Staten och kapitalet

Patrik Engellau

I sin bok om svenska entreprenörer under 400 år (som jag med beundran omnämnde här) beskriver Anders Johnson händelser och personer som normalbildade svenskar kanske hört talas om – eller till och med känner hyggligt till – och fyller därefter på med belysande detaljer och sammanhang. Till exempel lyfter Johnson fram ett vad jag tror är ett typiskt svenskt fenomen i den ekonomiska utvecklingen, nämligen, med Johnsons ord, följande särdrag:

Flera av 1900-talets stora svenska industriföretag blev framgångsrika tack vare ett nära samarbete med statliga myndigheter. Detta gäller inte bara för krigsmaterielindustrier som Bofors och Saab, utan även för civilt inriktade företag… Det var överdirektören vid Lotsverket, John Höjer, som 1904 fick Gustaf Dalén och Aga att intressera sig för fyrtekniken… Höjer var en skicklig fyrtekniker och han bistod Aga med en rad praktiska råd… Lotsstyrelsen var även behjälplig med kontakter och rekommendationer till sina utländska kollegor.

På samma vis samarbetade Asea med Statens Järnvägar. Asea samarbetade även med Vattenfall (som då var en myndighet, inte ett statligt bolag). Vattenfalls generaldirektör Waldemar Borgquist deltog personligen ”i de regelbundna projektledningsmötena”.

Motsvarande teamwork etablerades mellan LM Ericsson och Telegrafverket (sedermera Televerket, sedermera Telia). ”Efter långa diskussioner och hård internationell konkurrens beslutade Telegrafverket 1921 att låta LM Ericsson bygga en ännu inte prövad automatväxel för installation i Stockholm. Detta trots att det redan fanns flera växlar i bruk runt om i världen som hade tillverkats av utländska bolag.”

Detta slags ekonomiskhistoriska fakta är legio i Sveriges förgångna. Jaha, säger vi kanske och rycker på axlarna, det var så det gick till. Och det funkade uppenbarligen alldeles utmärkt. Genom samarbetet med staten fick kapitalet katapultstart.

Detta stämmer till eftertanke. Varför var det bra och varför var det ingen som satte stopp för det? Varför skulle någon ha satt stopp för det om det var bra? kanske du undrar. Jo, därför att det där samarbetet med vår tids mer globalistiska juridiska uppfattningar närmast anses korrupt. Stater ska inte hjälpa sina egna företag framför andra länders företag. Exemplen kan mångfaldigas utanför Johnsons bok. Svenska staten försökte hjälpa Kreuger att klara sina affärer in i det sista. Min morfar var högsta chef på den då statliga myndigheten Ångpanneföreningen och satt i kundföretaget Bolidens styrelse utan att det höjdes på några ögonbryn; han var den förkroppsligade respektabiliteten och den personifierade ämbetsmannamässiga hederligheten.

Själv tror jag att den unisona politiska uppslutningen kring tanken på svensk alliansfrihet berodde på att både staten och kapitalet ville gynna bolag som Saab och Hägglunds som nog fått svårt med konkurrensen från amerikansk krigsmaterielindustri om Sverige blivit medlem i Nato.

Att vår tid bedömer beteenden och samarbeten av den typen som korrupta eller i varje fall olämpliga beror på att upplägget skapar grogrund för fusk, snedvridning av konkurrensen och rent av underslev. Jag säger inte att vår tid har fel i sina stränga bedömningar. Men om vår tid inte har fel så står vi inför en nog så besvärande intellektuell uppförsbacke. Detta samarbetssyndrom, som vi idag betraktar med misstänksamhet, var ju tidigare så hyllat och inte bara av de industrier som särskilt gynnades utan av hela det svenska samhället som ansåg sig kollektivt gynnat av den svenska samarbetsmodellen. Eller mer tillspetsat formulerat: varför var beteenden som idag skulle kallas korrupta tidigare så välgörande för Sverige?

Kanske är det något fel i själva frågeställningen. I verkligheten kanske inte det ser ut som jag påstår. Men tills vidare påstår jag det i alla fall ty jag tror att ett mentalt skifte faktiskt inträffat i ledande kretsar i Sverige. Den som önskar kan som sagt läsa in ett större inslag av globalistiskt tankegods.

