Nej, det är det inte många som gör, åtminstone inte i Sverige. Migrationsramverket Global Compact for Safe and Orderly Regular Migration är kortfattat FN:s försök att öka mängden med välfärdsmigranter i Väst från i huvudsak Afrika och Mellanöstern genom att hjälpa dem att ta sig hit.

Det har varit märkligt tyst om Global Compact i Sverige, kanske till delar beroende på att politikernas fokus har legat på att de hittills fruktlösa försöken att få till en ny regering. Dock, redan den 10 december är det dags för ett beslutande FN-möte i Marrakech som följs upp av ett möte i FNs generalförsamling i januari 2019. I sig har regeringen ingen skyldighet att ta upp och debattera ramverket i riksdagen, inte heller att via medierna meddela vad som är på gång innan det är dags för mötet i Marrakech. Men med tanke på omfattningen av Global Compact hade en debatt verkligen varit på sin plats, eftersom ramverket i stort innebär att vi åtar oss att underlätta den globala rörligheten för arbetskraft och även medföljande anhöriga.

Underlaget för beslutet i Marrakech är ett dokument på nästan 17 000 ord och det är en härlig prosa som FN-gänget lyckats prestera. Man blir lätt sjösjuk av all förment godhet. Ett exempel:

We commit to empower migrants and diasporas to catalyse their development contributions, and to harness the benefits of migration as a source of sustainable development, reaffirming that migration is a multidimensional reality of major relevance for the sustainable development of countries of origin, transit and destination.

För dem som har modet och orken att läsa hela texten så finns den här.

Det intressanta är att ramverket inte är bindande. Just det: inte bindande. Jaha – vad har det då för betydelse om man skriver på eller inte? Min gissning är att det i ett senare steg kan smygas in i svensk lag med argumentet att den ska ”harmoniseras”.

Det finns många märkliga avsnitt i Global Compact, som omfattar hela 23 mål, inte minst dem som handlar om vad media får göra och, framför allt, inte får göra. Det är fråga om ren censur i klart PK-istisk anda. Bedöm själv:

Promote independent, objective and quality reporting of media outlets, including internetbased information, including by sensitizing and educating media professionals on migration-related issues and terminology, investing in ethical reporting standards and advertising, and stopping allocation of public funding or material support to media outlets that systematically promote intolerance, xenophobia, racism and other forms of discrimination towards migrants, in full respect for the freedom of the media.

För att inte göra censuren och styrningen alltför tydlig har man, som synes, i slutet slängt in ”in full respect for the freedom of the media”. Men andemeningen är klar: Skriv rätt, annars… ! Det är således inte tillåtet att skriva negativt om migrationen.

Att ramverket formellt inte är bindande för med sig ett antal märkligheter. I texten används ofta uttrycket We commit to …, något som kan översättas med Vi förbinder oss att… Det ger sammantaget den fina logiska krocken att Sverige kan skriva på ett ickebindande ramverk som innehåller många avsnitt där vi förbinder oss att implementera det. Ett exempel är att vi åtar oss att tillskapa legala och säkra vägar för migration av arbetskraft kopplad till det som ramverket kallar för demografiska realiteter. (Review and revise existing options and pathways for regular migration, with a view to optimize skills matching in labour markets, address demographic realities and development challenges and opportunities.)

Redan har ett antal länder sagt nej till Global Compact, bland andra Australien, Bulgarien, Danmark, Estland, Israel, Kroatien, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Schweiz, Slovakien, Tjeckien, Ungern, USA och Österrike.

Och vad gör vi? I egenskap av humanitär stormakt lär risken vara stor att Sverige skriver på. Att inte göra det skulle krackelera bilden av Sverige, och den måste som bekant till varje pris försvaras. Men man bör fråga sig varför så många länder redan aviserat att de säger nej till ramverket och vad Sverige skulle vinna på att säga ja.

Rolf Oward är copywriter och översättare som kört egen låda i över 30 år. Arbetat en hel del i Kista, till och med startat företag där. Formellt: fil kand, fil lic, DIHR. Hyfsad i spjut (61.14). Mer och mer förvånad och irriterad över hur Sverige styrs och hur PK-tänkandet fått in sina tentakler i stort sett överallt.