Gästskribent Dan Ahlmark: De svarta amerikanerna och det demokratiska partiet

Under den amerikanska valkampanjen framträdde svarta och propagerade för att deras rasfränder inte längre skulle stödja det demokratiska partiet. Med tanke på att republikanernas andel av de svartas röster under lång tid legat runt fem procent var detta uppseendeväckande. Trump lyckades bättre än alla tidigare republikanska presidentkandidater när han 2016 fick åtta procent av de svarta rösterna. Nu har republikanerna nått 14 procent av de svarta i gruppen 18 – 29 år vilket troligen beror på de ekonomiska framgångarna sedan valet 2016 med lägre arbetslöshet än någonsin för svarta. Afroamerikanerna har nu generellt en mer positiv syn på Trump än tidigare. För några veckor sedan gillades han av nästan 40 procent av afroamerikanerna.

Men vilka generella faktorer kan driva afroamerikaner att överge det demokratiska partiet som varit deras självklara politiska representant så länge? Vilka är huvudskälen för detta, och vilka målen för de svarta som går i bräschen? Vad ger enskilda svarta amerikaner kraft stå emot reaktionerna från vänner och rasfränder, av vilka de flesta är övertygade demokrater och ibland helt intoleranta mot oliktänkande?

Det främsta målet för de svarta nytänkarna, som talar om Blexit – Black Exit – verkar vara att bryta upp från en identitetspolitik, som beskriver svarta som de ständiga offren för ett vitt förtryck. Upprorsmakarna tror inte längre på, att de verkligen är förtryckta, och de vill definitivt inte se sig som permanenta offer, avskilda från resten av Amerika.

De talar istället om patriotism och att först och främst alla är amerikaner. De hävdar, att människors ras inte ska bestämma deras politiska val, och att det är falskt att låta politik och falsk retorik – bara för att det gynnar demokraterna – åtskilja och skapa konflikter mellan befolkningsgrupper. Man ska bortse från traditionerna, vad man tidigare alltid gjort, och istället tänka fritt. Det viktiga är inte att rösta på republikanerna utan att sluta rösta på demokraterna, för de sägs ha alltför länge genom lögner och demagogi hållit nere de svarta i ett beroende, och har inte på något vis skapat förutsättningar för ett gott liv för dem. Man säger: ”The movement is about unleashing the chains, it is about walking out of line” och att inte vara ett enda partis verktyg. På rörelsens hemsida beskrivs skälen för detta.

Trumps argument: ”What do you have to lose?” uppmärksammades också i många amerikanska storstäder som behärskats sedan kanske 70 år av demokraterna där svarta bor i fattigdom och kriminalitet. De demokratiska politikerna har setts som en garant för socialunderstöd och dylikt till de svarta men har inte velat eller kunnat skapa förutsättningar för ett bättre liv. Så vad har de svarta medborgarna att förlora på en politik, som prövar nya vägar?

Kontrasten mellan Obama och Trump har varit en chock för de svarta. Obama sågs som en Messias, men inget blev bättre utan ofta tvärtom sämre under hans presidentperiod. Trump lyckades däremot på mindre än två år få ned arbetslösheten till den lägsta sedan 60-talet. Och afroamerikanerna förstår ofta vad fri invandring – en profilfråga för dagens demokrater – betyder för utbudet av arbetskraft och deras egna möjligheter att hitta jobb. Detta syns vara viktiga skäl för många svarta att börja tänka på ett nytt sätt.

Företrädarna för Blexit säger att det är fundamentalt att sluta se sig som ett offer. Istället bör man istället i allt börja se sig som kapabel – och med potential att bli duglig och framgångsrik. Det är viktigt att på varje problemområde ifrågasätta bluffen att vita är det ständiga skälet till de svartas svårigheter och misär. Istället måste man acceptera att en lösning ligger i att erkänna det egna ansvaret. Att själv ta ansvaret för sitt liv och göra allt man förmår att förbättra sin situation är grundläggande. Ibland är hindren inbillade och att övervinna dem kräver främst en ny mental ansats; i andra fall krävs hårt arbete och ett eget ansvarstagande, som kan kännas främmande, istället för att kapitulera och skylla på andra.

