Det finns ingen koppling mellan homosexualitet och pedofili. Homosexuella är inte mer benägna att vara pedofiler än heterosexuella enligt de flesta studier på området. Syftet med denna artikel är inte att sprida tvivel kring detta, utan endast att belysa ett mörkt och för de flesta okänt kapitel i HBTQ-rörelsens historia: Under flera årtionden så kämpade RFSL och deras internationella systerorganisationer för att legalisera och normalisera pedofili.

I Sverige så hade RFSL under många år en underavdelning som kallades ”Pedofila arbetsgruppen” som arbetade för att legalisera sex med barn. Till och med gay-tidningen QX erkänner att denna grupp existerade även om man vill tona ner samarbetet med RFSL; istället hävdar man felaktigt att svenskarna i största allmänhet var pedofilvänliga på 1970-talet.

Det stämmer dock att 1970-talet var ett bra årtionde att vara pedofil i Sverige. 1972 blev barnpornografi lagligt, och förblev lagligt tills 1980. Barnporr legaliserades samtidigt som all annan pornografi efter en lång kampanj av den sexuella frihetsrörelsen där RFSL ingick. År 1983 gjorde RFSL ett remissyttrande där man argumenterade kraftigt emot att skärpa straffen för sexualbrott mot barn och istället menade att byxmyndighetsåldern borde avskaffas. RFSL skrev uttryckligen att ”pedofilen skänker ömhet och kärlek” och att pedofilen inte bör anses sjuk. Mannen bakom dessa formuleringar hette Kjell Rindar och var då förbundsordförande för RFSL. Så sent som 2011 invigningstalade han på Stockholm Pride.

1991 debatterade RFSL på sin förbundskongress huruvida man återigen skulle etablera en underavdelning för att kämpa för pedofilers rättigheter. Motionen avslogs av styrelsen, men inte för att pedofili är fel, utan motiveringen var istället att man riskerade stöta sig med den allmänna opinionen. Så sent som 1993 avslöjade Dagens Nyheter att RFSL gav ut en reseguide som tipsade om vart man skulle åka utomlands om man ville ha sex med barnprostituerade – inte bara vilka länder, utan även specifikt vilka barer och exakt vilka ”tjänster” som erbjöds angavs!

RFSL är tyvärr inget undantag: HBTQ-rörelser runt om i västvärlden propagerade öppet för pedofili under samma tidsperiod. Det tyska magasinet Der Spiegel gjorde för några år sedan ett reportage där man visade på hur västtyska homosexuella allierat sig med pedofiler under 1980-talet och uppmanade HBTQ-rörelsen att göra upp med sitt förflutna.

I Storbritannien var situationen ännu värre, där organisationen Paedophile Information Exchange som BBC berättar under 1970-talet verkade helt öppet och hade ett kontor mitt i London. Man vann stöd för sina krav på lagligt barnsex bland stora HBTQ-organisationer, och blev ofta inbjudna att tala på universiteten av studentkårerna.

Även på global nivå har detta varit ett problem: Världens största paraplyorganisation för HBTQ-rättigheter, International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association (ILGA), blev år 1994 fråntagna sin konsultativa status i FN efter att det uppdagats att ILGA hade flera medlemsorganisationer vars uttryckliga mål var legalisering av pedofili. Först då började ILGA utesluta organisationer som NAMBLA (då USA:s största pedofilorganisation), och detta är ett återkommande tema: Visserligen kapade HBTQ-rörelsen både i Sverige och i andra länder banden med pedofilerna, men man gjorde det först efter att dessa band börjat bli en politisk belastning, sällan eller aldrig för att man insåg att pedofili skadar barn. Det tog för övrigt ända till 2011 innan FN ansåg att ILGA städat tillräckligt mycket i leden för att få komma tillbaka

Jag vill betona att jag inte hävdar att homosexualitet och pedofili på något sätt är samma sak. Det är dock ett obestridligt faktum att HBTQ-rörelsen både i Sverige och utomlands historiskt sett pedofiler som ”olycksbröder”, alltså som en annan grupp som drabbats av samhällets intoleranta syn på sex. RFSL och deras internationella motsvarigheter har varit så besatta av att ”frigöra” samhällets syn på sexualitet att de ofta glömt att fundera på om inte vissa sexuella minoriteter är ”förtryckta” av en god anledning. Samma mönster där man reflexmässigt stöder den ”förtryckta” utan att fundera på om den förtryckta har något eget ansvar tycker jag mig förövrigt se idag när jag hör vänsterliberaler försvara islamister.

Vad spelar det då för roll att RFSL och den internationella HBTQ-rörelsen har detta mörka ”pedofilkapitel” i sin historia? Först och främst anser jag att alla organisationer har ett ansvar att vara ärliga om sin historia och be om ursäkt när de gjort fel, något RFSL aldrig gjort. Vidare så fick RFSL med största sannolikhet flera pedofiler att gå från att vara ”passiva” pedofiler till aktiva barnvåldtäktsmän genom att övertyga dem om att deras läggning inte var skadlig. Verkliga barn fick alltså sina liv förstörda när ”progressiva” människor i sin besatthet att riva ner normer glömde bort att bry sig om dem (låter det bekant?). Är det för mycket begärt att avkräva RFSL en ursäkt?

Slutligen är det viktigt att denna mörka historia sprids för att den fullkomligt krossar idén att sexualliberaler alltid är ”på rätt sida av historien”, något de ständigt gör gällande. De vill att vi ska tro att allt motstånd är meningslöst och varnar oss som står upp för traditionella värderingar för att vi kommer demoniseras i framtidens historieböcker. Men anledningen till att pedofili inte i slutändan normaliserades var ju att konservativa vågade vara ”på fel sida av historien” på 1980-talet och ta kampen mot den extrema moralrelativismen. Frågan är: Vågar vi det än idag?

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook. Du kan stödja John Gustavsson genom att swisha till 00353 87 102 63 68.