För många har det varit känt länge, ja, faktiskt en självklarhet: att invandrare är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken. Och då menar man inte Jean från Frankrike eller Hermann från Tyskland. Det handlar framför allt om män med utomeuropeisk bakgrund i Afrika och Mellanöstern.

Etablissemanget och dess medier har inte velat att det här ska komma upp till ytan. Det skulle ju kunna göra deras mångkulturella utopi mindre attraktiv. Men sådant här går inte att dölja. Vad folk ser med egna ögonen betyder mer än vackra fraser. Och allt fler öppnar ögonen för att titta.

Det kallas ibland för ”att vakna” och ibland för ”att ta det röda pillret”. Vad man gör är att man skaffar sig kunskapen och modet att sätta det korrekta före det politiskt korrekta, eller ännu hellre: att helt slänga pk-flosklerna i soptunnan.

Metaforen om det röda pillret kommer från filmen Matrix (1999). När hackern Neo tar det röda pillret upptäcker han att han lever i en overklig värld, matrixen. Jag tror att Uppdrag gransknings program om våldtäkter har fått många som ännu sov att vakna och genomskåda den matrix-värld som etablissemangsmedia har skapat genom agandadrivna mörkningar och vinklingar.

Numera delas små röda piller ut även av mainstreammedierna. SVT:s Uppdrag granskning (22/8) har gått igenom alla fällande domar under de senaste fem åren (2012-2017). Det handlar om 843 personer som dömts för våldtäkt och försök till våldtäkt vid samtliga tingsrätter i Sverige. I programmet visar man svart på vitt att invandrare är grovt överrepresenterade, särskilt tydligt är det när det gäller gruppvåldtäkter och överfallsvåldtäkter. Och då är inte våldtäktsmän som är födda i Sverige men har invandrarbakgrund medräknade.

När Expressen (20/3) granskade gruppvåldtäkterna (20/3) kom de fram till samma sak. Av 43 dömda gruppvåldtäktsmän 2016 och 2017 var hela 42 vara första eller andra generationens invandrare. Vad den 43:e hade för bakgrund är okänt. Det behöver inte vara en svenne. Hur som helst: 98 procent av de dömda gruppvåldtäktsmännen hade bekräftad invandrarbakgrund.

Det är kultur, säger man. Men är det verkligen så? Det finns väl ingen kultur där det är ok att våldta? Nej, om man inte räknar våldtäkt inom äktenskapet förstås – i stora delar av världen är det ok. Jag tror att det handlar om mångkultur, snarare än om våldtäktsmännens kultur. För om man tittar på till exempel afghanska invandrarmän, som är mycket överrepresenterade i våldtäktsstatistiken, så är det inte afghanska invandrarkvinnor som de våldtar. Offren är ”etniska svenskar”, eller ”gammelsvenskar” om du vill.

Därför tror jag att det är just mötet mellan två olika kulturer som kan förklara det här. Du har en kultur präglad av islam och hederskultur där en ”fin flicka” inte sjunger och dansar, i vissa fall inte ens cyklar, och klär sig ”anständigt”. Och så har du en kultur som den svenska där kvinnor är väldigt självständiga och vänskapliga och kollegiala relationer mellan könen är normala.

Det uppstår, tror jag, en in- och -utgruppsmoral där det är okej att göra saker mot ”de andra” som man inte gör mot ”de egna”. Denna skillnad förstärks sannolikt av den traditionella, islamiska uppfattningen som delar in människor i trogna och icke-trogna, ”kuffar”.

Jag rekommenderar att man lyssnar på podden Amerikanska nyhetsanalyser nr 333 (12/2 2017). I detta avsnitt, som har rubriken ”Svenska no go-zoner”, intervjuar poddaren Ronie Berggren kriminalinspektör Thomas Persson, som ger sin bild av vad situationen i Stockholms invandrartäta förorter. Strax efter 23.20 minuter in avsnittet säger Persson:

”En kvinna i sjal med icke-svenskt utseende, om hon går från tunnelbanan till hemmet, hon riskerar inte att bli utsatt för någonting alls egentligen.”

Kriminalinspektören fortsätter sedan att förklara att en kvinna med ”svenskt utseende” löper större risk att bli ”antastade”. Kvinnor med sjal är alltså fredade. Dessutom, konstaterar han, rör sig dessa kvinnor och flickor knappt ute på kvällarna – för det är ”inte ok”.

Två konvertiter till islam, Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald, publicerade 2003 boken Muslim i Sverige. Bägge har sedermera lämnat islam. Men de var akademiskt skolade muslimer när de arbetade med boken, vilket gav dem en unik inblick i muslimska miljöer i förening med ett kritiskt resonerande forskarperspektiv. På flera ställen tar de upp muslimernas syn på svenskar.

