Riktiga skandaler är sådant som att USAs förre president Bill Clinton hade ihop det med praktikanten Monica Lewinsky eller att generaldirektören på Transportstyrelsen struntade i svensk lag när viss registerhållning skulle läggas ut på entreprenad. Men det finns inte tillräckligt med riktiga skandaler för att fylla upp medias alla spaltmetrar och sändningstimmar och därför måste man uppfinna skandaler.

Nu kanske du invänder att det finns oändligt mycket viktigt journalister skulle kunna gräva i om de har tomma rymder att fylla. Så är det förstås. Det finns alltid möjligheter att göra god journalistik eftersom verkligheten är full av otillräckligt belysta företeelser. Men god journalistik är jobbig och tar tid. Att hitta på en skandal är däremot lätt gjort, framför allt om det finns ett inarbetat skandaltema att spinna på.

Låt mig exemplifiera med två aktuella, varandra närliggande och väl inarbetade skandalteman, nämligen utländska, enkannerligen ryska, påverkansoperationer och elektronisk manipulation av valresultat. Båda dessa fenomen är så fast etablerade i medias och därmed troligen även i allmänhetens medvetande att de fungerar som stabila fundament för snart sagt vilka påhitt som helst.

Jag har frågat folk i min närhet vad som menas med påverkansoperationer och valmanipulation. De får något flackande i blicken som antyder osäkerhet, mumlar och avslutar, lite generat, med att de nog inte riktigt läst på. Deras utgångspunkt är att företeelsen existerar i verkligheten ehuru de själva slarvat med detaljerna ungefär som om de inte kom ihåg Karl XIIs dödsår.

Jag, som knappt tror på någonting, inte ens på 1980-talets intrång av ryska miniubåtar i Stockholms skärgård, tror ej heller på påverkansoperationer och valmanipulation. Eller rättare sagt så tror jag att om sådant förekommer är det alldagligt och relativt harmlöst snarare än något att bli upprörd över.

Men media låter oförtrutet sina käpphästar göra konster. Tanken är att publiken ska känna fasa, upprördhet eller rädsla när käpphästarna vildsint stegrar sig eller sparkar bakut med båda benen på en gång. Till exempel hade Dagens Nyheter nyligen en stor artikel om att ”främmande makt misstänks ha försökt påverka” riksdagsledamöter. Det enda konkreta var att den kinesiska ambassaden hade klagat hos ledamöter som ”organiserat sig mot kinesisk organhandel”. Vad är det med det? Om en norsk riksdagsledamot anklagade Sverige för organhandel vore det väl inte konstigt om svenska Osloambassaden hörde av sig vare sig anklagelsen var sann eller inte. Om detta var en påverkansoperation så håller Sverige hela tiden på med påverkansoperationer utomlands via ambassader, Svenska institutet och Business Sweden. Operationerna kanske inte gäller organhandel men väl kvinnors rättigheter eller marknadsföring av kanoner. Principiellt är det väl ingen skillnad.

Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ”försöker främmande makt nå beslutsfattare och befolkningen i flera olika kanaler” för att ”ge en bild av Sverige”. Ska främmande makt inte få göra det? Vad är skandalen? Är myndigheten rädd för att främmande makt ska förtrolla och vilseleda svenska folket? Måste svenskarna skyddas från information från andra länder?

Sedan har vi valmanipulation. Kommer du ihåg Cambridge Analytica, företaget som påstås ha manipulerat amerikaner att rösta på Trump? Tricket ska ha varit att företaget identifierade särskilda grupper av medborgare som fick politiska budskap nischade just efter varje enskild grupps specifika läggning, intressen och egenskaper. Får man inte göra så? Om jag vill sälja babyprodukter kanske jag annonserar i Vi Föräldrar. Jag kunde visserligen annonsera i Svensk Byggtidning men då skulle kontaktkostnaden till varje potentiell kund bli avsevärt högre.

Cambridge Analytica sparade helt enkelt pengar åt Trumps kampanj, skulle det vara oetiskt?
Jag kan idag avslöja att jag så här strax inför valet har blivit utsatt för ett skamlöst försök till röstningsmanipulation. Ett svenskt politiskt parti har, antagligen med elektroniska hjälpmedel under ledning av it-expertis, identifierat en alldeles särskilt nischad väljargrupp, nämligen pensionärer på Östermalm i Stockholm, och gjort oss målgrupp för ett speciellt erbjudande. Det kom med posten. ”Du och din generation kan vara stolta över mycket i det Sverige som i lämnar till barn och barnbarn!”, stod det inledningsvis. Det var på det viset jag kunde räkna ut att det gått till pensionärer. ”Sveriges äldre ska behandlas med respekt och värdighet”, stod det sedan. Det kändes fint, tyckte jag. Sedan kom ett verkligt pangerbjudande: ”Totalt sänker vi skatten för de [sic] över 65 år med 18 miljarder kronor – vilket är dubbelt så mycket som både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna”.

Längst ned i brevet var en bild av en man i glasögon och namnteckningen Ulf Kristersson.

Ska vi vara chockerade? Kommer moderatpartiet att behöva läggas ned på samma vis som Cambridge Analytica när skandalen nu är avslöjad?