År 1972 ägde världens första miljövårdskonferens rum i Stockholm. Samma år kom Romklubbens första rapport, Tillväxtens gränser (Limits to Growth), som väckte mitt intresse för miljön. Rapporten förutspådde en snar brist på ett antal strategiska råvaror och att oljan skulle sina redan år 1992. Det året, 1992, ägde FN:s miljövårdskonferens i Rio rum med ytterligare varningar om framtiden. 2006 kom Al Gores (ö)-kända film, ”En obekväm sanning” (An Inconvenient Truth) och väckte stor internationell uppmärksamhet. I filmen hävdade Gore att global uppvärmning till stor del berodde på människans miljöförstörelse, och att vi hade tio år på oss att agera. Filmen möttes av viss kritik, till exempel ansåg en engelsk domstol att filmen bara fick användas i undervisningssyfte om den kompletterades med en skriftlig handledning.

År 2015 träffades världens regerings- och statschefer i Paris under FN:s klimatkonferens för att försöka förhindra jordens uppvärmning, och i det så kallade Parisavtalet förband (frivilligt) sig alla världens länder att minska jordens växthusgaser. Nyligen kom FN:s klimatpanel, IPCC (The Intergovernmental Panel on Climate Change) med en rapport som hävdade att de rekommendationer som gjorts i Parisavtalet, att minska jorden uppvärmning till max 2 grader, inte var tillräckligt. Vår svenska miljöguru Johan Rockström var inte sen med att hota med att vi bara har tio år på oss till en klimatkatastrof.

Många hävdar att jordens temperatur ökar, och att det är människans fel. Även om temperaturen ökar är alla dock inte överens om att det är människans fel. Ökningen beror, enligt vissa kritiker, på solaktiviteter och att dessas effekt på jordens klimat är betydligt större än någon av människan skapad aktivitet. Dessutom har det förekommit extremt varma och kalla perioder under jordens historia.

Oavsett hur det ligger till hävdar klimatalarmisterna att vi måste ändra vår livsstil för att minska jordens utsläpp av CO2 (koldioxid). Flyget, som idag står för cirka två procent av jordens CO2-utsläpp, anses vara en av de allvarligaste anledningarna vid sidan om köttätandet.

Men, det finns en betydligt större miljöbov, och det är Internet, som idag står för omkring två procent av jordens CO2-utsläpp (således lika mycket som flyget). Världens datacentra kommer dock att bli en av jordens största energikonsumenter, betydligt större än de stora industrinationerna inklusive flyget, och använda 20 procent av all världens elektricitet redan 2025.

En studie hävdar att om datacentras behov av el fortsätter i samma takt i Japan, kommer de att använda hela landets elproduktion 2030, och redan idag är förbrukningen mer än hela Storbritanniens elkonsumtion (300 terrawatt timmar).

Vad ”innehåller” världens enorma datacentra, vad förvaras där? Det är bland annat e-post, foton, streamade filmer (Netflix), pornografi, spel, dating, shopping (Amazon), Facebook, Twitter, Facetime, Youtube, Instagram, Google, TV, nyheter, tidningar, cypto-currency (till exempel Bitcoin, som drar oerhört mycket energi), självkörande bilar, övervakningskameror och molntjänster för företag etc. Allt kommer via miljarder av smarttelefoner, läsplattor, datorer och från ”sakernas internet” (“internet of things”, IoT). Man beräknar att 2020 kommer 50 miljarder enheter av ”sakernas internet” att vara uppkopplade i världen och 100 miljarder om ytterligare några år. Internet kan komma att stå för hela 14 procent av världens växthusgaser, betydligt mer än både flyg och fartygstrafiken, 2040.

De som hävdar att människan är orsak till den globala uppvärmningen menar, som nämnts ovan, att vi måste ändra vår livsstil, men få vill gå in i detalj på vad det exakt innebär, vad det är vi måste offra. Vissa, som anser att vi i Sverige räddar världen genom att flyga mindre, är naiva. Även om vi skulle minska på vårt flygande, kommer invånarna i den så kallade tredje världen inte att minska sitt, de har nämligen inte ens börjat flyga. Att minska på vårt användande av internet är en uppenbar lösning med tanke på den exponentiella ökningen av användandet och den enorma mängd el (all el kommer i framtiden förhoppningsvis inte att vara fossil) som krävs för att driva hela den digitala infrastrukturen. Kanske blir vi tvungna att till exempel ta ut en avgift på användandet av datamängd, på uppladdning av foton på till exempel Facebook eller minska på användandet av Netflix (som står för ofattbara dryg tredjedel av all internet trafik i USA).

Den politiker som skulle föreslå en restriktivare användning av internet skulle troligtvis begå politiskt självmord. Oavsett var man står i klimatfrågan saknas realistiska förslag exakt hur vi skall rädda världen (förutom att minska användandet av fossila bränslen, något som måste ske på nationell nivå). Det är lätt att vara alarmistisk, svårare att berätta vad i vår livsstil vi skall offra.