Rubriken är ett citat från den tyske skalden Georg Büchners drama Dantons död från 1835. Dramat påstås handla om hur revolutionsledaren Danton så småningom kommer ihop sig med revolutionsledaren Robespierre och blir giljotinerad på dennes order (varefter Robespierre själv blir avrättad på någon annans order).

Det blev på samma sätt med den ryska revolutionen. Det tog inte lång tid förrän revolutionärerna började ta varandra av daga. Nu verkar samma mekanism ha gripit #metoo-revolutionen.

Den enligt media världsberömda sextiosexåriga lesbiska litteraturprofessorn Avital Ronell vid New York University – googla på hennes namn om du vill ha mer information om händelserna – har stämts av sin manlige homosexuelle doktorand Nimrod Reitman, 34, för sexuella trakasserier. Reitman, numera forskare på Harvard, är gift med en annan man och Ronell har gjort feminismen till ledstjärna i sin karriär. Affären har utretts i elva månader av New York University och lett till att Ronell bedömts ha ägnat sig åt sexuella trakasserier mot Reitman och därför avstängts från sin tjänst.

Relationen mellan Ronell och Reitman ska ha inletts år 2012. Doktoranden blev då inbjuden av professorn att tillbringa några dagar i Paris. Professorn ville att doktoranden skulle göra henne sällskap i hennes rum och ska då, enligt doktorandens anklagelse, ha försökt kyssa doktoranden. ”Hon lade mina händer på sina bröst och pressade sina skinkor mot mitt skrev”, sa Reitman. Sedan ska Ronell i e-mails ha kallat honom exempelvis för ”min mest älskade”, ”gullet mitt” och ”kukerspaniel” (cock-er spaniel). Därefter ska professorn ha tvingat sig till boende hemma hos doktoranden under en vecka medan orkanen Sandy pågick. Hon kysste honom varje natt och trevade på hans kropp. Professorn hävdar att det bara gällde två dagar och att det var doktoranden som bjudit in henne.

Sedermera skrev ett femtiotal internationellt erkända kulturpersoner ett brev till New York University på temat att professor Ronell är en framstående och respekterad kulturpersonlighet vars excentriska och unika intelligens och språkbruk troligen inte kunnat uppfattas på ett korrekt sätt av en sådan som doktoranden Reitman.

Av vad som framkommer i media verkar det således troligt att Ronell gjort närmanden mot Reitman. Det som för en normalstraight person som jag talar emot är att hon påstås vara lesbisk. Jag trodde lesbiska kvinnor bara hade sexuella böjelser för andra kvinnor. Men det kanske bara beror på att jag inte studerat queerteori. Det kan ju vara så att professor Ronell helt enligt regelboken har olika sexuella identiteter. Vid okulärbesiktning kanske hon framstår som kvinna medan hon genusmässigt anser sig vara en man som åtrår kvinnor ehuru hon i vardagslivet kan tänka sig ett nappatag med en person som okulärt är man men enligt egen av genusvetenskapen accepterad uppfattning kanske är en heterosexuell kvinna eller rentav en vanlig bög. Vad vet jag, oskyldige heterofjant.

Vi står här, tror jag, inför ett omvänt weinsteinsyndrom. Harvey Weinstein var filmvärldens Sankte Per, det vill säga innehavare av paradisets nycklar. Han avgjorde om skådespelerskor skulle få intressanta roller och skådespelerskorna var fullt medvetna om priset för inträde i filmens paradisvärld. Tillräckligt många för att Weinstein skulle vara nöjd tyckte att priset var överkomligt även om åtskilliga efteråt klagat, framför allt om Weinstein trots de ambitiösa skådespelerskornas insatser inte öppnat pärleporten åt dem.

Det verkar vara samma sak här. Doktoranden fick visserligen en doktorstitel från New York University, men han fick inte den hjälp av professorn som han räknat med att hitta det höjdarjobb han bespetsat sig på. I stället för att öppna himlens portar för Reitman visade Ronell bort honom. Hon tyckte inte att han var ”smart nog”. ”Hans huvudproblem var att hans texter var osammanhängande och han lyckades inte argumentera begripligt”, sa professor Ronell vid förhören om sexuella trakasserier.

Här börjar revolutionen äta sina barn. Metoo-rörelsen var feminismens försök att skapa en ny och bättre värld där mäns onda lustar stod under rigorös kontroll med snabba och kännbara straff vid minsta överträdelse. Men nu får feminister smaka på sin egen medicin vilket de inte hade tänkt sig. Professor Ronells kollegor, som inskridit till hennes försvar, var särskilt upprörda över att ett ”feministiskt vapen använts mot feminister”. Professor Ronell själv klagade över att Reitman jämfört vad hon gjort med ”de värsta exemplen på sådant rovdjursdjursbeteende som tillskrivs Hollywoodpampar som vanemässigt jagar unga skådespelerskor”.

New York University hoppas att Reitman ska låta bli att förverkliga sitt hot att stämma skolan för skadestånd i mångmiljondollarsklassen.

När människor iscensätter radikala projekt för att bekämpa förtryck – till exempel i form av kapitalismen eller könsmaktsordningen – är den överhängande risken att de släpper ut onda andar som strax tar kommandot över skeendet.