För Blexits förespråkare gäller självfallet att kunna presentera sakliga analyser och övertygande förklaringar av dagsproblemen för den genomsnittlige svarte amerikanen. Huruvida den nödvändiga argumentationen – en del av rörelsens intellektuella infrastruktur – finns brett idag är tvivelaktigt. En grundläggande argumentationslinje i demokraternas identitetspolitik inriktad på svarta är ju rasism. Demokratiska politiker anklagar de vita för att vara upphovsmän till i stort sett alla problem och angriper alla tänkbara institutioner för rasism, ifall detta tjänar målet att hålla kvar de svarta i det demokratiska partiet. Syftet är att underhålla ett psykologiskt beroende vid sidan av det ekonomiska, som svarta upplever genom olika typer av ekonomisk och annan hjälp.

Genom främst ökningen av utomäktenskapliga födslar har en stor majoritet av de svarta barnen växt upp utan fäder i familjer där modern ofta inte arbetar. Man befinner sig vanligen i en torftig stadsmiljö med dåliga offentliga skolor, kraftig kriminalitet samt förekomst av droger.

Levnadsförutsättningarna har varit och är dåliga för nästa generation. Forskning har visat, att skälet till enföräldershem numera inte – som tidigare – är arbetslöshet utan främst en kulturfråga. På en tidsaxel finner man gällande trettioårsperioden 1965 – 95 att medan arbetslösheten sjönk, växte successivt antalet enföräldersfamiljer starkt för att sedan stabiliseras på en hög nivå. Tidigare samvarierade alltid kurvorna. Sedan mitten av 60-talet har alltså familjestrukturen försvagats kraftigt. Med hjälp av en godhjärtad välfärdspolitik, som gjort fadern mindre viktig, har den svarta familjekulturen blivit alltmer matriarkal och därmed destruktiv för barnen. Utan närvaro av fäder påverkas dessa istället kraftigt av den negativa sociala miljön. Boendeområdena styrs år efter år av samma demokratiska politiker, korruptionen anses ofta vara hög, och trots betydande federala och delstatliga anslag räcker aldrig medlen till att – utöver socialbidrag med mera – erbjuda goda offentliga tjänster, en bra stadsmiljö och så vidare.

Polisen skylls ofta för brutalitet och förtryck. Man bryr sig inte om att statistiken och forskningen inte stöder påståendena att vit rasism förklarar att svarta dödas av polis. Faktum är att svarta poliser dödar svarta i högre utsträckning än vad vita poliser gör. Att svarta dödas av polis förklaras av de svartas höga kriminalitet. Svarta begår 70 – 75 procent av de fysiska brotten (överfall, rån osv) i USA men utgör bara 13 procent av befolkningen. Men eftersom det är politiskt viktigt för demokraterna att hålla antagonismen levande mellan befolkningsgrupperna trummar politiker och media ständigt in förekomsten av rasism i samhället. De svarta Blexit-anhängarna ser detta som ett ytterst viktigt hinder för att få sina rasfränder att tänka i nya banor. Viktiga teman i identitetspolitiken, och som ständigt underhålls, har dock stor kraft att hålla kvar människor i gamla attityder.

Detta är en förklaring till att en Blexit-ledare som Candace Owens betecknar vita liberaler som de största rasisterna. De ljuger ju om en rasgrupp – vita – för att nå sina politiska mål, och polisen är bara en av de företeelser man angriper med rasistiska argument. Påståenden om rasism är alltså viktiga för demokraterna för att kunna behålla sin ställning inom den afroamerikanska befolkningsgruppen. Inom Blexit anklagar man dagens svarta ledare, där personer från Civil Rights-eran fortfarande finns kvar, att genom sin politik sälja ut de svartas möjlighet att på normala villkor delta i Den Amerikanska Drömmen. De svarta ledarna anklagas för att i utbyte mot egna förmåner – befattningar, ställning, pengar – ha sålt ut det svarta samhället till demokraterna och tillåtit en destruktiv agenda och propaganda att dominera de svarta.

