs på av stora ekonomiska intressen. Ännu mer lukrativt blir det naturligtvis av att det är skattebetalarna som får stå för fiolerna.

    Gilla

  7. Aha skriver:

    Ber att få anmäla en avvikande åsikt; ge företagen stora generösa beställningar (hur det nu ska gå till med tanke på upphandlingsregler inom EU) så att de i lugn och ro kan utveckla klimatprodukter för internationella marknaden.

    Det gagnar oss svenskar och företagen.

    Gilla

  8. Yvonne Rosenthal skriver:

    ” Fossilfritt Sverige” leder mina tankar åt Vinnova, Tillväxtverket och annan huvudvärk. Inget för företagare som tänker. Man kan inte dansa på två bröllop med en rumpa. Staten borde sköta sitt som infrastruktur, skola, utbildning , vård, försvar , rättsväsen och polis. Nog så! Och näringslivet sköta sitt. Den finns inga statliga stöd utan krav. Hur man kan komma på den bisarra idén att begära pengar från de som på sikt vill avskaffa näringslivet ? ” Typer typ ” Fossilfritt Sverige” vill sätta p för utsläpp av koldioxid . Man vill att vi alla ska uppnå Nirvana.

    Gillad av 2 personer

    • Södermalmsrealisten skriver:

      ”Man kan inte dansa på två bröllop med en rumpa.” Rumpa, menar du inte dansa rumba ?

      Theresa vet hur man dansar in. Bäst att vi kutar..från engelska parken….

      Gilla

      • Yvonne Rosenthal skriver:

        Jag menar rumpa och inte rumba! Det är ett ordspråk , bl.a. citerat av Hanna Arendt, som anspelar på ortodoxa judiska bröllop där brud och brudgum sittandes på var sin stol bärs runt av sjungande och dansade gäster.

        Gilla

  9. Björn skriver:

    Själva kvalitén på en produkt är numera helt ovidkommande, och en hög sådan utgör ingen som helst konkurrensfördel på marknaden! Det ENDA som betyder nåt nu i det infantila ”Symbolpolitikens och klimathysterins tidevarv”, är vilket ”klimatavtryck” TILLVERKNINGEN anses ge! Företagen försöker i ren desperation att trumfa över varandra, genom att i sina allt löjligare annonser, påstå sig vara ”Klimatsmartast”, ”Bästa miljöval”, ge ”Minsta miljöpåverkan” osv i det oändliga! Jag förstår om företagarna sliter sitt hår för att framstå i rätt dager, för minsta misstag som kan ge bojkott på Facebook o andra ”sociala medier”, blir ödesdigert och slutar kanske med konkurs! Otryggheten för anställda och medborgarna i stort, breder ut sig på alla ”fronter” i samhället…….

    Gilla

  10. Steven Jörsäter skriver:

    Klimatpolitik är som kolonialism. Ja, det kanske kan bli ett bevingat uttryck.

    Politiker, aktivister och kapitalet samarbetar nu på bred front på befolkningens bekostnad. De förstnämnda befäster sin makt utan att behöva ta tag i några jobbiga frågor. Aktivisterna får höras och synas och får fina jobb. Kapitalisterna tjänar grova pengar på omställningen utan att några av de två andra grupperna förstår det. Detta förklarar också varför kritiken från företagarna mot all dårskap som de etablerade politikerna stegvis inför uteblir.

    Praktiskt taget alla förändringar i näringslivet vare sig det gäller energi, transporter, material etc. som har en miljöprofil innebär en övergång till en sämre och dyrare teknik. Om det inte skulle vara så så vore miljöprofilen helt onödig – förändringen skulle ske ändå utan vare sig stöd eller stora proklamationer. Vi är styr alltså i hög fart mot ett mindre effektivt samhälle och därmed också ett mer slösaktigt. Dessa försämringar döljs genom stöd av olika slag som du skriver om. Till slut har vi fått ett riktigt dåligt fungerande samhälle som kräver enorma offentliga subventioner för att överhuvudtaget kunna leverera någonting. Det just sagda är kanske en bra beskrivning av det gamla sovjetsamhället? Och vi vet hur det sedan gick med miljön där. När man väl är fattig så har man inget val.

