Lucia på medeltiden

Mohamed Omar

När man läser om luciafirandet på nätet stöter man ofta på åsikten att firandet ”inte har någonting att göra” med helgonet Lucia från Syrakusa. På sajten Högtider och traditioner står det så här:

Att vi i Sverige firar lucia den 13 december har egentligen ingenting med helgonet Lucia att göra utan härrör från det faktum att vintersolståndet på medeltiden inföll just runt 13 december.

I boken Svenska traditioner (2007) skriver folkloristen Jan-Öjvind Swahn så här:

Men flickans reliker och legend är, när det kommer till kritan, helt irrelevanta när det gäller den skandinaviska Lucian – hon och helgonet har bara almanacksdagens namn gemensamt.

Jag är inte folklorist, men jag är tveksam till det kategoriska påståendet att vårt luciafirande inte skulle ha någonting med helgonet att göra. Namnet Lucia är ju någonting, inte ingenting.

Helgonet Lucia levde i Syrakusa på 300-talet där hon ska ha dött martyrdöden. Enligt legenden bar hon ner mat till de förföljda kristna i katakomberna. Hon bar ljus i en krans på sitt huvud för att se vägen i mörkret.

När Sverige kristnades blev vi införlivade i den romersk-katolska kyrkan. Katoliker firar Sankta Lucia den 13 december, alltså gjorde vi svenskar också det eftersom svenskar var romerska-katoliker i minst 500 år. Så under hela vår medeltid var Lucias dag en bemärkelsedag.

I Selma Lagerlöfs samling Troll och människor, den andra delen, finns en medeltida legend kallad ”Luciadagens legend”. Jag vet inte hur mycket Lagerlöf har hittat på och hur mycket hon har tagit från äldre historier. Hur som helst handlar legenden om en flicka vid namn Lucia i medeltidens Värmland.

Flickan fick namnet Lucia eftersom hon föddes på Lucias dag. Helgonet blev hennes patronessa eller beskyddarinna. Den värmländska flickan påminde om Lucia från Syrakusa i det att båda var mycket givmilda och barmhärtiga:

Alltsedan hon var ett litet barn, hade hon älskat och vördat den helgonkrönta sicilianska jungfrun Lucia, som var hennes skyddspatronessa, och haft henne bofast i hjärtat som förebild. Till gengäld hade helgonet genomträngt hela hennes varelse med ljus och värme, vilket visade sig redan i hennes yttre, som var av en skimrande genomskinlighet och en finhet, som man nästan räddes att vidröra.

Lagerlöf berättar att flickan blivit uppfostrad av nunnorna på Riseberga kloster, där hon blivit ”inövad till goda seder och sträng gudsfruktan”.

I slutet av ”Luciadagens legend” skriver Lagerlöf följande om sin egen barndoms lucia:

Den 13 december i tidig morgontimma, då köld och mörker hade väldet över det värmländska landet, kom ännu i min barndom Sankta Lucia av Syrakusa intågande i alla de hem, som låg spridda mellan Norges fjäll och Gullspångsälven. Hon bar ännu, åtminstone i de små barnens ögon, en dräkt, vit av stjärnljus, hon hade på håret en grön krans med brinnande ljusblommor, och hon väckte alltjämt de sovande med en varm, doftande dryck ur sin kopparkanna.

Aldrig såg jag på den tiden en härligare syn, än när dörren uppläts och hon trädde in i kammarens mörker. Och jag ville väl önska, att hon aldrig måtte upphöra att visa sig på de värmländska gårdarna. Ty hon är ljuset, som betvingar mörkret, hon är legenden, som övervinner glömskan, hon är hjärtevärmen, som gör förfrusna nejder tilldragande och soliga mitt i vintern.

Boken Troll och människor kom ut 1921. Selma Lagerlöf föddes 1858 och var således barn på 1860-talet. De som påstår att luciafirandet uppfanns på Skansen 1893, eller började 1927 då Stockholms Dagblad anordnade ett luciatåg i form av en kortege genom Stockholm, har alltså fel.