Bland demokraternas motåtgärder märks försök till brutal utstötning av de oliktänkande ur – där så är möjligt – familjer, social samvaro, organisationer och från alla offentliga sammanhang. Hot av olika slag är vanliga, hinder för att framträda och tala offentligt etableras, och till och med fysiskt våld förekommer. Dessutom förstärks på alla sätt det traditionella grupptänkandet om vita och republikaner. Media hånar Blexit-anhängare, som uttryckt sympati för republikaner. På grund av ett besök i Vita Huset kallades i CNN den berömda hiphop-artisten Kanye West (ej en Blexit-representant) för ”the token negro of the Trump administration”, och att hans uttalanden är ”what happens when negros don’t read”. Det är ordval, som passat i de segregerade sydstaterna.

Amerikansk liberalism är numera antingen dominerad eller djupt infiltrerad av kulturmarxism. Den rörelsen är inte möjlig att påverka med rationella argument, men enskilda grupper av svarta amerikaner och individer är det naturligtvis. Så om Blexit-rörelsen ska bli en folkrörelse, som verkligen påverkar afroamerikanernas kultur, liv och politiska val, är ett massivt, uppoffrande och hårt arbete av många aktivister under lång tid nödvändigt. Det liknar något den situation som den svenska nykterhetsrörelsen mötte på 1840-talet.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.  

46 reaktioner på ”Gästskribent Dan Ahlmark: De svarta amerikanerna och det demokratiska partiet

  1. A skriver:

    Jag förutspår denne Kanye West:s för tidiga död, om han fortsätter och når framgång med detta. Är ganska säker. Malcolm X var väl inne på liknande saker, var är han nu?

    Mvh A

    Liked by 2 people

  2. Klas Göran skriver:

    Varför är detta tema relevant i en svensk kontext? Denna fråga borde ha besvarats i artikeln.
    För att kunna bedöma amerikansk inrikespolitik i förhållande till afroamericans måste man vara medveten om deras historia:
    På delstatsnivå legalt slaveri till 1865, legal segregation till 1964, legalt förbud mot blandäktenskap till 1967; så gott som ingen politisk representation i sydstaterna till 1964; utan rösträtt ingen inskrivning i röstlängderna, utan röstregistrering ingen jurytjänst, ingen valbarhet till valda ämbeten som t ex sheriff, åklagare eller domare; länge ingen bestraffning av lynchningar av svarta; Klu klux klan som terrororganisation mot svarta, katoliker och judar; ”one drop rule” för att kunna utesluta största möjliga antal afroamerikaner från ”decent society”; segregerade förband i militären till 1948; osv.
    Vem bekämpade slaveri och segregation fram till 1964? Republikanerna. Vem stod för slaveri och segregation fram till 1964? Sydstatsdemokraterna. Vem gav de svarta amerikanerna medborgarrätt 1964? Den demokratiske presidenten Lyndon B. Johnson.
    Man bör nog inte överdriva antalet medborgarrättskämpar från 60-talet som fortfarande är aktiva eftersom de idag borde vara långt över 70.
    Däremot bör man inte heller bortse från vilken kraft minnena av förtrycket fortfarande har, det handlar ju om händelser en stor del av den nuvarande afroamerikanska äldre generationen har egna minnen av, som de har gett vidare till barn och barnbarn.
    Så jag upprepar min fråga: på vilket sätt är denna diskussion – och president Trumps roll i det hela – relevant för Sverige?

    Gilla

    • Thomas Ek skriver:

      Nej, du är grundlurad!
      Ku Klux Klan var en utväxt från det Demokratiska partiet.
      Så här ligger det till.

      Till skillnad mot det Demokratiska partiet så har Republikanerna alltid stått på de svarta amerikanernas sida. Det är alltså inte tvärtom. Det Republikanska partiet grundades på det uttryckliga syftet att få slut på slaveriet.

      Från slutet av det amerikanska inbördeskriget fram till början av nittonhundratalet så var brottsbekämpningen för svarta amerikaner närmast obefintlig på platser som kontrollerades av Demokrater. Detta var möjligt eftersom Ku Klux Klan var en utväxt från det Demokratiska partiet.