    Att sedan dessa förändringar är motiverade av en meningslös symbolpolitik gör inte saken bättre. Anser sig någon ha ett genomförbart förslag till verklig och genomtänkt förändring så måste han börja med att tala med Xi Jinping. Att flirta med Lövén, Annie Lööf, miljöpartiet eller Dagens Nyheter hjälper ingenting.

    Gillad av 2 personer

    • Kronblom skriver:

      ”The merger of state and corporate power should be called corporatism.” (Giovanni Gentile)
      Så även i Sverige. Med en Sundström-klon i toppen på snart varje stort företag.

      Gilla

  11. Tipp tapp på tå och hand, smyger lurad mand, fru snusar med barn vid sin barm, utan tand, ingen korkad kamel han fann, hårigare djur, med stora horn där fram, på tysta klövar i sand, så smyger nu dansk mot Kinas land skriver:

    Demokrati som huggsexa. Den enda lösningen är att minska skatten till hälften så den bara räcker till kärnfunktioner, det får också det goda med sig att minska antalet parasiter som Jan Eliasson.

    Gillad av 7 personer

    • barn vid sin barm skriver:

      Den person på mitt företag som står för mest utsläpp utan konkurrens är den ansvarige för hållbar utveckling, för denne pendlar mellan isbjörnar, korallrev och klimatmöten oavbrutet.

      Gillad av 3 personer

  12. Östrahult skriver:

    Ju mer man gräver i miljöfrågorna ju tokigare verkar det. Det rör sig om en gigantisk satsning på planekonomi. Jag har försökt kolla upp budgeten för Fossilfritt Sverige men det går inte att hitta någon information om belopp i statsbudgeten för 2019. I något sammanhang har jag sett att man har 1,2 miljarder att disponera. Om någon med den penningpåsen, som Axelsson, ber en att skriva på ett icke förpliktande papper mot att chansen att ta del av 1,2 miljarder ökar så gör man det så klart. Det är vad dessa ”näringslivsföreträdare” gjort. Det kan inte vara de som svarar för businessen utan det är olika byråkrater. Businessfolk använder sig inte av hänvisningar till ”Kulturkapital” som främsta argument, eller FN-deklarationer. Flera av dem är avdankade politiker men leker business här som Catharina Elmsäter-Svärd och Niklas Nordström. Bara en sådan sak som att man hävdar att den gigantiska offentliga upphandlingen ska gå till deras klubb är befängt, det skulle innebära att 99 % av alla företag, varav många lokala, skulle utestängas från offentlig upphandling.

    Man måste också sätta ett frågetecken för riksdagsbeslutet om ett klimatpolitiskt ramverk, med innebörden att Sverige ska vara fossilfritt 2045. I propositionen finns ingen konsekvensanalys värd namnet. Propositionen används nu som tillhygge av aktivister som Axelsson som uppenbarligen anser sig ha oinskränkt rätt att förkunna vad detta betyder för var och en. Rätt odemokratiskt skulle jag säga.

    Gillad av 3 personer

  13. Jan Molin skriver:

    Christer L: Du skriver:
    ”Det verkar finnas en avtalad politik hos Väst av fredlighet och bidragsgenerositet gentemot tidigare koloniserade länder där fortsatt tillgång på råmaterial ingår, och även migration.”

    Ja det gör det! Denna överenskommelse heter Barcelona-deklarationen och undertecknades av de europeiska ledarna 1995, och handlar helt enkelt om folkutbyte mellan länderna i Mellersta Östen och Norra Afrika, dvs länderna runt medelhavet.
    Avtalet började förhandlas fram redan 1973 i samband med oljekrisen då arabstaterna hotade med oljebojkott! De europeiska ledarna blev ”livrädda” vilket bäddade för det urusla resultatet för de europeiska befolkningarna. Själva var nog politikerna nöjda. Som ni vet ville inte många europeer flytta till arabstaterna så det blev den enkelriktade flytt, massinvandring, vi sett och fortsätter se fortfarande.
    Sverige var ju inte med i dessa förhandlingar, men Palme och S var ju de som bestämde då, så S med stöd av M, C, FP och KDS passade då på att utnämna Sverige till ett mångkulturellt land. PÅ den vägen är vi! (Hur det var med VPK vet jag inte)
    Men media då?? Upplyste de inte oss svenskar om vad politikerna gjorde? Nej, nej, inte ett knyst! Redan då var samtliga media staten fullkomligt trogna, dvs emot medborgarnas bästa!
    Så går ett uppenbart landsförräderi till! Och svenska folket sover fortfarande, där hade ju Reinfeldt rätt. Han lade in mångkulturen i grundlagen 2010-2011! Så vi sitter rätt fast.