Många muslimer, förklarar de båda författarna, ”definierar sig utifrån den icke-muslimske västerlänningen”. De nämner sedan en händelse som ett ”typexempel” på hur vad de kallar ”västofobi” kan se ut:

”På en muslimsk fest i invandrarförorten Rosengård (Malmö) i februari 2003, talade en man om vad den muslimska högtiden Eid al-Adha står för. Han förklarade att på den muslimska högtiden samlas muslimer för att dyrka Gud medan ’svenskarna’ under sina religiösa högtider ’dricker’, och är ’otrogna’ och lever ett allmänt utsvävande liv.”

En viktig aspekt av det västofobiska synsättet bland muslimer, menar de två forskarna, är sexualiteten:

”Svenskar ses som sexuellt dekadenta, de kan ha sex med vem som helst inklusive sina familjemedlemmar och folk går halvnakna på gatan. Detta är vanföreställningar som inte bygger på egna erfarenheter, utan på fördomar som har sitt ursprung i tolkningen av det som visas i media. Få muslimer verkar känna till de svenska koderna och att de flesta svenskar har en moral i sitt sexuella beteende.”

För sjutton år sedan delade fyra Rinkebykillar med sig av sin syn på svenska tjejer. Reportaget, ”Det kan hända den snällaste kille”, publicerades i Dagens Nyheter den 11 februari 2000:

”Men det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej”, säger Hamid. ”Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig.”

”En tjej som går ut på kvällen utan någon kille som kan skydda henne får skylla sig själv”, fortsätter Hamid, ”särskilt om hon är full.”

Det är egentligen inte så stor skillnad mellan vad Rinkebykillarna säger till Dagens Nyheter och vad som sägs av vissa imamer i Sverige. I en föreläsning med rubriken ”Kvinnan i islam” säger imamen Muadh Zamzam att flickor måste täcka sig för att inte väcka männens lust. Och männen måste vakta på sina kvinnor.

“Inte vem som helst ska titta på våra kvinnor. Jag blir arg om jag ser att någon tittar på min fru. Jag vill inte att någon ska titta på min fru, på min mamma, min syster. Det är så muslimer ska vara.”

Så jämför imamen kvinnor med choklad. De som är insvepta i papper ska man ta, de som ligger utan förpackning tar flugorna.

Dessa imamer, även om de inte uppmanar till sextrakasserier och våldtäkter, underblåser föraktet för västerländska kvinnor. Du har ”våra kvinnor” som är rena och fina och du har ”deras kvinnor” som är orena, oanständiga och dåliga. De muslimska kvinnorna kallas också ”systrar” för att betona att de är värda en särskild respekt, att de hör till oss.

I det feministiskt styrda Sverige känner sig alltfler kvinnor och flickor otrygga. Och det på grund av en ansvarslös invandringspolitik. Den självklara slutsatsen är att våldtäkterna ökar eftersom vi har en massinvandring av män som tillhör just de grupper som är överrepresenterade vid våldtäkter, alltså de kommer från Mellanöstern och Afrika.

Det som sker är att kulturen i Sverige, vårt sätt att leva, anpassar sig efter värderingarna i islamvärlden. Kvinnor är rädda för att gå ut ensamma. Kvinnor vågar inte uppträda på vissa sätt av rädsla för att uppfattas som ”dåliga”. När volymen människor från segregerade, islamiska samhällen, ökar, blir också Sverige mer likt dessa samhällen. När allt fler kvinnor faller offer för sexuellt våld sprider sig oron och man kommer att undvika att gå ut ensam, särskilt på natten och särskilt i ”mångkulturella” och ”berikade” delar av staden.

Den 6 januari i år (2018) intervjuade jag Soheila Fors på min podd Tankar från framtiden. Hon har kurdisk bakgrund och växte upp som muslim. Men hon har lämnat islam. För det har hon blivit dödshotad. I vårt samtal jämförde hon gruppvåldtäkterna med krigsvåldtäkterna i som sker i områden som härjas av våldsamma etniska konflikter. Gruppvåldtäkterna diskuteras dock inte på djupet inom det svenska etablissemanget. Man försöker inte förstå vad som ligger bakom.

För att stävja den negativa utvecklingen måste man helt enkelt göra invandringspolitiken mer ansvarsfull och långsiktig, och framför allt, även ta hänsyn till de egna medborgarnas trygghet och välfärd. Detta bör faktiskt komma före alla andra hänsyn för svenska, folkvalda politiker. Vi måste sansa oss och inse att vi kommer aldrig att kunna rädda världen, men vi kan mycket väl förstöra vårt land i vår dåraktiga strävan att göra det.

Du kan mumla om ”socioekonomiska faktorer” och fortsätta leva i matrixen eller så kan du ta det röda pillret och vakna upp i den verkliga världen. Det kan smaka beskt.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).