      De Demokratiska regeringstjänstemännen var förutom detta ofta lierade med ”vanliga” partilösa våldsverkare. Men Klanens relation och samhörighet till Demokraterna var vad Socialdemokraternas relation och samhörighet var till fackklubben Metall för 30 år sedan. Varje Socialdemokrat var inte en Metallare men varje Metallare var Socialdemokrat, samma sak med förhållandet mellan Ku Klux Klan och de Demokratiska regeringstjänstemännen. Got it?

      Liked by 5 people

    • Östrahult skriver:

      Det är synnerligen relevant eftersom sossarna i Sverige beter sig likadant som demokraterna i USA. De värsta exemplen är väl Malmö och infiltrationen av islamiska radikala intressen i partiet.

      Liked by 5 people

    • Aha skriver:

      Relevans till Sverige;
      – rödgröna och liberaler offerförklarar invandra på samma sätt som demokrater offerförklarar svarta
      – invandrarna i Sverige, som generellt ligger i underläge liksom svarta i USA, röstar ca 70% på rödgröna, muslimer 80-90% på rödgröna. Ca 25% av befolkningen är invandrare inkl. första generationens väljare. Rödgröna är liksom demokraterna beroende av de svagas röster.
      – en svensk Blexit behövs också i förorterna. Att ta ansvar för sig kan vara den verksammaste medicinen för att bryta ett andra klassens liv. Motsvarigheten till den gamla och lyckosamma folkskolereformen i Sverige skulle för förorterna kunna bestå i att man går in för att göra det bästa av skoltillvaron.

      Liked by 2 people

    • Mittfingret skriver:

      Ja då blir jag tjatig och nämner Dinesh D’Souzas bok ”Death of a Nation”. I den avslöjas Lyndon B Johnsons hyckleri, han omgav sig med rasister och var nog sådan själv, och hade deras stöd men efter Hitler som var det svårt att stoppa lagstiftning mot lynchning och liknande som demokraterna gjort så länge, den rasistiska positionen var försvagad och demokraterna förlorade vita väljare till republikanerna, något radikalt skulle till. Så med utstuderad cynism så vidareutvecklande LBJ den amerikanska välfärden så att svarta skulle rösta på demokraterna, man tog de första stegen under FDR och omfamnade fullt ut denna nya slavstrategi under LBJ, slavar till välfärdsstaten. Jag kan inte göra boken rättvisa här men här föddes den moderna identitetspolitiken och grunden lades för principen för massinvandring, man skapar en permanent underklass, gärna etnisk, som alltid röstar på det parti som mest uppmuntrar svaghet.

      Liked by 6 people

    • sjodinbjorn2hotmailcom skriver:

      För att få ett längre tidsperspektiv på det hela: Till USA infördes totalt 40 000 slavar från Afrika. 1 miljon svenskar tog färden över till USA vid Den Stora Utvandringen.

      Gilla

      • Mittfingret skriver:

        Det var ca 400,000 till USA, men totalt ca 10 miljoner till den nya världen och ett par miljoner dog under färden. Du missade nog en nolla.

        Liked by 1 person

    • Klas Göran skriver:

      M a o är temat relevant p g a två grundläggande missförstånd:
      1) Den svenska vänstern tror att den kan anlägga amerikanska ideer som utvecklats av den amerikanska vänstern för att förklara afroamerikanernas situation i det amerikanska samhället på de muslimska invandrarnas situation i det svenska samhället;
      2) Den svenska högern tror att den kan bekämpa dessa ideer i Sverige genom att tillämpa den amerikanska högerns argument mot den amerikanska vänstern på den svenska debatten.
      Men när svenska högerdebattörer förnedrar afroamerikaner när de egentligen avser att avfärda den svenska identitetsvänsterns argument angånde invandring och integration av muslimer i Sverige, är det enda de uppnår att förnedra afroamerikaner.
      På tyska finns ett talesätt: ”man slår säcken och menar åsnan”. I det här fallet finns ingen säck, bara människor som har en egen historia av förtryck som man inte kan avfärda bara för att argumenten missbrukas av andra.

