Några veckor före valet spekulerade jag att det skulle bli rörigt när röstsedlarna var räknade. Allt skulle kastas upp i luften och bitarna falla på nya platser. Partierna skulle så småningom organisera sig på helt annat sätt än efter den traditionella höger/vänster-skalan (eller Allians mot rödgröna, som bara är en avatar av den traditionella borgare mot socialist-skalan).

Två nya naturliga allianser skulle uppstå, påstod jag, den ena bestående av M, KD och SD, den andra av C, L, MP med stöd av V. Vad med S? Så här skrev jag:

Om nu Socialdemokraterna gör ett så dåligt val som man har anledning att förvänta sig så kommer konflikten till ytan. Det blir bråk inom partiet. Det är lätt att föreställa sig en partisplittring. Det har hänt förr.

En del av S på var sida alltså. Men nu har S inte gjort ett så dåligt val som man kunde förvänta sig och därför kräver spelet större list och eftertänksamhet. Tänk dig att Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson träffas på en hemlig plats där ingen kan se dem.

UK: Jag har en plan.

JÅ: Låt höra. Börjar du inte tröttna på Björklund och Lööf, förresten?

UK: Jo, det gör jag. Det är det som föranleder planen. Jag vill egentligen bilda regering med dig och KD. Vi har förutsättningar att förstå varandra. Vi skulle kunna ta itu med Sveriges problem.

JÅ: Så har vi den där lilla detaljen med att vi tillsammans bara skulle få 154 mandat i riksdagen mot 175 för att kunna regera med egen majoritet och utan tjafs. Det saknas 21 mandat.

UK: Jag vet. Och det skulle inte hjälpa med extraval just nu för det skulle bara bli samma sak igen.

JÅ: Jag anar vart du vill komma. Vi ska skapa en situation där vi ser ansvarstagande ut och Björklund och Lööf ser ut som de virrpannor de ju är så att väljarna i nästa val ger oss de extra 21 mandaten. Smart tänkt. Men hur ska vi hamna där?

UK: Det kommer nog att ta något år och det är ett stort spel, men jag tror det är värt chansningen för om vi ska hålla på så här som det ser ut nu så kommer Sverige att gå under på kuppen.

JÅ: Jag fattar. Snygg plan om jag förstår dig rätt. Det kan faktiskt gå med lite skickligt spel från vår sida. Vi börjar med att fälla varje förslag till S-regering och sedan röstar jag på dig som statsminister i en alliansregering.

UK: Du fattar snabbt, Jimmie. Du får ta på dig statsmannahatten och förklara att du släpper fram en alliansregering trots att allianspartierna vägrar att tala med dig. Du offrar dig för Sverige, helt enkelt.

JÅ: Ja, och du uppfyller dina löften mot allianspartierna att inte prata med mig och på samma gång ditt löfte till väljarna att bilda en alliansregering.

UK: Sedan kommer nästa fas när vi i alliansen regerar med ditt stöd. Då väntar vi på en lagom kris att utnyttja för Sveriges förnyelse. Det kommer att komma kriser, det gör det alltid. Antag till exempel att det genomförs ett större terrordåd. Folk blir upprörda och skrämda och kräver tryggt och pålitligt ledarskap. Då kan du börja kräva saker av alliansregeringen för att fortsätta att stödja oss ”i det uppkomna läget”. Och då kommer jag att säga till Björklund och Lööf att alliansen faktiskt måste prata med och till och med samarbeta med SD. För landets skull.

JÅ: Det är faktiskt jättebra. Stämningarna i landet kommer att vändas till förmån för ett samarbete mellan alliansen och mig. Då finns det två möjligheter.

UK: Vilka då, menar du?

JÅ: Ja, den ena är att Björklund och Lööf biter i det sura äpplet och ger sig. Den andra möjligheten är att ihärdigt håller fast vid sin envisa motvilja mot mig och vägrar samtala.

UK: Just det. Då utlyser jag extraval!

JÅ: Jäpp, och extravalet har vi tillsammans med KD stor chans att vinna eftersom vi är de enda som lyssnat på folkopinionen och är beredda att ta ett seriöst ansvar för Sverige. Men du, Ulf, kan jag lita på dig? Vad händer om vi sverigedemokrater tvärtemot vad vi hela tiden sagt släpper fram en alliansregering och ni fortsätter att vägra att prata med oss?

UK: Det är ju det som ger dig en chans att plocka hem en massa poäng i nationellt ansvarstagande. Det är ju det vi ska använda krisen till. Du har släppt fram oss i hopp om att vi ska ta vårt förnuft till fånga. Och när vi inte gör det – vilket vi troligen inte gör om Björklund och Lööf ska vara med och bestämma – det är då du och jag som under nationens jubel iscensätter resten av planen.

JÅ: Det finns en annan risk också. Det är att ni för sossepolitik och regerar vidare med de rödgrönas stöd.

UK: Det skulle gå sossarnas ära för nära. De tål aldrig att bli stödparti åt alliansen.

JÅ: Du har nog rätt. Om du inte håller din del av avtalet kan jag alltid dra tillbaka mitt stöd till alliansen och då blir det extraval när det passar mig. Låter bra. Vi kör, Ulf!

PS Min oro är att Ulf Kristersson inte är lika cyniskt maktlysten som jag skulle vara i hans ställe. Jimmie Åkesson skulle kanske vara det.