Garderobskristna

Patrik Engellau

Jag tror att jag möjligen är garderobskristen. Det är ungefär som att vara garderobsbög, det vill säga att man misstänker att man har läggningen men inte riktigt törs, ens för sig själv, erkänna detta. Framför allt räds man att komma ut och visa sin, trots allt som sägs om tolerans och vidsynthet, rätt vanhedrande fallenhet. Ursäkta, jag menar inte att det skulle vara skamligt att komma ut som bög, fattas bara, jag menar endast att det anses stolligt att tro på Gud och komma ut som kristen. Om man är katolik må det väl vara, det verkar utländskt och spännande, men att vara vanlig svensk bibelläsare ger inga sociala poänger.

Folk som borde vara rätt lättfångade byten för en hygglig väckelsepredikant, jag till exempel, är vaccinerade mot budskapet med en massa idéer. En av de starkaste antikristna – eller antireligiösa för all del, men det är bara bland potentiellt kristna, tror jag i alla fall lite fördomsfullt, som avancerade intellektuella motargument har någon bärighet eftersom det bara är i potentiellt kristna miljöer som seriös intellektuell argumentation i religiösa frågor förekommer – föreställningarna är det så kallade teodicéproblemet, det vill säga frågan hur en god och allsmäktig Gud kan tillåta ondska och lidande. Nationalateisten Ingemar Hedenius ansåg teodicéproblemet vara ”olösbart” och därmed det slutliga beviset för att Gud inte finns. Eller som tänkaren Lactantius skrev på 200-talet:

Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte. Eller så kan han det, men vill inte. Eller så varken kan eller vill han. Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur. Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur. Om han varken vill eller kan är han både ond och svag och är alltså inte Gud. Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?

Jag begriper hur Hedenius och Lactantius menar men jag anser att de tänker fel. De har inte fattat Gud. Om jag var Gud skulle jag inte heller utplåna människornas lidanden. Gud gav mänskligheten dels frihet, dels förmågan att av egen kraft inrätta livet och lägga tillvaron till rätta för att bli alltmer behaglig. Om människorna i sin ondska och sitt oförnuft i stället väljer att djävlas med varandra så är det inte Guds sak. Djur äter upp varandra men Gud hade tänkt sig att människan skulle vara förmer än djuren.

Det finns ett antal listiga argument mot föreställningen att Gud skulle kunna existera men jag tror att det är med dem som med teodicéproblemet: de övertygar bara dem som vill bli övertygade. (Motsatsen gäller förstås också: tvivel på teodicéproblemets hållbarhet uppstår bara hos dem som vill tvivla.)

När det gäller den intellektuella argumentationen så tror jag att det står oavgjort mellan ateisterna och de gudstroende. Frågan om Guds existens kan aldrig avgöras genom debatt. Det är något annat än resonemang som gör att folk väljer sida. Jag har inte kommit på någon bättre förklaring till detta andra än att saken bestäms av tidens och platsens dominerande tankevanor.

I det perspektivet är det självklart att det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets skarpaste hjärnor la Gud på hyllan. Mänskligheten tycktes ju ha ryckt sitt öde ur Guds händer och var i full fart med att lösa sina problem på egen hand. Det tänkande som åstadkom framstegen var den moderna vetenskapens med matematik, mikroskop och läran om atomerna. Med den sortens verktyg, som skänkte människorna sådan framgång, kunde ingen Gud upptäckas.

Nu för tiden står västvärlden med en sorts andlig baksmälla efter den berusning som framstegen skänkte. Vi tror inte längre att vetenskapen kan lösa alla våra problem även om vi nog misstänker att vi inte kan lösa dem utan vetenskapen. Men vid sidan av vetenskapen behövs det något annat, något, tja, andligt. Jag tror därför, helt ovetenskapligt förstås, att det våras för Gud.

Men hur ska människorna, jag till exempel, kunna komma till tro om vi inte tror? Alla vi ljumma själar som, om vi tvingas definiera oss, kallar oss agnostiker eftersom vi inte lyckas välja mellan tro och förnekelse, hur ska vi kunna ansluta oss till en gudstro på riktigt?

Frågan påminner mig om den aspirerande författaren som inreder en perfekt skrivarlya åt sig och sedan sätter sig där och väntar på att inspirationen ska dyka upp vilket den förstås aldrig gör eftersom inspiration inte kommer utifrån utan inifrån och är ett resultat av hårt arbete, inte av snilleblixtar.

Någon känd idrottsman sa att ju mer han tränar, desto mer tur har han. Det är på samma sätt med inspirationen. Det kommer mer ju mer man jobbar. Och, för att äntligen komma till saken, så tror jag att det är samma sak med gudstron. Den kommer inte som en brinnande buske utan för att man bestämmer sig. Om man har lust.

100 reaktioner på ”Garderobskristna

  1. Magnus Eriksson skriver:

    Grundläggande kristna värderingar är en förutsättning för välstånd. För dem som inte förstår rätt och fel behövs religonen som rättesnöre. Jesus är god och Mohammed tycker att alla som inte underkastar sig hans tro skall dödas. Svårare är det inte

    Gillad av 16 personer

    • Björn skriver:

      Åter igen, Islam är ingen religion, utan ett politiskt förtryckar-verktyg! Och godhet, rätt och fel, människor emellan, har inget med religiös ”hemvist” att göra!

      Gillad av 1 person

      • Nils Dacke skriver:

        Exakt, islam är en politisk våldsideologi på samma nivå som nazism och kommunism. Dessa ideologier har världsherravälde som mål och vägen dit kantas av förtryck, våld och terror.

        Gilla

  2. Bo Svensson skriver:

    Problemets lösning: Gud är personifieringen av det faktum att allt går jämnt upp och att det alltså inte finns något att bekymra sig för – från ett objektivt perspektiv. – Att vi ändå bekymrar oss, är för att begränsningen är ett villkor för vår existens.

    När man ber om hjälp från ovan, är det poänglöst att be till den som inte bryr sig. – Det har visst katolikerna förstått och ber till helgon, Jesus eller hans moder istället.

    Jag har alltså inga problem med teodice-problem och navigerar i övrigt fritt bland alla möjliga alternativa förklaringar till hur allt egentligen förhåller sig.

    Gilla

  3. Thomas Ek skriver:

    Haha, Engellau vet hur man skapar uppmärksamhet, … bögar och tro…

    Du har absolut inget att förlora
    Om ditt liv leds av en kristlig tro eller en kristligt filosofisk tradition då kommer du göra mer nytta än skada på den här planeten. Du kommer då att älska din granne och du kommer att hjälpa andra människor. Du kommer inte göra saker som skadar andra människor eller dig själv. Det här är en kod som leder dig till framgång. Om det i framtiden skulle visa sig att det inte finns någon Gud, ja då spelar det ju ingen roll för dig. Du är ju borta. Men medan du fortfarande lever här och nu är det verkliga knepet att leva ett framgångsrikt och positivt liv.

    Gillad av 9 personer

    • brrr skriver:

      ”Du kommer då att älska din granne och du kommer att hjälpa andra människor.”

      Och om grannen är jihadist, och ”andra människor” är t.ex. reportrar på Public Service, politiker eller något annat slags avskum?

      Gillad av 2 personer

      • Anne-Hedvig skriver:

        Det var høytstående representanter fra Den norske kirke som tok initiativ og hjalp islamistene med å opprette ‘Islamsk Råd’! Så visse kristne er ikke helt harmløse…

        Gillad av 1 person

      • Thomas Ek skriver:

        Ja, att tro på Gud underlättar tillvaron.
        Att tro på Gud är gratis, och än så länge, helt skattefritt.
        Gemensamt för de flesta stora, framgångsrika och intressanta människorna är att de tror på Gud.

        Alla människor har en ond, en god, och en andlig sida. Jag tycker synd om människor som förnekar sin andliga sida. Här kan du snacka om fattigt liv, asså.

        Att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder är i grund och botten ett verk av vårt Public Service. Att folk inte kan lyfta blicken och fatta det här är lite konstigt, tycker jag. Men de har nog, som konsekvens av Sverigealstret, redan drabbats av för mycket högmod, PK-ist tänk, och hat. Om du känner till ett bättre livsverktyg än att tro på Gud, – Please let me know.

        Gillad av 2 personer

  4. pllay skriver:

    Att vi saknar Gud är övertydligt, i vårt hierarkiska samhälle behöver vi en absolut sann och lojal auktoritet som vi oförbehållsamt kan lita på, en alltigenom stark fader.
    De vi satt i Guds ställe har visat sig vara lika omoraliska och falska som vi människor är.
    En fader som säger oss vad som är rätt och fel, en som sätter upp det moraliska ramverket för våra liv.
    Att vi människor själva ska kunna leda oss genom livet har visat sig vara en arrogant hybris.
    Vi har försökt ersätta Gud med många läror, Vetenskapen som förklarar allt, Marxismen, Nazismen, Kapitalismen och alla andra politiska -ismer, nu senast PK-ismen som med sitt godhetsevangelium bjuder oss en moralisk vägledning, en flagellants självgodhet.
    Den Muslimska tron på en absolut sann lära har fört dem långt, allt medan vi förkastat Kristendomens moral och förvirrat hoppar mellan ismerna.
    Vi behöver återupprätta vår kristna moral-etniska samhällsplattform, komma ut ur garderoben och försvara vårt kristna kulturarv och vår civilisation.
    Vi blir nog tvingade att bli lite ödmjuka och erkänna att vi faktiskt behöver religionen och av alla de religioner vi känner är den kristna den förmodligen minst skadliga, den som tjänar oss och vår civilisation bäst.