I Wikipediaartikeln ”Luciatåg” står det så här:

Att klä ut barn till kristna helgon i december förekom i någon mån under medeltiden: Det är känt att medeltida skolor utsåg någon elev till årets sankt Nikolaus strax före 6/12, och vederbörande brukade få sitta i kyrkokoret tillsammans med kanikerna till och med en barnfest på Värnlösa barns dag några veckor senare. Seden utgör en parallell till luciatåget, men är däremot sannolikt inte en direkt historisk förlaga till luciatåget.

Jag tolkar detta som att det inte är omöjligt att man under vår katolska medeltid klädde ut en flicka till Sankta Lucia.

Det här luciafirandet från Italien i år är intressant eftersom en kvinna har klätt ut sig till Lucia och har ljus/gloria på huvudet. Påminner på det sättet om vårt eget firande:

Innan vi bytte kalender var lucianatten mellan den 12 och 13 december årets längsta. Så det passade bra med en ljusfest för att upplysa vintermörkret. Lucia betyder ljus, och kommer från det latinska ordet lux. Folk höll vakade den natten, så kallad lussevaka, och man åt en måltid, en så kallad lussebit.

I boken Våra högtider från 1958, skriver religionshistorikern och biskopen Helge Ljungberg så här:

På några årtionden har Lucia erövrat vårt land och måste numera anses vara så fast knuten till svenskt julfirande, att man rimligtvis inte kan spå annat än att Lucia för all framtid kommer att inleda vår största högtid. Man ser i Lucia en föraning till julen med dess tusen fröjdeämnen. Lucia med sina ljus bär bud om julgranen.

Då 1958 var det inte länge sedan lucia i sin moderna form – Stockholms Dagblads luciatåg och skönhetstävlingarna – hade etablerats i Sverige. Rötterna går som sagt längre tillbaka. Ljungberg spådde att lucia för all framtid kommer att inleda julen. Låt oss hoppas – och verka för – att han får rätt.

Selma Lagerlöfs berättelse finns att läsa här

38 reaktioner på ”Lucia på medeltiden

  1. Jari Norvanto skriver:

    I ett sekulärt kristet samhälle är det ändå högtidligt med gamla traditioner. Kommunisters modus operandi är ‘abolition’; av traditioner, historia, gränser, identitet, familj, egendom osv. Människor blir instrument i subversionen och den fruktlösa utopin. Utopin blir förevändning för maktinnehavet och offren.

    Liked by 3 people

  2. "Man" i Strasbourg skriver:

    Domkyrkan i Göteborg började bra, ingen man, ingen rasifierad, ingen rappare, ingen nekrofil, inte någon dömd terrorist som Lucia, men sedan börjas det, kameran fokuserar, plopp, en arab i publiken, som av en tillfällighet, plopp, två svarta i dreadlocks, sedan plopp, en svart familj, alla antagligen utplanterade av SVT. De kan fanimej inte låta bli, det måsta ha varit exakt så här att leva i Sovjet, tankekontrollen är bara utvecklad ett steg. Sedan Luciatåg i julkalendern, vem är Lucia, mannen i familjen, så klart. Fan vad jag hatat vänstern. Varför är man inte inbjuden till de radikaliserade i Ekerö som ledarsidorna skriver om, vad är radikalt med självförsvar?

    Jag fick iallafall tillfälle att förklara för barnen att det är våra politiker som försöker ta våra traditioner så de kan kontrollera våra tankar.

    Liked by 11 people

    • PerH skriver:

      Det bildval du beskriver är inte random utan förberett strax innan sändningen då publiken är på plats, fotograferna visar då bildproducenten vilka bilder de når.
      Bildproducenten väljer sedan under sändningens gång med stöd av scriptan.
      Publik väljer individuellt sittplatser utan instruktioner.
      Så pass många gudstjänster har jag som crew medverkat i, sändningen väcker arbetsminnen.
      Visst reagerar jag också på det medvetna PK-bildvalet i sändningen.
      Regel: Det skall vara inkluderande..

