Kanadensaren Jordan B. Peterson blev världsberömd när han motsatte sig en ny kanadensisk lag enligt vilken, ungefär, varje medborgare skulle ha rätt att bli till- och omtalat med ett självvalt pronomen, alltså inte de traditionella ”han” och ”hon” utan exempelvis ”zi” eller ”xim” eller ”hen” eller något annat som medborgaren själv hade hittat på. Det här var några år sedan och sedan dess har Peterson blivit alltmer världsberömd framför allt, påstås det, bland unga män. Hur kan all denna berömmelse komma sig?

Själva basen för hans stjärnstatus är nog att hans budskap är självklart. Han har inte tänkt ut någon ny teori om hur världen hänger ihop, typ den allmänna relativitetsteorin. Hans bok 12 livsregler som sålts i miljontals exemplar innehåller sådana enkla riktlinjer som ”Stå rak med axlarna bakåt”, ”Städa hemma innan du kritiserar världen”, ”Säg sanningen eller undvik åtminstone att ljuga” och ”Utgå ifrån att den person du lyssnar på kanske vet något som du inte vet”.

Hur kan det vara möjligt att unga män över hela världen känner sig andligt pånyttfödda av sådana budskap? Sådana som jag insöp den sortens livsregler med modersmjölken och när det gäller kroppshållningen tjatade rustmästare Jansson jämt om att stå rak med axlarna bakåt. Han kontrollerade också att de värnpliktiga bäddat sängarna innan de fick frukost.

Jag tror att vi här ser en stor mullrande maskulin protest mot en femininiserande PK-ism som sprider vansinniga idéer – typ att man ska tvingas kalla någon för ”xim” i stället för ”henne” eller att lärare inte har något särskilt att lära sina elever eftersom dessa kan skaffa sig alla kunskaper de behöver på egen hand – som gör att människor, desto mer ju mindre begåvade och välutbildade de är, tappar fotfästet i tillvaron när auktoriteter påstår något annat än vad människorna själva ser. Till dessa i huvudsak unga män kommer Jordan B. Peterson med ett befriande budskap som sätter kyrkan mitt i byn: ja, man ska ta ansvar, ja, det är fult att ljuga, ja, alla de där som vill tvinga folk att sluta flyga men själva har klippkort på SAS och Emirates är bluffmakare. Jordan B. Petersons budskap till dessa stackars män är att de är lurade av PK-isterna och att deras egen tolkning av tillvaron faktiskt gäller.

Men Petersons budskap hade inte varit trovärdigt om han inte hela tiden hade mosat sina motståndare, i huvudsak smarta, pålästa och snygga feministiska TV-journalister. Det hela påminner om boxning. Peterson blir hela tiden inbjuden av nya intelligenta utmanare. Samma sak händer varenda gång. Han kliver in i ringen, det vill säga TV-studion, och sopar efter en hård match banan med utmanaren. (Se den här duellen om du inte har sett någon annan. Kanske är det mer som fäktning än som boxning. Sju minuter från slutet sätter Peterson in värjan och motståndaren erkänner sig slagen. När har du sett en TV-journalist erkänna sig slagen av ett intervjuobjekt? Allt är ju riggat för att journalisten vid behov ska kunna förinta intervjuobjektet vilket normalt är avsikten för Petersons del.)

Petersons framgångsrika teknik i ringen – observera att det är därifrån världen känner honom plus att han filmat ett antal föreläsningar – har två grundbultar. För det första är han inte det minsta trevlig eller tillmötesgående. Han lyssnar uppmärksamt och utnyttjar blixtsnabbt varje blotta hos motståndaren. Han drar sig inte ens för att vara aggressiv. När har du sett ett intervjuobjekt i TV läxa upp sin intervjuare?

Den andra grundbulten är hans, som det förefaller i alla fall, gedigna och vetenskapliga sakkunskaper i de PK-nära stridsfrågor det brukar gälla, till exempel doktrinen om patriarkala strukturer och om den vite mannens förtryck mot kvinnor och andra identiteter.

Till hans provokativa stil hör även klädedräkten. Ibland ser han ut som Phileas Fogg på Reformklubben med bara så lite modernisering att det inte verkar konstlat utan att för den skull dölja den diskreta blinkningen till viktorianska ideal och tänkesätt.

Jag tror att han blivit världsberömd för att han liksom en verklighetens Fantomen gång på gång tar kamper mot auktoriteter som publiken ogillar, det vill säga PK-ister, och, liksom Fantomen, gång på gång tillintetgör fienden med en mördande elegans som publiken beundrar och avundas.

Om jag jämför Jordan B. Peterson med Fantomen så betyder inte det att Jordan B. Peterson skulle vara en larvig seriefigur. Inte ens Fantomen är en larvig seriefigur. Fantomen står för det rätta. Det vet alla grabbar som läser serierna om Fantomen ty de känner igen det rätta.

Peterson var nyligen i Sverige. Han fick dåliga recensioner av PK-istiska journalister. Till och med den feministiska utrikesministern uttalade sig nedlåtande. Är du förvånad?

Hörde jag verkligen denna bigotta kvinna, alltså utrikesministern, säga på TV att hon tyckte att Peterson skulle ”krypa tillbaka under sin sten”? Så ovärdigt Sverige att en av dess excellenser och mest upphöjda representanter formulerar sig på detta för nationen förnedrande sätt.  Jag skäms å Sveriges vägnar.