En titt på anklagelserna mot Ungern

Patrik Engellau

Den 11 september beslöt Europaparlamentet med mer än två tredjedels majoritet att det finns en ”klar risk” att Ungern åsidosätter artikel 2 i Lissabonfördraget varför en process mot Ungern enligt artikel 7 ska inledas.

I artikel 2 stadgas att:

Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Artikel 7 måste man läsa flera gånger för att begripa så låt mig förklara vad jag tror att jag begripit. Europeiska rådet, som består av medlemmarnas statschefer samt en ordförande (Donald Tusk) och kommissionens ordförande (Jean-Claude Juncker), kan ingripa på två sätt mot medlemsländer som anses bryta mot artikel 2. Det mildare ingreppet är att säga ajabaja. Det hårdare är att begränsa medlemmens rättigheter, till exempel rättigheten att rösta i EU. Ett annat möjligt straff är att dra in bidrag.

Parlamentets beslut den 11 september satte igång en sådan process. Det blir nu Europeiska rådet som ska välja åtgärd. Om rådet inte nöjer sig med att säga ajabaja utan vill gripa in mot Ungern med skarpa åtgärder måste beslutet emellertid vara enhälligt. Det betyder att varje medlemsland har vetorätt mot ett beslut om att näpsa Ungern på allvar. Man räknar med att Polen, som sympatiserar med Ungern, skulle lägga in sitt veto. Det blir därför sannolikt bara pekpinnar och fyrop mot Ungern, vilket förstås är illa nog för Viktor Orbáns regering.

Bakgrunden till hela förfarandet är att den holländska, gröna EU-parlamentarikern Judith Sargentini författat en rapport om ungerska brott mot artikel 2. Jag har inte lyckats hitta rapporten men däremot en anklagelseakt som eventuellt är just rapporten. Anklagelseakten är emellertid sanslöst byråkratiskt skriven och verkar författad av en kommitté på femton jurister. Å andra sidan ger den ett gediget intryck.

En populärversion av anklagelserna finns på den gröna EU-gruppens hemsida. Till exempel köptes den sista icke-statliga tevekanalen nyligen av en vän till Viktor Orbán och blev därefter regimvänlig. Vidare djävlas den ungerska regeringen med det universitet i Budapest som har kopplingar till George Soros. Dessutom ska Ungern slösa bort EU-bidrag på olämpliga projekt, till exempel en järnväg mellan två byar där Viktor Orbán växte upp. En del pengar ska också ha gått direkt i fickorna på Orbán och hans vänner. Regeringen ska vidare ha sänkt pensionsåldern för domare till 62 år för att bli av med trilskande domare och tillsätta egna. Efter kritik från EU ska regeringen dock ha höjt pensionsåldern till 65 år men de pensionerade domarna inte fått tillbaka sina jobb.

Min erfarenhet av den sortens anklagelser är att de normalt bygger på en kärna av sanning. Men när man gräver djupare kan det gå åt vilket håll som helst, antingen stämmer allt eller inget eller mittemellan. I det här fallet kan man få lite ledning av juristbyråkratpromemorian, exempelvis punkterna 12 – 19 som handlar om domarfrågan. EU vill att domarna ska vara oberoende av politikerna. (Jag undrar vad som skulle hända om EU fick ögonen på Sverige. EU kritiserar Polen för att regeringen lägger sig i författningsdomstolen och Sverige, som inte ens har någon författningsdomstol, instämmer engagerat i kritiken.)

Tydligen har EU och Ungern bråkat om domarna och domstolarna åtminstone sedan 2012. Ungern har, framgår det, alltsomoftast anpassat sig efter EUs rekommendationer. Men så sänkte Ungern pensionsåldern för domare och åklagare till 62 år, vilket EU ansåg bröt mot unionens regelverk, enligt vilket den korrekta pensionsåldern är 65 år. Ungern gick med på det och beslöt att gradvis införa 65-årsregeln samt att de som pensionerats mot regelverket skulle kunna återgå i tjänst eller, om de hellre ville, få en årslön. Men en del domare kunde inte återfå sina gamla jobb eftersom jobben fyllts med nya domare. Institutet för Mänskliga Rättigheter vid Internationella Advokatsamfundet, står det i promemorian, anser därför att oberoendet och opartiskheten i det ungerska rättssystemet inte kan garanteras samt att den ungerska rättsstaten har försvagats.

Jag kanske borde bli mer upprörd än jag är. Det är möjligt att jag skulle bli det om jag fördjupade mig i järnvägen mellan Orbáns två byar. Det är till och med sannolikt att Ungern är mer korrupt än de flesta EU-länder.