Att förknippa Sverige med organiserat valfusk känns ungefär lika ovant som att förknippa vårt land med ”olikhet inför lagen”, ”censur av oliktänkande” eller ”yrkesförbud för regimkritiker”. Ändå är det saker vi fått vänja oss vid under den senaste mandatperioden. Men just valfusk är kanske särskilt svårt att förena med vår demokratiska självbild, så den som torgför såna teorier blir lätt utskrattad eller får en foliehatt placerad på huvudet.

I valtider prövas tilliten. Valfusk är ofta svårt att bevisa – för även om man kan påtala bristande rutiner, ojusta försök att påverka, eller ett till synes osannolikt högt eller lågt valresultat, förblir i slutändan de röster som räknats en hemlighet mellan valförrättaren och Gud.

Några grupper på Facebook har gjort en stor affär av att valmyndighetens hemsida oförklarligt stängdes ner under valkvällen. Ungefär samtidigt som röstsiffrorna för SD tog ett skutt neråt och MP hoppade upp över 4 procentsspärren. Jag är till 90 procent säker på att det rörde sig om ett helt vanligt datorhaveri, orsakat av extrem överbelastning. Men för att få en intressantare krönika, tänkte jag spekulera lite runt de övriga 10 procenten.

Om regeringen mot all förmodan (i likhet med en del andra socialistiska regimer) velat rigga riksdagsvalet hur skulle den ha gått tillväga? Hur skulle man motiverat det internt? Vilka skulle hålla i trådarna? Utan att vara expert på någonting alls, tänker jag mig följande scenario:

MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) har inte bara yttersta ansvaret för rösträkningen, man har även ansvaret att skydda medborgarna i extrema krissituationer som naturkatastrofer, terrorattacker och akuta hot mot demokratin. En del politiker – till följd av en partikultur som formats under ett halvt sekel av obrutet regeringsinnehav – har uppfattningen att ”hot mot demokratin” är liktydigt med ”hot mot socialdemokratin”. För dessa personer (som kanske inte är så många, men desto mäktigare) har demokratin i Sverige aldrig varit mer hotad än den 9 september 2018.

Som sann demokrat kallar justitieminister Morgan Johansson generaldirektör Dan Eliasson till ett informellt möte på justitiedepartementet. Det är bara någon månad kvar till valet och Eliasson har just blivit utsedd till chef för MSB, delvis på grund av sin starka lojalitet mot partiet, kompromisslösa inställning till högerextremism och omvittnade förmåga att leda en organisation på ett självständigt och ibland okonventionellt sätt.

Morgan börjar mötet med att tala om katastrofer, som ju utgör MSB:s kärnverksamhet. Bilbränder, våldtäktsepidemier och nazistdemonstrationer har uppenbarligen spelat oppositionen i händerna. En exempellös framgång för något av de mer extrema partierna i valet, skulle kunna inspirera till nya våldsdåd. Man kan inte utesluta att Sverige hamnar i en situation som nuvarande krisberedskap har svårt att hantera. Eliasson nickar empatiskt.

Men det finns också en annan aspekt, fortsätter Morgan. En faktor som gör politisk turbulens i dagsläget synnerligen bekymmersamt. Jag och övriga regeringen har under flera års tid lagt ner ett omfattande arbete på att uppdatera svensk grundlagsstiftning, så att den ska bli bättre på att skydda mot just extremism. Att ändra en grundlag är en ansvarsfull och långdragen process, som inte kan avbrytas hur som helst. Projektet är nu inne i sin slutfas och det vore synnerligen ansvarslöst av regeringen att låta ett så viktigt arbete gå förlorat, bara för att en högljudd opinion vill släppa fram några politiska äventyrare på högerkanten.

Staten ska förstås lägga sig i valprocessen så lite som möjligt, helst inte alls. Eliasson nickar igen, än mer empatiskt. Löfvén har gjort ett mycket starkt jobb det senaste året och vi utgår från att väljarna förstår att uppskatta det på valdagen. Men skulle valresultatet gå över styr – till exempel genom att SD fördubblar sitt mandat och seglar upp som riksdagens största parti – ja, då måste vi agera klokt. Kort sagt, vi behöver en plan A och en plan B.

Plan A redovisar rösterna korrekt, enligt de uppgifter vi får in från valdistrikten och som kan följas i realtid på valmyndighetens hemsida. Plan B (som förhoppningsvis aldrig kommer att behöva användas) redovisar ett förprogrammerat resultat som inte alltför mycket avviker från nyligen gjorda opinionsundersökningar, men ändå garanterar att S blir största parti. Alla data distribueras via samma server, så varken SvT eller någon av de stora tidningarna kommer att märka någon skillnad – inte heller TV-tittarna som följer valvakan. Och med dom orden avslutar Morgan mötet.

Väl tillbaka på MSB kontaktar Eliasson några tidigare kollegor, och handplockar en mycket diskret datakonsult från polismyndigheten. Datakonsulten arbetar snabbt och gör alla nödvändiga förberedelser för plan B, men missar en viktig detalj. Röstresultaten distribueras visserligen till alla media från samma server, men valmyndighetens egen hemsida får sina data via en säkrare länk, just för att gardera mot sabotage och yttre påverkan. Klockan 20.30 under valkvällen, när Eliasson (efter ett kryptiskt sms från Morgan) sätter plan B i verket, visas fortfarande de korrekta siffrorna på val.se. Men bara under några minuter. Så fort misstaget upptäcks släcks sidan ner.

Det här låter onekligen som ett bra uppslag till en kioskdeckare. Och det är precis vad jag tror att det är. Jag lutar mig tillbaka och tänker på de 90 procent av tillit som jag fortfarande hyser för Morgan Johansson. Om de övriga 10 procenten börjar kännas alltför besvärande, får jag väl sluta titta på Facebook.