Det kanske låter nostalgiskt och söndagsskoleaktigt, men jag tror att de svenska eliterna, med anmärkningsvärda undantag naturligtvis, tidigare var så sammanvävda och uppfyllda av ämbetsmannaideal – vare sig de jobbade för kungen eller för kapitalet – att tanken på missbruk av ämbetsställning aldrig föll dem in.

Eliterna var som en enda klubb. De levde i samma homogena idévärld som traderades i skolsystemet, krigsmakten, gymnasierna, de professionella kårerna, universiteten, ämbetsverken och till och med i affärslivet. De olika eliterna var samma gäng. De kände varandra och förstod och respekterade varandra, även dem som gjort klassresa och finslipats i den svenska etiken och det ledande skiktets vanor – inklusive snapsvisorna – på universitet. Jag minns julfester i min barndom när min morfars bror, som var chef för flygvapnet, satt, över julskinkan, och gjorde upp affärer om flygmotorer tillsammans med min farbror som var VD för trollhätteföretaget Flygmotor AB. Jag tror inte det fanns en föreställning om konkurrensupphandling i deras skallar. De jobbade ju båda två för samma sak, nämligen Sverige.

När samme farbror sedermera blev VD för AB Volvo berättade han att när han hade något ärende med staten så ringde han till finansminister Gunnar Sträng och gjorde upp.
Transparensen i samhället var på den tiden begränsad. Det stod inte i tidningen att det gjorts storaffärer över rödkålen och äppelmoset. Men det gick ju bra i alla fall.

Detta betyder inte att vi borde gå tillbaka till den tidigare ordningen. Det skulle vara förödande om lögnaktiga politiker som förre integrationsminister Erik Ullenhag eller utbildningsminister Gustav Fridolin befriades från medias hökliknande kontroll. Mentaliteterna har förändrats under det senaste halvseklet. Jag tror tyvärr det är där felet ligger. Problemet är att det inte finns någon känd metod att vrida sådant rätt igen.

43 reaktioner på ”Staten och kapitalet

  1. Aha skriver:

    Alla länder försöker väl gynna sig själva, inte minst nu med Trump. Problemet med Sverige och den svenska offentligheten är att de vill vara bäst i klassen åt motsatta hållet och därför korrekt lyda EUs upphandlingsregler och se till att alla leverantörer ges samma möjligheter.
    Det borde göras studier på hur öppna länderna är. Hur många affärer ger fransk offentlighet till franska företag? Tysk offentlighet till tyska företag?

    För övrigt kan sägas att fortfarande gäller det offentligas möjlighet att göra stora upphandlingar för att hjälpa igång företag med nya lösningar. Detta är en rejäl fördel med blandekonomi. Detta tillvägagångssätt varifrån Engellau ger konkreta inblickar verkar dock vara på upphällning.

    Det brukar ju sägas att lilla Sverige med sin stora export måste vara bäst i klassen i offentliga upphandlingar så att exporten inte äventyras. Misstänker att detta har mindre täckning.
    Sverige vill vara ett moraliskt föredöme så att personliga beröm kan inhöstas.

    Liked by 2 people

  2. Göran Fredriksson skriver:

    En följd av samarbetet mellan staten och de stora industriföretagen blev att onödiga kostnader belastade företagen genom för mycket personal behölls som inte var de mest produktiva. Det var möjligt när upphandlingar inte behövde ske i konkurrens. Den lokala arbetsrätten sköttes underhand direkt mellan brukspatron och den lokala fackföreningsledaren på resp. industriföretag som generellt sett betraktade sig som brukspatrons jämlike och hade den socialdemokratiska politiska maktens fulla stöd vilket även kunde vara ekonomiskt i form av t.ex. medgivande att utnyttja investeringsfonder och vad de statliga upphandlarna var beredda att betala.

    Om fackföreningsledares ställning i lokalsamhället som brukspatrons jämlike skriver den förre LO-medarbetaren Olle Sahlström utförligt om i sin bok Den röde Baronen.

    Liked by 1 person

  3. svenne skriver:

    ”Flera av 1900-talets stora svenska industriföretag blev framgångsrika tack vare ett nära samarbete med statliga myndigheter”.

    Detta samarbete resulterade ju i slutänden som en win-win situation för både företagen och för Sverige. De styrande var väl på den tiden angelägna att förbättra landets infrastruktur inom alla områden, och ett samarbete med företag som hade tekniskt kunnig personal och drivna innovatörer i ledningen var en nödvändighet för att nå ett positivt resultat.