      Gilla

      • Klas Göran skriver:

        Jag kom på mig själv med att min första förklaring är alldeles för komplicerad. Enligt Occams rakkniv bör man välja lösningen med minst antal förutsättningar. Den andra, alternativa, förklaringen är alltså följande:
        ”De svenska högerdebattörer som klankar ner på afroamerikaner är helt enkelt rasister som tycker om att klanka ner på svarta.”
        Nu kan vi diskutera vilken förklaring som har högst sannolikhet. (Detta i anslutning till gårdagens diskussion om vetenskaplig metod.)

        Gilla

    • Stefan R skriver:

      Klu klux klan startades av demokratiska partiet och flera demokratiska senatorer var medlemmar ända in på 2000 talet. Hur har detta relevans till Sverige? Liknande resonemang används i Sverige av vänstern när det gäller att skapa en beroendeklass. Det andra som ä relevant till Sverige är det faktum att det demokratiska partiet aldrig vill förbättra förhållanden för de svarta (under Obama blev det sämre för de svarta), om de svarta får det bättre så motsäger ju detta deras argument. I Sverige vill inte vänstern förbättra förhållanden för beroende genom bättre jobb och ekonomi, då riskerar de ju att förlora röster.

      Gilla

  3. M.D. skriver:

    Som svensk-amerikan sedan 20 år nickar jag bara och myser. Den identitetspolitiska härdsmältan håller helt enkelt på att knäa under vikten av sina egna dumheter, på båda sidor atlanten.

    Låt oss bara hoppas de mörka krafterna inte får tillräckligt med ammunition att skjuta vettets och sansens återkomst i sank. De har ofantliga ekonomiska resurser, obegränsad mediatid och samvetslös manipulationsexpertis på sin sida; vi andra har verkligheten och sunt bondförnuft.

    Liked by 12 people

  4. Jari Norvanto skriver:

    Ansträngningar är ansträngande. Jobb är jobbigt. Offeridentiteten en stark lockelse.

    Ekonomen Thomas Sowell och kollegan Walter Williams sägs ha skämtat när de flög, att i händelse av haveri skulle svart konservatism försvinna.

    Liked by 1 person

  5. Thomas Ek skriver:

    Oj, – befriande att få läsa det här.
    För mig är texten en utomordentligt stor hjälp till att sätta ord på vad jag sedan många år tillbaka känslomässigt varit väl medveten om.
    Ett stort tack till Ahlmark.

    Liked by 3 people

  6. Östrahult skriver:

    Tack för detta, här har vi ett utmärkt exempel på hur viktigt det är med fri opinionsbildning. Det ör fullständigt uteslutet att något sådant skulle rapporteras i statskontrollerade media

    Liked by 2 people

  7. Lars skriver:

    Jag skulle tro att svarta amerikaner i USA har betydligt bättre möjligheter att bedöma amerikansk politik än vad självutnämnda svenska ”konservativa” har och uppenbarligen så röstar de övervägande på demokrater (och vid valen är röstdeltagande i USA totalt i befolkningen ca 50 %).

    Det är ju märkligt att svenska ”konservativa” tror de kan importera amerikansk tankegods och applicera på Sverige. ”Kulturmarxister influerar det demokratiska partiet” var en tes, som nog borde ge upphov till en egen artikel skulle jag tro som försöker härleda vad ”kulturmarxism” är i USA och hur det yttrar sig.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Kvantitativt sett förhåller det sig precis tvärtom. Det är svenska vänstern – i bred bemärkelse – som idag hämtar sin inspiration från USA. De svenska ”konservativa” sitter som åskådare. Oavsett om du med konservativa menar M och KD eller SD eller både ock. Varifrån kommer Metoo och Pride är två exempel av många.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Skärp dig, du är en intelligent man, skulle inte M o C hämta inspiration från Chicago universitetet, skulle inte L, S, V, Mp hämta inspiration från östkustskolan, Princeton, MIT m.fl.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Du förväxlar verkligheten med media. Medias vinklingar är inte verkligheten i Sverige, det är inte heller den politiska verkligheten. Om du tittar lite på Kato institutet med svenska namn som Norberg och ser vad de skriver om en nyliberal verklighet de önskar sig så ser du att de predikar en libertariansk färgad individuell frihet med HBTQ rättigheter, antirasism, fritt inflöde över gränserna, utjämning av löner över världen mm. nedmontering av välfärdsstaten, fria kapitalrörelser, åtstramning som botemedel mot lågkonjunktur, fria marknaden löser allt (som chockterapi i Ryssland) https://www.cato.org/

