Att säga efterbliven om en människa är ungefär lika politiskt inkorrekt som att kalla ett land för underutvecklat. Det utmanar den värdegrund som förklarar att allting är lika mycket värt och att det är oartigt att peka på skillnader.

Ändå använder vi hela tiden tankefiguren att en del saker är bättre än andra för annars kan vi inte begripa oss på tillvaron. Jag hörde en psykolog säga om en viss tolvåring att hon befann sig på en femårings förståndsnivå. Det finns troligen något svårförståeligt politiskt korrekt sätt att uttrycka detta men det är enklare att säga att flickan var efterbliven. Mitt syfte är emellertid inte att hänga upp mig på ord, utan bara att det finns kvalitetsskillnader mellan människor vilket i det här fallet betyder att en tolvåring förväntas vara mer kapabel än en femåring. Ingen tycker att det är det minsta konstigt. Det är klart att de där sju åren bör göra skillnad.

Frågan är varför de där sju åren gör skillnad. Det är väl självklart, säger du troligen, en femåring har ännu inte hunnit utveckla sitt fulla förstånd precis som en rosenknopp ännu inte är en färdig blomma. Det ligger förstås mycket i det svaret och på motsvarande sätt skulle man nog med trovärdighet kunna argumentera att detta gäller även normala tolvåringar. De är inte färdigutvecklade.

Men när blir man färdigutvecklad? Det är kanske när man är arton år och får ta körkort och rösta. Eller uppnår människan den fulla mognaden först när hon vid tjugo får handla på Systemet? I vilket fall måste en femtonåring anses efterbliven i jämförelse med sådana som får köpa egen sprit.

Men vad händer när man fått sin rätt att köpa brännvin av staten? Är utvecklingen då slut? Här kommer jag på kant med rådande uppfattningar ty det gängse förnuftet är schizofrent på den punkten. Å ena sidan erkänns det, åtminstone i högtidliga sammanhang, till exempel på 50-årskalas, att livets skola kanske kan ge kvalitetshöjande erfarenheter. Då kan det erkännas att alla de misslyckanden en femtioåring genomlidit troligen har gett vederbörande en del nyttiga läxor. Var och en av oss går genom livet med mer eller mindre öppna ögon och öron, noterar, funderar och drar slutsatser. Livet är ju faktiskt ett universitet som står öppet för alla. Man behöver inte ens fuska på högskoleprovet för att komma in. Det är nästan omöjligt att inte lära sig en massa. Framför allt är det omöjligt att inte ta sin slutexamen.

Å andra sidan uppför sig inte samhället som om det hade minsta förståelse för den sortens insikter. När Dagens Nyheters väljer att framhålla ett barn som intellektuell och moralisk ledare för en påstått existenskritisk världsaktion (i syfte att rädda klimatet; jag skrev om det här) så känner jag mig förflyttad till Den stora proletära kulturrevolutionens Kina, där trosvissa barn- och ungdomsarméer förnedrade och misshandlade vuxna, framför allt vuxna som hade framstående kunskaper, och förödde nationen. Vansinnet hade brutit ut. Barn är ofta förtjusande, men de är enligt definitionen ovan efterblivna i förhållande till vuxna. Det är endast i totalt förvirrade skeden av den mänskliga historien som barn hyllas som ledare.

Men det är inte bara efterblivna människor som vår tid sätter högt, utan även efterblivna kulturer, sådana som tidigare kallades underutvecklade. Kulturer som åstadkommer så mycket våld och elände åt sina medlemmar att medlemmarna inget hellre vill än fly därifrån jämställs med kulturer som, liksom exempelvis den svenska, ansträngt sig genom seklerna för att skapa drägliga förhållanden för sina folk. Till sådana efterblivna kulturer ger Sverige statsbidrag när de etablerat sig i Sverige i syfte att de ska kunna behålla och kanske ytterligare fördjupa sin brist på utveckling.

Men dessa samtidens märkvärdiga eskapader är inte äkta vansinne, ty det finns metod i dårskapen. Jag tror att Mao Zedong mobiliserade barnen för att bekämpa sina fiender, de kunniga och erfarna kineser som inte trodde på Den store rorsmannens visioner och som, skulle det visa sig, naturligtvis fick rätt även om de vid upprättelsen sedan länge hade krossats av de trosvissa.

På samma vis tror jag att PK-isterna på Dagens Nyheters ledarredaktion är rädda för oss eftertänksamma och sunt förnuftiga medelklassare och därför skickar fram stöttrupper i form av femtonåringar för att förvirra oss. Det påstås att femtonåringar över hela världen ska skolstrejka för att sätta kraft bakom sina ord. Vuxna ska läxas upp av barnen. Vi får se om strategin funkar. Man ska inte vara för säker. Den fungerade, på sitt perversa sätt, i Kina.