    Gillad av 4 personer

    • pllay skriver:

      Den Lutherska kristendomen har format vår kultur och skall vi kunna enas kring ett försvar av denna krävs någon form av gemensam plattform, något vi kan enas om är värt att försvara.
      För närvarande är vi endast ense om att vi går i fel riktning, däremot har vi inte lyckats presentera några alternativa vägar till hur vi ska komma vidare.
      Vänstern, globalismen och Islam bjuder totalitära lösningar på olika grunder, Nyliberalerna anarki och kaos, ytterligare ett utopia som saknar insikt om den mänskliga ondskan.
      Vi behöver ett alternativ till dessa, ett mål som vi kan enas kring, oberoende av politisk åskådning, en gemensam spelplan i livet.
      Här är det kristna kärleksbudskapet med krav på individuellt ansvar för oss själva, våra närmaste och samhället den ide vi borde kunna enas kring och stå upp för.
      Med avkristningen har vi förlorat det rättesnöre i livet som skilde ont från gott, och det har öppnat dörren för det ondas utbredning.

      Gillad av 5 personer

  5. Enough skriver:

    PE, du valsar runt i salen, ibland som astnostiker, ibland som bekännare av vetenskapen, och ibland som som gudstroende!!??

    Du behöver inte bekänna dig själv, men en del följare, jag t.ex., skulle nog föredra att du antingen helt skippade de existensiella frågorna och matade på med konkreta, eller gled in i en kofecionell dito, då vet jag var jag har dig, för det är lite svårt med ”mellanmjölk” i dessa frågor, för mig, iaf.!

    Gilla

  6. Kjell Rehnström skriver:

    Patrik, du har rätt: ”gudstron. Den kommer inte som en brinnande buske utan för att man bestämmer sig. Om man har lust.”
    Företrädare för de tre abrahamitiska religioner brukar tala om för mig att Gud är så oändligt stor, universums skapare som han är, att vi inte kan fatta det, och ”Herrens vägar äro outgrundliga”, heter det ju, och borde räcka som lösning på teodicéproblemet. Ickedestomindre kan vi möta arméer av förkunnare som förklarar för oss vad denne outgrundliga gud vill och tycker att vi ska göra.
    Jag vistas rätt mycket i Polen som är mycket katolskt. Jag kommer att tänka på Svenska kyrkan i min ungdom; den dominerade samhället. Vi hade kristendom i skolan, inte religionskunskap som nu, och kristendomesämnet var viktigt, men alla visste hur de skulle förhålla sig. I Polen är det fortfarande mycket svårt att lämna katolska kyrkan. Det krävs en massa pappersarbete och vittnen och sedan måste den icke-troende kämpa mot en oförstående omgivning.
    För några år sedan träffade jag och några vänner på en mycket aggressiv kristen som utan att ha blivit ombedd berättade att en person hade tänkt sig att lämna kyrkan, men det fick omgivningen veta av prästen och utövade så starkt tryck på vederbörande att han avstod från att försöka lämna kyrkan. Folk döper sina barn, inte för att de tror på gud, utan för att barnen inte ska bli mobbade i skolan.
    Prästerna som ju måste leva avhållsamt har sina äventyr och ger sedan varandra absolution!
    Förmodligen kommer det inte att dröja så länge förrän kyrkans dignitärer vaknar upp ur letargin och upptäcker att de inte har så många får längre!
    Islam är en annan sak. På you.tube kan man hitta flera intressanta föreläsningar av personer som lämnat islam och berättar om negativa sidor av religionen som man näppeligen får sig till liv i SR:s religionsprogram ”Människor och tro”! Islam skulle behöva sin Ingmar Hedenius, som sopade golvet med alla befängda föreställningar och allt missbruk av religionen.
    Slutklämmen får bli att alla mår bra av att ha ett sekulärt samhälle, där religionen hänvisas till därför avsedda lokaler. Då blir bara de verkligt troende kvar vi slipper dem som utnyttjar religionen för sina egna personliga maktambitioner.
    Som sagt, man tror om man har lust!

    Gilla

  7. Aha skriver:

    Ja nog kan det stämma att ”det våras för Gud” och då med innehåll av värdegrund och PK-ism, vilka blir grunden för vår tids prästerskap som över folks huvuden skänker bort enorma medel till andra folk för att kunna framstå som humanitära storheter. Man struntar då i det egna folkets lidande (vårdköer) och umbäranden (fattigpensionärer).

    Gud (sic) förbjude att den ökande gudstron kan likställas med detta för då handlar det inte om något velande som att tro mitt emellan, att vara agnostiker.

    Nä, då är det ateism som gäller.

    Gilla

    • Hovs_klipphällar skriver:

      AHA — PK-ismen är tvärtom en djävulsk irrlära som intet har att skaffa med verklig religion.

      Att Svenska kyrkan infekterats med denna styggelse bevisar bara hur djupt ondskan lyckats tränga in i samhället.

      Gillad av 3 personer

  8. Fredrik Östman skriver:

    Ingen av dem som ”la Gud på hyllan” var det ”sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets skarpaste hjärnor”. Inte heller var deras tänkande ”den moderna vetenskapens med matematik, mikroskop och läran om atomerna.”

    Var får du allt ifrån?

    De var lallande parisare som gjorde blodig revolution!

    Gillad av 2 personer

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Östman — Nåja, medge att religionens inflytande i Väst gått tillbaka mycket kraftigt sedan 1800-talet. Och Darwin utvecklades till agnostiker under sitt arbete med evolutionsfrågan (till hustruns stora sorg).

      Gilla

      • varsam hand skriver:

        Jo men de som var mest intelligenta gjorde det ofta inte, exempelvis alla mina husgudar inom fysiken och matematiken som oftast var judar.

        Gilla

    • Södermalmsrealisten skriver:

      Freddy Boy,
      ”skarpaste hjärnor”
      Hjärnor består väl av gelé, hur kan det vara ”skarpt” eller ? förklara.
      ber
      Olle H, gelé-´hjärna

      Gilla

  9. svenne skriver:

    ”Om jag var Gud skulle jag inte heller utplåna människornas lidanden. Gud gav mänskligheten dels frihet, dels förmågan att av egen kraft inrätta livet och lägga tillvaron till rätta för att bli alltmer behaglig”.

    Då det talas om skapelsen så handlar ju detta givetvis om hela universum och inte bara oss människor och vår jordevandring, men vi betraktar ju oss själva som ”skapelsens krona” och detta är lite svårsmält för mig. Det kan tolkas som om allt i universum iordningställdes för att kratta manegen för vår existens och detta måste väl betraktas som orimligt.

    Om man skulle leka med tanken att jorden – och mänskligheten – skulle utplånas i samband med en kollision med en stor himlakropp är då den fortsatta existensen för resten av universum meningslös då ”skapelsens krona” är borta? Jag har intrycket av att vi har placerat oss själva på en oberättigat hög piedestal därför att vi trots allt endast är en däggdjursart. Må vara att vi har en överlägsen tankeförmåga vid jämförelse med andra arter, men detta placerar oss knappast närmare Gud än de andra arterna.

    De delar den av den kristna trons budskap som handlar om medmänsklighet är ju av den typen att tröskeln höjs mot våld och annat djäfvelskap som vi kan utsätta varandra för, men detta är ju ett regelverk som inte Gud behöver vara inblandad i.

    Gillad av 3 personer

    • Artegoism skriver:

      Svenne, Det finns olika former av allergier. Jag lider utav en. Den har beteckningen – artegoism – till skillnad från den personligt individuella egoismen. Mänskligheten har en total fixering av att stå över djuren. Bara för att hennes mentala förmåga svingat henne högt upp i prestationsnivåer. Men den förmågan har ännu inte spädbarnet. Inte heller den gravt mentalt efterblivne. Eller den demente mormodern eller morfadern. Känslor lever ett liv bortom enskilda prestationer. Värk och smärta, lidande och övriga känslor, har sin egen upplevelsedomän, helt vid sidan av mentala prestationer, mätt som IQ-värden. Känslolivet för en liten schimpansunge lär knappast skilja sig från det lilla människobarnets. Många tycks tro att moral inte existerar utan religion. Men även de minsta barnen, och även däggdjuren, följer vissa moraliska spelregler och spärrar, trots avsaknad av religiösa grubblerier. Varje art utvecklar sina egna skyddsmekanismer som håller den bortom sin egen utplåning. Det blir naturligtvis inte en mänskligt vuxen moral. Utan den specifika artens moralregler. Som ibland även kan överskrida artgränser. Hundar kan bli vänner med katter. Katter med hundar. Och hundar med hussar och mattar. Till detta behövs ingen religion. Den art som uppvisar fientlighet gentemot den egna artens överlevnadsmöjligheter finns inte kvar på jorden. Vi måste klara av att skilja på känslor/upplevelser och prestation. Att enbart se till prestationsnivåer kan leda till ett förtingligande av djuren. Även av människor, om vi enbart håller prestationen högt. Dessutom utgör människan själv ett bytesdjur bland övriga, för många större rovdjur. I deras artegoism har vi mest ett kalorivärde. Det lär gälla för tigrar, krokodiler och isbjörnar. För att nu inte tala om den sjukdomsalstrande mikrobiella världen.

      Ett litet tillägg; De flesta minns nog upprördheten när Roks tidigare ordförande, Ireen von Wachenfeldt, i teveprogrammet Könskriget påstod att ”män är djur”. Ett uttalande som ledde till hennes avgång. Men visst hade hon rätt. Inte bara män är djur. Utan även kvinnorna, barnen och alla övriga människor.

      Gillad av 1 person

    • karlolov skriver:

      Det är nog väldigt långsökt att tänka sig att brinnande bilar eller fritidslokaler på något sätt skulle vara Guds sätt att uppenbara sig, så som den brinnande busken var när Gud uppenbarade sig för Mose. Det är nog alldeles för lätt att inse att det är inte Gud som bränner bilar och fritidslokaler.