      Liked by 1 person

  3. schwedischkochen skriver:

    Lusse (inte Lucia) firades vid vintersolståndet. Lusse var troligen en nordisk gudinna eller kanske jordmodern. En del säger att Lusse och Fru Holle i den tyska sagan är samma person. Ungdomar klädde ut sig och tiggde mat och alkohol till sin fest. De ville gärna ha en flicka som ställde upp som lussebrud, men eftersom det inte var en ära att få kläderna avdansade (”den som en gång varit lussebrud, hon står sedan aldrig brud”), så brukade de få nöja sig med lussegubbar. Katolska kyrkan brukade vara medveten om hur man omvandlar hedniska seder till kristna, så de lade Luciadagen på vintersolståndet (gamla kalendern). Den gamla lusseseden finns dokumenterad ännu på 1800-talet i Småland. Första gången Lucia uppträdde i den gestalt vi känner till, var på en eller flera herrgårdar i Västergötland och spreds snabbt via hemvarande Uppsalastudenter till andra adliga och högborgerliga hem över stora delar av landet. Detta tyder inte på någon gammal sed. Troligen hade någon varit på bildningsresa i Europa och mött ”Christkind” någonstans. Den yttre likheten är slående. För fint folk måste det ha varit skönt att kunna byta ut dränglussefirandet med skrålande och fylleri mot en stämningsfull Lucia. Lussekatterna med uråldriga former kunde man ju bara ta över. Så luciatåg med skrålande tonårspojkar är nästan mera autentiskt än en välsjungande ljusdrottning. Även om jag personligen föredrar en stämningsfull luciakonsert framför dödsfulla niondeklassare. (Det här är vad jag tidigare har letat fram på internet med ganska stor möda, och vad jag minns från dessa sökningar.)

    Liked by 4 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Du faller i den reaktionära fällan. Även om detta är en bakgrund till firandet är det inte något vi kan anknyta till direkt längre. Det tåget har gått. Nu är vår tradtion, sedan över hundra år, förbunden med den kristna lucian. Det är så denna urgamla tradition ser ut idag. Det är detta som gör den till vår genuina och svenska tradition. Den hade inte kunnat se ut på något annat sätt någon annanstans, i en annan tid. Vi har kvar lussekatten, vi har kvar Lucia, vi har kvar ljusen. Detta är svenskt, detta är uråldrigt, detta är vår kultur, detta är vår identitet. Det ger vi aldrig upp!

      Liked by 5 people

      • olle reimers skriver:

        Ett slående bevis på betydelsen av lussefirandet är nobelpristagares reaktioner som de berättat om när de vaknat upp på Grand Hotel med Luciatåget inne i sviten och att detta minne kanske var det mest signifikanta av den prisutdelning de själva var huvudfigurer i.

        Liked by 3 people

    • Lars*** skriver:

      Inte helt fel med ditt inlägg om förkristna lusse. Det är intressant bl a att det var vid mörkaste tiden lussebruden framsteg. Det är relevant med olika information om högtider såsom bl a ursprung då politiker vill styra narrativ. Juletiden är mycket gammal högtid i nordeuropa med vissa kvarlevande urgamla seder som julöl, julstock m m. Det finns ett sug efter information hos många gällande ursprung och upprinnelser bl a kring Lucia, julen och gammal tideräkning. Andreas Nordberg tar upp otroliga rön i sin Jul, disting och förkyrklig tideräkning. Jag poängterar att förkristen som kristen historia är vårt arv. Tomten i norden är eg inte Sankte Klaus, granar och trädsymbolik är urgammalt (bl a s k julruskor), juletiden har uppmärksammats som natur och kulturhögtid i minst i 2000 år och antagligen längre bak. Det som för mig är vackert är hur de gamla sederna är inordnade i naturåret samt följer solen o månens gång. Lätt att inlemma för även kyrkan med nya eller samverkande teman. Mer historia tack.

      Gilla

  4. Jan Andersson skriver:

    Det är mycket mer jordnära än så. Under svensk hednatid fanns också många ”högtider” och ritualer, bland annat det hemska midvinterblotet som firades till Lucifers ära. Vart sjunde år skulle var sjunde levande varelse an hankön offras och hängas upp i träd för att blidka djävulen.
    De katolskt kristna kyrkofäderna lyckades så småningom få bort de hedniska sedvänjorna, men just midvinterblot hängde kvar längst, ända till de kom på att byta ut Lucifer mot Lucia, båda kallades Lusse.

