Jag har ägnat mer än femton år av mitt yrkesliv åt finansbranschen. Jag startade och drev en aktiebörs för mindre bolag. Vi hjälpte bolagen att genomföra emissioner och ordnade sedan handel i de nyemitterade aktierna. Under den tiden träffade jag säkert tusen företagare som ville ha hjälp att komma åt allmänhetens pengar. En av mina huvuduppgifter var att syna dessa företagare och deras affärsidéer i sömmarna ty om företagarnas löften inte höll i längden så skulle det bli min börs som fick skället (vilket tyvärr inträffade då och då). Jag utvecklade ett ganska säkert väderkorn för oseriösa affärspropåer.

Låt mig ge ett exempel som inte inträffade i min sfär utan i stället är ganska färskt. I våras försökte finansbolaget Laika kränga aktier för 12 miljoner kronor i segelbåtsföretaget Ocean of More till allmänheten. Laika förklarade:

Stark tillväxt, fulltecknade orderböcker och attraktiv värdering. Att Ocean of More – som tillverkar, hyr ut och sköter om segelbåtar – har vind i seglen är uppenbart. Nu tar bolaget in det kapital som krävs för att producera båtarna som har beställts för kommande år.

– Våra böcker är mer än fulltecknade och vi har tvingats tacka nej till ordrar. Med kapitalet från emissionen kan vi öka produktionen kraftigt, slår bolagets vd Einar Halldin fast.

När någon lovar nästan garanterade vinster vaknar min inre blodhund, och i detta fall med rätta, för sex månader senare hade Ocean of More gått i konkurs. Sannolikt hade Laika långt tidigare fått sin provision på aktieemissionen till allmänheten.

I dagarna inbjuder mannen bakom Laika till nya äventyr, den här gången i ett företag som han själv äger och driver, We Don´t Have Time AB. Tillsammans med bland andra klimatgurun Greta Thunberg, 15 år, och en sjuttonårig amerikansk kollega till Greta har han tänkt ut följande affärsidé för att ”sätta stopp för klimatkrisen” (och förhoppningsvis göra sig en hacka). Jag hittade ärendet via en helsidesannons i Svenska Dagbladet den 6 december där finfina aktier utbjöds. ”We Don´t Have Time har nått globalt momentum” var rubriken. Att bolaget har vind i seglen är uppenbart.

Det finns en massa människor, varav en hel del är aktivister som Greta Thunberg, som oroar sig för klimatet. Om man kunde få några hundra miljoner sådana att ansluta sig till en viss sajt så skulle två saker kunna uppnås. För det första skulle dessa hundratals miljoner kunna uppmärksammas på miljöhot och uppmuntras att framföra sina protester till diverse miljöbovar.

För det andra skulle hundratals miljoner människor – eller närmare bestämt potentiellt ”821 miljoner användare” enligt bolagets prospekt – som vill köpa klimatsmarta produkter vara en intressant nisch som miljövänliga företag skulle kunna nå med reklam. Det tycks vara där de stora pengarna ska komma på sikt. Men under de närmaste åren ska mestadelen av intäkterna komma ”genom förmedling av klimatkompensering” vilket betyder ”köp och annullering av utsläppsrätter”.

Men hur ska We Don´t Have Time få bolagen att betala för klimatkompenseringen? Jag försöker gissa hur det ska gå till genom att läsa i prospektet om den planerade kampanjtypen ”Klimatbomb”:

Exempel: Magnus har uppmärksammat att ett bolag har en pågående kampanj där nya kunder som tecknar ett grönt elabonnemang får ett EuroBonus-medlemskort laddat med 13 000 poäng för köp av flygresor. Han skapar ett inlägg om detta – och anger att inlägget är en klimatkampanj i form av en bomb riktad mot elbolagets kampanj. Inlägget får stor spridning i form av ”Agree”, delningar och kommentarer, och när vissa nivåer uppnås tar We Don´t Have Time aktivt kontakt med elbolaget på olika sätt, exempelvis genom mejl, telefonsamtal och betalda sociala medier-kampanjer mot elbolagets följare.

Idén är alltså att ett gäng klimataktivister, typ Greta Thunberg multiplicerad med några miljoner, jagar ett företag som världens största svärm av bålgetingar varefter företaget We Don´t Have Time AB erbjuder det attackerade företaget försäljning av klimatkompensation. När denna avlat erlagts lugnar sig bålgetingarna. Bålgetingarna skapar intäkterna för We Don´t Have Time AB. Nu inbjuds du vara med och tjäna på den här hanteringen genom att köpa aktier i We Don´t Have Time AB. Du har fram till den 14 december på dig. Skynda att fynda!

Affärsidén ihop med det arbete som lagts ned på idéutveckling under bolagets ettåriga existens värderas till 140 miljoner kronor om man räknar emissionskurs gånger antalet A- och B-aktier. Bolaget vill dock inte räkna A-aktierna, som ägs av storägaren stiftelsen We Don´t Have Time Foundation, utan bara B-aktierna. Värderingen av bolaget, om A-aktierna åsätts värdet noll, blir då 19 miljoner kronor, i och för sig ingen föraktlig summa för en idé och ett års arbete det heller.

Själv tycker att bolagets värdering är lite småfusk eftersom stiftelsen, enligt avtal med bolaget, får tio procent av vinsten och dessutom har rätt till sin andel om bolaget likvideras. Helt värdelösa kan A-aktierna därför inte vara. Men det är klart att bolaget vill att eventuella investerare ska tro att aktierna är billiga. Det är sådana där glidningar som stimulerar hundnäsan.

Det kan hända att min inre blodhund har fått upp ett falskt spår. I så fall är jag beredd att be om ursäkt och med svansen mellan benen ta tillbaka.