Spanien står just nu mitt i en regeringskris som avslöjar korruptionsproblem i anknytning till utdelandet av akademiska titlar. Spanien har haft liknande fall tidigare, men nu har problemen blivit en regeringsfråga.

Det mest uppseendeväckande är att presidenten, Pedro Sánchez, anklagas för att ha kopierat ungefär en fjärdedel av sin doktorsavhandling i ekonomi. Sánchez, socialistpartiets ledare, blev president i juni efter en förtroendeomröstning mot den sittande minoritetsregeringen som anklagades för korruption. Sánchez utlovade upprensning och nyval.

För att komma till makten gjorde hans parti en stor affär av att Cristina Cifuentes, president i regionen Madrid för högerpartiet PP, tvingades avgå efter att ha uppgivit att hon hade en master i offentlig rätt. Det hade bland annat visat sig att två namnteckningar av lärare som godkände kurser var förfalskade. För någon vecka sedan fick emellertid Sánchez egen sjukvårdsminister, Carmen Montón, avgå, eftersom hon fått en master från samma universitet. Montón hade inte gjort alla kurser och det fanns problem med hennes avslutande examensarbete i interdisciplinära genusstudier. Masterskurserna i fråga har nu lagts ner.

Frågan var om Sánchez skulle tvingas avgå. Hans avhandling från 2011, som skrevs på rekordfart, skrevs vid ett universitet som står nära socialistpartiet och temat var Spaniens ekonomiska diplomati under den tidigare socialistiske presidenten Rodríguez Zapatero. Sánchez har i riklig mån använt tal i riksdagen och material från arbetsmarknadsministeriet utan att alltid markera vad som är citat. Han har dessutom fått hjälp av en medarbetare i ministeriet, Carlos Ocaña. Ocañas roll blev uppenbar, när Sánchez två år senare, 2013, publicerade en bok med ungefär samma innehåll som avhandlingen och med bådas namn som författare. Objektiviteten i den betygsnämnd som bedömde avhandlingen är också ifrågasatt, eftersom Sánchez hade skrivit en artikel tillsammans med en av sina bedömare. I Spanien betygsätts avhandlingar, och Sánchez fick högsta betyget.

Det har varit omöjligt att fram tills nu få tillgång till den här avhandlingen, som bara funnits tillgänglig i något exemplar i universitets bibliotek. Det väcker misstankar att en avhandling inte är tillgänglig, eftersom doktorander brukar vara ivriga att visa upp sitt arbete. Efter krav från alla håll finns den nu elektroniskt. Ett textskannerprogram har konstaterat att 21 procent av texten kommer från material som är tillgängligt på nätet. Sánchez har dessutom skrivit av opublicerat material från ministeriet och haft oturen att även skriva av skrivfel.

Som brukar ske när en sådan här skandal upptäcks, sker ytterligare oegentligheter, när man försöker dölja saken. Sánchez påstod först att avhandlingen redan fanns på internet. Sedan kom uttalanden från regeringskansliet att det avskrivna bara skulle röra sig om någon enda procent av texten. Därpå försökte Sánchez medarbetare i avhandlingen förneka att han hjälpt till.

Kommentarer från personer som läst texten har nu publicerats. Den tidigare ansvarige för El País, som står nära socialistpartiet, José Luis Cebrián, menar att texten är fylld med klichéer och så innehållslös att man somnar när man läser den. En politisk motståndare som själv har skrivit en avhandling, Alejo Vidal Quadras, sammanfattar att det inte rör sig om ett självständigt, intellektuellt arbete och inte bör kallas avhandling. Till och med ledaren för Podemos, ett parti till vänster om socialistpartiet som ingår i Sánchez regeringsunderlag, kräver nu en förklaring. Podemos ledare, Pablo Iglesias, har själv doktorerat. Sánchez trovärdighet som ett mer moraliskt alternativ till den tidigare regeringen är borta. Hans genväg till doktorstiteln liknar hans genväg till den politiska makten utan att först vinna ett val.

Allmänheten har vaknat upp och inser att också universitet kan korrumperas. När det gäller Sánchez, har inte bara han utan också handledaren och åtminstone en medlem i betygsnämnden handlat oetiskt. Sánchez vill förstås att pressen ska glömma bort affären. Han fick rådet att bege sig utomlands tills affären blåste över. Han reste till Kanada, och till och med El País förmodade att resans egentliga syfte var att spanska pressen skulle glömma avhandlingen och fyllas med bilder av Sánchez och Trudeau.

Det verkar som om manövern kommer att lyckas, men Sánchez har ändå ett nytt problem. Så fort han gör något, frågar sig folk vem eller vad han kopierar. Hans PR-avdelning skickade nyligen ut en kort film där Sánchez, som vill föra en feministisk politik, tog emot en ung flicka på sitt ämbetsrum och uppmanade henne att försöka bli president. Någon påpekade genast på internet att Trudeau nyligen hade publicerat ett liknande klipp.

Nu säger Sánchez att något nyval tänker han inte utlysa, så det kommer att dröja två år tills väljarna får säga vad de tycker om allt det här.