Jag brukar hävda att alla starka idéer om samhället kommer från USA, men det är inte riktigt sant, för innan de började komma från USA så kom de från England, exempelvis idén om den vite mannens börda, som växer sig starkare år för år och på något vis verkar ha smugit sig in i självaste Värdegrunden.

Rudyard Kipling var det viktorianska Englands imperialistiske nationalpoet. År 1899 skrev han dikten The White Man´s Burden och år 1907 fick han nobelpriset i litteratur, inte bara för den dikten såklart, utan också för Djungelboken och åtskilliga andra skrifter.

Alla, jag med, har fått lära sig att dikten om den vite mannens börda ingår i en litterär tradition av nakna försök att hylla och ursäkta Englands och andra västländers koloniala gärningar. (Dikten skrevs med anledning av USA:s ockupation av Filippinerna.) Så här står det i en typisk C-uppsats från Göteborgs universitet:

Genom att den vite mannen uppges vara den som kommer med civilisation till Afrika, kan detta också tolkas innefatta ett civiliserat styrelsesätt som ska ersätta det ociviliserade, lågt stående despotiska styrelsesättet, vilket var vanligt förekommande i Afrika. Den vite mannen ska också bilda de lågt bildade och därmed ociviliserade afrikanerna. Att den vite mannen ska förmedla ett västerländskt levnadssätt uttrycks inte.

Det är mycket möjligt att Kipling var en struttande, tropikhjälmsklädd apologet för kolonialismen, men att döma av den här dikten var han i så fall en masochistisk apologet ty de koloniala äventyren, själva bördan, framställs som en på alla sätt avskyvärd och otacksam sysselsättning för den vite mannen som satts att hantera uppgiften. Här är en av stroferna på svenska (den handlar om koloniserade folken som helst inte vill veta av någon västerländsk utveckling utan längtar tillbaka till sitt gamla slaveri och kulturella mörker):

Tag upp den vite mannens börda –
och skörda vad han alltid får:
hån från dem ni bättrar,
hat från dem ni skyddar,
skri från skaror ni tillmötes går.
O, långsamt! hän mot ljuset:
”Varför för ni oss från träldom,
från vårt älskade egyptiska mörker?”

Kipling menade att kulturmöten tär på krafterna och uppmanar den vite mannen att bita ihop och uthärda de vedermödor som mötet med andra kulturer nödvändigtvis medför. Den vite mannen får inte fega ur trots att det enda han kanske har att vinna efter många års påfrestningar är erkännandet från sina bröder i tjänsten (”Through all the thankless years, Cold, edged with dear-bought wisdom, The judgment of your peers!”).

Nu för tiden är det inte skalderna, till exempel Svenska Akademiens ständige sekreterare, som uppmanar vita män att bära motsvarande bördor, utan det är hela det PK-istiska etablissemanget. ”Uppmanar” är för övrigt inte rätt ord. Det handlar mer om att tvinga den vite mannen att betala sina skatter och hålla god min och under tiden behöva utstå ”hån från dem ni bättrar, hat från dem ni skyddar, skri från skaror ni tillmötes går”, i detta fall i gestalt av en skattefinansierad lektor som heter Hübinette vid ett svenskt statligt högre lärosäte:

Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället!

Sett så här på lite tidsavstånd får man erkänna att Kiplings grundläggande idé om att den vite mannen ska bära vissa självpåtagna bördor har haft en lysande framgång däri att uppfordran numera inte bara kommer från den vite mannen och hans bröder och likar utan unisont från hela samhället, till exempel från samtliga tänkbara kön (inklusive hans eget; det var ju så det började hos Kipling) samt från alla hittills kända identiteter och troligen även från djurvärlden, polarisarna och Sveriges utrikesminister (i den feministiska tjänsten). Men det är inte bara antalet häcklare av den vite mannen som ökar exponentiellt utan även hätskheten i anklagelserna. Som exempel vill jag bara återge några rader i den kampsång mot mannen som det i vissa valda församlingar demokratiskt representerade partiet Feministiskt initiativ brukar framföra: ”Vi hatar dig så mycket, vi ska slita dig i stycken”.

Det började med Kipling och det slutade, förhoppningsvis, med #metoo-kampanjen. Kanske bör man som alternativ pröva tesen att den vite mannen, av vad historien hittills lärt oss, är den främsta gåvan till mänskligheten.