        ”Konservativa” som MITTFINGER eller Fredrik tycks helt bygga på den amerikanska konservativa extremhögern.

        Ser vi på Pride och #metoo så hejar den svenska borgerligheten på liksom den svenska borgerlighetens organ DN, SvD, Expressen, SdS mfl och de svenska riksdagspartierna tågar med regnbågsflaggor.

        Den svenska vänstern och den europeiska är ett problem som bottnar i att de anammat nyliberalismen i form av den tredje vägen, myntat av Clinton och övertaget av Tony Blair och bekänner sig till ett EU med full rörlighet och har gett avkall på nationalismen och på att försvara de svenska gränserna och den svenska välfärden – en kluvenhet som är paradoxal – och ägnar sig åt idylliserande utopism, medan den nyliberala ”konservativa” högern medvetet monterar ned gränserna, avreglerar, privatiserar och går till attack mot välfärdsstaten.

        Vänstern i Europa har tappat besinningen och sin politiska kompass, man gav upp, man trodde man måste följa utvecklingen inom EU och USA i nyliberal riktning och har förlorat sina tänkare tycks det, men tror att man genom att höja humanismens fana ska kunna avhjälpa de ekonomiska krafternas spel t.ex. kring välfärdsstat, invandring, segregering, religiösa slitningar mm. Man har förvandlats till en moraliserande vänster från att ha varit baserade i en ekonomisk analys.

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        Det är inte de traditionella partierna man ska analysera. Man ska titta på vilka som företräder en globalfscistisk agenda och vilka som försvarar nationalstaten som demokratins yttersta värn.

        Alla de svenska riksdagspartierna utom ett är globalfascister vilket de visat i sitt agerande i migrationsfrågan.

        De traditionella uppdelningarna gäller inte längre. Korruptionen har tagit död på den. Det visar sig inte minst i USA där nationalisten Trump har fåt kämpa mot globalfascister inom sitt eget parti. En del av dem rensades ut i samband med det senaste valet (och en dog McCain).

        Universiteten i USA är nästan till 100 % korrumperade av den nya liberalglobalistfascismen.

        Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        PK-media ligger närmare det du kallar globalfascismen än PK-partigänget (dock med undantag för vissa företrädare med större medvetenhetsgrad, såsom Reinfeldt, Björklund och – möjligen – Lööf). Jag ser media som den viktigaste politiska aktören här i landet. Förr i tiden hade media en bevakande roll. I dag sitter de i högsätet. Medias agenda är definitivt inte sverigevänligt, om man får säga så. Man kan fråga sig varför. För min del räcker det med att jämföra vad som skrivs i DN och i viss mån i SvD och Sydsvenskan med det som skrivs i NY Times och Washington Post. De flesta tyskspråkiga ”seriösa” dagstidningarna går i samma spår, fast med ett annat tonläge.

        Liked by 1 person

  8. Kalle skriver:

    Alla bär på drömmar. Jag tex drömmer om ett nyval, som föregås av att det sovande folket vaknar och inser vad som behövs i Sverige.Tänk om SD kunde få 51% Liberalerna1,9%- Centern 3,7%. En härlig dröm!!