    Träden har vi kvar (julgranar) och vi hänger gärna upp blodröda saker i den (nu glaskulor) i den, så vi firar egentligen fortfarande midvinterblot.

    För övrigt var det svårast och tog längst tid att utrota hedendomen i Upplandstrakten.

    Liked by 1 person

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Jan Andersson — Lustigt, jag har aldrig hört att fan själv (Lucifer) skulle ha funnits med i den förkristna asatron. För mig låter det mera som en avart av kristendomen.

      Liked by 2 people

      • Jan Andersson skriver:

        Kristendomen infördes inte över en natt utan var under århundraden en misch-masch av kristendom, hednatro, folktro, lokala trägudar, vanlig skrock och mörkerrädsla.
        Men prästerskapet hade på sin sida bäst story och bäst marknadsföring.

        Gilla

    • Göran Holmström skriver:

      Gillar men ratar, blotet hade absolut ingen Lucifer i sig. Utan Oden( Wotan)
      Tor Freja , var dom som helgades.
      Att det kristna kämpat och förhandlat sig till sin plats i evigheten, är helt ok.
      Men är det sanningen?
      Vad vet jag? Har läst, studerat religion i cirka 40 år. Det enda jag vet säkert , är att tolkarna
      gör precis allt för att förstöra varje möjlighet till att vuxet prata om dessa frågor.

      Gilla

  5. Tritonen skriver:

    Kring vintersolståndet har många seder en tendens att klumpa ihop sig, liksom vid den andra polen i året, midsommar. Här finns flera lager av sedvänjor, gamla tonas bort och nya kommer till, ofta kommersiellt initierade.
    När det gäller Lucia så är sedens nuvarande form fra en produkt av1900-talet, även om olika rottrådar är längre och djupare. Att en så vittspridd sed gärna utsätts för kidnapping av olka grupper är inte ägnat att förvåna. Låt dem som vill ha en svart Lucia, en HBTQ-Lucia osv, få ha det. Vi andra nöjer oss med den traditionella ljusdrottningen utan att hetsa upp oss.

    Liked by 1 person

  6. Kjell Rehnström skriver:

    Har aldrig riktigt fattat det där riktigt. Lucifer (Ljusbäraren) har jämförts med Djävulen. Jag har hört/läst förklaringen men minns inte så noga.

    Att 13 december var årets längsta natt innebar som vanligt vaka, som midsommarvakan. Man fick helt enkelt inte sova för att inte överfallas av onda andar. Och då var det fint med en Lussebrud som kom med förtäring (gärna en sup) innan folk skulle börja dagens nödvändiga sysslor.

    En skolkamrat till mig från Värmland berättade att alla leksaker blev levande vid midnatt, natten till Lucia!

    Det har alltmer fascinerat mig hur vi i Sverige har en massa julsånger och jullekar som inte handlar om lilla Jesusbarnet, något som är det vanliga i andra europeiska länder. Be någon från ett land utanför skandinavien sjunga en julsång så blir det en låt om att jesus är född eller att herdarna har mottagit det glada budskapet. Så icke i Sverige! ”Nu ere jul igen!”

    Vi är bra unika!

    Liked by 1 person

  7. Martin skriver:

    Har för mig att ett luciatåg inför nån nobelpristagare (minns inte vem) fick vederbörande att tro han hamnat uppe hos sankte per så ljust och vackert uppvaknande han fick i den arla morgonstunden,han trodde att han dött,innan polletten trillade ner.
    Idag 2018 är det inte troligt att lucian är en lika ljusbärande gestalt,
    svt vill ge oss den rätta indoktrineringen,inte den sanna verkligheten.

    Liked by 1 person

  8. En dansk i Samarkand, sålde sin tand för ett grand skriver:

    Allmänna idiotin om att Lucia kommer härifrån eller därifrån, all heder till Omar men vänstern har oss på flykten, Lucia är min och pk-isterna är mina fiender och kan dra åt helvete. Deras uppsåt är så uppenbart, vi måste samlas runt att de är våra dödsfiender.