      Gilla

  10. A skriver:

    Jag tror du måste se förbi vänsterns nidbilder och förlöjliganden först P.E. Glöm föreställningar om gubbar på moln och skapelseberättelser och sånt. Fråga dig om kampen mellan ont och gott är på dödligt allvar. Och hur påverkas utfallet i denna kamp om du TROR att allt är förlorat? Vad tjänar på att du inte tror att det går att hålla stånd? Vad tjänar på att sanningen inte skulle finnas? Korten har blandats bort å det grövsta, vad annars.. 🙂

    Mvh A

    Gillad av 5 personer

  11. Aurora skriver:

    Vilse i pannkakan. Först kan man fundera på vad kristen betyder i Sverige. Jag anser mig kristen i och med att jag är döpt i kristna kyrkan (alltså upptagen i kristendomen). Det vanligaste numera i Sverige är att anse att bara den som är frälst (funnit Gud (eller Jesus)) är kristen. Sedan är jag nog vad man kallar kulturellt kristen; med en mera filosofisk syn på religionen. Jag har för länge sedan gått ur svenska kyrkan då den saknar allt teologiskt djup och andlighet där teologiutbildningen istället kan likställas med sociologutbildnng och svenska kyrkan i sin helhet är kidnappad av vänster-hbtq-aktivism. Och glöm teocidieproblemet. Det är bara till för att kollra bort tanken. Det man kallar Gud finns i allt och alla. Det betyder i dig också. Och det är ingen gubbe i vitt skägg som sitter i himlen. Det står ingenstans i bibeln. Nöj dig med det och du kan vandra trygg i dig själv och mot din omvärld.

    Gillad av 9 personer

  12. Lennart Bengtsson skriver:

    Som gymnasist på 1950 sysslade man ständigt att fundera over frågan om Guds existens. De av oss som var naturvetenskapligt lagda sökte förgäves efter bevis som inte fanns. De som var humanister och gick på latinlinjen fann det lättare därför att i deras värld var inte beviset lika viktigt. Det räckte med vackra och stämningsfulla ceremonier och den betydelse som kristendomen och religionen haft i historien. Härtill kommer den genuint obegripliga som vad som kan hända efter döden eller vad som hände innan man var född? Orsaken är vårt märkliga medvetande som ger oss ett slags evigt liv- vi kan inte föreställa oss att vårt medvetande någonsin upphör.

    Vissa matematiska frågor är oerhört svårlösta. Under större delen av 1600-talet försökte matematikerna att beräkna summan av den oändliga serien 1+(1/2)**2 +(1/3)**2 +(1/4)**2+.. (1/n)**2 när n kan bli ett oändligt stort tal och där **2 anger att termerna är kvadrater. Många ansåg att talserien var olösbar. Till slut visade Leonard Euler på ett elegant och lättbegripligt sätt att summan var lika med ((π)**2)/6 det vill säga kvadraten på pi delat med 6. På ett liknande sätt kunde Einsteins relativitetsteori förklara en del astronomiska märkligheter och mycket annat som ansågs obegripligt. Einstein själv var sannolikt garderobskristen då han var övertygad att Gud hade skapat en begriplig fysik.

    Dessvärre i vår tid visar det sig att naturlagarna är lika bedrägliga som den mänskliga tillvaron, då kaoslagarna slänger sitt grus i den rena tankevärlden och gör det omöjligt att förutsäga sådant som väder och klimat tillräckligt långt in i framtiden. Även naturvetenskapen har fått en slags motsvarighet till teodicéproblemet. Är det Gud som ställt till med detta eller är det djävulen som spelar sina spratt och trotsar Gud?

    Trots allt beror det på vad vi menar med Gud. Kanske är det bara förhoppningen om förnuft och ordning i tillvaron plus lite vanlig mänsklig hygglighet.

    Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Du föreställer dig att det finns ett alternativt sätt som universum skulle kunna vara organsierat på? Är det inte ytterst osannolikt med tanke på att samtliga naturvetenskapliga teorier, observationer och lagar måste vara till punkt och pricka överensstämmande och sammanhängande med varandra? Och att det är precis detta sammanhängande och överensstämmande som är vår enda källa till vetenskaplig kunskap? Du föreställer dig att en gud skulle ha haft sena frihetsgrader, möjlighet att välja optioner och varianter på sin skapelse, efter det att den allra första grunden var lagd? När inföll denna a-vetenskapliga tid? Måste den inte hur som helst vara förbi om vi nu skall kunna tro på vetenskapen?

      Gillad av 3 personer

  13. brrr skriver:

    Jag har ett vagt minne av att forskare skulle ha funnit ”den religiösa genen” genom att vissa människor fick religiösa -utomkroppsliga- upplevelser när en plats någonstans ovanför tinningen stimulerades elektromagnetiskt…
    …eller något åt det hållet.
    Och att de som reagerade så hade en viss gen som saknades hos dem som inte reagerade.
    Så en viss andel av mänskligheten skulle i så fall vara ”dömda” till att bli religiösa, medan andra inte kan bli det annat än ytligt, tillkämpat, för att leva upp till rådande norm.

    Någon annan som känner till något om detta?
    Jag frågade Duck om ”den religiösa genen”, men fann vid snabbt ögnande av rubrikerna inget som liknade mitt vaga minne.

    Gillad av 2 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Brrr. Ditt vaga minne har alldeles rätt. det finns/fanns forskning om var i kroppen gud upplevelsen sitter. Resultaten var delade. Det nya trendiga att söka gud med är Ayahuasca en växt som intages och ger hallucinationer och upplevelser utanför kroppen. Samma typ av växter som schamaner petat i sig under hela den kända delen av mänsklighetens historia för att prata med gudarna.
      Tallkottkörteln eller epifysen är där dom stimulerade upplevelsen, vissa forskare hävdar att den är olika stor och därför får människor olika upplevelser., dom som mediterar mycket eller har en högre andligt inslag i livet påstås ha större sådan, om det nu beror på träning eller att dom fötts så
      Har jag ingen aning om, Kanske utvalda av GUD ;).
      Det är det lilla mitt vaga minne minns om det hela.
      Övrigt så påstås själen väga 21 gram, har för mig att en skotsk läkare vägde den till det.
      Mvh Göran.

      Gillad av 1 person

      • brrr skriver:

        Ja, men om det hade stämt att det inte gällde alla, utan en viss andel av befolkningen, så är det inte en mekanism som är allmänmänsklig. Liksom t.ex. musikalitet eller förutsättningar att förstå högre matematik verkligen inte är alla förunnat.

        Gilla

  14. Eva Danielsson skriver:

    Islams närvaro i vårt samhälle sätter igång frågorna om religion. De styrande i samhället uppmuntrar islams närvaro och visar därmed att de inte vill oss väl. Så vart vänder man sig när de styrande, som på något omedvetet plan representerar ”föräldraskap” i samhället, visar sig vara inte bara odugliga utan också illvilliga? Kanske till gamla tiders ställföreträdande fadersgestalter. Som den kristna tron och kyrkan borde kunna tillhandahålla. När nu funderingar om religion ändå är så aktuella med islam som växer hastigt vad gäller antalet muslimer och vad gäller särrättigheter och kulturkrockar och krockar med våra lagar och vårt rättsmedvetande.
    Utan att tro på en gud eller ett evigt liv kan man ju ändå vilja värna om det bästa med kristen etik och vårt kristna kulturarv. Man kan också vara ”religiöst” känslig och ta livet på stort allvar utan att vara troende. Tyvärr verkar inte dagens svenska kyrka vara så intresserad av den kristna tron utan mer av politik och just islam. Islam godkänner inga andra religioner men svenska kyrkan bjuder in islam som om det kunde bli fråga om samarbete eller samgående. Antingen totalt intelligensbefriat eller troligare så handlar det om politik. Man är beredd att sudda ut den kristna tron och ersätta den med islam. I politikens namn. Amen.
    För en del människor är religiösa levnadsregler något som gör livet enklare och för andra är det tillhörigheten till ett kollektiv som är det viktiga. Förutom det uppenbara sociala godkännandet. Djup tro på en gud är svårt att förstå som ateist. Blint troende på en mänsklig ledare är inte bara svårt att förstå utan också skrämmande. Och de flesta religioner har ju nedtecknats av människor och har mänskliga ledare som företrädare.
    Islam ger detaljerade anvisningar i hur man ska kunna räknas som en riktig muslim. Tyvärr är dessa rättesnören absoluta motsatsen till kristen etik. Eftersom islam inte skiljer på kyrka och stat, på religion och politik, så skulle jag önska att västvärlden som ju ändå bygger på kristna värderingar, valde att se islam enbart som en politisk rörelse. Som framför allt liknar nazism och bör behandlas därefter. Trots att nog många muslimer är djupt religiösa. Behovet av en religion är säkert också som störst när livet är tungt och det finns inget i muslimska länder och i muslimsk kultur som verkar göra livet tryggt eller människovänligt.

    Gillad av 14 personer

    • varsam hand skriver:

      Politiska rörelser med mål som är rakt motsatta till de västliga med individer i frihet som använder religionens rekvisita och har en icke-negligerbar följarskara måste vara undantaget till den annars frihetliga principen, och förbjudas och bekämpas. 500 nazister kan hanteras, när de blir 5000 kanske inte, och när de blir 500,000 så är de systemförstörande.

      Gillad av 3 personer

    • Bo Svensson skriver:

      Jag tänker eventuellt etablera en rörelse ( eller inte) med sitt enda mål att göra sig kvitt, – med de medel som krävs, – alla som inte underkastar sig rörelsens medlemmar eller som motsätter sig dess strävanden. – Rörelsens enda egentliga drivkraft skall handla om förnedring, illvilja och grymhet mot alla oliktänkande och ger alltså ett utrymme åt de tendenser som alla andra religioner motarbetar.

      Nu vill jag ha ett förhandsbesked från juridisk auktoritet, om det är möjligt att få en sådan rörelse klassad som religion, – annars är det ju inte lönt att försöka. – Utan detta erkännande riskerar man bara att klassas som galen och pervers.

