Rubriken använder sig av en militär term. Vi känner väl alla till den. (Även jag, trots min ringa militära erfarenhet. Jag gjorde 15 månader och gick ut som nummer tre – från botten. I slutet av tjänstgöringen, när vi var placerade på trupp för att ta hand om de nyinryckta, höll jag en lektion som gick ut på att med hjälp av filmade stridsvagnar som besköts med Carl Gustaf, granatgeväret, öva rekryterna att sikta rätt. Efter skottet stannades filmen och inspekterades duken för att se var skottet från det lågkalibriga insatsvapnet tagit. Under tiden som jag summerade resultatet för soldaterna, sittande i gräset framför mig, stod en tjock gubbe och tittade på en bit ifrån. När lektionen var slut kallade han mig till sig och sa: ”Det var den bästa lektion jag någonsin sett!” Han gick därifrån och sergeanten kallade på mig: ”Vad sa pansarinspektören?” Jag upprepade det. ”Jaha, vi har redan satt betygen, också dina”).

Dubbel omfattning innebär att man med hjälp av terrängen eller mörker eller annat försöker ta sig förbi fiendens flyglar och falla honom i ryggen. Det kan ske aktivt – de egna rör sig – eller passivt, man låter fienden tränga undan den egna centern. Det var så Hannibal gjorde vid Cannae år 218 före Kristus. Romarna trodde att hans center höll på att kollapsa. När de trängt tillräckligt långt lät Hannibal sina flyglar låsa in romarna. I säcken som uppstod dödade han sedan drygt 60 000 romare.

Varför är folk så sura nuförtiden? Det gäller i alla sammanhang. Jag har bott i nära sextio år i Stockholm. Aldrig har staden varit så frånstötande som nu. Det är stockholmarnas fel. De är som vanligt sura och oartiga men nu har de på de senaste åren också blivit förvandlade till vandrande döva och oseende stoder.

Det gäller också i politiken. Alla partiers anhängare verkar sura. Ingen verkar ha roligt. Allt gör de därför att de är tvungna till det – vad det nu är – inte därför att de vill det och tycker det är angeläget.

Den ena yrkesgruppen efter den andra uttrycker missnöje med eller rentav förtvivlan över sin arbetssituation. Vad har hänt? Jag skall förklara.

De har utsatts för dubbel omfattning. Våra makthavare är inte dumma. De är minst lika listiga som Hannibal. Från ena hållet binder de medborgarna med allt fler och allt trängre lagar, från andra hållet skapar de sig utrymme genom att avlägsna sig allt längre från samma medborgare.
Lärare, läkare och andra yrkesgrupper som tidigare, under eget ansvar, utövat sina yrken med betydande rörelsefrihet, styrs nu alltmer av lagar och regler utformade på politikernas order av byråkrater –– som inte kan verksamheterna. Resultatet av en ny förordning brukar inte bli lyckat, vilken blir anledningen till utfärdandet av en ny regel. Och så vidare.

Politikerna sitter på pengarna. De kan därför räkna med betydande följsamhet, också inför de mest korkade påhitt. Genuscertifiering är en sådan. Den kan leda till betydande nackdelar för verksamheten – ja till och med till mycket farliga arbetsmiljöer.

Men detta slags byråkratiska, alltför detaljerade styrning kan leda till också andra, obehagliga följder. Känner sig den enskilde alltför kringskuren av reglerna, alltför arbetsbelastad av något som man känner inte är produktivt utan tvärtom hindrande, kommer han att efter hand dra sig undan, göra mindre, sjukskriva sig och på andra sätt fuska. Och byråkraterna, påhejade av politikerna, försöker råda bot med hjälp av… Ja, ni vet.

Det är ena flanken. Det andra är att samma politiker som är så ivriga att styra andra, alltmer frigör sig själva från varje kontroll, varje beroende av medborgarna – utöver den som utövas vid valen. Pengarna flyter in till partierna oberoende av om de har några medlemmar eller inte. Byråkraternas beroende av medborgarna minskas när tjänstefel avskaffas som lagbrott – och därmed vänder sig dessa bara åt ett håll, mot politikerna. Partierna är inte längre beroende av sina medlemmar och därmed inte särskilt intresserade av dessa. De behövs bara inför valen, då de upphöjs till valarbetare. Men då har de blivit tjänsteandar utan eget inflytande, använda för att sprida redan färdigförpackade åsikter och förslag som tagits fram vid sidan av medlemmarna, med hjälp av fokusgrupper och opinionsundersökningar. Det är detta svaga beroende av medlemmar och sympatisörer, som möjliggjort de häftiga kursändringar vi sett flera exempel på under senare år.

Det är också denna dubbla omfattning: hård styrning nedåt och samtidigt frigörelse uppåt, för makthavarna, som möjliggjort den fullständigt huvudlösa invandringspolitiken. Utan denna dubbla omfattning skulle politiken omedelbart stoppas vid första val. Nu har den kunnat fortgå i flera decennier.

Men politikerna kan inte ansvara för allt. Deras arbete underlättas också av massmedias förräderi mot folkväldet. Massmedia har sett som sin uppgift att undervisa folket om politikernas visa beslut. Detta uppfattar massmedia som ett heligt uppdrag. De anser sig därför ha haft och ännu ha rätt att understödja den av sjuklövern förda politiken också med halvsanningar, rena lögner och framförallt med förtiganden.

Kanske håller läget på att något förändras, men att döma av Nobelstiftelsens fortsatta bojkott av SD och Jimmie Åkesson går det inte särskilt fort. Det kan också tyvärr bli så att Liberalerna och Centern försöker rädda sina skinn genom att tillsammans med S återinföra den tidigare invandringspolitiken. Se här! kan de skinande av belåtenhet säga till sina (alltmer krympande) anhängarskaror. Vi gör skillnad! Utan oss skulle omänskligheten få råda!

Och de har rätt. Den dubbla omfattningen fungerar. Styrningen nedåt med hjälp av lagar, förordningar och mästrande massmedia tillsammans med det fullständiga oberoendet av medlemmar och sympatisörer kan rädda dras tillvaro i ytterligare några år. Vad tror ni händer sedan?