Få företeelser är mer populära i media än vädret. Vädret växlar ständigt och är inte sällan dramatiskt, speciellt i vår tid då vi ständigt hålls informerade om vädret över hela jorden och påverkas av de ständiga rapporterna. Journalisterna väljer självfallet ut det som de finner mest spännande och som dessutom bekräftar deras föreställningar om väder och klimat, som sällan är baserade på insikter, utan vad de på olika sätt har fått för sig.

Samtidigt känner vi till att klimatet långsamt och knappast märkbart håller på att bli varmare genom utsläpp av växthusgaser även om en del tvivlar på att så är fallet. Att själv sätta sig in i detta är inte de lättaste då de allra flesta inte vet särskilt mycket om atmosfärfysikens lagar. Det är inte heller något som den moderna skolan eller universitetsutbildningen förefaller prioritera. Att lita på experter, som jag tror var vanligt förr i tiden, är numera ovanligare trots att teknik och vetenskap blir allt mer komplex och svårbegriplig, och det egentligen borde vara tvärt om. Detta gäller inte minst klimat och väder.

Det som påverkar sinnena är dock inte den långsamma uppvärmningen utan det som uppfattas som extremt och till och med farligt. Under de senaste decennierna har därför klimataktivister gjort allt tänkbart för att väcka folk ur dess letargi. Det räcker bara idag att studera Netflix utbud av katastroffilmer. Då finner man att väder-och klimatkatastrofer numera slagit ut såväl atomkrig som nedstörtande asteroider. Som på beställning kom därför 2018 års ovanligt varma svenska sommar som skulle aktivera även svenskarna, trots att sommaren ändå på många sätt var behaglig och faktiskt vädermässigt mindre pressande än på de vanliga turistmålen dit man normalt reser för sol och värme. Jag kan försäkra att om sommaren 2019 skulle bli kylig och regnig skulle de flesta längta tillbaka till 2018.

Redan maj var mycket varmare och torrare än normalt i Sverige och landets klimatminister oroade sig då speciellt för att vår- och försommarblommor kom samtidigt och gräsmattorna slutade att växa och gick i brunt. I ett tidigare inlägg förklarade jag vad som kunde vara en trolig förklaring till det svenska majvädret och nämnde vad som skulle kunna hända om julivädret skulle få samma atmosfäriska strömningsmönster. Detta var precis vad som hände, och juli 2018 blev lika varm som rekordsomrarna från 1800-talet och tidigt 1900-tal. På några platser blev det kanske den varmaste sommaren sedan mätningarna började, inte minst om man tar med den lokala effekten av mer byggnader, vägar och andra urbana inflytanden. Samtidigt var det ovanligt torrt och soligt, vilket undantagslöst hänger samman med varmt sommarväder. Detta bidrog till en serie allvarliga skogsbränder främst i Dalarna och södra Norrland.

Situationen förvärrades av dåligt förberedda myndigheter men tack vare hjälp från inte minst Italien, Polen, Tyskland och Frankrike kunde bränderna stoppas efter intensiva insatser. Värmen, torkan och bränderna skapade en apokalyptisk stämning. Diverse politiker visade upp sig för att bli ihågkomna till valet även om de faktiskt bar ansvar för brändernas omfattning genom att de inte ha satsat tillräckligt på effektiv nationell brandbekämpning utan dragit ned på flyg- och helikopterhjälp.

Inte minst klimatministern tolkade värmen, torkan och bränderna som ett tecken på att den ödesdigra klimatändringen nu hade nått Sverige. Hädanefter skulle detta slag av somrar höra till vanligheten. Landets ”klimatexperter” tolkade det varma och torra sommarvädret som en följd av växthuseffekten. Utan ett globalt ledarskap av Sverige och MP skulle klimatet inte kunna räddas. Landets följsamma media gjorde allt de kunde för att cementera en sådan uppfattning. I rasande takt förbättrades miljöpartiets opinionssiffror och hade riksdagsvalet inträffat en månad tidigare hade partiet med säkerhet fått mer än de futtiga 4,3 procent som de fick den 9 september. Kanske det dubbla med lämpligt mediaunderstöd.

Nu blev augusti en mer normal sommarmånad. De flesta platser i Sverige fick faktiskt mer nederbörd än normalt. Grönskan kom tillbaka och inte minst fruktskörden verkar slå alla rekord i såväl avkastning som kvalité. Det gynnsamma vädret verkar fortsätta in i september. Kanske var det därför som MP endast med ett nödrop klarade fyraprocentspärren i söndagens riksdagsval? Däremot hoppas jag att vädret på senare tid varit till glädje för landets bönder.

Vad kan man lära sig av denna vädererfarenhet?

För det första är det svenska vädret mycket växlingsrikt och har alltid varit så. Orsaken är helt enkelt den komplexa atmosfärcirkulationen som inte kan beräknas mer än några veckor i förväg. Den stora variationen i temperatur och ännu mer nederbörd kommer att fortsätta.

För det andra blir klimatet långsamt varmare. Detta är omärkbart från år till år men skulle man plötsligt hoppa fram till år 2068 eller år 2118 skulle det säkert märkas, det vill säga om ingenting skulle ändras i jordens befolkningstillväxt och att utsläpp av koldioxid bara skulle fortsätta att öka. Men det behöver ju inte bli så.

För det tredje bör du, nästa gång någon folkkär aktivist, minister, eller media predikar jordens snara klimatundergång, ta en extra kopp kaffe och knappa över till en annan TV-kanal. Klimatet ändras inte från en dag till nästa. Vänta så där 30 år till och se om ”katastrofprognosen” stämmer.