      Gilla

  15. Kungskobran skriver:

    När Harry Martinsson fick frågan om han trodde på Gud svarade han,
    om jag får välja mellan en Gud och det stora okända väljer jag det stora okända

    Gillad av 2 personer

  16. Henric Ankarcrona skriver:

    Kanske var det Thomas av Aquino som har beskrivit ondskan bäst: som frånvaron av det goda, som ett hål i marken. Begrunda den tanken.
    Tro är inte vetande. Ett perspektiv på vår tid: det var tro som inspirerade alla kyrkobyggare genom seklerna. Även idag finns en kraft i kyrkorummets atmosfär, i den svenska medeltidskyrkan, i den tyska katedralen. Gå i högmässan och erfar något vid sidan av vardagen.
    Mycket litet talar för att just vi, som lever nu, skulle på det existensiella planet vara klokare än våra föregångare. Jag är övertygad om att trycket från andra kulturkretsar, inte minst islam i Sverige, redan har gett den svenska kyrkan en allt viktigare roll i samhället.
    Att stå upp för min kristna tro tycker jag är en självklarhet.

    Gillad av 4 personer

  17. Martin skriver:

    Jo den (tron) kan mycket väl komma ”som en brinnande buske”….om man nämnligen upplever en andlig/spirituell händelse något bortom det rationella. Som Paulus t.ex. men detta sker i det tysta än idag.
    Därutöver har vi ju apparationerna i Portugal, Egypten, Frankrike, Irlandoch Jugoslavien som är oerhört starka bevis för Guds existens….i ”nutid”
    dessutom. Inte så kända i Norden kanske eftersom vi är Lutheraner mestadels men inom den katolska kyrkan är ju dessa välbekanta.
    Skapelsen i sig är väl ett bevis så gott som något ”inget kommer från inget”.

    Gilla

  18. Dandersan skriver:

    Bra tänkvärd krönika säger jag från garderoben.
    Kulturellt är jag kristen och tror på Gud.
    Men jag ser inget värde i att kliva ut ur garderoben och bemöta alla frågor som ställs av agnostiker.
    Naturvetare som jag är så är tron skild från vetenskap.

    Gillad av 1 person

  19. Tritonen skriver:

    Om det vore så att de som var religiöst troende seglade i påtaglig medvind, inte drabbades av sjukdom och olyckor, ja då skulle säkert religionen vinna många anhängare. Men nu är det inte så. Det hindrar dock inte den troende från att komma med krystade förklaringar, faktiskt påminnande om Stefan Löfven, att ”på sikt” blir det lönsamt. Herren prövar de sina, och du får i varje fall ”pie in the sky when you die”.
    De religiösa vidlyftiga löftena borde prövas av ARN.

    Gilla

  20. Eva skriver:

    Jag har respekt för religiös tro. Innan vetenskapen etablerats var i praktiken alla människor religiösa. Det var vetenskapen som karvade ut större hål av tvivel. Går man bakåt i tid, och ut mot den geografiska periferin, ser man att mänskligheten alltid beklätt sin tillvaro med gudar och andeväsen. Nästan lika voluminös i volym och till sin natur som livet självt. Var och en har konstruerat och sugit upp de alternativ som omständigheterna försett dem med, eller som funnits inom räckhåll. Det ser nästan ut som om människan föddes till att bli religiös. Att hon föds med en drift att tro långt bortom det hon kan se och uppleva med sina sinnen. Nästan som hon iklätts en religiös instinkt. Existentiella frågor har alltid mött människan under hennes levnad. Födelse, liv och död kan ingen ställa sig likgiltig inför. Inte heller ondska, sjukdomar, blixtar, sol och måne, stjärnhimlen och allehanda katastrofer. Människan har behov av att kategorisera, strukturera och blidka sin omgivning. Långt bortom vardagligheten. Då växer lätt den nära verkligheten samman med någon typ av andeväsen. Något utöver henne själv tycks ju konkurrera om tillvaron, på något mystiskt vis. Varför inte då bruka riter och blidkande för att söka kontroll över det mer ostyrbara. Och även finna en högre mening i det hon inte förstår. För dessa förhållanden och viljeinriktningar måste man känna full respekt. Men enbart inom rimlighetens gränser. Detta eftersom viss religös tro uppträder mänskligt uppslukande – av andra. Man vill bli ensam herre på täppan. Och det med drastiska metoder, även i sin praktik. All religion bär allvaret inom sig. Och bör därför hanteras med stor försiktighet. Inre själar leker man inte med. Religion bygger mening i tillvaron, för de många, men bär även på potential att släcka liv. Må så vara via mänskliga ombud. Vi ser det genomgående i historien. Även i vår egen. Där blodiga strider skett under religiösa banér och markörer. I dessa avseenden skräms jag mer av människan själv, än av eventuella gudar. Gudstro hos enskilda individer kan upplevas som tämligen harmlös. Men som kollektiv kraft har den kantats av mycket ond bråd död. Så själv håller jag mig på avstånd från all religion. Men bejakar naturligtvis min egen kulturs sekundära avknoppningar från kristendomen. Men utan att göra mig själv till en religiös person. Vill personligen inte grumla min syn på tillvaron genom att beslöja den med allsmäktiga gudar, eller enbart en gud. Jag accepterar det stora mörkret – både före livet och efter döden. Det förstärker enbart min närhet till nuets ögonblick. Till det jag har runt mig. Det ger ett naturligt fokus på tillvaron här och nu. Och skalar även i viss mån av döden själv. Intigheten skrämmer mig inte. Det gör däremot vissa människor. Är därför rädd om den korta stund jag har fått här på Jorden. En kort ljusblixt i ett hav av mörker.

    Gillad av 2 personer

  21. Yvonne Rosenthal skriver:

    ” Du är judinna mamma. Jag är kristen. Okej? ”. Dottern 6 år ställde frågan , eller snarare konstaterade fakta. Hon och ” Maggans Montessori” hade besökt Frälsningsarmén på Östermalmsgatan och sjungit julsånger och tittat på krubban. ” Du, sa hon sedan som för att mildra, jag tror inte på det där med Maria. Jag tror att en kille var framme. Eller Josef”.
    Några månader , i slutet av oktober, åt vi hamburgare på ” Mackan”, taket dekorerat inför Halloween. ”Du mamma, när ska vi gräva upp farmor och titta på skelettet.”. Barn väljer likt de vuxna de auktoriteter de tror på. Barnflickorna hade berättat den ” sanna historien” om Maria. I likhet med Frälsningsramens soldater gick blickarna åt taket utan att blunda för det nödvändiga och praktiska , om det så gällde att gräva upp en farmor som begravts någon månad tidigare.

    Gilla

  22. Göran Holmström skriver:

    Hm när fan blir gammal så blir han religiös! I alla fall sägs det så.
    Själv så är jag smyghedonist, eller rätt ärligt med att njuta är meningen med livet.
    GUD då? Tja denna figur har i alla fall jag ett komplicerat förhållande till.
    Under hela min ungdom så förnekades dennes existens och jag ansåg att Gud var en krycka till svaga människor som inte kunde hantera livet på egen hand.
    Samtidigt så läste massor om just religioner, sedan dök barnen upp och livet var varken svart eller vitt längre. Tolerans och medkänsla var ett par nya sidor att värdera och hantera. Allt gick inte att mäta i form av prestationer eller med empirisk sannolikhet, det sammanföll med dubbla arbeten och ett olyckligt äktenskap.
    Där fick jag motvilligt smaka på Gud för första gångerna dels genom alla osannolika oturs upplevelser. Dels när man uppgivet inte brydde sig och försökte desperat hitta en väg ur det självpåtagna helvete livet kan bli ibland. Under denna konstiga resa så vart det mer än en nära döden upplevelse, och inte dom som berättas i fikarummet när en buss eller en bil missade en med några centimeter!
    Utan sådana som garanterat skulle befria en från allt lidande, detta fortgick under cirka 15 år finalen var en garanterad sådan! Mycket förvånad så grydde en ny dag med nya ”utmaningar” nåväl allt som inte dödar härdar, Eller Hur!
    Men en sak som kom sakta krypande under alla dessa skitupplevelser, var att det finns krafter skeenden som inte går att förklara logiskt eller med diagram.
    Och istället för att argt hata det som inte blir som man tänkt sig, så kanske en enklare väg är att börja tro så smått!
    Nej är inte glad i Gud eller kan påstå att dennes plan är logisk.
    Men kanske så ser jag inte hela bilden, eller är ärlig innerst inne över mina felval.
    Så vapenstillestånd är den gyllene vägen, Ok jag tror och du bråkar inte i onödan.
    Är vi överens så?
    Ps livet är ju riktigt roligt oxå, den lilla detaljen får man ju inte glömma mitt i alltihop.

    Gillad av 3 personer

  23. Björn skriver:

    Att inbilla sig själv att man har en ”Gudstro” och att ”allt ligger i Guds händer”, är ju ett behändigt sätt för att kunna lägga det ”oförklarbara”(slumpens skördar t.ex) åt sidan! Själv har jag inga som helst problem med att leva i total ”ovisshet”…..

    Gilla

  24. Hovs_klipphällar skriver:

    För min del tror jag … att människor i allmänhet BEHÖVER en tro.
    Alltså en föreställning om att det finns någon osynlig kraft (eller kraftER) i universum som hjälper till att styra upp människornas liv.

    Att den kristna tron har förlorat greppet om människorna i Sverige, är kort sagt inte bra. Detta därför att det oundvikligen leder till ett mentalt tomrum, ett vakuum som strävar efter att fyllas med något. Och risken är stor att de föreställningar som anmäler sig för ändamålet leder till onda resultat.