    Liked by 2 people

  9. Göran Holmström skriver:

    Ännu en bra artikel om sådant som bör diskuteras öppet. Tycker titeln till boken är intressant, den är direkt snodd ur Blade Runner, när Leon precis ska ta livet av hjälten,” Wake up time to die”.
    Vi fick inte dom coola flygande bilarna, men vi fick en trasig framtid, med extremt rika och en massa utsatta människor. Lustigt att sci fi författare prickat det dystopiska så rätt.
    Inga ljusa sagor med vacker framtid har dock slagit eller atomvintern där spillror av mänskligheten försöker överleva.
    Varför var det just dystopin som slog, mängder med övervakning som inte skänker trygghet. Polisens skottlossnings mikrofoner, har ju bevisligen inte stoppat en enda skjutning. Förresten var är alla supermänniskor som muterat och kämpar mot dom onda superskurkarna, typ Lex Luthor eller allas vår Annie Lööf.
    Ja ondskan kommer i olika förpackningar den ena vill spränga världen, den andre bara förstöra den på ett litet småskaligt vis i ivern att visa sig god nog för dom trilaterala så hon får sin egen hemliga ring med återvinnings symbolen på.
    Tacka vet jag Spectre dom har coola simbassänger med hajar att droppa dissidenter i. Här hemma vid så några ynka husrannsakningar senare så HMF och lite villkorligt straff, inte ens om man går full out som Dan Parks så leder det till en Tarantella i sängen eller en het mordgalen rödtop som bryter sexigt på italienska när hon hoppar ur det saboterade flygplanet. Nej här hemma så Pjatar en pjoffspolitiker bajnspjåket, med sin befolkning som sinnesslött öppnar en bag in box och mumsar lite popcorn till så mycket bättre eller så ska det låta.
    Lång ifrån domedagsbasunerna och trumpeter som sjunger in armageddon och arméer så långt ögat kan se.
    Istället så har vi fått klämtjecka klapp och klang kärringar som hurtigt säljer in budskapet om PK alla förtjänster i stil med att det,” kostar ju bara en pizza och lite netflix typ”.
    Verkligheten är tyvärr bara en blek kopia av filmens och seriernas värld.

    Liked by 2 people

    • Dan Ahlmark skriver:

      Göran!

      Du har helt rätt. Titeln är ”snodd från” filmen. Jag beskriver det i förordet:

      Jag kom att tänka på boktiteln en kväll, när jag av en händelse åter läste en dikt av Dylan Thomas. Det var hans kanske mest berömda:
      Vandra inte tyst och stilla in i den goda natten,
      de gamla skall brinna och vråla i slutet av dagen;
      Rasa, rasa mot det ljus som dör….
      Innehållet tilltalade mig starkt, och andra yttranden i samband med döden dök upp i sinnet. En av dem var från filmen Bladerunner och Leons sista ord (”Wake up ! Time to die”) till den omtöcknade replikantjägaren (Harrison Ford), som han just avsåg att döda: ord, vars egentliga innehåll slog mig som så träffsäkra. Bara med ryggen mot väggen inser och gör man vissa saker, och vilken vägg är hårdare och mera definitiv än döden.
      Dan Ahlmark

      Liked by 3 people

      • Göran Holmström skriver:

        Dan du skulle älska extremsporter, kan jag lova. Att köra idiotfort med mc är en av dom ultimata kickarna, Minns första gången det hände som igår 41 år sedan, Barkarby crossbana cirka 120 km/h på packad jord på rakan tiden stannade av såg alla som stod och kikade, farsan stod och såg stolt ut.”Wow var känslan, slow motion i verkligheten, kanske inte hade dom orden då
        Men känslan minns jag så väl, den lovande crosskarriären for ut genom fönstret med känslan.
        Åren som följde var sökande efter denna känsla, på olika vis älskade när den kom lika deppigt när den försvann. Jadå det vart massor av skador på vägen, kryckor var en del av verkligheten gips med. Nu 40 år senare så dyker den upp sällan, skadad av Hm adrenalin typ.
        Men fattar precis vad du menar, närheten till eventuell död gör en mer levande än något annat.
        Min Favvo är Kurgan i Highlander,” Its better to burnout than to fade away Hia”.
        Med vänlig hälsning Göran.
        Ps vill du testa enduro så går det att ordna.

        Gilla

  10. Björn skriver:

    Även många invandrare här i Sverige, har börjar tycka att det blivit väl trångt i ”bubbel-badet”! Deras ”status” som ”utsatta”, hotas ju om de blir allt för många….

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.