    Gillad av 2 personer

      • Christer L skriver:

        I Viralgranskaren läser man följaktligen: ”Barcelonadeklarationen bygger på tre huvudområden:

        1. Politiskt samarbete med fokus på fred och säkerhet.
        2. Ekonomiskt och finansiellt partnerskap med syfte att uppnå ett ökat välstånd.
        3. Partnerskap i sociala, kulturella och humanitära frågor med syfte att öka förståelsen mellan olika kulturer.”

        Denna sammanfattning är lömsk. Är intervjuade personer i artikeln att lita på? – jo, Viralgranskaren litar ju på dem. Vem tror att diplomatspråket är uppriktigt och lätt att tolka? Jo, dem Viralgranskaren riktar sig till. Om man ser till konsekvenserna av avtalet så anar man en viss annan tolkning, nämligen den ”konspiratoriska”. Man öppnade upp för det som senare hände. Det som råkade bli så istället…?

        Gilla

      • Jan Molin skriver:

        @Lars: om du med din hänvisning till skrivningen om B-D försöker visa att det inte betytt något så anser jag det vara med Löfvens ord naivt! 1975, i början av förhandlingarna med araberna så beslöt ju Palme och övriga partier att vi skulle bli mångkulturellt, proppen 1975:26. Dvs alla invandrare som bosätter sig i landet får samma rättigheter till landet som vi svenskar. Du tror kanske att detta var en slump? Nej du, Palme var internationalist och ville få till detta genom att öppna landet för massinvandring!
        Det räcker för min del att se sambandet med B-D på Sveriges invandringshistoria, vad politikerna sagt och skrivit!

        Om vi låtsas anta att vi levt och lever i en demokrati så kan vi fråga oss:
        1) Varför började man redan på 60-talet släppa hit de kristna assyrierna? Varför inte ge stödet genom FN, det var ju ett internationellt problem? Det blev ju problemområden direkt dit de flyttade! Vi bodde i Södertälje ett par år 1974-1975, och märkte av dessa invandrares förmåga att omedelbart begå mer brott än vad motsvarande mängd svenskar gör!
        Och: varför frågade man ej oss svenskar om detta? Det kallas för demokrati, men en ny form av denna utvecklades fort i Sverige, dvs vi politiker styr, och svenskarna ska tiga och endast rösta vart fjärde år, eller vart tredje.
        Nu bor 30 000 assyrier i vårt land! Och: de kan inte ens hålla sams sinsemellan!

        2) Samma sak blev det med chilenarna som kom efter Pinochets kupp 11 sept 1973. Ett fåtal av de direkt förföljda flydde, de flesta som kom till Södertälje och andra orter vi bott på som Hudiksvall och senare Växjö var inte flyktingar. Särskilt märkte vi, de sa det själva vid förfrågan, vi väntar endast på svensk pension sedan återvänder vi. Eftersom jag bodde i Chile under två år tom kuppen så pratar jag god spanska, så jag talade med många.
        Återigen: Ingen frågade oss! Och svensken finner sig. Svensk naivitet understödd av en stat som hellre ser invandrare i landet än svenskar.

        På den vägen är det, med fortsatt allt mer ökande massinvandring hit, vi betalar, politikerna bestämmer. Och våldet, skjutandet massvåldtäkterna, skolbränderna allt elände fortsätter år från år.
        Men: det är på detta sätt de vill ha det!

        Gilla

      • Lars skriver:

        Hade ingen större tanke. Jag googlade på Barcelona avtalet för att se vad det var och hittade artikeln i Metro och uttalanden från dåvarande ansvarig minister. Noterar framförallt att hon framhåller att det var en deklaration om samarbete, inte något avtal, och det förefaller trovärdigt.

        Den vidare kritiken du framför nedan håller jag delvis med om, ganska mycket faktiskt, och man undrar hur det stått till och står till i Sverige med det mediala och det politiska systemet, för det är som du säger, detta smögs på svensken uppifrån. Assyrierna, syrianerna kom ju i första hand från tre byar i Turkiet och efter kuppen i Chile så kom många som inte var direkt utsatta för förföljelse utan sökte ett bättre liv, särskilt de som kom efter 1981, då repressionen minskat ordentligt.

