Du har säkert noterat det Nya Bokstaveringsalfabetet där den så kallade Rättviseförmedlingen och Fredrika Bremer Förbundet (ska tydligen vara särskrivet) gemensamt verkar för att Sverige framöver ska bokstavera könsneutralt med Adam, Berit, Cesar, Doris och så vidare.

Inför detta reagerar jag på två olika sätt. För det första rycker jag på axlarna och tänker att om några idioter vill satsa tid och pengar på att driva ett sådant projekt så är det deras ensak. Men när jag upptäcker, för det andra, att det handlar om en påkostad kampanj med helsidesannonser i Sveriges främsta tidningar blir jag misstänksam. Kan det vara jag i egenskap av skattebetalare som står för fiolerna?

Rättviseförmedlingen är inte särskilt transparent på sin hemsida. Förmedlingen ”är en digital rörelse som består av de just nu över 135 000 som följer oss på sociala medier”. Inte ett ord om varifrån pengarna kommer annat än att förmedlingen för några år sedan fick bidrag från den statliga myndigheten Vinnova. Förmedlingen verkar vara en arbetsförmedling som hjälper till ”att hitta personer med specifik kompetens ur underrepresenterade grupper (utifrån exempelvis kön, bakgrund, ålder eller fysiska förutsättningar)” i syfte att synliggöra ”skeva sammanhang”. Förmedlingen anmäler dock att den inte är en arbetsförmedling och då får man väl tro den.

Samarbetspartnern Fredrika Bremer Förbundet är en mer etablerad organisation med nära band till politiken. Stefan Löfven finns på omslaget till verksamhetsberättelsen år 2016. Jan Eliasson inleder ett seminarium. Svenska ambassaden i Brasilien bjuder ordföranden att komma dit och tala om den svenska föräldraförsäkringen. Förbundet ger råd till jämställdhetsminister Åsa Regner och planerar ett internationellt kvinnoseminarium med FN i New York.

Allt det där är OK för mig bara jag slipper betala för det. Men som sagt misstänker jag starkt att det är jag som betalar. I förbundets verksamhetsberättelser sägs inget om vem som betalar. Av angivna uppgifter kan man räkna ut att förbundets medlemsintäkter år 2017 var 342 260 kronor vilket knappt kan räcka ens till förra årets almedalsseminarium med jämställdhetsminister Viglundsson från Island.

En annan kvinnoaktivistorganisation som framgångsrikt attraherat statens intresse är Mensen – forum för menstruation (vilket uppmärksammats av Rebecca Uvell). Mensen ”jobbar för att mens får ta större plats i samhället”. Organisationen skriver att den ”har fått medel från Jämställdhetsmyndigheten för att genomföra projektet ’Menscertifiering av arbetsplatser’”. Någon information om Mensens ekonomi finns inte på hemsidan.

Om någon vill slå vad med mig är jag villig att satsa rätt stora summor på att aktivistorganisationer som dessa får nästan alla sina pengar från staten (och kanske kommuner och landsting och en del skumma offentliga uppdrag som när RFSL säljer HBTQ-certifieringar till skolhälsovården i kommunala skolor.

En stor fråga är varför politiken finansierar sådana här stolligheter med skattebetalarnas pengar (vilket jag alltså gärna slår vad om). En annan stor fråga är varför staten inte sköter sådana ärenden i egen regi utan överlämnar jobbet till privata aktörer utan ekonomisk insyn.

Den senare frågan är lättare att besvara. Det finns krav på myndigheter. Respekt och heder och sådant där. Myndigheter kan inte sänka sig hur lågt som helst. Om staten vill jobba för att mens ska få ta större plats i arbetslivet kan den inte göra det i egen regi. Snusk- och skumraskjobb får staten uppdra åt andra att utföra, inte bara mensarbete förstås, utan även en del miljöaktioner och migrantaktivism. Myndigheten Sida, exempelvis, finansierar en hel massa fria organisationer som gör stötar som Sida själv inte skulle kunna tillåta sig eftersom Sida är en del av den svenska staten. Men frågan är varför staten över huvud taget vill ägna så åt sådant.

Ett svar skulle kunna vara att staten blivit ockuperad av PK-extremister som använder staten för sina speciella syften. Men det tror inte jag. Jag känner tillräckligt många sansade ämbetsmän och politiker tillräckligt väl för att veta att de skulle skämmas att bli förknippade med mensprojekt liksom de skulle tycka det är larvigt att vilja byta bokstaveringsalfabet.

När man ska förklara något socialt fenomen så kan man studera effekterna och anta det som sker är vad som åsyftas. Det som sker när skattebetalarna blir varse vad som sker med deras pengar är att de blir arga, illa berörda och kanske rentav kränkta. Detta kan därför vara syftet. Medelklassare som jag tappar liksom fotfästet i tillvaron och känner sig inte längre som i sitt eget land. Just det är budskapet från politikerväldet: ”Du och dina idéer är överspelade, din medelklassfjant. Betala din skatt och håll tyst för du begriper ändå ingenting om vad som pågår.”

Ytterligare en möjlighet är att staten vill förstärka PK-ismens genomslag i samhället och därför försörjer ideologins stormtrupper aktivisterna.

Hjälp mig gärna att hitta ett bättre svar.