    Under lång tid har det främst varit de kommunistiska idéerna som förlett sinnena, och lett till diktatur och folkmord. Men nu har dessa föreställningar till stor del ersatts av ett annat något snarlikt idékomplex som vi kan kalla ”PK-ismen” eller ”kulturmarxismen”.

    Detta är en slags sekulär pseudo-religion, som troligen har fått fotfäste i människors sinnen enbart på grund av kristendomens avtynande inflytande.

    För att nu tala i kristna termer, så är PK-ismen en djävulsk irrlära vars förespråkare lämpligen borde brännas på bål eller åtminstone kastas i fängelse. Den här irrlärans makt har på några få decennier lett till att vårt land i praktiken hamnat under ockupation från ett främmande och mot oss fientligt folk.

    På den tiden när Europa var kristet, kunde de återkommande militära angreppen från det här folket vanligen framgångsrikt slås tillbaka. Men under PK-ismens förödande inflytande har Sverige numera lagt sig vidöppet för invasion under ”fredliga” former.

    Förr hade blotta tanken på något sådant varit helt absurd.
    För en historisk genomgång av vad vi har emot oss, se denna video:

    Gillad av 4 personer

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Dolf — det framgår att Gödels bevis är beroende av flera axiom för att bli giltigt. Dessa kan ifrågasättas, vilket då fäller beviset.

      Gilla

      • Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

        Det är jag fullt medveten om. Det gäller för övrigt all matematik/logik.
        Att axiomen kan ifrågasättas gör dock inte beviset falskt. Det blir falskt först om man faktiskt kan visa på att något av axiomen är felaktigt. Godtar man axiomen är beviset fullt giltigt.
        Jag vill påpeka att jag inte okritiskt köper Gödels gudsbevis, men jag tycker det är fan så mycket bättre och trovärdigare än de flesta ”bevis” som brukar framföras mot Guds existens.

        Gillad av 2 personer

  25. Dansker mand, vaknar lite Grand, känner varsam hand, på ställe där det sen samarkand, bara funnits sand, ser glader fru utan tand, sen får, sen get, men ingen plirig mand skriver:

    Träning ger färdighet, men det är så klart lättare om man fått en uppfostran som inte redan blivit delvis förstörd av socialdemokrati och kulturlösheten i socialism, man kan säga att medan kristendomen skapat Peterskyrkan och Notre Dam och Lunds Domkyrka, så är socialismens kulturella topp när Mona Sahlin talar om midsommar, så fattigt och tomt på innehåll, så uppenbart ett redskap för dominans och parasitism, så fullständigt tom på mänsklighet, så tom så man i hela mitt liv sökt radera ut det som är livets mening, det som är vackert, man bygger betongtorn, det som är sant, familjen och kulturell sammanhållning. Det är sorgligt men alla nu levande svenskar har vuxit upp i ett vidrigt system, och allt som är bra med det är ångorna från förr, inte minst kristendomen.

    Så de flesta svenskar är väl som jag, mina föräldrar var redan goda socialdemokrater även om de röstade M, ens aktiva kulturella uppfostran, och religiösa, var försumbar, däremot så levde vi som kristna i hög grad, man skulle göa sitt bästa, inte skada andra, och ingen slängde flickor från balkonger eller skulle få för sig att ursäkta det. Så som Jordan Peterson uttrycker det, vi levde ut det kristna etoset, logos, vi agerade SOM OM det fanns mening, men socialismens och pk-ismens kärna är att angripa denna mening, det är därför jag skriver att de vill ha det så här, för allt som är bra för människorna måste angripas för att skapa viljelösa lättmanipulerade hjon utan mening, så de hycklande onda parasiterna fritt kan paradera utan att bli ifrågasatta. Så Patrik, du lever i hög grad som kristen, som jag, utan att ha stöd i den formella traditionen. Mitt förslag är att läsa Bibeln, och finna en kyrka som inte är pk. Är det inte otroligt hur en flertusenårig tradition av logos kan reduceras så på 1-2 generationer? Detta är socialdemokratins arv, så klart med stöd i ”upplysningen”. Som av en tillfällighet så lade jag en gammal bibel på mitt skrivbord igår, med ambitionen att läsa lite varje dag.

    Gillad av 5 personer

  26. Rolf skriver:

    Jag önskar framhålla Zarathustra. som i Gatha-sånger uppfattar människans fria vilja som absolut:
    Var och en av er, man och kvinna, väljer i var stund, av egen fri vilja och efter egen urskillning, mellan ett av de två grundläggande tänkesätten.

    Det finns två grundläggande tänkesätt, som i begynnelsen uppfattades som tvillingar och som verkar oavbrutet i människans tankar. Det ena föder goda tankar och det andra framkallar dåliga tankar. Medan den insiktsfulle väljer godhet i tanke, ord och handling väljer den okunnige ondskan [i tanke, ord och handling]. (Gatha 30:2-3)

    Att av egen fri vilja, välja:
    Goda tankar – Goda ord – Goda handlingar.

    Gillad av 1 person

  27. Bo Svensson skriver:

    Moralisk och välvillig är helt skilda saker. – Moral handlar om att visa solidaritet med dem man vill tillhöra medan välvilja-godhet är en generell tendens hos allt som lever, kanske allt som existerar, att alltid försöka göra det bästa av läget. – Och vad som är ”läget”, beror på ens förmåga till inlevelse och på vilket perspektiv man har i tid och rum.

    Gilla

  28. p kohlin skriver:

    För egen del tappade jag tron under läroverkstiden, ställde två frågor till filosofiläraren (jodå t o m reallinjens mattegren hade filosofi som tillval): varifrån kommer den första atomen och är universum oändligt och i så fall hur? Det blev ett jäkla liv, religionsläraren kopplades in och jag blev måltavla för mina yttranden. Det räcker gott att ha de tio budorden som rättesnöre i livet och inte lämna svar på om jag är gudstroende/agnostiker/ateist för mig själv och inför andra. Den mänskliga hjärnan kommer aldrig att kunna lämna svar på mina två frågor ovan. Att nån gång sätta sig i en kyrka känns dock bra, andlig kontemplation. Vore vettigt att ungdomarna idag fick lära sig rättesnören: detta får du göra men inte detta i en sekulär värld, tro om du vill, up to you.

    Gilla

  29. Inkog Nito skriver:

    Jag håller med M. Eriksson; kristna värderingar är en förutsättning för välstånd. Tyvärr, liksom mycket annat just nu, proklameras att goda ting är förkastliga. Se bara på den Svenska kyrkan synnerligen märkliga uttalanden och ageranden (ett axplock): en agerar Quasimodo, en annan är uttalat muslim (ansåg att Mohammed var en profet), en tredje utlyser en vilseledd flickstackare till Messias, en fjärde vill ha imamer som religionslärare (märk väl, kristna präster duger ej), en femte vill ha fler religiösa friskolor (av alla sorter), en sjätte vill bygga om alla kyrkor till moskéer, en sjunde bjuder in en imam som till terroroffrens anhöriga säger det slutar på detta vis om man inte är rättrogen, en åttonde vill byta klockringning mot böneutrop, osv.

    Jag har väldigt svårt att dra en röd tråd mellan dessa uttalanden och min kristna skola/bakgrund. Det står även i stark konflikt till mitt intryck av samtliga präster jag stött på genom åren, och det har ju ändå hunnit bli ett ganska betydande antal. Som salt i såren, anser jag personligen, är det just ledningen för den svenska kyrkan som agerar, för att använda bibliska termer, Judas.

    Jag använder och omskriver lätt Antje Jackeléns ord om Svenska Akademien: ”Utifrån hur Svenska kyrkan och några präster/biskopar har profilerat sig kan jag inte uttrycka min solidaritet”. Jag har därför, liksom många med mig (enligt statistiken), lämnat Svenska kyrkan. Knappt hade jag gjort det förrän nästa avart skanderade hur fantastiskt det var att få ”Allahs kärlek”. Man har helt enkelt inte alla hästar hemma om man tror att man som kristen får Allahs kärlek. I muslimers ögon är hen, och kommer alltid att vara, en otrogen, nu med tilläggsepitet godtrogen, hund. Detta kommer att uppenbara sig så snart hen gett bort alla sina begärliga ägodelar. De bortsprängda kyrkoentréerna kan ses som en fingervisning om den framtida kärleksutdelningen.

    Svenska kyrkan är idag i det närmaste identiskt med ett svenskt politiskt parti, dvs (1) man pratar i grandiosa ordalag om värderingar och främst den gyllene slogan ”alla människors lika värde”; (2) eftersom man besitter denna elitiska värdegrund har man, anser man, i alla tänkbara sammanhang, tolkningsföreträde framför de som ej delar denna värdegrund (punkt 2 står, lustigt nog, i rak motsats till punkt 1); och (3) allt agerande styrs av känslor med total avsaknad av konsekvensanalys. För en identifierad utmaning blir motåtgärder sällan en lösning till problemet, blir i bästa fall verkningslöst, men leder oftast till att problemet förvärras. Svenska kyrkan delar således även resultatutfall med svensk politik!

    Om jag får önska, bör man dela Svenska kyrkan i en värdegrundsbaserad falang, förslagsvis tillsammans med t ex Tro och Solidaritet och andra liknande värdefulla organisationer, samt en kristendomsbaserad falang. Jag tycker att det är en rimlig konsekvens att förespråkare för andra religioner/trossamfund skapar sin egen församling, snarare än agerar parasit i någon annans. Annie Löfven vågade nästan; är ni avvikande lika nära och bara behöver en liten knuff? Jag kan i så fall tänka mig att bistå med en storlek 44 på valfri anatomisk plats.

    Jag undrar var ni tog vägen, ni älskade kristna präster från förr? Ni var lugnet i stormen, ryggraden i stunder av glädje, liksom i stunder av sorg. Kom tillbaka, och jag lovar att göra detsamma. En vill ju trots allt, den dagen det beger sig, ligga innanför muren.