    Liked by 5 people

  9. versaillessite skriver:

    Historieprofessorn Dick Harrison berättar att Lucia-firandet har sina rötter i ”lussefärden” på medeltiden (obs: lusse liknar Lucifer) som drog omkring på vintersolståndsnatten med ett följe av smådjävlar. ”Man skulle hålla sig inne på lucia-natten, stänga alla fônster och dörrar och noga akta sig för Lusses vrede.” Enligt en annan historia (fortsätter Harrison) var Lusse ursprungligen Adams första hustru. Hon ansågs vara huvudansvarig för den frestelse som ledde till syndafallet, varefter Gud bestraffade henne och hennes barn genom att fördriva dem till underjorden.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Man kan ju jämföra med Perchten (Schiachperchten/Schönperchten):

      https://de.wikipedia.org/wiki/Percht

      och med vår gamla julbock. Det finns förbindelser till den katolska karnevalen, till Nikolaus 6/12 och Krampus 5/12. I Holland kommer Nikolaus med julklapparna tillsammans med Lusse/Krampus/Zwarte Piet den 5/12, i Belgien 6/12.

      Allt hänger samman, men det är de lokala bruken som ger livet mening. De är skapade ur allehanda källor för att skapa sammanhållning och enhet, precis som våra dialekter. Fienden vill riva upp alla lokala relationer, allt specifikt, allt bestämt, allt fixerat, allt som ger livet mening.

      Fienden hatar oss, de hatar verkligheten, de hatar livet, de hatar barn och de hatar sina egna kroppar till den grad att de skär av delar, behandlar sig med hormoner, tatuerar sig, färgar håret blått och grönt och lila, äter sig feta o.s.v. Detta är verkan av ideologiernas gift.

      Låt oss behålla Lucia precis så som vi vill ha henne! Detta är vårt sed, vår tradition, vår kultur, vårt liv, vår sanning.

      Liked by 3 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        Ja, flott! I de senere år er Lucia blitt svært populær i norske barnehager (dagis) – da jeg var barn, var Luciafeiring ukjent i Norge. Men nå varmer den også våre hjerter som en fin tradisjon.
        Nylig leste jeg at elevene (gymnasiaster) på min gamle skole, Oslo katedralskole, også har begynt å feire Lucia med sang og opptog i korridorene. Kanskje skikken vil spre seg videre her?

        Gilla

  10. Willy Lindqvist skriver:

    Det finnas säkert en anledning till att ett enda helgon, Lucia, tolererades och fick bli kvar när Sverige övergav den katolska läran för den protestantiska och alla andra katolska helgon rensades ut. Kanske handlade det om att minska allmogens fascination för mörkrets makter. Vad vet jag.

    Liked by 1 person

  11. akelaslair skriver:

    Tack för detta inlägg. Få skriver så vackert och kärleksfullt om svensk kultur som du. Det är alltid en tröst och vederkvickelse att läsa. Glad Lucia!

    Liked by 1 person

  12. Bo Ek skriver:

    Fiskarsång är det inte direkt. Det är en roddare som försöker locka turister till sin båt genom att i lyrisk sång beskriva hur vacker byn Santa Lucia kommer att te sig från hans båt.

    Så den italienska texten handlar inte om helgonet Santa Lucia.

    Liked by 2 people

  13. kulturmakerietblog skriver:

    Du glömde Lucifer – Lusse. Hans dag firade man också i det gamla Sverige den 13 dec. Det vet jag efter intervju med gamla (nu döda ) släktingar. I Bohuslän- på landet -gick man fortfarande på 20- och 30-talet ut i ladugården på Lucianatten och förde så mycket oväsen man kunde genom att slå på tvättbrädor och grytor och sjungropa: Vi är inte rädda för Lusse, vi är inte rädda för Lusse.
    Jag är övertygad om att detta är en reminiscens från 1753 då vi kkorrigerade vår almanack , så att Lucia inte längre var vår längsta natt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.