    Må så vara att företagen – inom de olika gebiten – genom detta hamnade i en monopolställning som idag inte anses vara riktigt rumsren. Det fanns ju ingen inhemsk konkurrens, och varför skulle inte Sverige i detta fall kunna handla egoistiskt genom att gynna landets egna företag och härigenom skapa en positiv utvecklingspotential för dessa?

    ”Genom samarbetet med staten fick kapitalet katapultstart”.

    Även staten fick en katapultstart för en absolut nödvändig uppbyggnad av infrastrukturen, och ingenjörskonsten utvecklades snabbt på ett sätt som sannolikt inte varit möjlig utan detta samarbete. Patriks släktingars affärsuppgörelse ”över julskinkan” betraktar jag inte som mera chockerande än många av de korruptionssskandaler som avslöjas nu för tiden.

    T.ex. har ju SAAB avslöjats för mutbrott och vapenhandeln överhuvudtaget är ju ett sammelsurium av mutor och korruption. USA har ju det som Eisenhower benämnde som det ”vapenindustriella komplexet” och i dessa sammanhang får väl ”uppgörelsen över julskinkan” betraktas som en liten pikant incident.

    Liked by 2 people

    • Bo Adolfsson skriver:

      Vår nuvarande statsminister, visserligen i en ”övergångsregering”, har i högsta grad varit inblandad i SAAB:s skumma affärer med JAS i både Sydafrika och Brasilien. I båda dessa länder utreds hans motparter på högsta nivå för mutbrott. I Sydafrika går det trögt med vår statsministers kompisar ANC som bromskloss, men i Brasilien sitter kompisen i fängelse.
      När kommer detta att hända i Sverige med den svenske statsministern och hans företrädare?

      Liked by 1 person

  4. Inkog Nito skriver:

    Lysande analys i sedvanlig ordning. Jag vill lägga till att ämbetsmannaidealet går hand i hand med ansvaret. Det senare har förminskats de senaste decennierna för att under det sista årtiondet försvinna helt i stat, landsting och kommuner. Idag saknas incitament helt för att t ex hålla en budget. Ordet ansvar har idag bara en semantisk betydelse, något man slänger sig med för att låta frän. Tyvärr sitter vi på ett tåg som har svårt att stanna, än svårare att vända om. Kanske kan vi lägga om en växel en bit fram som leder till nya vägar. Kanske kan vi börja imorgon eftermiddag…

    Julafton kl. 14.59; hela familjen samlad och ett jädrans liv på barnen om vem som skall sitta var. Nedräkning, och så äntligen 15.00. En okänd musiktrudelutt och ett lite frågande uttryck i församlingen, men därefter blir det äntligen tecknat. Men snart står det klart att något är fel, väldigt fel. Det är inte Kalle & Co utan ”Så att det blir rätt” som visas under TV-Sveriges högtidsstund. Barnen blir, milt uttryckt, besvikna, men reaktionen från den vuxna gruppen är fullständigt obetalbar. Julefriden är över och efterföljande dagar skrivs spaltkilometer i varje statsägd tidning, medan samtliga alternativmedias sidor är blanka, sånär som på två ord, ”God Jul”.

    Vore inte det en julklapp, så säg? Intressant är att kortfilmen belyser diverse yrken man inte trodde fanns, precis som det blivit i verkligheten. Nu överdriver jag det lite kanske, men det har i alla fall börjat dyka upp sysselsättningskombinationer som man verkligen inte trodde skulle vara nödvändiga, eller ens möjliga. Jag syftar t ex på självförvarsexpert + sjuksköterska, polis + pärmbärare, våldsoffer + brottsutredare, brandman + steningsmåltavla, domare + shariapolitiker, präst i svenska kyrkan + muslimsk influenser, familjefar + medborgargardist, talman + psykoterapeut och pensionär + uteliggare.

    Ett annat intressant fenomen är de nya kravlösa yrkeskombinationerna, t ex sjuksköterska utan utbildning, lärare utan behörighet, tullpersonal utan rätt att stoppa utförsel av stöldgods, gränspolis utan resurser och, som Patrik beskriver idag, politiker utan ämbetsmannaideal. I ett samhälle, där man är sitt yrke, är dessa ingenting, och värderas som sådant. Man undrar vad framtiden har i sitt sköte och det är lite frestande att försöka sia om vilka kombinationer som kan tänkas dyka upp. Förslag någon?

