Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson återgav nyligen en uppgift från VALU, den undersökning som görs vid utgången av vallokalerna, av väljarnas preferenser. Utbildningsfrågor sades ha legat som högst bland de ämnen som ansågs viktiga (men dock efter sjukvården) trots att det nästan inte hade sagts något om problemen i svensk utbildning under valkampanjen. Exempelvis har det knappt nämnts att en enorm brist på lärare snart kommer att bli kännbar. Andra problem är integrationen i skolan av nyanlända. Dessutom har OECD:s studier visat att Sverige visar en nedgång i kunskapsnivå som är utan motstycke bland utvecklade länder.

När de röstande säger sig ha tänkt på utbildningsfrågor, kan de då syfta på kampanjen mot ”vinster i välfärden”? Denna slogan har i själva verket riktat intresset bort från de verkliga problemen och framför allt från frågan hur de helt dominerande kommunala aktörerna hanterar skattepengarna. Kampanjen kan ses som en klassisk manöver av den typ som i historien typisk tar formen av att man pekar ut en fiende (eller startar ett krig) för att avleda missnöje på hemmaplan.

Varför protesterar inte vänstern över kommunal och statlig inkompetens, när svensk skola trots generös finansiering har problem? Gissningsvis därför att det viktiga för vänstern är att försvara idén med ett offentligt monopol över utbildningssektorn. Eftersom det är svårt att hävda att man får bättre resultat i kommunala skolor än i friskolor eller att föräldrar föredrar kommunala skolor, måste man bygga argumentationen på något annat, och då väljer man att fokusera på vinster. Om de vinsterna kan man ha olika åsikter, men de utgör ett mycket litet inslag i svensk utbildning, kanske någon promille av utbildningsbudgeten.

Varför är utbildningen så viktig för vänstern? Ett svar kan vara att sedan Sovjetunionens fall vet alla att socialism och planekonomi inte ger tillfredsställande varuproduktion. Det område som då finns kvar är tjänsteproduktionen, och de som vill ha kollektivt ägande värnar då om offentlig ”produktion” i statlig och kommunal regi. Skattefinansieringen och argumentet att alla elever ska ha samma start i livet tas till utgångspunkt för att hävda att just politikerna ska bestämma över utbildningen. Svenska politiker har ju dock varit speciellt oskickliga i det avseendet. Att privata utförare av organisation av utbildning skulle vara odemokratiskt är också egendomligt när skolbyggnader, skolmatsal, städning och läroböcker tillhandahålls av privata företag och betalas med skattemedel.

Samma manöver med vinstargumentet har förekommit i andra länder där trängda vänsterpartier försöker använda ”rättvisa i utbildningen” för att lansera jämlikhetsutopier som helt bortser från ett gott utbildningsresultat kräver en långsiktig ansträngning av eleven. Utbildning kan inte ”ges” till någon som inte är villig att satsa. Det har inte heller varit möjligt att i Sverige som i många länder kräva ”gratis utbildning”, eftersom vi redan har det. Så vad gör vänstern? Startar en kampanj om vinster i välfärden.