        Det är svårt få någon ordning på förståelsen av den svenska politiken. Syfte och strategi. Å ena sidan ser man nyliberal höger som kanske ville överbelasta de svenska välfärdssystemen och ta in billig arbetskraft (från Bildt regimens beslut att inte följa de åtstramningar Lucia beslutet innebar (och med viss förståelse kring Balkankrisen)) och på vänstersidan en ide om att lösa problemet med demografin och tillsammans bildar det någon slags komplex av nyliberalism med öppna gränser och mångkultur som förefaller förryckt och vi ser ju resultatet idag och har gjort i tjugo år och ännu längre om vi går till statistiken över förvärvsfrekvens, utbildning etc.

        Om vi ska få något vettigt svar så krävs det att journalister ställer beslutsfattarna mot väggen och kräver en förklaring! Det kommer nog inte att hända och det finns för många som vill blanda bort korten och sitt eget ansvar. Vi såg det ju t.ex. kring Bild regimens misslyckade kronförsvar som ledde till onödigt hög arbetslöshet. I media spelade man bort ansvarsutkrävande (ingen lätt situation, men man gick tvärs mot skolboken och andra länder som GB) och fick det tillslut att vara gemensamma felaktiga åtgärder först under S och sedan under Bildt, men har du en kris så ska du väl göra något av det som krävs då, tänker jag och det kan man väl säga om migrationen sedan 20 år?

        Gilla

  14. Tina skriver:

    Ingen av kommentatorerna nämner biodiversitet. Det är basen för att människan överhuvudtaget ska ha någon möjlighet till ett gott och diversifierat liv. Staternas främsta uppgift bör vara att skydda den mångfald som evolutionen frambringat under 500 miljoner år. Vår litteratur, vår merkantilism och vår arkitektur är en förgänglig droppe i havet jämfört med den intrikata mångfald som evolutionen möjliggjort. Det är den som föröds idag. Alla nu levande arter idag är sin skapelses krona. T. ex Sverige bör se till att återskapa skog som möjliggör maximalt antal livsformer, och sluta anlägga sterila gran- och tallåkrar i enbart vinstsyfte.
    Självfallet står världen som vi känner den på spel i och med klimatförändringarna, men koldioxidproblemet är ju bara ett symptom. Överbefolkningen är orsaken, i kombination med ökad tillväxt i syfte att öka konsumtionen. Ingen miljöteknik i världen kan bidra till något om man inte samtidigt avstår från att skaffa barn.

    Gilla

  15. Lars skriver:

    https://larspsyll.wordpress.com/2019/01/02/general-equilibrium-theory-nonsense-on-stilts/

    Min favorit bland dissidenter (och han är inte ensam) som diskuterar varför den allmänna jämviktsteorin inte håller (och därmed att Adam Smith kanske ska tas lite med försiktighet) och länkar till ett par artiklar (den som han diskuterar (klicka på namnet) är lite lång, men intressant).

    Det handlar om att man inte lyckats med att finna drivkrafter bakom marknadens tendens till generell jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Från artikeln:

    ”The guaranteed optimality of market outcomes and laissez-faire policies died with general equilibrium. If economic stability rests on exogenous social and political forces, then it is surely appropriate to debate the desirable extent of intervention in the market in part in order to rescue the market from its own instability.”

    Joseph Schumpeter å andra sidan var inne på att monopol ofta är tidsbegränsade då de möter konkurrenter efterhand och att monopolen ger utrymme för utveckling då de måste hålla undan för konkurrenterna (det är vad han menar med kreativ förstörelse). Man kan ju se det i IT branschen, först IBM som dominerade, sedan uppstickare som Digital Equipment och Data general och Siemens med minidatorer och så utvecklingen av PC och server hotell baserat på PC och på mjukvarusidan Unix, Linux, Microsoft, Oracle, Google.

    I Sverige har vi ju haft den starka samverkan mellan staten med Telia och Vattenfall och den privata industrin som Ericsson och ABB och generellt hur den statliga utvecklingen av järnvägen förändrade förutsättningarna även om många, små, mindre banor var privatägda, men sedan förstatligades. TGOJ togs inte helt över av staten förrän 1989.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.