Konsten att öka den fossila skuldbelastningen

Lennart Bengtsson

Enligt IEA: s årsstatistik (senaste Key World Energy Statistics 2018 avser data för år 2016, se sid 30 och 33) så släpper Sverige ut 3,83 ton koldioxid per person (totalt 38 Mton) Motsvarande siffror för folkrepubliken Kina var 6,57 ton/person (totalt 9 057 Mton). Det är vidare sannolikt att de kinesiska värdena är något underskattade.

Den uppfattning som inte minst förs fram av miljörörelsen är att det korrekta är att också belasta svenska medborgare med den koldioxid som emitterats i samband med produktionen av alla de importvaror som kommer till Sverige alternativt återexporteras i modifierad form. Enligt uppgift från Naturvårdsverket, tillrättavisande bekräftat av professor Henning Rodhe och Anders Wijkman, bör därför de svenska CO2 utsläppen vara hela 11 ton/person och år och inte de obetydliga 3,83 ton (se denna artikel i tidskriften Kvartal). Så de stackars svenska undersåtarna skall inte komma undan. Det räcker inte med veganmat och inställda flygresor. I vilken utsträckning som fossilfria exportvaror eller export av fossilfri el innebär ett tillgodoräknande har jag ännu inte haft tillfälle att kontrollera.

Det enda sättet för de stackars skuldbelagda svenskarna måste således vara att sluta upp med den belastande importen efter att man fått ned de egna utsläppen till noll. Hur detta skall ske är säkert ännu inte helt klart. Ett sätt är förstås att upphöra med importen. Detta är knappast möjligt i dagens värld varför skulden mot klimat och kommande generationer blir evig och oåterkallelig, ungefär som arvsynden och bör passa bra i den lutheranska föreställningsvärlden.