    Gilla

  30. Martin R skriver:

    Jag är troende,om än på mitt eget lilla vis.
    ”han behöver inga katedraler ,han har sitt tempel där han står,han behöver inga kardinaler,han behöver bara vinden i sitt hår”
    Så känner Ulf Lundell och jag kan förstå honom.
    Årstidernas växlingar och naturens skepnad visar på något större än jag kan fatta. Vissnade löv i den färglösa tysta november tristessen blir ännu en vår till skir grönska och fågelsång.
    En koltrast som sjunger i den ljumma aprilkvällen högt uppe i en mast är för mig en ynnest att uppleva. Ett tecken på något större än jag kan ana.
    Om jag tror på Gud och en paradishimmel men det blir helt svart när jag dör, så vet jag inget om det.
    Om jag däremot hela livet tror att det finns inget liv efter döden så blir allt meningslöst, inget spelar roll vad jag gör,eller inte gör.

    Nu tror jag på en Gud som är allsmäktig men låter oss här nere leva så som vi vill och griper inte in och ställer allt till rätta eftersom det då inte längre är världen vi lever i utan i en himmel. Och det skulle göra allt meningslöst som varit och kommer att vara.
    Idag är Sverige väldigt sekulariserat, dock kommer invandrarna med sin tro. Muslimer,ortodoxa,judar,katoliker t ex.
    Påfallande intresse finns för dessa,mest islam förstås ,av det trångsynta svenska etablissemanget.

    Att vara kristen inom den lutherska andan i Sverige idag är samma sak som mossig,töntig och förlegad.
    Medans muslimer som inte ens kan acceptera kvinnor som männens jämlike hålls som fördöme och gullas med ständigt i media.
    Det är ren ynkedom. Och i spetsen för detta står avfällingen svenska kyrkan, som totalt förlorat den rätta kompassen. Allt kristet som vi fick med reformationen är instängt i garderoben och istället pekar kompassen mot mecka ivrigt påskyndat av kollaboratörer som Antje Jackelen,Helle Klein, Kent Wisti, Mats Hermansson. Fredrik Modeus.
    Som dessutom alla är Israel hatare. Obegripligt. Och förkastligt som kyrkans män/kvinnor.

    Idag är Sverige ett otryggt land med konflikträdda personer som inte vågar berätta sanningen. Det är 1 ,säger en avart av mångkulturen.
    Förr i tiden, på typ 50-60-70 talet var Sverige ett tryggt homogent land. Och vi gick i kyrkan. Och det sjungs psalmer och fröken höll morgonbön i skolan.

    Var det skadligt för barnen? Lever dessa barn av posttraumatisk stress resten av livet av detta? Det var bättre förr,jo det är sant.
    Vi brydde oss om varandra, låste inte ens bilarna om nätterna. Men det är som det är. Livet måste gå vidare. Livet har sin gång.
    Men Sverige gjorde fel som bytte ut Luthers katekes mot koranen och Allah och dessa ryggradslösa politruker som förkastar allt västerländskt kristet arv och lägger sig platt inför den totalitära islamiseringen som kommer driva Sverige in i ett livslångt mörker.

    Gillad av 2 personer

    • Björn skriver:

      Som alltid när det gäller religioner, är det en kamp om vem/vilka som ”äger” den rätta versionen av ”sanningen”! Man blir beklämd av att som ”utomstående”, tvingas se och höra på….

      Gilla

  31. Lars skriver:

    Under ett par tusen år höll människor på med att definiera vad Gud var och försökte och misslyckades med att logiskt bevisa att Gud måste finnas. ”Ge åt Gud vad Gud tillhör och åt kejsaren vad kejsaren tillhör”. Från upplysningens tid och med vetenskapens framväxt under 1800-talet avstannade den verksamheten och kyrkan förlorade alltmer sitt inflytande. Arkeologer och litteraturforskare och historiker har gjort det uppenbart att kyrkans dokument är skrivna av människor. Sista försvarslinjen är myten om att Jesus dog för människorna (men han kanske fanns och trodde på sitt eget budskap). Kunskapsmässigt befann sig de flesta på en lägre utbildningsnivå än gymnasisterna idag som tvistar om Guds existens och om budskapet.

    Kanske är det hög tid att ta till sig att människor skapat berättelsen om Gud och religionen? Kanske man bör ta till sig ett budskap i stil med ”Ge åt Gud vad Gud tillhör, åt kejsaren vad kejsaren tillhör och åt människan vad människan tillhör”

    Behandla religionen och Gudstron som ett socialt fenomen. Kanske det är dags att kyrkan börjar behandla historia som historia, myter som myter och undersöka vad som återstår när man särskilt den sociala karaktären på kyrkan, en mänsklig skapelse, från Gud? Kanske något då återstår som har mening för oss? Kanske det ger en stridslinje mot Islam istället för tomma propåer om religionsfrihet? Eller korståg

    Alla barn växer upp med sagor, med myter och vi vuxna är fyllda med myter om samhälle, politik, livet, familjen. ”I början var ordet” står det i skapelseberättelsen. Ord har för oss närmast fysisk karaktär, men det är bara ord, ett medel för kommunikation med andra.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Min gamla morbror, 92, på hemmet går på de religiösa sammankomsterna. Han tror inte på Gud, men tycker det är trevligt. Tro på Gud förövrigt? Han konstaterar att vad människor vet om fysik oftast bara är en tro, en populärvetenskaplig tro (han är fysiker och matematiker på grundnivå). Ja, säger jag, man behöver ju inte tro för att se ett värde i det. Så är det, säger han.

      Gilla

      • Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

        Precis. Fysik är inte någon absolut sanning. Det är modeller och sanna till den grad de är fungerande. Således är både Newtons och Einsteins fysik sanna till den grad de är användbara och låter oss beräkna hur verkligheten kommer att bete sig.
        Det gäller för övrigt inte bara alla hårda vetenskaper, utan även matematiken i sig, som bara är logiskt sann utifrån de axiom som används, och sedan ger oss användbara sanningar när den används för att beskriva verkligheten.

        Gilla

    • A skriver:

      Jag tror du börjar i fel ände Lars. Om du tänker att gud är själva sanningen.. Om du sedan inser att ”kyrkan” inte är gud. Kyrkan kan missbrukas för makt, om den gör det kommer den att börja ljuga. Då dyrkar den inte gud längre utan ondskan. Dessa saker är lite klurigare än vad du tror Lars. Som jag ser det behövs inget bevis för gud. Tänk efter, en bedragare behöver alltid nåt trick som avleder uppmärksamheten. Att leta efter bevis på gud är ett sådant trick, som jag ser det.

      Mvh A

      Gilla

      • Lars skriver:

        Gud är sanningen? Knappast, du hamnar i metafysik, inte i vetenskap, och du hamnar i ett moras av religiösa teorier som är byggda så att de inte kan falsifieras. Det är myter! Och de är konstruerade för att inte kunna falsifieras. Många religiösa tvivlar. Det är onödigt. Bättre ställa sig utanför och se vad religionen är och hur den är uppbyggd. Mytiska berättelser vid lägerelden.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Men en kopp kaffe och en cigg senare… intressant definition på Gud du för fram tänker jag, att Gud helt enkelt är den sanna verkligheten, den sanna världen och allt vad människor hittar på endast är ett sökande efter denna verklighet. Det som är sant är dolt för oss. Vi kan endast bygga modeller och ritualer och teser kring världen. Undrar om Ante Jackelin skulle acceptera det? För kyrkan och religionen, metafysiken, och dess utsagor om världen och om Gud är då falsk. Ja det är kanske det enda som återstår om man rensar och behandlar kyrka, bibel (och skrifter i andra religioner), morla mm som det som tillhör människan. Då är vi fria att be de religiösa dra åt helvete…

        Gilla

      • Jaxel skriver:

        I en spelfilm jag såg fanns ett klipp med Gandhi. Det såg autentiskt ut. Spelar här kanske inte så stor roll.

        Hursomhelst Gandhi säger där: ”Förut trodde jag Gud var sanningen. Nu har jag förstått att sanningen är Gud”,

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        A (3 jan 16:59) är inne på samma linje som jag har försökt uttrycka. Vi kan mycket väl – och utan att bryta mot kärnan i Jesu förkunnelse – säga att Gud är sanningen, livet, naturen, den andliga gnistan inom oss, våra gränsöverskridande värden och upplevelser (t ex av skönhet, kärlek, helighet, nåd, hisnande storhet).

        Jesus underströk hur viktig Sanningens ande är och försökte öppna lärjungarnas ögon för att Gud hela tiden finns i livet och naturen. Kyrkan, Bibeln, dogmerna och ritualerna är prästerskapens påfund, men så länge de tolkas och brukas rimligt friskt har de ett socialt meningsfullt och sammanhållande värde.

        Likaså kan vi på rationella grunder både logiskt och intuitivt komma fram till att individer och kollektiv blir galna eller regredierar, när de drabbas av hybris och utan att kunna skapa något hållbart enbart krossar sina gemensamma tidigare föreställningar om tillvarons ramar och sakrala fixpunkter. Sådana är livsnödvändiga, och i takt med att medvetandet utvecklas och utvidgas kan man stegvis (kanske vart hundrade eller tusende år?) flytta dessa psykosociala säkerhetsramar och fixpunkter längre och längre utåt.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Sixten, religiös tro är psykos. Sannolikt är det en orsak till psykoser ute i världen hos patienter där de har bristande verklighetsuppfattning. Religionen är exempel på vad man kallar dubbla budskap, som man tror är ett skäl till psykos. Hur du än gör så är det fel, det är de dubbla budskapen.

