Man behöver ju inte tala om migrationskrisen och Sveriges pågående partipolitiska förvirring eller ens skolan hela tiden, man kan ju också tala om helt andra saker, till exempel USA. Och om man talar om USA så behöver man ju inte tala om president Donald Trump hela tiden, utan man kan också tala om amerikansk kultur och om amerikanska naturkatastrofer. Så därför ska jag göra det med utgångspunkt från ett värlsberömt fotografi, nämligen den här bilden.

Bilden togs 1937 av fotografen Margaret Bourke-White. Den visar svarta människor i en välfärdskö framför en reklamskylt som förevisar den amerikanska drömmen i skepnad av en lycklig amerikansk familj på bilutflykt med två glada barn och en hund. Det som för mig gör fotot starkt är inte i första hand att det så hänsynslöst och ironiskt illustrerar klyftan mellan en dröm (den lyckliga amerikanska familjen) och en verklighet (svarta människor i välfärdskö). Det som gör särskilt intryck på mig är hur ogenerat och entusiastiskt USA ägnar sig åt självkritik och gärna strör lite extra salt i sina sår.

Vilken skillnad mot Sverige där regering och övriga statsmakter ängsligt tycker sig behöva lägga sig i den så kallade Sverigebilden. Regeringen anser att den behöver vidta åtgärder för att lägga Sverigebilden till rätta. SVT skriver att:

[statsvetaren vid Göteborgs universitet] Jonas Hinnfors tror att regeringen ser ganska allvarligt på att den negativa bilden av Sverige riskerar att bita sig fast. Det kan gynna Sverigedemokraterna, vars traditionella väljarfrågor är migration och brott, i stället för Socialdemokraterna som fokuserar på välfärd, skola och sysselsättning.

Jag tycker inte att regeringar ska hålla på med sådan PR-verksamhet. Sådant kallas för propaganda och förekommer i stater som Sovjetunionen och Nazityskland men knappast i västerländska stater som USA (utom kanske i krig). Visserligen har USA världens största propagandamaskineri, till exempel Hollywood, men detta maskineri drivs av privata intressen, inte av staten. Framför allt har detta maskineri inte till syfte att göra reklam för USA, numera kanske snarare tvärtom.

Det finns ingen gräns för vad Hollywood tillåter sig och det bör inte heller finnas några sådana gränser. Häromdagen såg jag en amerikansk spelfilm – BlackkKlansman – som helt skamlöst kopplar president Trump till Ku Klux Klan. Om Trump hade twittrat protester mot påhoppet hade det gått att begripa, men veterligen har han inte ens gjort det. Det är otänkbart att amerikanska myndigheter skulle lägga sig i för att tillrättalägga den negativa bilden av USA som kolporteras av landets egna kulturproducenter.

Föralldel, om utrikesminister Margot Wallström hade twitterprotesterat mot att sverigedemokrater skriver artiklar om Sverige i The Wall Street Journal så hade jag väl kunnat tåla det.

Vad var det för välfärdsändamål som de svarta människorna på fotot köade till? Jo, till ett skyddsboende för översvämningens offer. Ohiofloden, som är ett av Mississippiflodens tillflöden, hade svämmat långt över sina bräddar. Ställvis steg vattnet tio meter eller mer, 350 människor dog och en miljon blev hemlösa. Här är en bild från Huntington, West Virginia:

Med det vill jag säga två saker. För det första tror vi att väderrelaterade naturkatastrofer beror på global uppvärmning. Det är tveksamt. I varje fall fanns det gott om katastrofer innan koldioxidhalterna i atmosfären började stiga. (För övrigt och som jämförelse – där man kanske inte borde göra någon jämförelse – dog 24 personer i följderna av orkanen Florence och 26 000 placerades i skyddsboenden.

För det andra är det märkvärdigt hur få och milda naturkatastrofer som drabbar Sverige. Det är som om, peppar peppar, inte bara välfärdsstaten utan även tillvaron i stort – dit inräknade polska brandmän om det börjar brinna i svenska skogar – håller en skyddande hand över vårt land.