Begreppet ”fascism” är stelnat: en avskyvärd ism fastgjuten vid nationalismen. Det fungerar propagandistiskt även i saklig text och används osakligt för att demonisera nationella idéer och strävanden. Men då är verklighetsoptiken låst och förvrängande.

Jämför med ”socialism”. Dess idékärna kan urskiljas på individnivå, nationell nivå, övernationell nivå: ett globalt förverkligande är slutmålet. Vi kan beskriva kooperativ socialism på individnivå lika väl som nationalistisk socialism och nationalsocialism. Och vi dissidenter kan tolka dagens globalistiska utveckling som global socialism.

Allt detta kan och bör tillämpas på begreppet fascism. Min syn är att vi i väst är på väg mot en sammansmältning av socialism, liberalism, islam och rovkapitalism, som bör kallas globalfascism på grund av de centrala likheterna med den italienska fascismen. Då bryter vi också upp låsningen av begreppet.

De senaste fyra åren har Sverige framträtt som ett multikorporativt samhälle (corporo = ”göra till kropp”) under ett centralistiskt styre med sjuklövern som enda godkända parti (med obetydlig makt i förhållande till den grandiosa självbilden och verkligheten). Den reella autoritära, elitära makten utövas på övernationella nivåer och utvecklingen går mot en expansiv och hänsynslös västlig globalfascism.

Schematiskt präglades Sverige från 60-talet till 1991 av ekonomisk och byråkratisk korporativism av socialdemokratisk typ. 1991 – 2014 verkade nyliberalismen, vars ideologiska grund och mål smälte ihop med det utbredda vänstertänkandet. PK-ismen blev ett nytt ideologiskt styrmedel och globalistiskt kitt. Efter valet 2014 kom Sverige ut ur garderoben som en fullmogen korporativ förmyndarstat med nya typer av hierarkier och skikt, strävan att skapa symbios och kollektiv global identitet, irrationell och emotionell grandiositet, avvisande av förnuftsresonemang och debatt, massmöten och mytiska symboler, elitism, acceptans av kamp- och offergruppers våld, förakt för oliktänkande och svaga. Allt detta hör till fascismens kännetecken och många fler sådana överensstämmer. Så Sverige har nu ett marionettstyrt förstadium till fascism och har börjat underordnas en mer dold västlig elitär globalfascism.

När hotet från Sovjet föll bort kring 1990 kunde svenskarnas nationella identitet avvecklas. De västliga övernationella kretsarna kunde inrikta sig på global expansion och förstärka en kosmopolitisk självbild hos de skikt som kontrollerar media, kultur, akademi och politik. För att främja globalismen behöver de krossa resterna av en nationell identitet, dess stödjande institutioner och de motspänstiga. Inrikes oro, kriser och hotbilder tjänar samma syfte. Även till exempel PK-ismen, klimathotet och Rysslandshotet bidrar nu till att förstärka en global medvetenhetsnivå, som slår ut den nationella.

En korporation kan liknas vid ett organ i en kropp. Individerna är celler i organet, ingår på basis av till exempel yrke, etnicitet, religion, ideologi, kultur. Svenska journalister och advokater är korporationer. Klaner är korporativa (clan/kinship corporatism). Minoritets- och identitetspolitiken och identitetsbärande mobbkollektiv är korporativistiska. Individcellen är identisk med organet och staten godkänner och implanterar utvalda företrädare i statskroppen.

En ism behöver i sig inte vara farlig, förrän andra faktorer tillkommer, till exempel brist på verklighetskontakt; farliga ledartyper; tvång i stället för frivillighet; storskalighet; våldsapparat eller militarisering; ensidighet i stället för balans; rigiditet i stället för mottaglighet.
Socialism och fascism brukar ses som antagonister. Men de kan byta kläder och kroppsform, kopulera och alstra hybrider. Alla ismer innehåller element även av motsatt typ, ensidighet skapar destruktivitet. I socialismens kärna ser jag mer av ordning, teoribygge och rationella element, medan fascismen har mer av kaos och organiska element, känslostyrning och patos.

PK-ismen är en idéströmning och praktik, som innehåller mest element av sistnämnda typ. Dess destruktivitet beror på tillkommande faktorer: den saknar verklighetskontakt, har underhaltiga ledare, bygger på tvång, är globalistiskt storskalig, utnyttjar våldsapparat och tankestyrning, är ensidig och rigid. Den alarmerande bilden av dagens PK-istiska media-, kultur-, akademiker- och politikerskikt visar att Sverige leds mot globalfascismens fålla.

Sixten Johansson är en pensionerad utbildare, tolk och översättare, passionerad läggare av livets pussel.