        Ställ du dig utanför och försvara inte eländet. Se på hur religionen verkat genom årtusendena och än idag. Resultatet är beklämmande.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Det är intressant med schizofreni, den värsta psykos sjukdomen. Den är utbredd i ungefär samma omfång i alla kulturer och i alla länder. Man tar det som tecken på att det kanske är en biologisk orsak bakom det. Men tänk om det är gudsgenen som spökar, för religion har i stort sett alla kulturer. Den enda gemensamma faktorn i dessa länder är religion av något slag. Andetro, tro på inneboende syfte/mening, röster/visioner, kommunikationssvårigheter, isolering, fantasier.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lars, precis som du skrev 23:59 kan jag se det: Gud = (ett namn för) sanningen = verkligheten (framför allt det levande, inklusive vi själva). Därför är sanningssökandet inte bara materiellt och vetenskapligt det enda kloka, utan samtidigt en andlig attityd, ett sökande efter Gud = den fulla verklighetsbild som vi aldrig kommer att kunna ta in och vars storhet och rikedom fyller oss med vördnad. Varken flum eller metafysik alltså, utan en funktionell attityd.

        Vi ser verkligheten som genom ett rör och får ibland glimtar av eller kommer i resonans med något utanför vårt lilla synfält. Men när detta stora strömmar genom oss deformerar vi det. Så allt vi försöker uppfatta och berätta för andra blir mer eller mindre missvisande och stelnat. Därför är alla religioner, profeter, präster, visioner och metoder mer eller mindre falska. Men de kan fungera socialt, därför att vi som kollektiv behöver något som är större än individen.

        Tro är som en brygga och kanal mot detta stora utanför synfältet, men det finns alla skäl att vara försiktig och skeptisk inför stark tro just pga strömstyrkan, självförgudningen och missbruket. Det kan ta formen av en psykos, som just betecknar symtomet förlorad verklighetskontakt. Detta innebär ju samtidigt förlorad kontakt med Gud, ett ”ogudaktigt” hallucinerande. Men rent materiell eller intellektuell hybris leder också till förlorad verklighetskontakt, individuellt och ännu mer fatalt när det förstärks av ett kollektiv eller av makt och rikedom.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        ”Church of the Holy Quest” skulle vara ett bra namn (fast det är redan upptaget). Frågan är då om sökarna behöver bygga en kyrka (i bred bemärkelse) och svaret är att de måste väga fördelarna mot nackdelarna. Kyrkoramar ger synlighet och stabilitet över flera generationer, men skapar naturligt nog även mer rigiditet. Om fasta ramar saknas, så blir sökandet friare, men lösligare, och fungerar inte lika starkt sammanhållande. Personligen skulle jag ändå föredra namnet ”In Spirit of the Holy Quest”. Den andan kan man leva i varenda dag, ensam, med sin familj, eller med helt okända på nätet var som helst på klotet.

        Gilla

      • Lars skriver:

        The spirit of the holy quest var bra och som du konstaterar är det en inställning som bör prägla vetenskap, skola, eget liv och egen meditation. Kyrkan bör då ses som social gruppering och prästerskapet och reglerna sådana att rigiditet förhindras liksom tron på auktoriteter inklusive prästerskapets och tro på absoluta sanningar. Moral, värderingar mm hör dit som i alla mänskliga sociala grupperingar, men det är föränderliga och bestäms av människor.

        Gilla

  32. Sixten Johansson skriver:

    Jag har aldrig velat öppna mig för en religiös tro. Om livet skulle ge mig trons gåva och kraftkanaler är jag rädd att jag skulle missbruka dem. Därför väljer jag hellre den glädje och njutning intellektet, intuitionen, kroppen och mötena med andra kan ge. Min prognos är att det andliga kommer att bli allt viktigare i västvärlden, men inte så mycket genom tro, utan genom utvidgad och sammanvävd kunskap och förståelse av hela tillvaron.

    Vi föds som flockvarelser, beroende och halvfärdiga, formas av andra, formar oss själva och andra. Vi blir medskapare till vårt eget psyke och vår kropp, till hela vårt motstridiga jag och till de olika vi-flockar som vi kommer att ingå i.

    Både individer och flockar kan ses som sociala utsnitt av tillvaron. Erfarenhet och logik talar för att varje sådant utsnitt i längden blir psykiskt sjukt och förlorar sin mänsklighet, om det inte skapar sig gränsramar och minst en hög fixpunkt. Om man så vill kan man kalla detta Gud. Vanligen föds vi till att omfattas av en gemensam stor berättelse om tillvarons ram och fasta punkt.

    Våra förfäder vaknade till medvetande och fri vilja och så kom ont och gott in i livet. Men individer och stammar kan också välja att förbli djur eller robotar. Eller stanna vid att bli barn. Djur har det bra, lever alltid i Gud, är varken onda eller goda. Robotar har det också lätt. Vi är nu inne i barnens utvecklingsfas. Evolutionen knackar oss på axeln och säger att det är hög tid att försöka bli vuxna, hur jobbigt det än är.

    Gillad av 1 person

  33. Ulf Elvestedt skriver:

    Det är teistens standardlösning på teodiceproblemet att skylla på människorna. Men människorna har skapats av guden enligt samma teist. Då måste man fråga teisten och de garderobskristna varför hen har skapat så korkade varelser som människor. Och varför skapar hen sjuka och till och med döende barn? Om det finns en gud så är det onekligen en bestialisk rackare!

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Felet är inte att skylla på människorna, utan att krampaktigt behålla en gudsbild, som medvetna människor i århundraden har upplevt som absurd och ofruktbar. Kristendomen kan mycket väl ses som panteistisk (Gud finns i allt, särskilt i allt levande) + monoteistisk + polyteistisk. Dess olika grenar kan betona Kyrkan, Skriften, Mystiken, församlingsbaserade eller gränsöverskridande upplevelser. Den kan ses som en personlig kontakt med en faders-, moders- eller androgyn kristusgestalt. (Treenigheten är en smart kompromiss och frälsningsidén är en genial uppfinning, som i vår tid förmodligen har förlorat sin kraft). Allt detta och mycket därtill kan rymmas inom kristendomen, utan att man behöver låta som Pastor Jansson.

      Då kan vi säga att djurlivet är Gud till hundra procent. Där finns varken ont eller gott, men smärta och död är nödvändiga sidor av livet. Alltså också en nödvändig sida av Gud, om vi väljer att ha en realistisk gudsbild. Om vi tänker oss att livet skapas som genom en utandning eller i ett riktat biofält, att allt liksom fortsätter att utvidgas och ta form ur en punkt, så framstår en klyvning och ständigt alstrad anti-hälft också som nödvändig.

      Vid en viss fas uppstår medvetandet och den fria viljan. Då kan vi inte längre skylla på Gud, utan under hela den utvecklingsfasen blir det nödvändigt att samordna våra viljor så att det onödiga lidandet reduceras och så att många kan bli allt mer lika Gud. Så att säga också mer djurlika, eller mer lika de förmedvetna barnen.

      Gilla

  34. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Den enkla lösningen är förstås det Nietzsche var inne på:
    ”Gott och ont är bara tillfälliga glidskyar.”
    D.v.s. Gud har aldrig sett, bekymrat sig för eller tagit någon notis om individen och därför existerar heller inte individens ångest för’n.

    Gilla

  35. garlbanke skriver:

    Kristendom innebär tro på en gud och en relation utan att a sett eller på annat vis fått bevis för dess existens. Definitionen på tro är just det att förlita sig på någon utan att ha bevis på dennes förmåga. Tedicé är en irrelevant hypotes eftersom den vill ha ett paradis på jorden nu, utan att människan prövats.

    Gilla

  36. Lennart Göranson skriver:

    Att diskutera Guds existens är egentligen ganska meningslöst så länge de som hävdar bestämda uppfattningar inte bekymrar sig om att definiera vad man menar med Gud. Att det inte handlar om en gubbe med vitt skägg som sitter på ett moln och styr och ställer med det som händer på den tredje planeten i solsystemet är för de flesta ganska uppenbart nuförtiden. Argumentation som angriper den halmdockan är skäligen ointressant. Så vilket gudsbegrepp ska man då debattera? Något i still med begreppet ”kärlek” kanske? Hur bevisar man att det finns? Det går knappast att lägga under ett mikroskop. Eller något i stil med solsken – man kan utsätta sig för det och bli varm eller man kan välja att ställa sig i skuggan, men det finns där för den som vill använda sig av det. Själv tror jag att det också i våra dagar finns ett behov av andlighet, en längtan efter att uppleva förundran inför det som är större än vi själva. Om det också finns ett behov av religioner är en annan sak, med tanke på vad de flesta av dem har ställt till med.

    Gilla

    • Björn skriver:

      Exakt! Ju mer närgångna och pressande diskussionerna om Guds existens blir, desto snårigare blir blir ”de troendes” definitioner av ”Min” Gud! Alla verkar ha sin egen ”variant”, den ene fantasifullare än den andre……

      Gilla

  37. Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

    En fråga som jag aldrig ser någon ta upp: varför måste det nödvändigtvis handla om EN allsmäktig gud? Varför inte två eller flera allsmäktiga gudar?
    Helt seriös frågeställning.

    Gilla

  38. Jaxel skriver:

    Problemet med religionen är inte Gud utan alla människor som anser sig veta säkert vad han/hon/den vill med allas våra liv inklusive det alldeles egna livet.

    Det är inte utan att jag fått intrycket att islam tenderar att i större utsträckning än andra religioner mana fram denna inte sällan destruktiva sida av religiositeten. För är det så att man säkert vet vilket mål Gud pekar ut så är heller inga offer för stora för att ta sig dit.

    Gillad av 1 person

  39. Jaxel skriver:

    Man,kan med fog säga att den som anser och säger sig veta vad Gud vill själv sätter sig i Guds ställe. Det om något borde väl vara ett helgerån.

    Gilla

  40. Christer Brodén skriver:

    Jag älskat teodicér. Här är min: ”Gud är en spegel. Världen är en spegelbild av betraktaren.”