    När man ändå håller på kan man ju också fundera kring riktigt önskvärda, framtida yrkeskombinationer som det idag råder stor brist på. Spontant finner jag ett stort behov av vänsterpartister + historiker, socialdemokrater + innovationskatapulter, folkpartister + integrationsexperter, miljöpartister + realister osv. Man finner snabbt att denna kategori är förvånansvärt lätt att fylla på…

    God Jul allihop!

    Liked by 4 people

  5. Lars skriver:

    Det förefaller att samtliga europeiska länder som industrialiserades gjorde det under tullskydd och i samarbete med staterna. Så även Japan, Syd Korea, Singapore och Kina. USA? Tullskydd. Offentliga infrastruktursatsningar. Regleringar. Men mer av privatkapitalism tror jag.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Men det är ju inte osannolikt att nyliberalismen, privatiseringar, IMF’s krav på mottagarländer kring Washington Koncensus liksom EUs gemensam valuta är en återvändsgata.

      Gilla

  6. Eva Danielsson skriver:

    Ett civiliserat samhälle förutsätter ett civiliserat folk. Som kan skilja på rätt och fel och vill sig själva och sitt land väl. Jag vill gärna ha en kulturell nationalism utifrån så enkla värderingar.

    God Jul på er alla på DGS! Frossa i våra fina traditioner.

    Liked by 3 people

  7. Fredrik Östman skriver:

    Ja, efter Andra världskriget genomfördes NSDAP:s socioekonomiska program i hela Västeuropa. Västeuropa utvecklade sig därmed inte lika fort som USA, som var stort nog att inte tycka sig behöva korporativism. Svaret på detta blev drömmar om ett EU som kombinerar USA:s marknadsstorlek med Västeuropas national-socialistiska principer (vissa kallade dem ”blandekonomi”). Nästa steg var sedan den postmoderna konsensusen och intresset från socialister och liberaler för utländska proletärer i stället för de inhemska. Huvudsaken var att ha någon att utnyttja.

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      NSDAP vet du tydligen mycket mer om än vad akademiker och forskning vet? Vi andra trodde NSDAP var en totalitär, rashyllande, militaristisk fascism? Men vilka vi?

      Gilla

      • Lars skriver:

        SAP är inte och var aldrig totalitärt på det sätt som NSDAP var. Rasbiologiska frågor var populära på 30-talet i alla partier, men man gick ju definitivt inte lika långt som tyskarna. Det är väl historia nu (och snart är SAP historia med…eller åtminstone oigenkännliga jämfört med 60-talet (lite som SD…)

        Gilla

    • Lars skriver:

      Väst Europa utvecklades snabbt fram till ca 1970. Ca 1960 var produktionen ikapp den före kriget. USA hade en intakt produktionsapparat med full sysselsättning som ställdes om till civil produktion, men de militära satsningarna var stora och mycket ny teknik genererades där, så samverkan med staten tog sig utryck så i hög grad. Från 1970-80 började produktivitetsökningarna att avta i den amerikanska ekonomin. Frankrike har haft ungefär samma tillväxt som USA, men man tar ut mer av tillväxten i form av ledighet och sociala skyddsnät. Tyskland har enorma bytesbalansöverskott och starka skyddsnät och är en tillväxtmotor för Öst Europa inom EU. Södra Europa drabbas hårt av Tysklands kapitalexport och Italien har knappast haft tillväxt sedan man gick med i Euron.

      Gilla

  8. gmiksche skriver:

    Mitt inlägg åkte iväg för tidigt. Nu rättat

    Globaliseringen har gett kortsiktiga vinster men leder till förluster på längre sikt. Åtminstone för 98 % eller 99% av befolkningen. De få procent som inte berörs/tjänar på förhållandena kan flytta sina tillgångar efter behag. Det är det kortsiktiga perspektivet på en valperiod eller i bästa fall två som styr politiken. Det är lätt att lämna ifrån sig nationellt självbestämmande i ekonomiskt och politiskt hänseende.

    Klockan går att vrida tillbaka, men till ett högt pris temporärt. För att det ska kunna bli bättre på lång sikt måste man acceptera att det blir sämre på kort sikt. En politisk omöjlighet, i synnerhet med tanke på mediernas makt som globaliseringens predikanter. Och på den politiska klass vars vanstyre vi får uppleva dag för dag.

