Det höves mig att till julaftonen skriva något religiöst och vad kan då kännas mer hugsvalande än att sätta tänderna i en feministisk konspirationsteori om en månghundraårig kristen sammansvärjning mot kvinnan?

Mats Malm, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet tillika nyvald ledamot av Svenska Akademien, höll vid Akademiens högtidssammankomst den 20 december ett tal på temat ”Så tappade vi bort den enda kvinnliga aposteln”. Talet återgavs Under strecket i Svenska Dagbladet dagen efter.

Utgångspunkten är vers 7 av kapitel 16 i Pauli Romarbrev som lyder så här i den senaste Bibelöversättningen:

Hälsa Andronikos och Junias, mina stamfränder och medfångar; de är högt ansedda som apostlar och har bekänt sig till Kristus före mig.

Professor Malms stora grej är att Junias egentligen är en kvinna som växlat kön genom århundradena. Ibland – till exempel i King James´s Bible; det är sant, jag har kollat – är vederbörande kvinna och heter Junia. Ibland, som i de senaste svenska Bibelversionerna, är personen en man som heter Junias.

Malm hävdar nu att personen J i verkligheten var en kvinna: ”ja, Paulus talade om en kvinnlig apostel Junia, men ingen manlig Junias”. Malms argumentation för den sanna könsbestämningen är skakig men låt oss acceptera den. Varför har då bibelöversättarna ibland vägrat att låta aposteln framträda som kvinna? Därom vet professor Malm besked:

Men den grundläggande orsaken lär vara att tanken på en kvinnlig apostel helt enkelt stred mot vad man uppfattade som sunt förnuft… Det verkar orimligt att Paulus skulle ha tänkt sig en kvinna som apostel, alltså måste det röra sig om en man.

Rätt bestickande argumenterat om du frågar mig. Men ändå. Vad är egentligen en apostel? Jag hade för mig att apostlarna var de 12 eller kanske ytterligare några noggrant uppräknade män som var Jesu lärjungar. Det finns ingen Junia eller Junias bland dem, det är bara att googla. Efter ett visst studium får jag lära mig att ordet apostel inte är exakt definierat, ibland avses lärjungarna, ibland avses vem som helst bland de tidiga kristna som skickades ut i världen på missionsuppdrag. Kan det vara så att det inte fanns några kvinnor bland dessa?

För att få svar på den frågan kan man läsa hela det sextonde kapitlet i Romarbrevet varur Mats Malm bara verkar ha läst den sjunde versen. (Det är inte så jobbigt, Mats! Kapitlet är bara en textsida.)

Pauli brev till romarna, korintierna, galaterna, efesierna och så vidare är skrivelser till olika nystartade kristna församlingar runt om i den antika världen. Ibland, som i det aktuella fallet, är de ett slags rekommendationsbrev för nyutsända missionärer, således apostlar, som, troligen med Pauli rekommendationsbrev i handen, kommer på besök. Jag tänker mig att det var ungefär som när en ung svensk missionär på 1800-talet, som skickats ut av sin församling till hednamissionen i Kongo, bar med sig ett rekommendationsbrev från biskopen till etablerade kongomissionärer på plats.

Första och andra versen i sextonde kapitlet lyder så här. Det är den i hela kristenheten välkände Paulus som talar:

Jag vill lägga ett gott ord för vår syster Foibe, som tjänar församlingen i Kenchreai. Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga. Hjälp henne med allt hon kan begära av er. Hon har själv varit ett stöd för många, också för mig.

Tredje till sjätte verserna låter som följer:

Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus. De har vågat livet för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem. Hälsa också församlingen som möts i deras hus. Hälsa min käre Epainetos, Asiens första gåva till Kristus. Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er.

Prisca var kanske den kristna tonåring som led martyrdöden då hon vägrade att offra till de hedniska romerska gudarna. I varje fall Prisca ett kvinnonamn.

”Hälsa” ska nog i det här fallet betyda ”välkomna”. Ibland är det förstås svårt, i varje fall för mig, att avgöra om ett namn avser en man eller en kvinna men tillräckligt ofta har de rekommenderade namnen förtydligande epitet såsom exempelvis ”Persis, den älskade systern” och ”Rufus moder” och ”Nereus och hans syster”.

Totalt 25 apostlar omnämns i detta kapitel som alltså upptar en trycksida. Enligt min bedömning, där jag räknat tveksamma fall som män, var nio av apostlarna kvinnor och 16 män.

Hur ska man i det perspektivet förklara rubriken ”Så tappade vi bort den enda kvinnliga aposteln”? Kan det vara så att Svenska Dagbladets rubriksättare tog ut svängarna? Inte så sannolikt, för rubriken återfinns även hos Göteborgs universitet, visserligen betecknat som ”Aktuella pressklipp”, men i alla fall.

Även om rubriken överdriver professor Malms poäng så väcker hans argumentation frågor. Vad är den stora grejen med att en av de i så fall tio kvinnliga apostlarna blivit felkodad som man? Som exempel på att kristendomen förtryckt och förnekat kvinnan är resonemanget knappast övertygande. Varför har man i så fall bara omkodat en av kvinnorna?

Kanske vilar hela den grundmurade föreställningen om kristendomens njugghet mot kvinnor på lika lösan sand. Ska jag behöva forska i det nu också?