Skoldebattören Per Kornhall och ”programchef” German Bender har nyligen inom ramen för tankesmedjan Arena Idé publicerat en rapport om ”Skolval och segregation i Sverige”. De har även presenterat denna rapport i Dagens Nyheter.

Arena Idé tillhör Arenagruppen, som i sina verksamhetsberättelser inte redovisar varifrån pengarna kommer, men det verkar uppenbart att fackförbund och övriga socialdemokratin närstående organisationer står för fiolerna. Inte nödvändigtvis något fel på det. Socialdemokratin har två falanger, gråsossarna och de politiskt korrekta. Här är det de politiskt korrekta som talar.

(Full öppenhet: Jag har ett horn i sidan till Kornhall. För kanske sju, åtta år sedan höll jag på med ett skolprojekt på temat ”kollegialt lärande”, en jättehet grej som gick ut på att erfarna lärare skulle hjälpa mindre erfarna. Enkelt och självklart koncept. Tre, fyra skolor i Upplands Väsby kommun hade hoppat på tåget. Då blev Kornhall ”skolstrateg” i Upplands Väsby kommun och gjorde vad han kunde för att kväsa projektet vilket till slut lyckades. Då förstod jag att han var mer intresserad av att styra än att rädda skolan. Han ogillade mig särskilt för att jag hade startat friskolesystemet i Sveriges första friskolekommun, Vaxholm. Han hade runda, oinfattade glasögon och påminde mig starkt om, ja, du vet vem.)

Kornhalls och Benders rapport har vetenskapliga ambitioner och även om jag inte lyckas följa resonemangen fullt ut så tvekar jag inte att tro på den främsta av slutsatserna eftersom den överensstämmer med mina fördomar. Den främsta av slutsatserna är att förekomsten av friskolor underlättar utvecklingen av social segregation i det svenska skolväsendet.

Vem som helst som inte besväras av politiskt korrekta skygglappar inser att svenska föräldrar, särskilt om de är välutbildade och har begåvade barn, gärna tar chansen att skicka sönerna och döttrarna till välskötta friskolor i stället för att tvinga barnen att gå i kommunala skolor med hög andel invandrarbarn som kanske inte ens kan tala svenska. Det förefaller mig högst sannolikt att den utvecklingen, som Kornhall och Bender med återhållet raseri omvittnar, blir starkare år för år. Författarna kallar företeelsen för ”white flight” och det är väl ett adekvat uttryck.

Den näst främsta av Kornhalls och Benders slutsatser, eller kanske rentav deras utgångspunkt, är att de hatar denna segregation och skyller den på friskolorna. Eller om de först hatar friskolorna och sedan den segregation dessa kan underlätta. För mig känns det feltänkt. Friskolorna är mer som de många frivilligorganisationerna som hjälper migranter över Medelhavet. Det är inte frivilligorganisationernas fel att migranter vill resa över Medelhavet. Migranterna vill resa för att slippa besvär och ordna sina liv till det bästa. Så tänker nog även de välutbildade svenskfödda föräldrarna när det gäller sina barn. Honi soit qui mal y pense är Strumpebandsordens motto, skam den som tycker illa därom. Den förmaningen skulle man kunna rikta mot Kornhall och Bender som inte kan förstå hur vanliga människor tänker utan bara frustar av ilska över den skadeverkan processen kan få på det svenska samhället. Deras studie:

…visar tydligt hur bättre bemedlade familjer via skolvalet kan ”shoppa” sig ut ur det lokala samhällets demokratiska ambitioner. Orsaken är att reglerna för etablering av friskolor (den så kallade fria etableringsrätten) inte styr mot en heterogen elevsammansättning och därmed undergräver politikernas ambition att rå på skolsegregationen. Vårt skolsystem sätter alltså käppar i hjulet för den som vill motverka segregationen och underlättar för segregerande aktörer vars själva affärsidé är att erbjuda skolor med mer homogen elevsammansättning.

Det är inte ofta man får ett så oförblommerat erkännande av att ”samhällets demokratiska ambitioner” – i dessa författares fall ofta förkroppsligat i Skolverkets strävanden – står i motsatsställning till vad vanliga människor vill. Här syns huvudmotsättningen tydligt mellan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex och medelklassen av vanliga människor, ”verklighetens folk” som KD-ledaren Göran Hägglund så välfunnet uttryckt det.

Kornhalls och Benders budskap är att det onda som segregationen troligen för med sig – jag håller med om att segregationen rimligtvis skadar sammanhållningen i nationen – bör motverkas genom att staten sätter käppar i hjulet för skolpengssystemet. För mig förefaller detta som en stalinistisk tanke. Politikerna måste inskränka vanliga människors rätt att välja skola i hopp om att därmed kunna upprätta det lyckorike som de själva föreställer sig men aldrig lyckas skapa.

Borde det inte vara självklart att skälet till white flight inte är friskolorna utan den i stort sett oreglerade och stadigt ökande migrationen till Sverige som pågått i decennier? Friskolorna är medborgarnas räddningsflotte. (Räddningsflotte även för muslimska föräldrar som etablerar friskolor för att skydda sina barn från den svenska statens inflytande.) Vem ogillar inte att det ska behövas räddningsflottar? Vem är inte tacksam att de finns om de råkar behövas?

Men så tänker inte Kornhall och Bender. De har hittat några utländska forskare som hävdar att det saknas ”bevis för att föräldrars prioriteringar i skolval handlar om kvalitet, något som framkommit även i andra studier… De menar i stället att det föräldrarna ’köper’ med sin skolpeng är rassegregation och religiös likriktning”.

Men svensken som jag känner honom har ingen inneboende, allmän lust att segregera sig. Kanske vill han ibland dra sig undan, men då även från sina likar eftersom han är allmänt socialt inkompetent och gillar de djupa skogarnas ensamhet. När jag gick i skolan fanns visserligen inga mörkhyade migranter men det fanns sociala klasser. Det syntes dock inga som helst tendenser att de rika ville förskansa sig i privata friskolor där det bara fanns överklassare. De privata friskolor som faktiskt existerade frekventerades bara av rikemansbarn som inte klarade sig i de överlägsna offentliga skolorna. Att skicka barnen till privatskola var ett dyrbart straff för föräldrar till barn som slarvade med studierna och därför fick underkänt i det reguljära skolväsendet.
Jag tror att svenskarna i gemen, liksom jag, beklagar att Sverige troligen blir alltmer segregerat.

Segregation beror att man inte litar på sin nästa vilket är jobbigt för den som minns hur det var när man inte behövde låsa ytterdörren. Dyrt är det också när man tänker på vad det kostar att installera larm i huset. Vem gillar det? Men segregeringen beror inte på rasistiska böjelser hos svenskarna utan på att de måste försvara sig mot konsekvenserna av vansinnig politik.