    Liked by 1 person

  9. Flaggan i topp skriver:

    Nationalismen lever i fortsatt högönsklig välmåga – inom idrottens värld. Där får man oförblommerat känna för nationen Sverige. Rentav göra vågen.
    Så har vi de lokala politikernas ambitioner, att sätta den egna kommunen på världskartan. Och hur ofta har vi inte hört att Sverige skall bli världsledande på ditten och datten. Nollvisionerna står som spön i backen. Vi skall bli föredömen, som går före alla andra. Och visar vägen. Alltså Sverige som nation. Bäst kanske denna ambition kan ses när Sverige utropande sig själv till en humanistisk stormakt. Så visst lever nationalismen kvar i mer ostädade hörn. Där den politiska korrektheten valt att göra sig blind. I botten på det Patrik tar upp i dag fanns en gång i tiden en önskan att göra Sverige gott. Sedan dess har världen drivits mot att storföretag växt sig större än hela länder. Nationsgränser för dem har då utvecklats till faktiska hinder. Lovsången numera handlar om att låta kapitalet blåsa lika fritt som sanden från Sahara. Lojaliteten gentemot de egna länderna och folken anses rentav korrumperande och illojalt. Den fria rörlighet måste få stå ohotad. Vill Sverige något eget, tar EU oss i örat. Ty i ett ökat samarbete måste man både ge och ta, och därmed ge upp vissa äldre förhållningssätt. Det som den pågående regeringsbildningen visar så stora svårigheter med. Där ett parti egentligen inte borde få finnas – över huvud taget. För att de företräder en viss omsorg över nationen Sverige. Och hur ofta har man inte hört och sett att mastodontföretag som Google och Microsoft gått ut på köprunda och köpt upp svenska företag, som hållits kvar i en hjälpande kuvös med hjälp av statliga medel. Och när väl kycklingen hoppar ur boet, snabbare än blixten, hamnar utomlands. Oftast i USA. Men innan dess har man nog från myndighetshåll inbillat sig att man hjälpt något typiskt svenskt. Förr togs svenska gränser för givna. Att hjälpa det svenska ansågs stå över all korruption. Men nu tillber kapitalet och politikerna de globala sammanhangen. Och svenska politiker talar illa om allt som luktar minsta svenskt. För att hålla nationalismen stången. Nyss påstod en viss Mona att det enda svenska som fanns var fåniga dansteg och grodhopp runt midsommarstången. Nya tider – nya prioriteringar. Nu öppnar vi även upp våra helsvenska välfärdssystem för den globala omvärlden. Och så går det också utför för nationen Sverige. Idrotten undantagen. Där köps och sälja det friskt. Så länge flaggan som hissas i stången är klart blågul. Inga regler utan undantag. Dags att somna om.

    Liked by 1 person

  10. Göran Holmström skriver:

    Kanske så kommer dom tiderna aldrig tillbaka igen?
    Människan som jag ser det har gått vilse, alla ska bygga sitt varumärke och bli rika och berömda med det. Till det så mobiltelefon, och hela världen i datorn.
    Alla skapande processer kräver uppoffringar, men vår nutid ä byggd på snabba kickar. På 1960 talet gjordes studier med barn som fick välja mellan en chokladkaka nu , eller två om femton minuter. Nästan samtliga som valde dom två efter lite väntan lyckades bättre i livet. Men i detta nu så är två barnen ovanligt sällsynta.
    Alla vuxna barn ska ha sin kaka nu! Och sätter man ihop sådana personligheter i stora grupper så får man det vi har i regeringen, inte dom vassaste knivarna i lådan. Eller alla Indianer i kanoten. Man kan säga det på hur många sätt som helst
    Men intelligensen har tyvärr sjunkit rejält, och bättre lär det inte bli om man inte börjar ställa krav på dom styrande, slappa regler och slapp hållning till verkligheten ger slappa medborgare.
    Sverige har tappat sitt försprång på alla plan, tyvärr.

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Ja, Sverige var ju tredje rikaste landet efter USA och Schweiz omkring 1970. Industrialisering, järnväg, elektrifiering, framväxt av storföretag, urbanisering, rationalisering jordbruk, miljö och livsmedelsreglering, telefoni, vatten o avlopp, centralvärme, badrum och toalett, radio, hygien och låg spädbarnsdödlighet, sjukvård, belagda vägar mm växte fram ungefär i samma takt som i USA, men bilismen fick inte det snabba genomslaget som i USA under 1920-tal, men 1970 var det ingen skillnad.

      Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Utbyggnaden av utbildningssystemet, från tidig allmän skolgång på 1840-talet till utbyggnaden och öppnandet av universitet liksom utbyggnad av gymnasier på 60-talet ska vi inte glömma, helt i paritet med USA.

        Man tycks glömma att Sverige i mycket tog efter USA under efterkrigstiden och senare, så även inom pedagogiken.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Man kan nog se utvecklingen i termer av de långa Kondratiev cyklerna om femtio år med bas i ny teknologi som perioder 1870 – 1920, 1920 – 1970. 1970 – 2020. Från upptäckt av t.ex. elektriciteten ca 50 år för att förfina och femtio år för att sprida. IT är väl den dominerande teknologiutvecklingen sedan 1970 och den utvecklingen kommer att fortsätta med teknisk och administrativ utveckling, mobil och digitala medier. En del av den låga produktivitetsökningen sedan 1990 är troligen dold under BNP siffrorna i form av sjunkande priser och kvalitetshöjningar som inte mäts på ett bra sätt om man t.ex. ser på bilar så har de idag 130 år på nacken sett till de initiala tekniska genombrotten.

      Men förövrigt ger jag dig rätt i att något hänt med kompetens och förmåga inom kanske framförallt media och politik, men troligen även i näringslivet. Det är kommunicerande kärl.

      Gilla

  11. Janne skriver:

    För dessa företag var svenska staten både den första stora kunden och den viktigaste kravställaren, en oerhört viktig referenskund. Utan en stor ”friendly customer” i ett tidigt skede är det i princip omöjligt att få denna typ av stora internationella ordrar och att bygga denna typ av globala företag.

    Liked by 1 person

  12. uppstigersolen skriver:

    Du skriver om medias hökliknande kontroll. Ja du kan ju inte mena MSM för de kontrollerar ju i stort sett ingenting utom Melodifestivalen, Big Brother eller nåt liknande trams. Du måste mena alternativ media, eller?

    Gilla

  13. Djuret med mindre mandom bak än fram, var en dansande elefantian, framsänd av khotan, för att håna yusuf kadr Khan, som genast erövrade Kashgarstan, nu i ägo av en dansker man skriver:

    Ja, jag tror vi måste släppa tankarna på att använda sekundvisaren för att skruva tillbaks tiden, men detta har inget att göra med att det inte är önskvärt att sikta på mål för framtiden som var mera gällande förr. Jag tycker att Trump och Brexit visar vägen, och Salvini i Italien, ett helt etablissemang, inte alla vänster, men alla nu inspirerade av vänstertänk, politiker, administration, media, och universitetsväsen använder analogin med klockan och känner sig säkra, ”Sverige är numera mångkulturellt”, exempelvis. Visst, använder man analogin med klockan så är det många många varv bakåt man skall snurra, men det är en falsk analogi. För det som skett är att alla goda principer fått stå tillbaks mot ”nya” men de är inte alls nya, det är bara totalitarism vi sett för i ny skrud, i Sovjet, Kina, Mussolinis Italien och Nazityskland och i alla teokratiska muslimska länder. Istället så är det så att vi nu styr samhället efter ett antal principer som är motsatsen till de som byggt Europa och gjort det västliga paradigmet till det som skapar mest frihet och välstånd för flest människor: äganderätt, lagstyre, yttrandefrihet och demokrati, dessa fyra nämner Jacob Rees-Mogg 2:15 in i denna video:

    Det är dessa ideal vi skall tillbaks till, inte den nuvarande skattekleptokratin, rättspositivismen, avskaffandet av yttrandefrihet mest tydligt vad gäller islam, och rundandet av demokratin, utan motsatsen. Rees-Mogg och andra förespråkar inte denna metod som ”remainers” nu förhandlar fram med EU, man behöver inte plocka isär EUs regler en efter en, bokstav för bokstav, utan man kan bränna hela regelboken och använda de regler som gällde förr. Så istället för att ha en bild av att vi skall gå bakåt steg för steg så är,det istället framåt vi skall gå, med tydliga styrprinciper och de västliga idealen för ögonen, inte minst vår kristna kulturtradition. Så vi skall slängs ut månglarna, självklart kan vi inte bygga på det persongalleri som placerat oss där vi nu befinner oss, hellre en period av kaos än att lydigt marscheras över stupkanten medan etablissemanget länsar våra fickor, det är signifikansen av Trump och Brexit, det går! Det enda som gör det svårt är de som puttar oss mot stupet, de hindrar oss att backa, vad gör man då, ett steg till sidan, och behövs det, ett fälleben.