    Är det Spegeln (Gud) eller betraktaren (Du/Vi) som skapar bilden (världen). Allt är kanske ditt/vårt fel!

    När du ser Moder Teresa, Donald Duck och Trump, Kim Jong Un m.fl., + elände och bra saker, finns inte lite av allt detta inne i dig själv?

    Traditionell fri vilja ifrågasätts. Saknar vi sådan, så saknar även Gud … . Då kan Han vara en spegel. Och har Gud inget ansvar, så har inte vi det heller. Eller …?

    Lite mer detaljerat här, https://christerbroden.wordpress.com/2014/01/23/vem-gjorde-vad/

    Gilla

  41. Lenam skriver:

    Blir det någon skillnad om man tror eller inte? Om det finns andliga krafter och intuition som möjligheter i människans utveckling så är det ju synd att inte ta vara på dessa möjligheter.

    Gilla

  42. Erik skriver:

    Föredrar uttrycket garderobsateist i så fall. Tror personligen inte på heliga böcker, tomten, enhörningar eller gudar. Förkastar inte religion helt som kulturellt samhälleligt eller psykologiskt fenomen och är inte emot att folk tror på saker som ger dem syfte och motivation i livet. Det finns positiva och negativa saker med religion som kan diskuteras.

    Det finns många missuppfattningar kring ateister och agnostiker. Att vara ateist betyder inte att man är emot religion bara för det utan i grunden att man personligen inte tror på gud(ar).Sen kan man vara helt övertygad om att gud(ar) inte finns eller helt enkelt att det finns inga bevis. Man är alltså sista fallet en agnostiker om man i brist på bevis inte tror på gud(ar), utan då är man fortfarande ateist. En agnostiker säger att i brist på bevis så existerar gud eller inte.

    Gillad av 1 person

  43. RIL skriver:

    Kristen – Guds avbild – och frälsande tro

    Jag är en bekännande kristen. Dvs jag har det inte trångt i garderoben., Och följaktligen delar jag gudstron med de onda andarna. Dvs de onda andarna tror att Gud finns, och de bävar.
    (”Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.” Jak 2:19)

    De onda andarna anses dock inte vara kristna. Eller viktigare; de anses inte ha en frälsande tro. Vilket antyder att kristen tro inte handlar enbart om huruvida Gud finns eller inte. Samt att många sekulära svenskars andliga mognad inte ens tar sig upp på de onda andarnas nivå. Åtminstone enligt bibelns kriterier.

    Mitt tafatta försök att bedöma det svenska andliga klimatet.

    Men om fotbollsföreningens stadgar har något att säga om vad som kvalificerar en medlem i fotbollsklubben så borde Bibeln – oavsett vad man i övrigt anser om den – ha någonting att säga om vad kristen tro faktiskt är för någonting, ”enligt stadgarna” alltså. Och den säger bland annat att ”tron är en gåva”.

    Och varför har jag inte fått denna gåva då? undrar vissa.

    Hur gåvan överlämnas
    Svaret är enkelt. Om du litar på, eller tror på när din kompis eller dina närmaste säger något, dvs personer som du känner, då har dessa personer sedan tidigare ”gett dig en gåva” (eller så har de inte det). Dvs de har gett dig anledning att lita på vad de säger. Själva ”överlämnandet av denna gåva” (dvs deras trovärdighet) har de gjort på olika sätt beroende på deras roll i ditt liv. Dina föräldrar till exempel behöver endast ha varit trofasta och alltid tagit hand om dig. Ellr så har de inte det, och du litar därför inte på dem. Men om de varit trofasta så kanske de varit detta till och med utan att i övrigt ha varit världens smartaste, med resultatet att de ändå är trovärdiga. Åtminstone i dina ögon. Med trofasta skall förstås att de troget tagit hand om dig trots allt strul som ett barn och en ungdom kan pröva sina föräldrar med. Deras gåva till dig var att trots allt detta vara trofasta. Att inte överge dig. Att inte dumpa dig för allt ditt strul. Sådant skapar tro. Tron på att de vill dig gott och att de inte ljuger åt dig. Trofasta vänner, som står kvar även när det blåser eller när du någon gång vacklat, har också gett dig sin gåva – dvs någon för dig att lita på.

    Detta är kristen tro. Förutom att den trovärdige Personen ifråga nu är Gud. Någon att lita på, av an god anledning, och helt enkelt att lära känna Gud till den grad att du helt enkelt är övertygad om att det Gud förmedlar till dig är sanning. Och att han vill dig allt gott.

    Endast personer
    Bara personer utvecklar sådan tillit och tro mellan varandra. Eller så krossas denna tillit av svek och icke-trovärdiga beteenden. Detta med personer är följaktligen också den främsta anledningen till att till exempel Österns religioner om opersonliga krafter (vi är ett med naturen, med döda ting) står i total konflikt med kristen biblisk lära.

    Jag talar nu om biblisk kristen lära. Inte om ”kyrkans lära” som, beroende på vilken kyrka som ersätter den bibliska gudstron, kan få dig att tro att till och med svenska ärkebiskopen har en biblisk tro (jag undviker ordet kristen, även om det förstås kan betyda precis vad som helst). En kristen kyrka idag kan ofta liknas vid en fotbollsklubb som dumpar stadgarna och tvångsansluter till fotbollsklubben alla som tillhör någon sammanslutning, vilken som helst, till exempel hockeyspelare, deras mammor, organiserade nazister samt naturligtvis även muslimer. Alla skall ju vara med. I den moderna fotbollsklubben, vars enda stadga numera är att vara ”inkluderande”. Inte ens naturen är så korkad. Jag tänker på immunsystemet, till exempel.

    Guds avbilder
    Den kristna läran är i själva verket exkluderande mot alla som hatar dess värdegrund. Vilket även svenska politiker är. Och nästan alla andra också. Med den skillnaden dock att den kristna bibliska värdegrunden säger att alla är skapade av Gud, älskade av Gud, men har övergivit sin Gud (åtminstone andligen), en Gud som dock inbjuder alla att återvända till sitt livs upphov och till den enda som verkligen vill varje människa hennes bästa (tja, han gav sitt liv för oss för att antyda något om trovärdigheten i hans avsikter till oss). Och människans ”bästa” är ”by definition” att uppfylla det syfte vartill hon blev skapad. Nämligen till att vara ”avbilder” av sin skapare (dvs att återspegla Guds natur, hans personlighet). Vilket är den konkreta innebörden i det antika hebreiska idiomet ”avbild”.

    Folk krånglar till saker. Läs som det står (i Bibeln). Från första till sista bladet.

    // Rolf Lampa

    Gilla

  44. Sixten Johansson skriver:

    När jag ögnar igenom artikeln och kommentarerna ser jag att man ofta talar förbi varann. Kanske är följande värt att tänka på, då religiösa frågor diskuteras:
    1. ”tro” måste definieras.
    2. ”gudstro” och ”gudsbild” måste definieras – och är inte lika med ”kristen tro”.
    3. ”religion” fungerar på tre olika fält: a) maktens, t ex som statsreligion; b) för social gemenskap; c) för individens behov. De tre behöver inte sammanfalla. Det går att acceptera en religion eller tradition med tanke på b-fältets behov och välja något annat för intellektets och känslans behov.

    Med alla sina förtjänster är kristendomen en mycket säregen lins, som filtrerar även gudsbilden. Utan en kristen lins tycker jag mig tydligare se det andliga i Yeshuas sannolika lära. Och de flesta ser hur oandliga dagens kristna ledare är. Men har de senaste tusen årens bibelsprängda varit särskilt andligt utvecklade, fast de tyckt sig vara både frälsta och troende?

    ”Kristen tro” innebär i princip anslutning till nicaenska trosbekännelsen från år 381. Texten i Wikipedia visar hur säregen den kristna linsen är. Fast kristendomen har en oerhörd bredd bestämmer majoritetsgrupperna vad som är kristet och okristet. Det märkligaste är ändå att varje grupp i spektret anser sig besitta absolut sanning, tror att Kyrkan, Bibeln eller något annat ger absolut sanning. Det säger något om människans psyke, individuellt och i grupp. Då förstår vi också hur dagens sekulära PK-ister kan vara så låsta i sin tro och verklighetsuppfattning.

    Gilla

  45. ime skriver:

    Tron ligger inte på ett intellektuellt plan. I halva mitt liv har jag aktivt förnekat Gud och konsekvent handlat därefter. Jag konfirmerade mig inte, gick ur statskyrkan samma dag jag fyllde 18 år, döpte inte mina barn etc. Jag kan alla rationella och intellektuella argument emot Gud. Jag har sjölv med stor emfas förfäktat dem.
    Så öppnades plötsligt mina ögon. Det var som om en rullgardin drogs upp. Mitt intellektuella försvar var borta.
    Jag gick in i statskyrkan igen. Någon inträdesblankett fanns inte så jag fick en utträdesblankett där ”ut” ströks över och ändrades till ”in”.
    Den högkyrklige prästen förde mig i kontakt med katolska kyrkan. Efter några år konverterade jag. Två gånger har jag lämnat svenska kyrkan – den ena gången pga otro, den andra gången pga tro.
    Skillnaden mellan den katolska och svenska kyrkan är (enligt min mening) deras grundantaganden.
    Katolska kyrkan säger: Gud finns. Svenska kyrkan säger: Finns Gud?
    I samband med att mina ögon öppnades fick jag också känna på den ondska som finns. Något som jag upplevde som kampen om min själ skrämde mig ordentligt. Jag fick hjälp från ovan att rädda mitt liv och mitt förstånd. Jag förstod inte vad som hände och frågade prästen. Han sade: Djävulen står vid dörren och vaktar.
    Jag har aldrig tvivlat. Först trodde jag inte, nu tror (vet) jag.
    Livet har blivit rikare.
    Som Heidenstam skriver i dikten Himladrottningens bild i Heda: Blott hos den som tror sker under.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.