Den 20 november träffade ett antal ledande poliser representanter för justitiedepartementet. En vecka senare översände rikspolischef Anders Thornberg en promemoria till departementet som sammanfattade polisens synpunkter (diarienummer A598.518/2018; justitiedepartementet skickar texten om du ber om den).

Inledningen är dramatisk. Så här olycksbådande är situationen:

Polisen gör alltså mycket redan i dag och arbetar intensivt med att bli mer offensiv men inser att även om fler grips, häktas och döms, så minskar inte den grova brottsligheten. Tillväxt och återväxt i de kriminella miljöerna är ett av de grundläggande problemen.

Läs gärna en gång till. Den grova brottsligheten minskar inte även om fler grips, häktas och döms. Det betyder, vad jag kan förstå, att polisen är chanslös mot den grova brottsligheten. Situationen har, om man ska tala klarspråk, vuxit polisen över huvudet. Som jag har skrivit ett otal gånger: välkommen till Rio de Janeiro. Även där är polisen hjälplös och där har man ändå försökt även med tanks, helikoptrar och militär.

Men den svenska polisen verkar ha gott framtidshopp. Den bedömer dock ”att regeringen, övriga myndigheter och samhällsaktörer måste öka sina insatser för att bryta den negativa utvecklingen i synnerhet i de utsatta områdena. Det krävs kraftfulla åtgärder”. Så räknar polisen upp ett antal angelägna kraftfulla åtgärder.

Till exempel kan Kriminalvården ”ges i uppdrag att höja ambitionen i arbetet med att förhindra återfall i brott, t.ex. genom ökade insatser inför att brottsaktiva blir frigivna”. På mig låter det som ytterligare ett terapisamtal innan fängelseportarna öppnas.

Migrationsverket ”kan ges i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter analysera problemet med nyanlända som hamnar i kriminalitet och föreslå åtgärder för att förhindra en sådan utveckling”. Analysera och föreslå? Vad är det? Har inte detta gjorts tjogtals gånger?

Brottsförebyggande rådet ”föreslås få i uppdrag att… utreda bakomliggande faktorer och komma med förslag till åtgärder på lång sikt, framför allt för att förhindra tillväxt och återväxt i de kriminella och extremistiska miljöerna”. Jag tar mig för pannan. Sådant kan inte utredas lika lite som man kan utreda hur många änglar som får plats på ett knappnålshuvud. En del forskare skyller på dålig uppväxtmiljö, andra talar om svaga gener, andra åter om kulturell bakgrund och så vidare. Har vi inte pratat och pratat om detta i femtio eller, föralldel, hundratals år?

Socialtjänsten ”behöver därför bli bättre på att identifiera barn som är i riskzonen och deras familjer så att åtgärder kan sättas in i ett tidigt skede… För att kunna bedriva ett effektivt arbete i dessa avseenden behöver socialtjänsten finnas tillgänglig dygnet runt.” Fler socialarbetare alltså. Har du hört den förr?

”Åtgärder behöver vidtas inom många områden för att strypa nyrekryteringen till brottslighet och mycket handlar om kommunerna och barn- och ungdomspsykiatrin. En viktig komponent är också den slutna ungdomsvården. Regeringen bör därför låta utreda om den slutna ungdomsvården är anpassad till dagens behov och initiera en översyn om så bedöms nödvändigt.” Utreda BUP igen? Är det möjligt att Sveriges ledande poliser är så förblindade av det välfärdsindustriella komplexets världsbild att de tror på sådant? Då är Sverige i sanning förlorat.

Vidare ska privata fastighetsägare ta bort klotter och köpcentra anställa trygghetsvärdar. Visst. Där det är rent och snyggt och det finns snälla människor kan ingen grov brottslighet överleva.

För egen del är polisen något mindre mesig. Den vill få rätt att kroppsvisitera även folk som inte är misstänkta och den vill slippa sätta upp skyltar runt fasta övervakningskameror. Den vill att domstolarna slutar ge ungdomsrabatt på straffen för 18- till 20-åringar med argumentet att låga straff för ungdomar ger brottsligheten incitament att rekrytera underåriga vilket låter klokt tänkt. Den vill också få bättre möjligheter att identifiera människor vilket också förefaller rimligt. (Undrar vad som hindrar polisen från att identifiera folk.)

Den sammantagna bedömningen är att polisen knappt kan mena allvar annat än i den inledande observationen att den inte klarar sitt jobb. Detta kan vara ett memento för oss skattebetalare. Jag tror att vi hellre hade velat ha poliser som i ett läge som detta åtminstone begärde stoppad invandring och gärna också beställde hjälp från erfarna kollegor i exempelvis Israel.