    Liked by 5 people

  14. Tina skriver:

    Just för att ”alla kände alla” i eliten var det ju extremt svårt att starta och driva företag i Sverige förr i tiden. Det gick inte an att vara en katt bland hermelinerna. Man blev inte insläppt.
    Staten var ju också principiellt mot privat företagande. Det skulle vara dessa ”joint ventures” med staten som PE räknar upp.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Eller med oligarker som Handelsbankensfären och Wallenbergsfären med Nicolin och Incentive. Sådana som Jan Stenbeck, Ian Wachtmeister och Fredrik Lundberg fick starta i hård motvind, bara den senare tog sig igenom till andra sidan.

      Gilla

  15. Observatör skriver:

    Regelverket för offentlig upphandling är en typisk produkt av akademiker och politiker som mer förlitar sig på teoretiska modeller och trossatser än på praktisk erfarenhet. De enda som gynnas av reglerna är jurister, men det kanske i första hand är sådana som har hittat på det hela. Stockholmslandstingets upphandling av skärgårdstrafiken belyser hur det går när teori och verklighet kolliderar.

    Liked by 1 person

  16. Jari Norvanto skriver:

    Finns väl alltid en risk med nostalgiska minnesbilder. Men Sverige har rört sig från ett högtillitsland till ett mindre tillitsfullt. Som Bo Rothstein sa, så tål tilliten en hel del skit, men när den klappar ihop så går det snabbt.

    Gilla

  17. Rolf H Carlsson skriver:

    Att samarbetet mellan staten och kapitalet fungerade utan alltför mycket korruption berodde till stor del på, tror jag, att alla var medvetna om att enda vägen att höja levnadsstandarden var att lyckas på exportmarknaderna. Staten kunde inte subventionera företagen till konkurrenskraft och tillväxtförmåga. Alla i samhällseliten hade kontakt med de konkreta processerna i näringsliv och samhälle. Det gick inte att dölja sig i någon slags Brahminsk fantasivärld som dagens PK. Kom ihåg också att det gamla bondesamhället inte var långt borta där Sverige skiljde sig från de allra flesta andra länder genom våra fria bönder som alla var egna företagare (fast mer i Västsverige än i Mälardalen och de gamla danska provinserna!). Historiskt hade vi därmed förvärvat ett fantastiskt socialt kapital – även politiskt genom att makten fanns hos en bred kategori av fria bönder – en särprägel för Sverige, Norge och Island samt också i Finland, även om det senare ryska/sovjetiska inflytandet gav andra och negativa inslag, men kanske inte helt lyckades förstöra den gamla kulturen. När muren äntligen föll började en återvitalisering av Finland. I Sverige förde socialdemokratin i stort sett en plus-summe-politik fram till början av 50-talet. Sedan tog självintresset över och blev styrande snarare än vad som gynnade Sveriges bästa och för alla dess invånare. Med Palme kom spiken i kistan – ut försvann det konstruktiva samarbetet mellan stat och företag – om det inte gynnade Palme o SAP, skolan blev indoktrineringsanstalt, tjänstemannaansvaret avvecklades etc. Jag hade förmånen att samarbeta med generaldirektören i EKN, Axel Wallén 1983 ( i en översyn av EKNs organisation). Han betecknade sig som Sveriges sista tjänsteman av den gamla skolan, en för vilken oväld och landets bästa gällde, och inte bara var munväder. I övrigt hade Staten och offentlig sektor blivit anpassliga instrument för ”politik är att vilja” (oavsett kompetens och verklig samhällsnytta).

    Liked by 1 person

  18. olle reimers skriver:

    Det kom till den punkt då Sträng inte längre kunde kontrollera den socialistiska avundsjukan. Nu skulle alla vara med!

    Löntagarfonderna var väl det tydligaste tecknet för dessa ambitioner. Bara för att de förlorade det slaget fanns det ingen anledning att ge upp. Det fanns andra metoder.

    Globaliseringen innebar givetvis också att finanskapitalet blev globalt på riktigt. Bankirerna valde sida,

    Vi kontrollerar befolkningen, ni kontrollerar pengarna, ok?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.