När detta skrivs är det bara några få dagar kvar tills valet den nionde september. Valkampanjen har varit både intensiv och inte minst smutsig, med sedvanlig förstörelse och trakasserier från vänsterextremister främst riktat mot Sverigedemokraterna. Det som inte är sedvanligt är att det nu finns god anledning att förvänta sig en valfusk-debatt efter den nionde september, en debatt som nästan oavsett vad den mynnar ut i kan försvaga svensk demokrati en lång tid framöver. Vilka kommer att vara drivande i denna debatt och anklaga den andra sidan för valfusk? Det beror på. Som jag ser det finns det två scenarier:

Många Sverigedemokrater har extremt höga förväntningar. Alternativmedia har blivit en egen åsiktskorridor där människor stänger in sig på kommentarsfält med likasinnade. Precis som i den ursprungliga åsiktskorridoren så hörs inga oliktänkande, och de som befinner sig i korridoren inbillar sig att de är fler än de är. När helst en opinionsundersökning med mindre goda siffror för Sverigedemokraterna postas så hävdar tusentals människor att undersökningarna är ”riggade”, en del av den ”djupa staten” eller på annat sätt en konspiration av gammelmedia. Självklart finns det legitim kritik mot vissa opinionsundersökningsföretag som SIFO som brukar ge SD låga siffror, men den kritiken rör undersökningarnas metodik och kräver inga konspirationsteorier.

Vad händer då om SD skulle få låt oss säga 20 procent? Detta vore egentligen ett imponerande resultat, en klar ökning med sju procent sedan förra valet och en ny milstolpe i partiets historia. Men de (sannolikt) hundratusentals anhängare som haft huvuden bland molnen och som förväntar sig minst 30 procent kommer att undra hur detta katastrofresultat kunde ske. En del kanske kräver att huvuden ska rulla inom partiet, några kanske pekar finger på de ”bortkastade röster” som Alternativ för Sverige fått, men många lär misstänka någon form av fult spel och valfusk.

Dessa anklagelser kommer såklart innehålla ett korn av sanning: Sverigedemokraterna kampanjar inte på lika villkor som andra partier, och de metoder som används mot partiet är ofta ovärdiga en demokrati. Inte minst gäller det då valsedlar göms undan eller stjäls. Men detta gör det bara något krångligare att rösta på partiet och är inte något regelrätt valfusk.

Stora delar av alternativmedia kommer att elda på dessa misstankar med anekdotiska rapporter om väljare som känt sig hotade. Det spelar ingen roll om rapporterna är sanna eller inte, utan det handlar om att jaga klick – och det gör man enklast genom att bekräfta människors misstankar, vare sig de stämmer eller inte.

I det andra scenariot så lever SD upp till de höga förväntningarna, och partiet får åtminstone runt 25 procent såsom förespås av YouGov och Sentio. Detta skulle komma som en rejäl chock för många anhängare och aktivister till andra partier. Redan idag finns en dialog bland vissa av dessa om ”valpåverkan” och då i synnerhet utländsk sådan – man kan helt enkelt inte tro att så många svenskar bestämt sig för att rösta på SD utan att de blivit lurade på något vis. Det lär räcka med att en Facebookannons visar sig ha varit betald av någon utlänning, eller att en hundralapp av Sverigedemokraternas kampanjbudget visar sig ha kommit från utlandet för att dessa ska ogiltigförklara valresultatet.

Faktum är att Sveriges rösträkningssystem hör till de mest robusta i världen, då räkningen sker offentligt och utan elektroniska instrument – inga elektroniska röster, och inga datorer som räknar rösterna. Ändå är det fullt möjligt och tänkbart att vissa paranoida ”Sverigevänner” kommer inbilla sig att den ”djupa staten” infiltrerat rösträknarna (får AfS under en till två procent förväntar jag mig fullt ut att Kasselstrand lanserar denna teori inom 24 timmar). Lika fullt möjligt är det att vissa insnöade vänsterskribenter och dito analytiker ser ryska agenter bland rösträknarnas led om resultatet går emot dem.

Även om denna debatt (om den nu sker) inte leder till några konkreta åtgärder, så kommer den att för evigt förändra Sveriges politiska landskap. Hur splittrade vi än har varit så har vi aldrig efter ett val haft en debatt kring huruvida resultatet speglar hur väljarna faktiskt röstat. Inte heller har vi någonsin diskuterat huruvida väljarna haft chansen att informera sig tillräckligt eller om de bara blivit manipulerade eller rent av hjärntvättade av den ”djupa staten” eller ryssen.

Risken är uppenbar att offentliga ifrågasättanden av valresultatet från politiska profiler och mediaprofiler ger luft under vingarna åt våldsamma extremister (om dessa är av höger- eller vänsterslaget beror återigen på valresultatet). Alla partier bör därför av rent samhällsansvar påminna sina sympatisörer nu före valet om att inte överhuvudtaget spekulera i offentliga kanaler om valfusk om nu inte partiledningen mot alla odds tillkännagivit att de har belägg för att det ägt rum.
Slutligen: Jag vet såklart inte hur valet kommer sluta, men jag vill ändå försöka mig på ett tips:

Socialdemokraterna 25 procent
Sverigedemokraterna 22,5 procent
Moderaterna 17,5 procent
Vänsterpartiet 9 procent
Centerpartiet 8 procent
Kristdemokraterna 5,5 procent
Miljöpartiet 5 procent
Liberalerna 4,5 procent
Övriga 3 procent

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook. Du kan stödja John Gustavsson genom att swisha till 00353 87 102 63 68.