I min förra krönika skrev jag om hur Pakistans premiärminister Imran Khan vill införa klassiskt socialdemokratisk politik i ett land som snart kommer att utmana Indonesien som innehavare av världens största muslimska befolkning. Man kan bara önska honom lycka till och jag menar det verkligen. I Europa, som ju måste betraktas som socialdemokratins hem på jorden, går utvecklingen i motsatt riktning.

Ett tecken på att en del nya vindar blåser i Pakistan, är att högsta domstolen i Lahore nyligen friade den sedan 2010 fängslade Asia Bibi från anklagelser om blasfemi. Ett modigt beslut, med tanke på att hon tillhör en kristen minoritet och att domstolen arbetade under trycket från religiösa fundamentalister, som bokstavligen fyllde gatorna och krävde att hon skulle hängas.

Bara en vecka tidigare hade ett liknande ärende tagits upp i Europadomstolen i Strasbourg. Men den här gången blev domen fällande. En österrikisk kvinna fälldes för att (nio år tidigare) ha uttryckt sig respektlöst om profeten Mohammed – alltså exakt samma anklagelse som riktades mot Asia Bibi. Man kan knappast hävda att domstolen arbetade under press från någon folklig opinion. Inga demonstrationer förekom utanför domstolsfönstret (såvitt jag vet) och hade domen blivit friande skulle den förmodligen gått obemärkt förbi.

Medan yttrandefriheten tycks vara på frammarsch i Pakistan, är den på tillbakagång hos oss. Flera pakistanska regeringar har velat tona ner hädelselagarna, som tyvärr fortfarande har stort folkligt stöd, medan vi är på väg att införa samma lagar i Europa. Och detta utan att någon, mer än en liten grupp religiösa fanatiker egentligen har krävt det.

Man kan invända att de två fallen inte är jämförbara. Asia Bibi har suttit fängslad i nio år i väntan på en dödsdom, medan den österrikiska kvinnan aldrig varit frihetsberövad och bara dömdes till ett överkomligt bötesbelopp. Men även om EU och Pakistan tillämpar olika straffskalor för samma brott, är det ändå domstolens uppgift att klarlägga vad som är ett brott. Kanske är det till och med den viktigaste uppgiften.

Den österrikiska kvinnan dömdes för att hon med stöd av Hadithen Al-Bukhari hävdade att Mohammed hade sex med ett barn, och att denna handling i modern kontext skulle kallas pedofili (se hennes formulering här, under punkt 13). Det skulle vara intressant att veta hur domstolen i Lahore hade resonerat.

Trots att Asia satt oskyldigt fängslad i nio år kan fängelsevistelsen mycket väl ha räddat hennes liv. Lynchningar efter anklagelser om hädelse är inte helt unika i Pakistan. För kvinnor i Asias situation kanske fängelset är den säkraste platsen. Efter frigivningen måste hon antagligen fly utomlands eller gå under jorden. Med tanke på den lagstiftning som nyligen klubbats igenom i EU, kan man ju fundera över om hon skulle få asyl i Sverige.

En man som inte dömts i någon domstol, men ändå levt under något som måste beskrivas som ”fängelselika förhållanden” i ungefär lika många år som Asia, är Lars Vilks. Många tycker säkert att det är en dålig jämförelse, men trots deras olika bakgrund kan ingen av dem röra sig fritt. Båda hotas till livet för att de inte visat tillräcklig respekt för profeten Mohammed. Det är deras enda brott.

När det gäller Lars Vilks upptäckte jag en oväntad vinkel när jag nyligen hörde honom intervjuas av Hanif Bali och Per Lindgren (i podden God Ton). Jag har alltid trott att det var muslimer som gick i taket när han publicerade sin rondellhund i Dagens Nyheter, men enligt Vilks själv var det ingen som lade märke till den. Den enda muslimska grupp som hörde av sig var ”Nätverket sekulära muslimer” som funderade på att själva ställa ut den.

Det var först när Nerikes Allehanda publicerade en politiskt korrekt ledare under rubriken ”Rätten att förlöjliga en religion”, som muslimer världen över förstod att något stort var på gång. Nyheten nådde Irans ledare som vädrade en judisk konspiration, radikala grupper i Irak satte ett pris på Vilks huvud, i Pakistan brände man den svenska flaggan och tillika en docka av Fredrik Reinfeldt. Den första fatwan utdömdes av en ledarskribent på en svensk landsortstidning.

Utan att någon massiv opinion egentligen kräver det, hör man allt oftare hur svenska domstolar utdömer böter eller till och med fängelse till uppretade pensionärer som hädat på Facebook. För säkerhets skull, liksom… så att inte islamofobin sprider sig. Vad som istället sprider sig är uppfattningen att hädelse är ett problem. Och att de mest konservativa och konspiratoriska bland de muslimska ledarna kanske har en poäng.

Jesus sa vid något tillfälle att ”Den som är utan synd må kasta den första stenen”. Kanske säger det något om PK-isternas självbild att man är så ivrig att påta sig den rollen.