Krönikören Bilan Osman har kommenterat i Svenska Dagbladet miljöpartisten Leila Ali Elmis lyckade personvalskampanj. Ali Elmi kampanjade mest på somaliska, varför vissa började tala om det nya fenomenet ”klanröstning”. Osman menar att Ali Elmi behandlats orättvist. Det kanske inte har någon betydelse, men både Osman och Ali Elmi har somaliskt ursprung, bekänner sig till islam och bär hijab, det vill säga islamisk huvudduk.

Under rubriken ”Drevet mot Ali Elmi handlar om etnifiering” (25/9) skriver Osman att Ali Elmi för sina kritiker blivit en symbol för det främmande: ”Det som är allt annat än Sverige”.

Här förstår jag inte riktigt vad hon menar. Finns det inget som är främmande? Om inget är främmande och osvenskt, då är ju allting svenskt. Och om allting är svenskt, då är ingenting svenskt. Gäller detta bara Sverige? Finns det då heller ingenting som somalier kan kalla främmande? Eller är det okej för dem, men inte för oss? Jag är ganska säker på att det svenska språket räknas som ett främmande språk i Somalia. Det är inget som gör mig som svensktalande ledsen. Seden att täcka sitt hår med en huvudduk är främmande i Sverige, islam är en främmande religion och somaliska är ett främmande språk, så på så vis stämmer det att Ali Elmi är en symbol för något främmande.

I sin krönika understryker Osman att Ali Elmi är svensk. Men Ali Elmi själv verkar se sig som somalier. I en av sina kampanjvideos som hon spridit på Facebook medverkar hon vid firandet av Somalias nationaldag, den första juli 2018. Inför en stor samling somalisktalande säger hon att nationaldagen är något som förenar folk med somalisk bakgrund i Angered: ”Vi måste stötta varandra och vara där för varandra.”

Hon kanske ser sig både svensk och somalier? Det är märkligt – och nästan respektlöst – att Osman helt kategoriskt kallar henne för svensk, utan att bry sig ett dugg om Ali Elmis egen syn på saken. Det skulle kunna ses som ett exempel på ”förminskning”.

Jag tycker det verkar som att Ali Elmi ser sin somaliska identitet som viktig. I nättidningen Samhällsnytt (28/9) kunde man läsa om att hon lagt ut en bild på sig själv på Facebook med en slogan på somaliska: ”Allah weyn iyo Soomali weyn. Ayaan talada saartay: II CODEEYA”. Journalisten på Samhällsnytt har använt Googles översättningsverktyg för att översätta sloganen till svenska, som då betyder: ”Allah är stor och somalierna är stora. Mitt förslag till er: RÖSTA PÅ MIG”. Med på bilden finns också Miljöpartiets logga.

Leila Ali Elmis framgångsrika kampanj och har gjort Bilan Osman hoppfull. Hon ser nu att den svenska demokratin träder in i en ny era. Hon visar oss vägen till ”en inkluderande, mångspråkig demokrati”.

Det här förstår jag inte heller riktigt. Ali Elmi kampanjade på ett språk som ytterst få svenskar begriper. På vilket sätt är det inkluderande? Är det inte snarare exkluderande? Osman har dessutom missat att Sverige visserligen är mångspråkigt – det talas många språk i landet – men att alla språk inte har samma status.

Enligt språklagen från 2009 är svenskan landets huvudspråk – det har högst status. Sedan följer de nationella minoritetsspråken och därefter invandrarspråken. Somaliska är inte huvudspråk, inte heller ett minoritetsspråk – det är ett invandrarspråk. För att kvalificera som minoritetsspråk måste språket ha talats kontinuerligt i Sverige i minst tre generationer eller ungefär hundra år. Det finns fem erkända minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch.

Talare av dess minoritetsspråk har rätt att använda sina språk i kontakter med myndigheter. Skolbarn som talar ett av de officiella minoritetsspråken har rätt till hemspråksundervisning ett par timmar per vecka även om det bara gäller ett enda barn i ett visst skolområde.

Det här hittade jag under ”Frågor och svar om språklagen” på Institutet för språk och folkminnen:

Enligt språklagen skall de nationella minoritetsspråken skyddas och främjas. Det innebär att barn med föräldrar som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig dessa språk, även om de inte lärt sig dem som modersmål, och att samhället ska se till att de får sådan undervisning. Exempelvis ska barn till föräldrar som räknar sig som samer kunna få undervisning i samiska, även om föräldrarna inte talat samiska med barnet från början. Den rätten har inte barn till föräldrar med invandrarbakgrund. Samhället har bara skyldighet att erbjuda barn med invandrarbakgrund undervisning i föräldrarnas språk om barnet vuxit upp med detta språk som modersmål.

Men är inte det här diskriminering? Jo, det skulle man kunna säga. Svensk lag gör skillnad på språk och språk. Alla har inte samma status. Eftersom svenska är huvudspråk, så betyder det att somalier som kommer till Sverige bör lära sig svenska. Vi som talar svenska och redan bor här behöver dock inte lära oss somaliska. Vi ska kunna klara oss ändå.

Diskriminering är inte alltid något ont som ska avskaffas. Det är faktiskt inte möjligt att ge alla språk som talas i Sverige samma status. Rättsväsendet, utbildningsväsendet, public service. Inget skulle funka. Vill Osman ha inkludering, att alla ska vara med, ja, då borde hon vända sin kritik mot Ali Elmi och uppmana henne kampanja på svenska, som är alla svenska medborgares språk, inför valet 2022.