Jag har fått tag i en nyskriven promemoria från polisen i Polisregion Stockholm med titel enligt rubriken. Här följer en sammanfattning.

Rapporten handlar om antalet skjutningar i regionen under tidsperioden och i vilken grad dessa uppklarats.

Med skjutning menas skottlossning som ”skett på allmän plats som innebär risker att skada tredje man och som kan kopplas till någon form av kriminell konflikt”. En del skjutvapenvåld exkluderas, till exempel ”gärningar som skett vid rån” och ”brott riktade mot polis, väktare eller annan personal t.ex. vid avlossande av skott i hotsyfte vid själva rånet eller vid eftersök”. Det som räknats är ”antalet incidenter, inte antalet målsägare, det betyder att ett dubbelmord eller ett försöksbrott med två offer räknas som ett ärende”.

Varför har polisen exkluderat vissa typer av skjutningar? Mina egna amatörmässiga kriminologiska funderingar har fått mig att tro att polisen vill hålla bort det traditionella våldet från det moderna våldet mellan kriminella (varmed jag menar mafiauppgörelser och liknande händelser som man i Sverige tidigare endast kunde se i amerikanska filmer) och särskilt studera utvecklingen av det senare. Rapporten skiljer på tre slags våld mellan kriminella som ger en bild av vad polisen vill undersöka:

Den vanligaste typen av skjutningar var de territoriella skjutningarna vilka hade en stark instrumentell prägling och karaktäriserades av att de inblandade aktörerna sökte upp varandra i deras respektive bostadsområde varpå någon av parterna blev skjuten. Den näst vanligaste typen av skjutningar var de som var kopplade till prestige och status, vilka oftare var mer affektstyrda och impulsiva. En viss överlappning mellan de två typerna observerades dock. Den minst vanliga typen av skjutningar var de som skedde i samband med utpressningar. De som var inblandade i dessa skjutningar var också i snitt äldre än i de andra typerna.

Uppklaring betyder att ”polisen redovisat ett förundersökningsprotokoll till åklagare”.
Så här har utvecklingen varit när det gäller skjutningar:

Så här har det gått vad gäller uppklaring (redovisats, underförstått till åklagare, betyder uppklarat):

Uppklaringen har alltså gått ned från kanske, om man höftar lite, från femtio procent (blå stapel i relation till blå plus röd stapel) till 15 procent.

Polisen drar sina egna slutsatser:

Med en fyrfaldig ökning i förekomst av grovt skjutvapenvåld och en mer än halvering i uppklaring framgår det klart hur oroande läget är inom regionen. Detta går i linje med vad som tidigare har rapporterats, och till viss del även förutspåddes, i kriminalunderrättelserapporten från 2013… I rapportens rekommenderades bland annat att det fanns ett behov att undersöka uppklaringsresultatet gällande skjutningar och som framgår i den nu aktuella undersökningen har detta behov kvarstått och är än mer angeläget nu.

Budskapet är att vi har problem som ständigt förvärras vilket vi länge varnat om men inte kunnat göra något åt.