Riksdagens talman kanske inte får ha några egna uppfattningar om vad som är bra för Sverige på sikt men det vore underligt om han således fick tänka några veckor eller månader men inte några år framåt i tiden. Om jag vore talman skulle jag försöka tänka lite långsiktigt även om det kanske är förbjudet och då skulle jag tänka så här.

På kort sikt kommer inget bra att hända i svensk politik vilken regering vi än får. Med bra menar jag att de första vingliga stegen skulle börja tas mot ett återställande av det goda samhälle som Sverige faktiskt var fram till för några årtionden sedan när PK-ismen fick oss fast i sina klor och folk lärde sig att uppföra sig som människorna i sagan om den nakne kejsaren. (Det som gör den sagan till en saga och inte en vetenskaplig observation som kunde kallas ”Andersens sociologiska järnlag” är den romantiska och helt orealistiska upplösningen där ett litet barn ropar att kejsaren är naken varpå hela folket hurrande instämmer och Danmark därmed blir återställt från sin mentalsjuka. I verkligheten hade barnet blivit diagnosticerat med Aspergers syndrom och fått en assistent enligt LSS-lagen med uppgift att hålla tyst på ungen.)

Som talman skulle jag därför söka bland de tillgängliga, kraftlösa alternativen efter något som kanske kunde hålla ut i alla fall några månader eller ännu längre så att väljarkåren fick tillfälle att tänka nytt i avvaktan på det extraval som måste komma för att ge oss en regering som i alla fall har en chans att börja ställa tingen till rätta.

Moderatledaren Kristersson utstöter ljud som naturligtvis kan tolkas på olika sätt men jag tolkar dem så att Kristersson anser att talmannen bör utse just moderatledaren själv till regeringsbildare för att se vad som händer. Det skulle jag göra om jag vore talmannen.

Då skulle Ulf säga till riksdagen att han tänker bilda regering med Ebba, bara dem. Då har han 92 mandat. Men eftersom Jan och Annie inte är med så kommer Jimmie att rösta för vare sig Ulf har talat med honom i hemlighet eller inte. Därmed har Ulf 154 mandat. 21 mandat saknas. Stefan, Isabella och Jonas röstar förstås nej. Återstår Annie och Jan. Hur ska de rösta?

Där sitter mellanpartierna i en kniptång. Egentligen handlar det om Annie, för med Jans stöd får Ulfs regering bara 174 mandat vilket är ett för lite. Om Jan inte ställer upp men Annie röstar på Ulf så har Ulf 185 mandat, vilket räcker. Så hela upplägget handlar om att syna Annie.

Hur hon än väljer blir det fel för henne (eftersom hon har satt sig i en situation som många människor inte kan tolka på annat sätt än att hon speciminerar för att själv bli statsminister). Om hon inte stödjer Ulf kommer hon troligen att förlora en hel del av sina väljare, som känner sig som Alliansvänner, när extravalet rycker närmare. Om hon stödjer honom utan att ta plats i hans regering – vilket vore sannolikt med tanke på hur hon har ojat sig obehaget att medverka i en Alliansregering med stöd av Jimmie – har hon blivit snuvad på allt reguljärt inflytande och får stryka runt som räven på respektfullt avstånd från den värmande lägerelden.

I det valet är det svårt att föreställa sig att Annie skulle göra annat än att under dovt morrande stödja Ulf. Att hon öppet skulle liera sig med Stefan och Isabelle med Jonas i faggorna går bortom åtminstone min fattningsförmåga.

Om nu Ulf och Ebba sköter sig någorlunda med Jimmies stöd så kommer saker och ting att lufsa på som vanligt, det vill säga utan att några verkningsfulla åtgärder vidtas på krisområden som skolan, migrationen, försvaret, arbetsmarknaden och så vidare.

Ulf och Ebba har all anledning att förklara för väljarna varför de inte kan vidta några verkningsfulla åtgärder vilket rimligtvis leder till att det nya politiska blocket som de bildar tillsammans med Jimmie går framåt rejält i det extraval som troligen kan provoceras fram när det känns rätt. De behöver trots allt bara 21 mandat till för att få majoritet i riksdagen. När svenska folket tröttnat på att det fortsätter att inte hända något tappar de säkert tilliten till politiker som vill fortsätta som vanligt.